Alf Dorselius, 83: ”Hästen håller mig frisk”

Alf Dorselius är inte bara pappa till en framgångsrik ryttare, utan har även själv ridit aktivt i 70 år.

– Jag är uppvuxen på bondgård och på den tiden var det ardennerhästar som gällde, så det var stora hästar jag red på trots att jag var liten. Min första egna häst fick jag sedan när jag fyllde 14 år, berättar Alf. 

Som boende i södra Skåne var det nära till Flyinge, där han sedan började rida och utbilda sig. Genom åren har han tränat flera elever och även ridit i norra Sverige när han jobbade inom försvarsmakten på kavalleriet i både Stockholm och Umeå. Han var bland annat med och red vaktparad i Stockholm i samband med prinsessan Birgittas bröllop 1961.

”Stimulerande att utbilda och följa hästens utbildning”

Alf har tävlat i både hoppning, fälttävlan och dressyr. Han har tränat galopphästar och ridit dem i träning fram till sin 80-årsdag. En stor del av hans resa har även bestått i att stötta sin dotter, Cecilia Andrén Dorselius, tidigare landslagsryttare i dressyr.

– Min mest aktiva tid var när jag följde med dottern på alla träningar och tävlingar. Jag hjälpte henne mycket och det var fantastiskt att få följa med när hon tävlade internationellt. Det är väldigt spännande att vara en passiv ryttare också och följa med på det sättet, jag missade sällan någon av hennes träningar. Men det är väldigt nervöst att stå på sidan när någon annan tävlar tycker jag. När jag själv rider så försvinner nervositeten när jag rider in på banan, men inte när jag står bredvid. 

Idag är Alf 83 år och rider dressyr med den egna unghästen Ridges Juno.
– Det är en femåring som jag köpte när den var tre år. Jag känner att jag fortfarande vill ha en målsättning med min ridning och det är stimulerande att utbilda och följa hästens utveckling. Att känna skillnaden när man får till den bästa ökningen i trav eller den bästa galoppfattningen. Det är härligt. Nu är det dottern som hjälper mig mycket och ger tips i ridningen, säger han. 

Vad betyder hästarna och ridningen för dig?
– Det gör att jag fortfarande känner mig fräsch. Det betyder mycket, det är svårt att beskriva. Jag rider ungefär fyra dagar i veckan men är hos min häst varje dag. Jag brukar även följa med en del elever på tävlingar. Med åren har det som sagt blivit väldigt spännande att följa ridningen även från sidan. 

– Jag har fått ett fantastiskt spännande liv tack vare hästarna. Allt jag har upplevt, både som ryttare och som pappa till en ryttare. Det har gett mig fler upplevelser än vad alla jorden-runt-resor skulle kunna gett mig.

Har du något tips till andra äldre ryttare?
– Man får aldrig lägga av, för då kommer man inte upp igen. Du måste hålla dig fräsch och i god kondition. 

Vissa äldre ryttare blir mer riskmedvetna och rädda för att exempelvis ramla av och skada sig. Hur tycker du att man ska tänka där?
– Såklart finns det alltid en risk, men så kan man inte tänka. Man får försöka hålla sig stark så klarar man mer. Jag styrketränar fortfarande lite lätt också med sit-ups och så vidare. Det måste jag för att inte få ont i ryggen. På sommaren brukar jag även vara ute och cykla. Så det betyder ju att hästen håller mig frisk. Jag måste träna för att kunna rida.