Tack och hej från Hästskötarbloggen

När jag kom hit får sex år sedan som praktikant hade jag alltid sagt till mig själv ”Jag ska aldrig jobba som hästskötare” Men man ska aldrig säga aldrig. Tiden går fort när man har roligt. Mycket har man varit med om och många märkliga och härliga människor och djur har man träffat.

Alla gånger man har kliat sönder sina naglar, allt för de fyrbenta kollegorna.

Alla galna stunder…

Det var här jag lärde mig dricka kaffe, det var här jag lärde mig hur jag blir utan kaffe. Det var här jag lärde mig sela och det var här jag lärde mig hur stora biceps man måste ha för att orka lyfta av en collersele hel och hänga den i taket.

Teamwork när sådana där fantastiskt grejer händer som att de drar av en sko på veterinärbesiktningen.

Man har slitit, kämpat, gråtit och skrattat. Vi tävlingsmänniskor och hästfolk måste verka helt galna. Stiga upp klockan halv fyra på morgonen för att ta hans om hästarna och lasta för att köra genom halva Europa till en gräsplätt, bo i en lastbil med minst två andra människor och bara prata maratonhinder och hästar stup i kvarten.

Alla hästrumpor man har fotat genom åren och alla platser man besökt.

Blanda detta med att antagligen duscha i kallvatten efter att ha svettats en hel dag och samlat på dig allt stöv och damm du kan hitta, springa runt som en galning för att hinna ha klart fyra hästar innan det är dags att starta och maskera din egen stress så det inte smittar av sig på de fyrbenta kollegorna och samtidigt ha koll på vem som har vilken storlek på coller, eller vem som gick vart på bettet med hur många kedjor och vilket hål på korstömmen den har.

Tänk, nästan all den här informationen har tagit plats där uppe i huvudet och kastat ut en massa annan information som man får försöka lära om sig nu när man ska ut i det civila livet.

Nej, det har varit fruktansvärt roligt, och jag ångrar inget. Så tack till er alla för att ni har gjort de här sex åren så minnesvärda.

Jag får citera chiefen ”Tänk när du är 70 år och sitter där i din stol och minns den där tokiga jäveln som bara körde en massa häst hela tiden.” Och det ska jag sannerligen göra!

Tack för mig!