Berit, 87, om sin islandshäst: ”Ger mitt liv en mening”

Berit Hansson började rida i 60-års åldern.
– Första gången jag satt på en häst var år 2002. Anledningen var att jag hade bokat en resa med några vänner då vi skulle rida islandshäst i fjällen och jag ville prova på det innan dess. Jag fick rida en provtur på en timme och var helt såld på det efteråt, minns Berit.

Det var flera saker som gjorde att hon fastnade för ridningen. 
– Kontakten med hästen, att gunga fram och se naturen från hästryggen. Det var väldigt roligt, säger hon. 

Berit fortsatte sedan att rida och den där fjällturen med islandshäst blev början på något nytt. 
– Det var underbart och jag skulle gärna göra om det redan imorgon, säger hon. 

”Håller mig frisk och kry”

Idag är Berit 87 år gammal och har en egen islandshäst vid namn Krummi. 
– Jag köpte egen häst när jag var 73 år och har kvar honom i samma stall där jag fortfarande tar lektioner. Krummi är en ytterst vänlig häst som tar emot mig gnäggandes varje gång jag kommer. Jag kan kalla på honom och han kommer som en hund, säger Berit. 

– Han håller mig frisk och kry. Att få sitta till häst, känna närheten och kontakten och de fantastiska gångarterna som islandshästen har. Det tror jag är väldigt nyttigt för kroppen. 

Hon har enbart ridit islandshästar och är inte intresserad av att rida någon annan typ av häst. 
– Min erfarenhet är att islandshästar är väldigt snälla, stabila, vänliga och lätta att hantera, vilket passar mig perfekt. 

Vad betyder hästarna och ridningen för dig?
– De ger mitt liv en mening. Hästen håller mig frisk och i form. Jag kan inte tänka mig någon bättre motion. Det gör att min kropp håller sig förhållandevis ung ändå, trots åldern. Hästen ger mig också mycket välmående rent mentalt. 

Hur ser en vanlig dag i stallet ut för dig?
– Jag hämtar in min häst från hagen, borstar honom och kratsar hans hovar. Nu är det ju fällnings-tider, så man kämpar på med borsten. Jag gör honom redo för en ridtur och sedan rider vi ut tillsammans med en god vän. Det är ett drömliv för en pensionär, alla borde få ha det så. Jag har haft väldig tur med min stallplats, det är en viktig del. Jag är så glad över att stå i ett bra stall och hade inte velat vara någon annanstans. 

”En förebild”

Isabella von Bodungen äger stallet där Berit har sin häst. 
– Jag har följt henne i många år. Hon är en förebild för många, både som person och som hästmänniska. Hon håller sig i form kroppsligt för att kunna ta hand om sin häst på bästa sätt. Det är inte speciellt ofta hon ber om hjälp, men jag brukar fråga henne hur vi kan hjälpa henne. Hon klarar det mesta själv. Hon tränar till och med på att hoppa upp på hästen utan pall, så att hon kan det om det skulle behövas någon gång, säger Isabella. 

– Jag tror att hästarna kan ge stor mening för äldre människor. Hästen ger ju så mycket tillbaka, inte bara i form av motion utan också närhet till djuret. 

Även om Berit kan göra det mesta själv så finns det oftast någon i stallet som kan assistera om något skulle hända. 
– Jag tror att det är viktigt att omge sig med bra och kunniga människor och ridlärare samt att bära en bra ridhjälm och väst. Men det viktigaste är att ha en häst som i grunden är trygg och säker. Krummi bär henne som porslin, de känner varandra väl, säger Isabella.