Sverige
11 juni 14:56
Ridsportplus

”Vi hoppas att hästägarna ska släppa Barbie-tänket”

BrösarpsprojektetVi har alla hört rådet att unghästar bör växa upp i kuperad och omväxlande terräng. I ett omfattande skånskt projekt har effekterna av detta specialstuderats. Vi talar om Brösarpsprojektet, som mäter effekterna av att unghästar växer upp på stora kuperade ytor, med verksamhetsledaren Pia Petersson.

”Vi hoppas att hästägarna ska släppa Barbie-tänket”
Så fort de närboende hittade en grimma med sändare på marken hörde de av sig till de projektansvariga. Foto: Marielle Andersson Gueye

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

Många tror att ett fritt liv i hjordar passar bäst för härdiga ponnyer och islandshästar. Men i det nyligen avslutade Brösarpsprojektet har det varit välstammade ungston av yppersta hoppblod som bildat grupperna. Syftet har varit att utnyttja det kuperade området för att bygga upp hållbara hästar för framtiden.

Hästarna har gått på olika områden av Österlen; Brösarps backar och Kumlans naturreservat. Utöver daglig tillsyn har deras beteende och vanor registrerats genom HoofStep-systemet, grimmor försedda med sensorer.

Fakta

Mycket rörelse i backarna

  • Från 2019 har tre projekt genomförts i sydöstra Skåne på mycket kuperade beten – i Brösarps backar på totalt 70 ha och i Kumlans naturreservat på 34 ha.
  • Hästarna har varit hoppstammade varmblod. En period deltog även en flock islandshästar, men hästarna visade sig ha för olika näringsbehov för att passa ihop.
  • Jämfört med två referensgrupper som gick på liten lösdrift eller i box och hage rörde sig Brösarps-hästarna mycket mer. I snitt 8,2 km/dygn mot lösdriftshästarnas 3,5 km och boxhästarnas 2 km.
  • 2019 var det fyra hoppston som släpptes ut med elva islandshästar på Brösarps backar.

En av dem som varit med i projektet och ofta besökt hästarna är Pia Petersson, verksamhetsledare på Hästen i Skåne.

I rapporten nämns förbättrat temperament på ett av stona som från början var något ohanterad och skygg. Har ni sett det på flera av hästarna?
– Överlag blev allihop väldigt sociala. Det är ju vandringsleder genom hagarna, så de var inte isolerade från människor på något vis. Sedan var någon av oss där varje dag och tittade till hästarna och bytte batteri i grimmorna när det behövdes.
– Sedan är det en historia för sig med Jens Fredricsons sto Mitanni. Hon var så skygg för människor från början men blev som en omvänd hand efter att ha gått i flocken. Efter vad jag förstår har Jens stora förhoppningar på henne framöver.
– En rolig bieffekt var att de boende runt Kumlan blev väldigt engagerade i hästarna. Om de hittade en grimma med sändare hörde de av sig och lämnade den. Det blev nästan en grej av det, att de letade efter grimmor.

Dygnsrytmen kunde följas genom heat-maps. Var det något som förvånade er i hästarnas uppförande?
– Egentligen var det väl inte förvånande, men hästarna låg ofta och sov i en ravin i Kumlan. Man tror ju att de alltid vill ha det fritt omkring sig och kunna hålla uppsikt. Å andra sidan var det sandblottor där och det tyckte de om att ligga i.
– Sedan har det varit väldigt intressant att jämföra med referensgrupperna, där den ena bestod av en lösdrift på två hektar och den andra box på natten och hage på 0,5 hektar dagtid. För att komma upp i samma aktivitetsnivå som Brösarpshästarna skulle de grupperna behöva 1,5 timmas motion.

Brosarp-2.0_augusti-2020_l1a7654
Hästarna rörde sig över 8 kilometer per dygn. Foto: Marielle Andersson Gueye

Har det varit något internationellt intresse?
– Ja, i mängder! Bland annat artiklar i Horse & Hound, St.Georg och World of Showjumping. Sedan har vår film delats runt om i världen, till och med i Nya Zeeland, USA och Kanada. Peder Fredricsons ryttarkollegor har också varit nyfikna och frågat honom om projektet, så det har verkligen spridits väl.

Hur ser fortsättningen ut?
– Själva Brösarpsprojektet är avslutat, men det blir en fortsättning på så vis att SLU ska titta vidare på alla insamlade data kring hästarnas beteende. Vi har inte hittat något annat lika omfattande, de tre säsongerna har gett 34 000 timmar av registrerat beteende hos hästarna.
– Nu hoppas vi på att hästägare ska släppa ”Barbie-tänket” och ta vid nu och låta sina hästar växa upp under liknande förhållanden.

Fakta

Mätning som gett mycket data

Tack vare systemet HoofStep med sensorförsedda grimmor kunde en rad beteenden hos hästarna registreras.

Karl-forssman
Karl Forssman

Utöver rörelse, ättid och hur mycket hästen vilar, kunde man även se hur hagarna disponerades. Där framkom några tydliga favoritplatser: vid grinden, vattnet och mitt i hagen på en höjd där det var utsikt och fläktade. Insamlade data visar också hur vädret påverkade hästarna.
– Flocken följde ett tydligt rörelsemönster över dygnet, berättar Karl Forssman vid HoofStep.

Är det något i de insamlade data som har varit överraskande?
– Ja, jag hade trott att vi skulle få fler larm om avvikande beteende. Men tack vare att hästarna hade stor areal och fick vara hästar rätt upp och ned var det inte mycket bråk.
– Vi har alla lärt oss enormt mycket, vi har filmat massor. Jag har spelat in en film om hur de rörde sig under 24 timmar och där ser man att de sällan är mer än 50 meter från varandra.

Mätning och vägning av alla deltagande hästar visade att hästarna i Brösarp åt mindre, motionerade mer, växte långsammare och blev mer musklade än referensgrupperna.

Hela rapporten finns här: hasteniskane.se

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 9/2022.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 99 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 95 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

99:- i månaden