Ludger Beerbaum: ”Uppfödarna får inte tillräcklig omtanke”

”Jumping Owners Club skulle inte stödja en avgift på tävlingsprispengar för att finansiera en bonus till uppfödare.” Det var den kortfattade kalldusch som hopphästägarnas organisation levererade förra veckan.

Det verkade därför vara en god idé att denna vecka rådfråga ett antal ägare personligen. Tycker Ludger Beerbaum, Paul Schockemöhle och Eric Berkhof likadant?

En procentandel löser inte problemet

”Uppfödarpremier, ja!”, säger Ludger Beerbaum. ”Men jag är rädd att enbart en procentandel av 5*-prispengarna inte kommer att lösa problemet med minskande antal föl. Om uppfödare slutar är det inte för att det saknas uppfödarpremier. Det är inte heller för att passionen eller entusiasmen har försvunnit. Det beror på att kostnaderna har blivit för höga de senaste åren. Veterinärkostnaderna, hela inseminationsprocessen, de administrativa kostnaderna. Sedan når vissa uppfödare en punkt där de ger upp.”

Ludger Beerbaum ser också att ridsportens ekonomi har ett problem. ”Å ena sidan finns det fler och fler 5*-tävlingar, ibland till och med tre under en och samma helg. Alla vill rida dem; dessa tävlingar är fulltecknade. I andra änden, där framtidens hästar föds upp, ser man motsatt trend: minskande antal födda föl. Det krävs inte mycket fantasi för att förstå vart detta till slut leder.”

”Vi måste diskutera detta grundläggande och på djupet”

”Återigen: jag tycker att det är en bra idé att avsätta en procentandel av prispengarna på 5*-nivå till uppfödarna. Men vi måste se bredare på denna fråga. För detta är komplext. Detta är något vi måste diskutera grundläggande och på djupet med alla berörda parter. Och det leder till grundläggande frågor. Som till exempel: föds topphästen fram – eller skapas den genom utbildning?”

”Jag känner kollegor som säger: stjärnor föds. Jag är inte helt övertygad om det. Om jag får tala för mig själv: Ratina. Om inte Piet Raijmakers hade varit på rätt plats vid rätt tidpunkt, skulle det stoet aldrig ha blivit en superstjärna. Alla talar nu beundrande om Greya, men tänk om det unika partnerskapet med Kent Farrington aldrig hade uppstått?”

”Jag tror att det finns många ’dolda mästare’ som helt enkelt aldrig fått chansen. Trots detta: när sådan framgång väl materialiseras får ryttare och ägare tillbaka sina investeringar, medan uppfödaren i dagsläget inte får tillräcklig omtanke. Vi måste stärka sportens grund – aveln. Annars är situationen inte hållbar och då har vi ett problem; det är helt säkert.”

Kan ge lite motivation och engagemang

Den nederländske hästägaren Eric Berkhof har inte heller några invändningar mot att en procentandel av prispengarna på 5*-nivå går till uppfödarna. ”Det verkar vara en bra idé, att ge uppfödarna lite motivation och engagemang”, säger mannen som redan för decennier sedan var arbetsgivare för Henrik Ankarcrona. Den nuvarande svenske förbundskaptenen var då ryttare på De Margarethahoeve, Berkhofs anläggning. I dag känner hästvärlden främst Berkhof som Kim Emmens arbetsgivare.

Handeln med hästar sätter bröd på bordet

”Hur bra idén än är att belöna framgångsrika uppfödare, vill jag tillägga att detta bara är en del av historien”, säger Berkhof. ”Det folk glömmer, eller kanske inte vet, är hur mycket pengar det kostar att få en häst till 5*-nivå. Den som vill försörja sig inom ridsporten ska verkligen inte göra det för prispengarnas skull; kostnaderna är helt enkelt alldeles för höga för det. I slutändan är det hästhandeln som sätter mat på bordet för de professionella.”

Fonden som skapade möjligheter

Berkhof anser att mer behöver göras för att involvera ridsportens bredd på toppnivå. ”I Nederländerna hade vi – tyvärr snart inte längre – Show Jumping Fund (SFN). Principen bakom detta är utmärkt: att föra in unga, talangfulla hästar i ett partnerskap mellan uppfödaren, ryttaren och en grupp investerare. Detta gör det möjligt för uppfödaren att behålla en ägarandel, riskerna delas, och tillsammans kan man nå både sportslig och ekonomisk framgång. Naturligtvis fungerar detta inte med varje häst, men SFN har med Europamästaren och världsmästaren Zenith SFN samt Grand Prix-vinnaren Aquila SFN visat att en sådan struktur kan fungera.”

Världens mest framgångsrika uppfödare

Slutligen kommer den utan tvekan mest framgångsrika uppfödaren i världen till tals: Paul Schockemöhle. På hans mecklenburgska stuteri Lewitz föds mellan 700 och 1 000 föl varje år. Men varje helg tävlar också hundratals PS-hästar internationellt; Schockemöhle är överlägset den uppfödare som har flest 5*-hästar i sitt namn.

”Om denna idé blir verklighet, vilket jag tvivlar på, så tror jag att jag blir den som tjänar mest på den”, säger den 81-årige hästprofessorn från Mühlen.

Men Schockemöhle är också ägare till ett betydande antal topphästar. ”En liten andel av prispengarna på 5*-nivå skulle vara ett bra incitament för uppfödare. Men jag tror inte att de ansvariga för att genomföra detta kommer att vara särskilt entusiastiska. Om det blir en regel och alla deltar, kommer jag självklart också att vara med.”

Dirk Willem Rosie är tidigare chefredaktör för de nederländska ridsportmedierna Paardenkrant och Horses.nl, samt medgrundare och vd för HorseTelex. Han är själv uppfödare, bland annat till 1,60-hästen Kyraleen, riden av Caroline Müller, samt till den tvåfaldiga Bundeschampionat-finalisten och Small Tour-dressyrhingsten Matisse GG OLD.

I en serie inlägg debatterar han frågan om uppfödarpremier och relationen mellan aveln och sporten:

Första inlägget: Miljonerna flödar – men uppfödarna lämnas utanför
Andra inlägget: Uppfödarpremier: Hela uppfödarkåren är enig – nu krävs handling
Tredje inlägget: Hästägarna sitter tungt på miljonerna – vill inte se uppfödarpremier