Sofie Relander
Blogg
Sofie Relander är unghästutbildare och GP-ryttare i dressyr. Från familjegården utanför Varberg – där hon även driver wine and dine-ridläger-bloggar hon om både vardag och tävling.
Sofie Relander
Igår 15:58

Sofies blogg: ”Åker jag inte ut så får vi heller ingen rutin”

Sofies blogg: ”Åker jag inte ut så får vi heller ingen rutin”
Ridsports bloggare Sofie Relander har luftat unghästarna med den äran. Foto: Privat

Jag var för två helger sedan i Alingsås med två 4-åringar och två 5-åringar. Efter det lilla jag kunnat jobba mina egna hästar åkte jag verkligen inte till Alingsås med några förväntningar alls. Utan bara övning.

Givet att vi ska rida och prestera vårat bästa. Men inget över det hade jag förväntat mig alls. Det krävdes också att hästarna skulle vara helt med mig. Och de har verkligen inte varit på bortaplan mycket. Så jag såg det som ett ypperligt tillfälle att träna på att prestera helt enkelt.

Det var det jag försökte intala mig. Många gånger under veckan tänkte jag att ”nej, jag måste avanmäla mig” detta är inte tillräckligt bra helt enkelt. Då fick jag tänka om.

Vad är det som inte är tillräckligt bra för VEM?

Jag visste att det var tillräckligt bra för mig, så där kunde jag skrota de tankarna och fokusera vidare på min ridning.

Jag upplever att bristen för mig här har varit att de blivit spända och inte riktigt slappnar av, orutinerade på tävlingsbanorna. Vilket har gjort att jag känt mig osäker på att åka ut med dem. Men åker jag inte ut så får vi heller ingen rutin. Så där måste jag helt enkelt våga. Våga åka ut och att det kanske blir pannkaka på banan att vi inte alls kommer runt. MEN då är det ju det man måste träna på.

Jag tittade en hel del på unghäst VM. Mhmmm…okej….det är SÅ det ska se ut.

Yes. Jag applicerade det i min tanke. Att när Jeanna Högberg äntrar extra banan är det JAG som sitter på Barbaresco. Verkligen analyserar hur hon gör, försöker känna efter hur den traven skulle kännas. Hur den övergången skulle kännas och så vidare.

Man behöver inte nöta in grejer för en häst.

Så har jag ofta fått tänka. Det funkar med min hjärna. Jag lyckas lite lura den till att jag faktiskt redan gjort det. För hjärnan är ändå såpass dum att den fattar inte att det INTE är jag som gjort det.

För när jag tänker mig in i det får jag en känsla, en bild framför mig. Så uppladdningen har varit så cool.

Det lilla som hästarna har jobbat har varit riktigt bra arbete. Hästar lär sig superfort. Man behöver inte nöta in grejer för en häst. Det är vi själva som behöver nöta.

De har också gått i lösdrift med stora hagar. Och därifrån får de en riktigt bra grundkondition. Väldigt fina ryggmuskler och mycket mer lugna i sinnet när man rider.

Mina hästar ÄR vana sedan föl att gå i flock och stora hagar. Därför funkar det för mig. Man måste känna efter på individen givetvis.

Men hur gick det då?

4-årige Glamour MW gjorde ett superjobb på banan och kvalade till Breeders på 79,6%. Hon var lite spänd men jobbade oerhört bra. Lyssnade och litade på mig väldigt bra. Hon vann även sin klass av 27 startande.

Uppfödare: Maria Winberg

I samma klass startade jag en till 4-åring. Han hade jag haft hos mig i två veckor före. Jag kunde verkligen inte säga nej när Amy ringde mig och frågade om jag kunde starta hennes häst i Alingsås. Sagt och gjort fick han komma till mig, träna mycket men ändå lite. Så kul att det gick hela vägen.

Julius EB satte också ett kval på 76,8% och kom 5:a i klassen.

Uppfödare: Erling Brag. Ägare: Amy Lundh

 

Barbaresco MW blev skitspänd när vi kom in, men lyssnade ändå ganska bra på mig. Han levererade hela 81% och vann sin klass. Så otroligt glad över honom.

Uppfödare: Maria Winberg Ägare: Ulrika Sjökvist och Sofie Relander

Z MW var kanske den mest spända av dem. Men oj så fin han var! 74,4% och 3:a i samma klass. Även här ett Breederskval.

Uppfödare: Maria Winberg Ägare: Susanne Lewenhaupt

Så från denna tävlingen lyckades jag sätta fyra av fyra hästar. Helt magiskt! Jag var så otroligt glad över det.

Nu återstår förberedelser inför Breeders. Det som behöver tränas på är ju verkligen att vara på banan.

Så jag ska försöka åka ut med 5-åringarna på LB-klasser och träna på det. Bara det att åka iväg, den ena blir lämnad av den andre. Gå in på banan i olika miljöer och så vidare.

För på Breeders kommer det vara publik i år. Det kommer sitta folk på läktarna. Liv och rörelse. Så vi har lite att träna på.

Mellan tävlingarna rider jag i så fall maximalt tre dagar i veckan på dem. Tiden i sadeln är 25 till 30 minuter och det handlar uteslutande om lösgörande arbete. Mycket ute i naturen om vädret tillåter. Då kan jag åka ut på tävling fram till Breeders utan att det skulle bli för mycket för dem.

Sofie Relander
12 augusti 21:25

Sofies blogg: ”Så har jag jobbat med nervositet”

Sofies blogg: ”Så har jag jobbat med nervositet”
-Jag påminner mig nu än en gång inför helgen med mina unghästar att detta bara är en del i vår resa, skriver Ridsports bloggare Sofie Relander inför helgens tävlingar med unghästarna. Foto: Privat

På näst sista ridlägret så höll mamma en mycket bra föreläsning om nervositet och lite kring den. Är den bra? Är den dålig? Gillar vi den? Ogillar vi den? Blir du nervös? Blir jag nervös?

Åren går och jag blir bara mer nervös för varje gång.

Men jag ser absolut inte på det som något dåligt. Känslan är fantastisk kan jag tycka. Väldigt skrämmande, den bubblar upp hela magen på mig får mig att springa på toa stup i kvarten för att kissa. Jag börjar huttra och frysa, får en alldeles för hög puls av att bara knoppa. Men jag vet också att ju mer nervös jag är, desto bättre presterar jag. Kroppen går verkligen in och förbereder sig på något ordentligt som ska hända och i det läget kommer allt mitt fokus att krävas.

Det är också det som kommer hända. Mitt fokus kommer bli 120 procent. Jag hör inget runt om som sker. Jag kommer inte ens höra domaren plinga frenetiskt i klockan och skrika åt mig ”ta av skydden” när jag står mitt på banan med hästen och håller på att rida runt. Det är först när min vän Alice står mitt framför näsan på mig inne på banan som jag hajar till och vaknar ur min bubbla. DET gör nervositet med mig. Att jag kan stänga ute allt runtom som händer och kan då verkligen fokusera på mitt inne på banan.

Men det har inte alltid varit så. Det har tagit tid att ”bemästra” min nervositet och att tycka om den.

Men den där ohanterbara nervositeten har nog snarare varit prestationsångest. Man kände att man hade förväntningar på sig, trodde jag. Men det var ju snarare kanske att folk i närheten hoppades och höll tummarna att det skulle gå bra. Inte något krav på något vis. Men prestationsångesten fanns ändå där och finns fortfarande ibland. Nu kan jag dock hantera den på ett annat sätt.

Img-5033
Nervositet kan förstöra. Men också fungera som en välbehövlig startmotor. Foto: Privat

Men då var det att man startade oftast två klasser samma dag på sin ponny. I första klassen red jag stelt, inverkade inte riktigt. Kom ut från banan med 1 000 frågetecken precis efteråt. Varför gjorde jag inte så före den fattningen, eller så före en öppna?. Sist kom man också. Som att det inte räckte med att man red förlamat så skulle man också vara sämst….suck.

Sedan till nästa klass kunde man inte vara så mycket sämre än gången före. Pressen släppte totalt i stället. Man gick in och presterade. Jag åkte inte runt på hästen utan gjorde alla övergångar och halvhalter. Nu fick hjärnan syre och kunde tänka, eftersom man inte satt och spände sig och höll andan samtidigt.

Så var det, man fick vara ute och tävla två klasser eller ha två hästar. Visst, någon gång kanske man var rädd IGEN och då sket det sig ännu en gång till i klassen efter. Men lyckligt nog hände inte det alltför ofta.

Nu ska jag ut i helgen och tävla. Jag kan verkligen känna pressen jag lägger på mina axlar. Hur det knyter sig i magen, hur jag får svårt att hitta andan. Det är där jag snabbt får avbryta mig. Lägga fram mitt mål och mitt mission för mig själv. Jag frågar mig själv vad det värsta är som kan hända. Ja men att folk tycker och tänker. Tycker och tänker vad?

Antagligen inget jag kommer få veta, okej, vi börjar mjuka upp hos lite här nu Fia. Folk kommer ALLTID tycka saker. Alla kommer inte vara av samma åsikt i många situationer. Men det är absolut svårt att hantera kan jag tycka.

Jag får lägga mycket fokus på att tänka rätt. Påminna mig och så vidare. Jag är absolut inte ensam om att tänka på detta viset, det vet jag. Jag vet också att detta är en tanke som begränsar så många ryttare till att inte åka ut med sina hästar och ha kul och njuta på banan. Tänk att man kan begränsa sig så och bli så rädd av det att man inte åker ut på en tävling eller pay and ride.

Det är lite synd. Varje gång jag lyckas pusha ut en elev på banan för just dessa tankar blir jag så himla glad.

Jag påminner mig nu än en gång inför helgen med mina unghästar att detta bara är en del i vår resa. Rätt skönt att jag har min och Barcelonas resa att kunna använda lite som referenspunkt. Jag kan gå in på de resultaten och se att det INTE var en spikrak karriär på tävlingsbanorna från första start. Nix. Det var till och med så att vi blev stillastående och uteslutna. Det gick inte att fatta galopp. Så med alla andra hästar hittills ligger jag ljusår före. Ingen har ännu stannat på sin första start ha, ha, ha.

Img-4987
Känslan när jag rider ut från banan är att jag ska kunna känna att jag gjorde mitt bästa och att hästarna fick en trevlig runda de gärna vill göra om. Foto: Privat

Nu ska jag göra lite extra mentala övningar, andningsövningar samt muskelavslappnande övningar. Så kommer även jag har KUL på banan oavsett resultat. Känslan ska kunna vara att jag gjorde mitt bästa och att hästarna fick en trevlig runda de gärna vill göra om. Det är unga individer, de är båda lite lätt skraja av sig också. Dahlia har lite mer erfarenhet än Barbaresco MW och Z MW.

Jag har det lite lyxigt med att ha mamma som är mental coach och Z:s ägare som är KBT terapeut med mycket utbildning inom tävlingsidrott, eller så kanske jag bara har det tufft. Alltid en jäkla massa frågor och analyser. Nej, de och jag sköter oss ganska bra med det. Men se till om ni behöver det, att prata med någon om kan hjälpa er om ni vill bli bättre.

Man får jobba lite för det, men helt klart värt det.

/Sofie

Sofie Relander
5 augusti 14:27

”Vad tycker jag om hos en häst?”

”Vad tycker jag om hos en häst?”
Barcelona MW är min häst som ger den fina magkänslan. Men det tog fem år för mig att komma dit - det är en annan historia det... Hon fick för övrigt bara en 6:a på sin skritt när hon gick sitt treårstest. Foto: Privat

Vad tycker jag om hos en häst? Vad är det som gör att jag vill ha Just Den Hästen?

Först så tänker jag ”Vad vill jag?”. Jo, jag vill rida GP, de högsta klasserna. Jag vill rida mästerskap.

Kanske inte med den hästen jag köper, det vet jag först när jag är där. Men den ska ha de egenskaper som gör att jag tror på det. Tror jag det kommer det vara så mycket lättare att nå dit.

Okej, då ska vi se vad vi hittar. Det kommer ju ta tid att utbilda hästen dit, alltså flera år. Eftersom jag antagligen kommer köpa hästen som, säg 4-åring. Då ska jag alltså rida hästen i fem-sex år innan vi närmar oss de klasserna. Där någonstans blir ridbarheten den viktigaste biten som jag kommer värdera högst.

Visst det är bra om den har fyra ben att stå på också.

Bra ridbarhet för mig behöver inte vara samma som för någon annan. För vi gillar helt enkelt olika egenskaper. Så där är det magkänslan som får säga sitt. Gör magen dubbelvolter av glädje när jag sitter eller hanterar hästen, ja men då är vi något på spåret. Visst det är bra om den har fyra ben att stå på också.

Gångarterna tänker jag att de behöver inte vara så otroligt bra och stora. Det viktiga för MIG är att hästen jobbar korrekt. Så för mig går en häst med kanske lite kort gång före en häst med enbart stor gång. För hästen med något kort gång har här förmågan att även korta steget och länga det lite. Alltså ett lite större register, lättare register här i början. Nu säger jag inte att alla hästar med lite kort gång kan detta. Utan just i detta scenario.

Barcelona_falsterbo
Barcelona MW på Falsterbo. Foto: Pernilla Hägg

Det är klart att med en häst med extremt stor gång kan jag med tiden få den att korta sig, samla sig etc. Men jag tycker det är så mycket lättare att utveckla en hästs potential. Och jag vill tro att det blir lättare när hästen inte har så mycket att sprattla med, haha.

Men, om några år kanske jag kommer ha ändrat mig, då kanske jag föredrar de stora gångarterna före de lite kortare. Det vet jag inte. Men det jag vet är att så länge jag tror på det så kommer jag få det att funka.

För det är ju också själva resan som är det som faktiskt kommer vara det viktiga och det du gör mest av, det är viktigt att det är givande och roligt. OS som kommer efter sju-åtta år är över på några enstaka ritter. Säg att jag får tolv minuter totalt på banan i runda slängar. Jag tränar alltså över åtta år för något jag kommer få skörda i tolv minuter… Det finns de sporter som har det värre, som 400 meter häck på 45,94 sekunder.

Det är viktigt att resan dit ska vara givande och rolig. Vi ska orka härda ut, då krävs det att det ger något också. Så en häst som ger mig dubbelhopp i magen tror jag det är som kommer ta mig dit, om det är det jag drömmer om.

Det har cirkulerat lite filmer på sociala medier på guldhästen samt bronshästen, och silverhästen som har en skruttig skritt. Vi pratar om Jessica, Isabell och Charlotte som nu tog individuella medaljer på OS.

Charlottes Gio som unghäst:

Jessicas guldhäst:

Dessutom fick Isabells häst Bella Rose endast 6,5 på sin trav på sitt ”treårstest”.

Det spelar ingen roll hur fina hästar vi köper. Klarar vi inte av dem kommer det ändå inte gå.

Alltså, det är så intressant att titta på dessa filmer och analysera. Med en bra ryttare blir det bra kan jag konstatera – enkelt, jag vet! Det spelar ingen roll hur fina hästar vi köper. Klarar vi inte av dem kommer det ändå inte gå. Men när jag klarar av hästen kommer det gå. Det är då magin kan skapas. Kanske vill vi aldrig ut på en tävlingsbana eller så siktar vi högt på banorna. Oavsett så är magkänslan viktig, glädjen behöver finnas där. Då njuter vi av det och har kul längs vägen.

Med det sagt finns det perioder där det också blir pest och pina och allt känns för svårt, men det blir lite lättare att ta sig igenom det med den rätta hästen för oss.

Sofie Relander
29 juli 20:30

Sofies blogg: ”Det går sakta framåt”

Sofies blogg: ”Det går sakta framåt”
Z MW 4 år. Nu laddar ryttaren och Ridsportbloggaren Sofie Relander för att åter komma ut på dressyrbanorna. Foto: Kim C Lundin

Det känns helt fantastiskt att kanske jag ska kunna ta mig ut på en helt vanlig tävling med nedsittning. SOM jag längtar till detta.

Jag har gjort så att jag anmält mig till flera klasser med lite olika hästar. Men jag är också beredd på att avanmäla mig om jag känner att ryggen slår bakut.

Eftersom jag varit riktigt duktig ett bra tag och verkligen tagit det lugnt med ridningen, alltså trappat ner en hel del på den. Inte helt, men mycket. Så börjar den kännas något bättre nu. Jag vågar inte ropa hej ännu, men lite glad är jag minsann.

Det är ju tyvärr alla mina hästar som fått ta det lugnt. Vissa går på lösdrift och rör på sig ganska mycket på dagarna. Några andra har fått bli lite ridna av elever eller delägare. Så lite har de ändå alla fått gå, men inte så mycket kan jag skryta om.

Sofierelander
Z MW e: Zuidenwind ue: Davignon I Uppfödare: Maria Winberg. Ägaren poserar med på bild, Susanne Lewenhaupt. Foto: Privat

Jag har i alla fall satt igång ”mitt” gäng som består av:

Barbaresco MW 5 år
Lyckhems Dahlia 7 år
God Morgon MW 6 år
Glamour MW 4 år

Dessa ytterligare fyra, plus Z MW, har jag planerat in att tävla nu.

Jag känner att det är kanske lite sent för mig och Dahlia att köra på 7-års klasserna. Å andra sidan, satsar jag inte får jag inte heller veta? Hon gör seriebyten och piruetter fint här hemma. Visst, man vill ju alltid ”mer” lite bättre här, lite bättre där och så vidare. Men allt kan alltid bli bättre. Så vi får se om jag ger mig ut på någon MSV A runda med henne helt enkelt. Det hade onekligen varit oerhört skoj.

Barbaresco MW och Z MW tänker jag med att de ska få komma ut och rulla runt i lite 5-års klasser. De båda behöver verkligen komma utanför gården och se sig omkring på tävlingsbanorna. Skulle det vara så att jag INTE kvalar dem till något Breeders, så tänker jag nog ändå rida Breeders Prospect med dem. Dit behöver man inte kvala.

Det viktiga är att man har kul under tiden.

Men vi kommer ändå i väg på något roligt.  För även de har hamnat lite efter såklart. Visst, jag har två månader drygt på mig att kvala dem. Men jag tänker inte stressa oss dit. Därför känns BP väldigt lockande. Visst, det skulle kännas lite som en B- Final. Men även B-finaler är roliga. Man måste inte alltid vara bäst och rida i de främsta klasserna alltid. Ibland händer ”livet” och man får ligga lite lågt en säsong eller två kanske.

Barbarescomw
Barbaresco MW poserandes i en dimmig skog på Breeders förra året. Foto: Privat

Det viktiga är att man har kul under tiden och att man fortsätter utvecklas, om än långsammare. Att man vågar satsa, vinna, riskera, komma sist, komma i mitten, inte komma in på banan, trilla av på banan. Ja men man vet ju aldrig riktigt vad som kan hända alltid. Men man kan givetvis känna åt vilket håll det drar åt i perioden man är i. Men jag känner ändå att det är värt att våga satsa på A final och Go for it.

När jag läste att detta fanns blev jag riktigt glad. Det är super för de hästarna som ligger ett år efter. Kanske på grund av att hästen skadat sig, eller i mitt fall en röten ryttare ha, ha.

01010902barbaresco
Barbaresco MW på Flyinge. Foto: Privat

God Morgon MW har tyvärr fått hamna på efterkälken. Det bara blev så. Hon är 6 år nu och går LB-LA ungefär i skrivande stund. Gör allt i LA men inte med vrålstyrka ännu. Så nu känns det riktigt bra att jag själv kan rida henne och arbeta med henne. Det är en oerhört rolig och vacker häst att rida på.

Har definitivt tre bra och fina gångarter. Inga extrema sådana, utan väldigt reglerbara med register åt bägge hållen. Men henne kommer jag absolut satsa på Prospect med. Det blir lite väl tufft att lära henne byten och kvala på denna korta tiden. Går hon Prospect så går de som en årgång under sig. Vilket betyder att hon skulle gå 5-års programmen och LB. Det känner jag ändå att vi skulle kunna fixa.

Dock har hon bara varit på en enda tävling i hela sitt liv. Då kom vi inte heller så nära domaren ha, ha. Så vi kan absolut behöva träna på ett par LB före vi ger oss iväg till Flyinge.

Nu kör vi, sakta men säkert tar vi oss framåt, woho!

/Sofie

Sofie Relander
24 juli 17:56

Sofies blogg: ”Hur tusan ska jag få ihop pengar?”

Sofies blogg: ”Hur tusan ska jag få ihop pengar?”
Det har investerats en del i Sofie Relanders stall. Foto: Privat

Om man vill tävla på högsta nivån men inte har pengarna att köpa topphästar, vad ska man göra då?

Man får helt enkelt köpa unga individer, föl och unghästar. Bara för att de är föl är de absolut inte billiga heller om du ska ha en riktigt bra individ. Ibland kan man fynda och chansa.

Just en sådan bra individ fick min mamma syn på inne på Facebook. Ett otroligt fint föl. Svart hingst som rörde sig otroligt. Den tyckte hon att jag skulle köpa. Men bara efter att ha hört henne berätta om hur ruggigt fin och bra den var så gav jag upp i tanken.

Stammen löd ”Janeiro Platinum – De Niro”.

Jag kommer ju ALDRIG ha råd att köpa just ett sådant föl. Så jag kollade inte ens filmen hon skickade på den. Jag tänkte att det är ju inte ens värt att jag kollar.

Men mamma gav inte upp. Hon ringde upp senare och frågade.

-Nå, har du kollat på filmen ännu?

Nej svarade jag, hur tusan ska jag få ihop pengar till den hade du tänkt? Jag hör ju på dig hur dyr den är.

Hon kontrade med att:

– Absolut, buden är uppe på över 200.000:- nu från Tyskland.

Nu blev jag ju mer intresserad av att få se ett fint föl. För att köpa den skulle aldrig gå, det var som bortblåst.

Jag tittade på filmen och folks kommentarer om den och hur fin den var och så vidare.

Jag vet att jag tänkte ” varför ska ni kommentera om hur fin den är, nu kommer den ju bara bli ännu dyrare”. Suck… Människor. Haha, precis så tänkte jag!

Fb_img_1626951382078
Sofie Relanders svarta hingst är e Janeiro Platinum-De Niro. Foto: Sofie Relander

Efter att ha sett filmen så ringde jag upp mamma.

Berättade att jag kollat och att den var väldigt fin och att jag var så kär. Svart hingst, fyra vita strumpor e Janeiro Platinum – De Niro.

Alltså, tänk att ha den i stallet.

Mamma:

– Fia, hur trög är du. Kontakta dina äldsta hästsponsorer på en gång nu och sälj in denna!

Jag:

– Eeh, visst ja, jo, eeeeh…. Mamma, vill du äga en svart liten hingst med mig?

Mamma:

– Det vill jag gärna, men du får nog ha någon mer som köpare…

Genast kom jag att tänka på Lars Öhrn, som fött upp Barcelona och Barcelonas mamma tillsammans med min mamma.

Eftersom Barcelona inte kommer tävlas på ett tag och jag gärna har Lars väldigt nära och närvarande i mitt team så var det givetvis honom jag kom att tänka på.

Nu skulle jag bara lyckas sälja in detta till honom, snacka upp fölet och vår framtid. Men också att det hela kan gå käpprätt åt helv*te med. Det är ändå en häst!

Jag funderade och ringde honom.

Han svarade lite väl fort i luren och jag fick lite hjärnsläpp

– HEJ, Det är Fia…. Hur är det med dig?

Lars:

– Hej! Eh, jo, ja det är bra! (är hon sjuk eller, ringer och frågar hur det är med mig?)

– Ja, Du, Vill du köpa föl? (Fia, såhär hade du INTE förberett ditt säljarsnack, ha lite känsla för tusan)

– Absolut! Jag är på!

Ööööh! Va? Så snabbt? Men, men den är dyr, alltså, väldigt dyr.

– Det fixar vi, vi löser det!

– Mamma säger att den är väldigt fin. Jag kan skicka film på honom, för du har inte sett den än.

Sedan var det bara att ringa till uppfödaren och kolla om man fick lov att köpa det fina fölet. Precis som med Lars gick det lika fort för henne att besluta ett ja.

Tjohoo! Vad jag sprallade till.

Nina Sixtensson som är uppfödare tog inte emot resterande bud utan hoppade in och sponsrade mig.

Jag ville hemskt gärna betala handpenning så fort det bara gick. Först då skulle jag verkligen tro på att fölet verkligen var mitt.

Sedan efter några dagar läser jag på Ninas Facebook att hon sålt fölet till en GP-ryttare. Men alltså, va! Jag skulle ju få köpa den! Det tog ett par sekunder innan jag insåg att det var mig hon syftade på ha, ha, ha.

Ungefär så gick det hela till när jag blev lycklig ägare till detta fantastiska föl.

Fb_img_1626951395106
Fölet som nu ägs av Sofie Relander och hennes sponsorer. Foto: Sofie Relander

Nina:

Jag ville gärna ha kvar en avkomma i Sverige, som går att följa på närmare håll hos någon som jag tror på. Hos Sofie vet jag att det finns gedigen djurkunskap där hästen får vara häst och utbildas på ett bra sätt.

Utan min mammas fostran i djurhållning hade detta inte gått hem, den tackar jag för.

Alltså! Hur jäkla coolt är inte det!

Tre nöjda ägare och en glad uppfödare. Nu kan vi väl bara spola framåt i tiden ganska mycket.

Någon mer som vill sponsra lite till? Nina har skickat film på några till trevliga föl hon har hemma…. Jag upptäckte att det var väldigt roligt att shoppa föl ha, ha!

Det gäller att ha många hästar, flera stycken som fylls på underifrån. Just nu har jag mod att med dessa hästar ge mig tid. Jag vet att det kommer komma något riktigt bra från alla. Men vilken som blir bäst, det får vi se den dagen helt enkelt.

Kul kommer jag fortsätta att ha med dessa så länge jag bara kan.

7-åriga Lyckhems Dahlia – Ägare: Carina Lindberg & Jag

5-åriga Barbaresco MW – Ägare Ulrika Sjökvist & Jag

3-åriga Dragon Fly Ägare: Jag

2-åriga Singleton MW Ägare: Jag

1-årigt föl Ägare: Lars Öhrn, Maria Winberg och jag.

/Sofie

Sofie Relander
17 juli 09:44

Sofies blogg: ”Det är svårt att acceptera att man är trasig”

Sofies blogg: ”Det är svårt att acceptera att man är trasig”
Sofie Relander är tillbaka vid tangenterna efter en tids frånvaro från bloggen. Hon har också hunnit med att visa Glamour MW på ridhästtest. Foto: Privat

Long time no see! Jag har inte kunnat skriva på ett bra tag, tyvärr. Men väldigt glad att jag fick ta en liten paus bara. För det är så roligt att skriva. När man känner att man verkligen hinner sitta. Problemet för mig har varit att inte kunna sitta…. tid har jag haft. Men jag har fått ett diskbråck med nervpåverkan.

Så jag har verkligen fått prioritera att få ordning på min rygg. Hade sjukvården funderat sådär super som man drömmer om så hade jag absolut orkat skriva. Men jag har fått fightas och kämpa för att ens få hjälp.

Sofie2
Glamour MW e Bordeaux-Dionysos-Davignon. Uppfödare/Ägare Maria Wingerg, Stuteri MW. Foto: Privat

Jag har fått sätta mina egna hästar på sidan av nu, de har fått en liten vila. Medan jag minskat ner på utbildningshästar så jag ändå fått tid att vila min rygg och försöka komma tillbaka. Det är så otroligt svårt att INTE bara skita i vad kroppen säger och köra på. Det som hjälpte mig var nog rädslan av att detta kommer att bli kroniskt. Usch! Så vill jag inte ha det.

Nu ger jag ryggen en hel del vila i alla fall. Försöker så gott det går hålla igång mina egna hästar på sidan om, pö om pö. Jag tänker ändå att det kommer ännu ett till år. Prioriterar att hitta ett sätt för min kropp att fungera på.

Men! Nog om det! Jag har varit iväg och tränat i dag med Glamour MW. Det var längesedan jag var iväg och tränade. Så det kändes fantastiskt att vara på bortaplan. Jag hade planerat in att åka till Danmark och träna för Daniel Bachmann Andersen. Men eftersom min rygg inte alls klarar av lite längre bilresor så har jag fått ställa in det. Vilket har varit otroligt tråkigt. Men glad är jag nu över att ha kunnat åka bort till Johan på träning.

Det var Glamours första gång där borta. Hon var verkligen duktig. Hon är bara fyra år, men så enkel att ta med sig. Vi tränade på att skritta på fram, även på kort tygel. Länga ut traven samt samla galoppen. Så nu ska vi finlir på det och hoppas att kunna visa upp detta riktigt bra på banan.

Så nu ska vi finlir på det och hoppas att kunna visa upp detta riktigt bra på banan.

Hon var iväg på ridhästtest för två veckor sedan där vi NÄSTAN satte ett kval. 0,5 poäng ifrån var vi givetvis ett Breederskval. Så nu är vi på det igen. Nästa gång ska vi satsa på att inte bli kvar själva i ridhuset och vara lite mindre feta. Gäller nog båda två 😆😅 Hon vilade tre månader under våren. Så jag är helt lugn med att hålla igång henne nu lite under sommaren 🙂

Sofie3
0,5 poäng ifrån ett Breederskval med Glamour MW. Foto: Privat

Men alltså, det är svårt att acceptera att man är trasig! Det är tufft för mig att acceptera det helt klart.

Jag kämpar på!

Här kan du se en film på Glamour MW från ridhästtestet:

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Ett inlägg delat av SR Equestrian (@sofie.relander)

Sofie Relander
11 mars 15:56

Sofies blogg: ”Har jag tur kan jag rida som vanligt igen i augusti”

Sofies blogg: ”Har jag tur kan jag rida som vanligt igen i augusti”
En olycka kommer sällan ensam. Det har vår bloggare Sofie Relander fått uppleva lite väl tydligt de senaste veckorna. Foto: Sofie Relander

Rehab och åter rehab!

De senaste veckorna har verkligen satt mitt hästintresse på prov. Är det värt det? Kan jag, orkar jag hålla ut och hålla i?

Barcelona blev opererad i sitt bakknä. Till slut bestämde vi oss för ihop med veterinärerna att vi skulle kolla in i hennes knä. Sagt och gjort så blev det av. Det visade sig att hon hade en meniskskada. Den hade inte blivit bra om vi inte kollat in. Så jag är otroligt tacksam att vi gick in och kollade. De skrapade bort den dåliga vävnaden på menisken, så nu kan den läka, äntligen.

Vi hade turen på vår sida, det var 0,5 centimeter ifrån att träffa ledkapseln.

Men rehabtiden är inte att leka med. Det var två veckors strikt vila på box. Sedan bort med stygn. Nu är vi inne på fyra veckors boxvila med skritt för hand. Efter denna perioden blir det åtta veckor med liten hage och skritt under ryttare. Sedan blir det åtta veckor i hage utan ridning, nu är vi inne i mitten på maj när detta börjar. Sedan blir det lätt travmotion fyra veckor i juli. Sedan får vi se om detta löser sig och går åt rätt riktning. Har jag tur kan jag rida som vanligt igen i augusti.

Så det gäller att hålla ut. Utöver detta så görs det rehabövningar för bakknät.

Strax efter hon opererades så kliade sig Dahlia på vattenkoppen i hagen, rumpan, så att hon knäckte stolpen och fick in en träflisa rätt in på hasleden! Hon fick snabbt åka in till Slöinge där de fick kolla hur allvarligt det egentligen var. Vi hade turen på vår sida, det var 0,5 centimeter ifrån att träffa ledkapseln. Det blev stort bandage på och boxvila på det. Så nu fick Barcelona sällskap på sin boxvila (innan har hon haft hästar som får turas om lite).

Dahlia_sofierelander
Dahlias ”stora” sår som gömmer sig under det minsta sagt stora bandaget i bilden ovan… Foto: Sofie Relander

Inte nog med Barcelona och Dahlia skulle stå skadade. Barbaresco tyckte det var läge för honom att få bli lite extra ompysslad. I hagen blev en annan häst rädd för något och hoppade olyckligt åt Barbarescos håll och landade på hans bakhov. Det resulterade i en stor spricka i kronranden bak. Tur nog var jag där. Tog in honom snabbt och tvättade rent, la på ett galoppbandage, sedan åkte Kerstin in till Slöinge med honom. Lördag kväll var det givetvis, så den räkningen blev saftig. De fick sy ihop det hela. Nu var det också dags för honom att stå på box.

Där och då bestämde jag mig för att NU köper jag ett skrittband som ska komma DIREKT!

Om några dagar blir han av med sina stygn. Han har hållit sig lugn och fin på boxen ihop med Barcelona och Dahlia. Dahlia har dock börjat få gå ut i hage. Men inga hårda ridpass.

Anette_graf_sofierelander
Anette Graf passade jag på att ta hjälp av med bandagebyte på Barbaresco samtidigt som hon hämtade hem sin 3-åring som blivit inriden. Anette är en mycket duktig veterinär som vi kan ställa 1000 frågor till och hon blir bara mer entusiastisk i sina svar för varje fråga. Vi älskar det! För vi lär oss så mycket! Foto: Sofie Relander

Tre hästar som ska ledas i skritt för hand… Barcelona upp till 50 minuter per dag, Dahlia likaså och snart Barbaresco upp till två timmar per dag. Där och då bestämde jag mig för att NU köper jag ett skrittband som ska komma DIREKT! Ringde till Ulrika som har ett, fick ett nummer av henne (söndag kväll, dagen efter Barbaresco skadade sig). Frågade henne om jag verkligen kunde ringa till denna killen såpass sent en söndag, jodå, ring bara sa hon.
Det var tur att jag ringde! Han hade ett att leverera till mig redan på onsdagen. Valet för mig stod mellan att leasa eller köpa. Jag valde till slut att köpa ett, alltid skönt att äga det själv tycker jag.

Ridhuset_sofierelander
Här tänkte jag skulle bli bra för skrittbandet. Bara till att röja bort hindren. Foto: Sofie Relander
Skrittbandet_sofierelander
Jodå, snyggt blev det! Foto: Sofie Relander

På onsdagen när han kom med det hade jag fortfarande inte bestämt mig för var det skulle stå. Lite funderingar fanns det dock. När han kom fram med bandet visade jag honom var jag trodde det kunde stå, han sa att det var som gjort för det. Då andades jag ut! Sedan kom bästa grannarna från Höga med sin stora maskin för att lyfta av, vår traktor är lite för klen för det.

Skrittband_installeras_sofierelander
Skrittmaskinen anländer! Woho! Foto: Överlycklig Sofie Relander
Skrittband_sofierelander_iridhuset
Här står den! Redo att börja bli använd Foto: Sofie Relander

Smidigt gick det, sedan fick jag lite introduktion om hur bandet funkar, vad som är viktigt att ha koll på. Ja det var väldigt enkelt. Samma dag började jag köra några hästar på det.

De stärker upp ryggen före man börjar sitta på dem.

Jag är så imponerad över hur fort hästarna lär sig. Alltså WOW, på bara ett par tre gånger klarar de av att stå där själva utan att jag står bredvid. Det är helt fantastiskt. Nu när jag sitter och rider så kommer Kerstin ner till ridhuset och sätter på Barcelona på bandet medan jag rider och kan ha koll. Under tiden kan hon gå iväg och fortsätta med annat jobb.

Dahliaskrittband_sofierelander
Dahlia blev första hästen att gå på skrittbandet. Vi tänkte att hon nog var den bästa hästen för oss att börja med. Japp! Inga problem. Foto: Sofie Relander

Även mina egna 3-åringar har jag börjat ha på bandet då jag läst hur bra det är för deras ryggar. De stärker upp ryggen före man börjar sitta på dem. Väldigt bra. Sedan har vi pratat i ATG-talang mycket om hårt underlag och så vidare. På bandet är det fast hårt underlag för dem som hjälper till att stärka senor och ligament också. Så jag är riktigt glad över detta. Det var bara tre hästar som behövde skadas för att jag skulle se till att skaffa ett ha, ha”

Men nu har jag blivit väl prövad tycker jag, så snälla skona mig från allt det onda nu ett tag.

Saluhast_sofierelander
En mycket snygg 5-åring till salu här just nu. Han får vara med och lyfta upp lite motgångar vi har Langeskovs Zalvador e: BH Zalabaster Foto: Privat

Lite fler funderingar:

Tävlingsuppehåll hela mars ut, absolut klokt tycker jag, men så tråkigt samtidigt. Snart börjar de nya reglerna om att registrera hästarna på den anläggning de står på…alltså, vilket jävla påfund säger jag bara! Säkert bra för mycket. Men jag kan då inte se nyttan med det överhuvudtaget. Inte är det så att de som faktiskt hade behövt göra det kommer göra det. Så grattis Fia, snart sitter du där och ska börja registrera in och ut alla hästar som kommer på utbildning (om de stannar mer än 30 dagar).

Nej, jag är inte bitter…

/Sofie

Sofie Relander
18 februari 18:40

Sofies vlogg: ”Det viktiga är att inte vara rädd för att göra fel”

Sofies vlogg: ”Det viktiga är att inte vara rädd för att göra fel”
Ridsports bloggare Sofie Relander och hennes hästskötare Kerstin Nordangård har varit i Flyinge och luftat sig. Foto: Sofie Relander

Vad passar väl inte bättre än en vlogg en dag som denna – du hittar den längst ner i detta inlägg!

Vloggen är från tävlingarna i Flyinge som jag var på i helgen.

Med mig dit hade jag 7-åriga Lyckhems Dahlia och 10-åriga Grappa Q.

Lyckhemsdahlia
7-åriga Lyckhems Dahlia, uppfödd av Carina Lindberg.

Senast jag var på Flyinge var under Breedersveckan. Då hade jag med mig bland andra just Dahlia. Hon gick då 6-årsklassen. Men när hästen före oss klapprade ut från banan och lämnade oss blev hon så oerhört spänd. Vi fick galopper i öppnorna, bytena blev inte av och massor av annan spändhet. Så det kändes riktigt bra att få åka dit igen med henne.

Denna gången hade jag ett upplägg för hur vi skulle ta oss in på banan. Hästen före oss ville jag skulle lämna, så hon inte igen blev lämnad på banan. Och ja, det funkade. Första dagen något spänd, men dagen därpå var det mycket mer avslappnat. Så då kom även resultaten.

Grappa Q gick runt banan ganska enkelt på lördagen, något något spänd och var svår att få ihop formen på då. Men känslan med honom var att han verkligen gillade det och att det inte var så farligt. Det är en sån häst man inte bara kan hala in i formen och trycka på fram. Det accepterar han inte. Så jag fick rida den klassen med lite ”öppen” form men med en hiskeligt go känsla ändå.

Dagen därpå hade han också gett efter och jag kunde börja samla in formen lite och sätta tryck i honom. Men man får verkligen göra det med känsla på honom, annars tycker han inte det är så roligt.

Detta är verkligen en sak jag gillar med mitt jobb. Att hitta olika vägar med varje individ att gå. Vad passar för denna? Hur ska jag få honom med mig?

Man får testa sig fram, vissa grejer funkar inte. Även om det kan vara sådant som funkar på många andra hästar. Då gäller det släppa och testa nästa grej. Till slut, om man är enveten, så hittar man rätt och kan gå vidare till nästa steg.

Det viktiga är att inte vara rädd för att göra fel. Och det berör mig inte det minsta att komma sist i en klass, med en vinnande känsla. Det kan kännas som en seger. För man lyckats med ett inre mål. Sedan kan man ju vinna en klass med världens sämsta feeling ibland.

Det kan ju då bero på att man inte satte det där inre målet. Men då är jag noga med att inte visa min besvikelse inför mina medtävlande. Det är rätt ohyfsat tycker jag. När jag sitter sedan själv någonstans kan jag knyta näven och svära lite, sen är det över!

/Sofie

Sofie Relander
4 februari 12:05

Sofies blogg: ”Redo för lastbilsliv”

Sofies blogg: ”Redo för lastbilsliv”
Barbaresco ME ihop med hans ägare Ulrika Sjökvist. I helgen åker vi till Strömsholm för årets första start! Foto: Privat

I dag bär det av mot Strömsholm! Tjoho! Årets första tävling för mig, detta ser vi fram emot.

Tänk att för drygt ett år sedan satt jag i Scandinavium med mina vänner och kollade på Swedish Warmblood Trophy. Vi kollade på alla 5-, 6- och 7-åringarna och jag drömde mig bort ”ååh, här vill jag rida final”. Vi pratade om värsta planen om vilka hästar som var i rätt ålder att vara med och så vidare. Nu sitter jag här och mot alla odds ska få rida den där finalen. Men inte på Scandinavium tyvärr, men på Strömsholm som nog är så vackert i sig.

Hur kommer det sig att det är mot alla odds då? Jo…

Det är fyra som kommer till finalen. De fyra bästa på Breeders kvalar dit. Resten av de 10 finalisterna är med på en reservplats och jag kom precis på plats 10 med Barbaresco MW. Men så började jag tänka häromveckan att jo, det har hänt förr att reserver plockas in. Men ända ner till plats 10? Nä, där började till och med jag att tveka. Fast man ska ju ändå aldrig säga aldrig.

Dagen efter ringer det en kvinna från Swedish Warmblood Trophy och säger att vi kvalat in. Alltså jag var tvungen att berätta för henne hur mina tankar hade gått kvällen innan och hur jag löst licenser för att OM jag kommer med, ha ha. Så ja, det är något magiskt med att ha ett stort mål som man verkligen vill nå. På ett eller annat lyckas man nå dem, de får vara lite rimlighet i det också. Men att ligga som reserv 10 räknas kanske ändå inte som rimligt? Jag är i alla fall otroligt glad och tackade givetvis ja till detta. Hästen var igång, jag var redo, så det var bara att tuta och köra på.

Barbarescomw
Barbaresco MW med sina vänner i lösdriften. Foto: Sofie Relander

Så just nu har vi hållit på att ladda upp för fullt. Vad har det inneburit för oss då? Alltså för mig och för Barbaresco MW?

Han har blivit klippt. Mamma förbjöd mig att åka upp dit och starta honom oklippt. Eftersom han inte brukar svettas när han rids och går ute på lösdriften med sina kompisar så har han fått ha sin päls ett tag tyckte jag.

Sedan har jag shoppat loss massa ny fin utrustning till honom samt nya varma hållbara täcken.
Jag har jobbat mycket lösgörande och lämnat 5-års grejerna lite åt sidan.

Barbaresco är en otroligt stor och snäll individ. Han är liksom en liten, liten kille i en väldigt stor kropp. Men han blev sent kastrerad (för jag ville ha kvar honom som hingst) Men så visade det sig att han var klapphingst. Så det var bara att knipsa. Men de har en förmåga att bli extra hingstiga när de är klapphingstar. Han har en hel del kvar av detta vid just ridning. Mycket fokus på andra hästar, vill verkligen ha koll. Han kan vara lite bökig och brötig på en och lätt bli trock till exempel för skänkel eller hand.

Just för att det finns lite annat i huvudet att tänka på. Att bli själv på banan är inget som står som nummer ett på favoritlistan. Därav jobbar vi kanske just extra mycket med den lösgörande biten lite hela tiden och lite på att bli lämnade i ridhuset, men ändå kunna fokusera och jobba på. Men alltså han är världens häftigaste, snällaste nallebjörn, verkligen. Detta var första gången han blev klippt, han stod som ett ljus, klippte runt ögonen, hela öronen (ej inuti) ja hela huvudet (givetvis ej känselhåren). Han var så gudasnäll. Jag tror han närmar sig 175 centimeter med en gigantisk nacke, hals och riktigt i uppförsbacke. Så han känns som 180.

Barbarescomw_riden
Nyfrissad och helt uppimpad! Foto: Sofie Relander

Jag själv har ju tänkt mycket på hur jag ska resa och bo. Jag kommer inviga min nya lastbil från Horsepartner som är 5-sitsig med stor stuteridel denna helgen med tävling. Jag ska prova att bo i den och har handlat massor av mat. Så i går lagade jag massa matlådor som jag ska ha med mig. Jag köpte även grejer till ”Trucker-tapas”. Då undrar ni nog vad Truckertapas är, det är som tapas fast man har den i sin truck. Truckertofflor har vi också pratat om att skaffa ha, ha. Jag kommer ha med min minikyl, micro, nespresso i lastbilen. Så sover jag på en av sovplatserna, har med mig en fläkt inne. Men jag har även dieselvärmare, vilket är sjukt nice.

Så nu får vi se hur detta kommer gå. Jag åker i kväll och mellanlandar i Linköping hos hans ägare Ulrika Sjökvist. Samtidigt passar jag på att pussa på Hannover MW där. Ikväll blir första kvällen i lastbilen. Så får jag se om jag missat handla något. Jag får se till att uppdatera mitt konto på Instagram flitigt under min ”jungfruresa”.

Alltså det är så stort för mig att jag köpt en 5-sitsig lastbil, jag är så sjukt stolt och glad över möjligheten jag fått till det, mycket genom mina fina sponsorer!

Nu ska hästarna jobba på flitigt här så förtjänar de gott två dagar lugnt arbete ihop med Kerstin som är kvar och tar hand om dem tillsammans med mamma och Tilda som hjälper till lite extra.

Barbarescomw_fol
Barbaresco som föl, det öronluddet skojar man inte bort… Foto: Sofie Relander

Värsta bästa gänget har jag kvar hemma.

/Trucker-Sofie

Sofie Relander
28 januari 16:19

Sofies vlogg: Häng med hem till gården

Sofies vlogg: Häng med hem till gården
Ridsports bloggande unghäst- och GP-ryttare Sofie Relander levererar denna vecka en vlogg hemifrån gården utanför Varberg. Foto: SR Equestrian

I dag får det bli en härlig vlogg på bloggen. Vloggen är från lite vardagligt arbete. Jag tror att ni kommer att få känslan av hur det verkligen går till på en vardag hos oss. Några elever var lediga och passade på att hänga med oss.

Sofierelander_1002
Florello MW, 3 år e: BH Farrell u: Golondrina MW ue: BH Zack- Davignon I. Foto: Sofie Relander

Så visst är vi lite överbemannade. Men det är ju så roligt! Jag rider bland annat på Barcelona, det var häromveckan under hennes igångsättning. Jag rider också på en 4-åring som precis fått komma igång med lite arbete. Där kan vi se en grönare 4-åring som pillar lite med bettet, och som till exempel tar huvudet lite upp.

Men det viktiga med det är att faktiskt visa upp bilden av hur det kan se ut och ser ut med unghästar innan de lärt sig det mesta. Vissa är svårare i munnen än andra. Dessa typer av hästar ger jag lite längre tid helt enkelt innan man börjar samla ihop dem i formen för mycket. För jag vill först få en bra kontakt innan jag börjar kräva mer kontakt. Risken om jag gör det är att jag får en häst med problematik i framtiden.

Så jag tror på lite mer tid, att inget är perfekt. Utan det tar verkligen tid att få det 100 procent rätt och korrekt. In och kika vetja!

Ni kan även följa mig i min vardag på Instagram.

/Sofie

Sofie Relander
21 januari 16:21

Sofies blogg: ”Det tar tid, man gör fel, men man lär sig om man vill”

Sofies blogg: ”Det tar tid, man gör fel, men man lär sig om man vill”
Vägen till framgång är inte alltid spikrak. Faktiskt typ aldrig, konstaterar vår kloka bloggare, unghästutbildaren och GP-ryttaren Sofie Relander. Foto: Privat

När man är grön och ung tonåring då vill man att allt ska gå så himla fort.

Helst på ett år. Annars är det ett misslyckande.

I alla fall har det varit lite så i min värld, tufft att handskas med. Men jag har lärt mig!

Det tar tid. Extra roligt är det nu att faktiskt se tillbaka på min och Barcelonas start till exempel. Det finns många fler hästar som är spännande att kolla tillbaka på. Men just Barcelonas och min resa har varit väldigt speciell ändå. För det har verkligen inte alltid gått bra. Det tog sin tid innan det faktiskt gjorde det.

Hon är nu 13 år och uppfödd hos oss i två generationer. Jag har varit med ända sedan hon var nyinriden.

Barcelona-mw-4-år-trav
En fyraåring med gångarter som få. Och ett kynne som tagit tid att lära sig att bemästra. Foto: Privat

Det började med ett treårstest i Alingsås 2011. Där visade jag upp henne. Det började bra med bara 8:or men sedan kröp sig en 6:a in för skritten. Resten var 8:or rakt igenom. Totalpoängen blev 46 poäng och utan diplom. Diplom är ju ändå det man alltid strävar efter. Men 8:orna är ju inte så dåliga de heller.

Nåväl, efter det fick hon vila för att komma igång igen som 4-åring. Då gick vi ut och red en klass för 4-åriga hästar. Där vi blev uteslutna…Jag kom inte runt banan när vi skulle komma till galoppen. Det tog tvärstopp! Fick ingen galopp på henne. Seg som kola, introvert som få.

Vi kom inte ens ut från banan utan att få hjälp. Jag fick be om att få spöet så jag kunde nudda henne lite lätt på rumpan. Då var hon tillbaka igen och helt mottaglig. Vi fick i alla fall fortsätta programmet så vi kunde få ett bättre avslut på det. Det året gjorde vi inga fler starter. Hon fick i stället bli av med lösa benbitar för att kunna säljas. För det var inte riktigt min favorithäst ha, ha. Hon var otroligt ridbar och kunde röra sig absolut.

Men att få fram det uppifrån var så svårt.

Barcelona-mw-4-år
Här är Barcelona fyra år, på bilden är även med mina mamma Maria. Foto: Privat

2013 Var hon fem år och nu tänkte jag att YES, nu ska vi försöka kvala till Breeders!

Absolut, det gick ju super. 64 procent i 5-åringarnas program. Var bara sisådär 10 procent ifrån att lösa det kvalet ha, ha. Men kvalkortet var betalt, det var bara att ge sig ut igen. Nästa gång fick vi 66 procent och kom bara näst sist.

Ja det var ingen dundersuccé.

Hemma var hon skitfin, men på tävling blev det segt och introvert bara. Vi testade oss på en MSV C. För hon gjorde riktigt fina enkla byten hemma. Men inte tusan fick vi ut det på tävlingen. Allt blev nästan stillastående. 60 procent red vi ihop och var inte i närheten av att vinna. Det roliga var att just den klassen vann jag, fast på en annan häst. Häst och häst, han var ju ponny. Wacos Rache MW vann jag med i den klassen på 76 procent. Det är den högsta procent jag ridit hittills faktiskt i en vanlig bedömningsklass. 10 på inridning och 9 på ökad skritt och någon 9:a på mellantrav.

Det året gjorde vi inga fler starter utan tränade på till nästa år igen.

Året därpå var hon 6 år. Det året startade vi tre gånger och lyckades ta en MSV C-placering på 67 procent. Sedan gjorde vi inga fler starter igen. Utan bara hem och träna, träna!

2015 kan man nog säga att bubblan äntligen sprack för oss i MSV C. Vi började året med en vinst på 74 procent. Det hade bara tagit oss tre års träning i just den klassen för att det skulle gå. Men oj vad vi levererade det året! Supermånga vinster och många ritter över 70 procent.

Barcelona-mw-4-år-huvud
Barcelona MW, vacker som en dag. Foto: Privat

Då tänkte jag att nu var det dags att levla upp till MSV B. Jodå, vi blev placerade på 67 procent faktiskt. Men det blev även en hel del 61-procentrundor. Men dessa år från att hon var fyra var så nyttiga för mig. Jag lärde mig otroligt mycket på henne. Att ha tålamod, vara påhittig i träningen, försöka hitta vad som skulle funka att tända gnistan på just henne.

Nu i efterhand så tycker jag ändå inte att det har tagit sån tid. Utan det har gått väldigt fort ändå.

  • 2016 debuterade vi MSV A-klass.
  • 2017 debuterade vi Intermediaire I.
  • 2018 debuterade vi Intermediaire II och avslutade året med en Grand Prix och SM-kval samt placering.
  • 2019 Började vi ta segrar i Intermediaire II.
  • 2020 Opererades hon för struppipning. Hon var skitfin under igångsättningen. Men sedan lyckades hon skada sig i hagen. Det har spökat till och från nu. Det är det som gjort att vi varit borta under hela det året. Nu hoppas jag vi verkligen hittat vad det varit som spökat.

MEN jag vet att vi kommer komma igen, jag vet bara inte riktigt när. Nu när jag sitter med alla dessa gamla resultat och minnen så är jag inte heller så orolig över om vi kommer behöva vara borta ännu ett år till. För två år är ändå inte så lång tid i det hela loppet. Så jag sitter rätt lugnt i båten. Dessutom är jag en riktig optimist. Jag tror, eller nu vet jag, att Barcelona kommer inte vara den bästa hästen jag har. För jag har Dahlia som redan i 6-års ålder tagit placeringar i MSV B-klass. Det var mer än vad jag fick till med Barcelona. Barbaresco MW som blev den 10:e bästa 4-åringen i landet.

Men jag kan inte säga att hästarna 100 procent är bättre än vad Barcelona var i den åldern. Det Barcelona (med många många andra hästar) har lärt mig är hur man tar fram en 4-åring. Hur man tar fram en 6-åring och så vidare! Redan nu kan jag känna doften av piaff när jag sitter på en fyraåring och jobbar den. Det är helheten. Att jag blivit en bättre ryttare och utvecklas hela tiden. Jag tar mig an alla hästar. För jag vill verkligen lära mig. Jag vet nu att de tråkigaste hästarna är dem jag lär mig kanske mest på.

Dsc_0488
Vår första stora tävling. Vi red i Friends, Dressage Power Future Stars. Det var häftigt! Foto: Privat

Det jag vet är det är mitt tålamod, min ihärdighet, och lite tur som spelar roll också. Därför är jag rätt lugn. Barcelona har det dessutom väldigt gött i hagen med min 3-åring som sällskap. De älskar varandra. Jag är dessutom bara 27 år och har förhoppningsvis många år att se fram emot. Men det trodde jag inte när jag var 17 ha, ha, ha.

Men i dag tar jag med mig Tålamod, Nyfikenhet, Ihärdighet. Även jag behöver påminnas av detta. Jag vet nu att jag har detta, så jag måste bara påminna mig om i en tuff tid att jag är bra på det. För jag kan ändå säga att det är en tuff tid. Det är inte roligt att ha sin bästa häst borta, men jag försöker tänka positivt i det och lägga fokus på det jag fortfarande kan påverka.

Så fortsätt kämpa, gå upp och ner i klasserna emellanåt. Det har jag gjort flera gånger med Barcelona.

Tänk att det tar år av träning ibland. Man behöver nog också lägga fokuset på vad man lyckats med och inte tvärtom.

Sofierelander_pernillahagg
Sofie Relander och Barcelona MW på språng i ungdomarnas Grand Prix under Falsterbo Horse Show. Foto: Pernilla Hägg

/Sofie

Sofie Relander
14 januari 17:43

Sofies blogg: ”Jag tror aldrig jag varit så rädd i hela mitt liv”

Sofies blogg: ”Jag tror aldrig jag varit så rädd i hela mitt liv”
Glamour MW e: Bordeaux ue: Dionysos - Davignon I. Visad med 48p på treårstest. 8,5 rakt igenom alla gångarter. Uppfödare Maria Winberg. Denna är alltså släkt med både Barbaresco och Florello. Foto: Privat

Nu har det gått en bit in i januari och jag försöker blicka tillbaka på 2020.

Det har hänt så otroligt mycket grejer det gångna året. Jag skulle säga att det har mest har hänt positiva och bra saker. Men även många och tråkiga ögonblick har fått upplevas.

Företagsmässigt har det verkligen gått strålande. Jag har haft supermånga hästar på utbildning. Jag hade rekordmånga hästar att visa på unghästtesten. Totalt blev det cirka 15 hästar visade uppdelade på två olika tillfällen. Att visa på unghästtest är så otroligt roligt. Man har hela sitt team med sig, man jobbar ihop och gör det verkligen tillsammans. Jag har haft ett superhärligt gäng vid min sida under hela året.

Img-20200925-wa0003
Total Aptilfool e: Total Hope ue: Don Frederico. Uppfödare Michelle Johansson Perned. Gick Breeders och blev såld efter det. Foto: Privat
Received_251548209469692
Langeskovs Zalvador e: BH Zalabaster ue: BH Don Romantic. Uppfödare Helle Langeskov Roth. Ägare Britt Marie Eriksson. Fick Diplom och utbildas nu vidare. Ska säljas. Foto: Privat

De vanliga tävlingarna har däremot varit lite segdragna för min del. Men till slut kom de igång även för mig. Och det med nio starter i Laholm. Det var fullt ös medvetslöst den helgen. Men så roligt det var att vara igång. Mitt och Carinas 6-åriga sto Lyckhems Dahlia tog en 2:a placering i en MSV B-klass. Det var verkligen roligt tycker jag. Grappa Q satte båda sina MSV C-kval till att få tävla MSV B. Las Vegas gjorde debut på banan och briljerade med sin dundrande galopp. Ja det var riktigt häftigt att få vara där på tävling med fem olika hästar med oss. Jag gjorde även en MSV C-start på min elevs ponny, som sen senare gick SM det året med henne.

20201021_134943 (1)
Lexiha LH e: Demand ue: Bernstein – Magritte. Uppfödare Stall Lilla Heda. Ägare: SR Equestrian AB. Här håller hon på att bli inriden. Sadel och träns på. 3 årstest väntas under 2021. Foto: Sofie Relander

Jag fortsatte att utbilda och tävla Grappa Q och startade några MSV B-klasser med placeringar, vi kunde även avsluta året med vinst i MSV A. Så otroligt roligt att få ta fram fracken. Men den sista tävlingen med honom, oj vad Kerstin och jag tappade det helt. Vi hade ätit lite dåligt under dagen, så fick vi i oss mat på vägen till tävling och energin kom åter tillbaka. Men vi bara fnissade å skrattade och hade oss. Riktigt pinsamma ha, ha. Vi hade nog fått en liten energidipp.

Breeders var någonstans här i mitten av säsongen kan man säga. Vi hade med oss fem hästar dit. Vad glad jag var över att ha en hästlastbil och stort släp. Jag fick med mig fyra ner och Ulrika kunde köra en ner i sin hästbuss. Vi som åkte ner var Kerstin, Agnes, Cornelia, Susanne och Ulrika. Susanne äger Z MW och Ulrika äger Barbaresco MW ihop med  mig.

Nere i Skåne bodde vi på ett B&B som vi blivit tipsade om. Där hade vi fyra av hästarna uppstallade. Den femte bodde hemma i sitt stall i Skåne. Vi hade ett helt hus för oss själva med bastu och relaxrum, cirka 15 min körväg till Flyinge. Så det var verkligen perfekt. Där ska vi verkligen bo fler gånger.

På Breeders hade jag första start med Barbaresco. Vi lyckades hålla vår finalplats. Med över 80 startande så kom vi alltså till finalen! Helt otroligt! Vi var överlyckliga hela teamet. Inte bara över hans prestation. Utan även för alla de andra 4-åringarna. De hade verkligen presterat så otroligt bra. Alla levererade superfina procent och riktigt trevliga rundor. Det var också första gången jag inte knoppade en enda häst. Utan jag kunde fokusera helt och hållet på min ridning och viss logistik samt lite annat förstås. Men mitt team tog verkligen fullt ansvar där och jag kände mig så stolt över dem. De kunde packa, se till att rätt pass var med, att nummer på hästen stämde och så vidare.

20200501_170528
Härligt glatt gäng. Agnes och Alma har precis jobbat Z MW på lina. Foto: Sofie Relander

Att åka därifrån var riktigt ledsamt. Så tomt det kändes. Vi hade varit där nere nästan en hel vecka ihop. Vi hade haft det så himla bra tillsammans.

Men redan veckan därpå åkte jag faktiskt ner igen, denna gång med en 4-årig hopphäst. Lurifax som Malou fött upp och äger. Honom har jag utbildat under året, vi hade varit på någon pay and jump och hade som mål att åka dit ner. Sagt och gjort så gjorde vi det. Det var ju en upplevelse utöver det vanliga. Jag tror ALDRIG jag varit så rädd i hela mitt liv när jag stod i gången och väntade på min tur.

Alltså som jag tänkte ”Vad tusan Fia, vad har du gett dig in på?”

Lite ironiskt tänkte jag så. Hoppa är verkligen så otroligt roligt. Det är så roligt att utmana sig och våga göra något man aldrig gjort tidigare. Jag har aldrig hoppat på Breeders. Det var så häftigt. Vi tog oss runt banan. En hel del fina språng och några vi kan förbättra.

Efter det bokade vi in oss på hoppträning för Svante Johansson. Vi åkte på två hoppträningar innan det var dags för vintervila. Det utvecklades vi mycket på. Tanken är att jag ska fortsätta med den hästen i år igen och hoppa honom. Det ser jag väldigt mycket fram emot.

20200505_095125
Compadre e: Gammelenggårds Zappa ue: Come Back II. Uppfödare: Berit Zamuhl-Jansson. Han fick Diplom och blev sedan såld. Foto: Sofie Relander

Årets sista tävling blev här hemma väldigt nära oss, i Frillesås, bara 15 minuter från gården. Tanken var att ta med åtta hästar. Men det slutade med fem. Någon hade dragit av sig en sko, en annan hade fel på vaccinationen. Alla som följde med fick debutera på en riktig tävling med vanlig bedömning. Det var riktigt skitväder kommer jag ihåg. Det regnade och blåste.

Kerstin fick köra mellan gården och tävlingen. Hon lastade på och lastade av. Agnes fick leda fram på tävlingen och jag red på en häst hela tiden. Alla startade samma klass. Men med teamwork fick vi det att flyta på riktigt bra. Första hästen strulade det med vaccinationen. Föregående ägare hade fyllt i fel. Då var man tvungen att logga in på det TDB-kontot och ta bort en vaccination innan man kunde lägga in den som stämde. Ja alltså det var sådant snurr med den. Men till slut fick vi till det efter många om och men.

Vaccinationen stämde i passet men det var fel ifyllt i TDB. Det gjorde att jag nästan inte fick komma till start. Men jag är inte den som ger upp inte! Det slutade med att den hästen i alla fall blev placerad. Riktigt roligt! Z MW blev också placerad i sin livs första start.

Så året slutade på topp kan jag ändå säga, har fått mycket inspiration genom ATG-talang. Nu är vi så taggade på detta år. Det har redan börjat väldigt bra. Jag har många fina hästar i stallet. Många hästar att göra tävlingsplanering på.

20200914_181946
Här har vi fina Piha e: Harlem D ue: Capriano – Raphael. Uppfödare Aja Blomberg. Detta är med en häst jag är väldigt glad över att jag fick köpa av Aja. Ska bli så roligt att rida in henne under 2021. Foto: Sofie Relander

Jag hoppas jag får komma iväg till Danmark och träna för Daniel Bachmann Andersen. Det jag håller tummarna extra för är att Falsterbo kommer bli av och att jag kan kvala någon häst dit. Även om det är svårt att göra en tävlingsplanering så får man försöka ändå.

Man ska inte ge upp ännu. Hoppas man kan vaccinera sig snart också.

/Sofie

Sofie Relander
24 december 2020 16:50

Sofie Relander om julplanering och kolik

Sofie Relander om julplanering och kolik
Sofie Relander med sin Dragon Fly. Foto: Privat

Denna vecka är Kerstin ledig, Kerstin jobbar som hästskötare här. Eftersom de flesta av hästarna har åkt hem för lie julledigt så är det väldigt mycket mindre att göra i stallet. Så jag bestämde mig för att Kerstin kunde få ledigt en hel vecka. Det får jag ändå ge mig själv cred för bra planerat Fia!

Det är jag som sköter alla bokningar av hästar som ska på utbildning. Jag brukar försöka planera in i förväg när jag vill ha färre hästar för tex en stor tävling som jag ska på, eller om det är något lov för Emilia som jag vill ha lite mer tid till annat för. Sedan blir inte allt precis som jag tänkt, men nu blev det de, tjoho! Ändå är det 14 hästar på stall HAHA, men det är sjukt mycket färre. Dessutom är det otroligt lättskött med djupströbäddar, hagarna nära stallet, många hästar som går ihop i hagen etc. Men sedan kom jag på att jag skulle kunna se mig för efter någon som vill jobba lite extra ibland, för då kan jag få lite halvledigt denna vecka. Redan färre hästar i arbete och sedan få hjälp med stallet. TOPPEN!

En av mina fantastiska elever Tilda ville hjälpa till och jobba extra. Så hon hjälper mig på helger, så jag kan fokusera på att bara rida och lite mindre stallfix. Samt att hon nu hjälper mig med stallet under veckan, in/utsläpp. Så kan jag återigen nästan bara fokusera på ridningen. Dessutom är det max 6 st som jag jobbar nu på dagen och planerad ledighet för alla på jul. Så jag är faktiskt lite halvledig får jag ändå säga. Känns ju gott!

Detta med kolik ”peppar peppar ta i trä” vi har haft ett kolikfall på 15 år, detta var ute på betet. Men inget annat. Vilket känns otroligt bra givetvis. Vad det beror på kan jag inte svara på garanterat. Men hästarna äter väldigt lite kraftfoder och näst intill fri tillgång på grovfoder i försa hand. Behövs de mer så får de kraftfoder utefter vad som behövs givetvis. Det varierar givetvis på hösilaget också. Sedan brukar vi ha TS halt på 65-72. Den största kraftfodergivan är på 2 kg i stallet nu som några hästar äter. Efter ett ridpass så ger jag extra kraftoder, eftersom de jobbat höjs energibehovet tex. Så då får de rätt giva utefter jobbet.

De får alltså inte samma höga giva på sina vilodagar. Det tror jag också är viktigt. Att inte överfodra dem, utan ge dem vad de behöver som grundbehov och sedan toppa upp det när de jobbar. Den större givan ger jag på morgonen när de sedan får tillgång till rörelse och på kvällen får de en mindre giva, eftersom de då står stilla inne. Nu ger jag dem också mash efter arbete, då får de i sig vätska även där. Sedan går de ute från 7-9 på morgonen. Är det dåligt väder får de äta frukosten inne, då tar det lite längre tid innan man kan släppa ut dem så de hinner äta upp. Är det fint väder äter de oftast frukosten (grovfodret) ute i hagen. Sedan kommer de in när det börjar mörkna. Men vi vill ta in dem när det fortfarande är lite ljust ute. Det är för vår skull då det väldigt lätt händer olyckor när det är mörkt. Hade vi haft lampor ute vid alla hagar hade det nog kunnat se annorlunda ut kanske.

Vattnet inne i stallet cirkulerar och är lite uppvärmt. Så de dricker ljummet vatten, vilket de dricker bättre. Men de stora faktorerna är nog:

  • Lite kraftfoder som är uppdelat på två, tre mål
  • Mycket grovfoder
  • Mycket hagvistelse
  • Ljummet vatten

Men alltså håll tummarna nu för att det håller sig så bra som de gjort de senaste 15 åren.

Det är väldigt tacksamt att jag och mamma jobbar på samma gård. För vi hjälper alltid varandra med både smått och stort. På gården har vi säkert över 200 djur som vi kan hjälpas åt med. Sedan att Anders (mammas man) hjälper och lär mig med de händiga bitarna när tex en vattenkopp går sönder eller en armatur behöver bytas.

Ha nu en riktigt god jul och ta hand om er!

/Sofie

Sofie Relander
17 december 2020 16:08

Sofies blogg: ”Jag är galen i brysselkål”

Sofies blogg: ”Jag är galen i brysselkål”
Ridsports bloggare har ökat sitt grönsaksintag med 100 procent. Det har gjort susen för orken berättar hon i veckans blogg. Foto: Privat

På en av de senare genomgångarna med ATG-talang har vi haft uppföljning på kostregistreringen som vi gjorde tidigare i år. Jag är nu inne på den tredje veckan där jag sköter min kost så som vi kommit överens om.

Alltså, det är ju bara så, jag är ett kakmonster! Alla mina mellanmål har mer eller mindre bestått av kakor, fika och annat sött. Vilket resulterat i att jag inte riktigt orkat äta riktigt mellanmål eller ordentligt med lunch och middag. Eftersom jag efter lunchen varit lite hungrig var det snabbt och enkelt att jag stoppade i mig något sött före middagen, vilket sköt fram allt.

Jag fick i mig rätt mängd energi på dagen, men fel sorts energi.

Detta är en av de stora sakerna jag vet att jag verkligen har behövt förändra. Att få rutin i min kost har jag känt varit viktigt. Men det är först när ”rätt” person säger till en och man själv får insikten i att det är detta som behövs. Det är först DÅ man faktiskt tar tag i det.

Jag ville i alla fall ha hjälp med att kunna känna mig piggare på dagarna och orka mer.

Då behövde jag först sätta rutinen NÄR jag äter och VAD jag äter. Jag fick tider av dietisten som jag kan förhålla mig till. Sedan vilka måltider på dagen som ska vara störst, alltså innehålla mest energi för mig.

Enkelt, absolut! Men för att lyckas med detta är jag tvungen att:

1. Bryta en rutin och

2. Sätta in en ny.

Smoothies och liknande är absolut bra, men har jag tid att stå och laga smoothies? Nä…inte än. Ibland har jag gjort det. Men jag köper massor av färdiga smoothies som gör att det blir lätt för mig. För det måste vara lätt, blir det för svårt och krångligt kommer det vara svårt för mig att faktiskt få det att fungera. Så enklast har för mig varit att köpa färdiga smoothies till snabba mellanmål, med en påse nötter, bär, morötter, bars och så vidare.

Sallad
Glasnudelsoppa har det blivit några dagar till lunch. Foto: Sofie Relander

Lunch och middag löste jag genom att köpa massor av nya matlådor och faktiskt förbereda dessa. Laga lite större måltider så jag har för ett par dagar.

Jag skulle också äta mer grönsaker, för det visade sig att jag åt typ noll grönsaker. Även det har jag blivit bra på. Jag fick riktig smak för brysselkål. Den kokar jag, sedan smörstekta den med citron och parmesa. Alltså wow så gott! MEN jag märkte att man fick ont i magen om man åt för mycket haha…aj aj! Klämde i mig nästan ett kg på fem dagar.

Jag har satt larm på min telefon. De ringer så här:

07.00 Frukost.

09.30 Mellanmål – smoothies, ägg, macka, proteinbar, nötter och så vidare.

12.30 Lunch

15.30 Mellanmål – smoothies, ägg, macka, proteinbar, nötter och så vidare.

18.30 Middag

20.30 Kvällssnacks.

Dessa tider är ungefärliga för mig, i bland blir det 30 minuter tidigare och ibland 30 minuter senare. Vilket fungerar sjukt bra för mig. Äter jag sötsaker fortfarande? Absolut! Men jag gör det efter en måltid och ser till att jag först är mätt. Så nu får jag i mig rätt energi från rätt källa.

Sushi
Hemmarullad sushi som jag och Emilia (min dotter) gjorde, det räckte till en lunchlåda också. Foto: Sofie Relander

Den senaste veckan har jag känt mig något så otroligt pigg och alert! Det för att jag orkar äta mer mat än vad jag åt innan. Vilket gör att jag får i mig energi som håller längre för kroppen. Ni vet, till hästar pratar vi om långsam energi och snabb energi. Riktig mat blir långsam energi för mig vilket gör att jag blir mer uthållig. Snabb energi kan jag få av till exempel banan, frukt eller någon godsak. Så jag har alltså tagit bort mycket av det söta och ökat på av den riktiga maten.

Det är ju verkligen så att vi har en jargong i vår sport att vara slarviga med maten känns det som. Vi har full koll på hästens giva med mineraler, energi, protein. Men oss själva? Jag hade ingen aning om vilket behov jag varit i.

Jaja, nu är det ändring på det. Kommer inte bli ett superproffs på det. Men nog kan jag bli bättre och jag stöttar också mina elever med detta.

Jag bryr mig inte om att räkna, väga och hålla på. Det kanske man kan göra inför ett stort mästerskap då det verkligen kan göra skillnad. Då tror jag även att det får vara någon annan som sköter det åt en. Men som så här i vardagen tror jag lätt det kan trigga igång en ätstörning om man skulle göra sådant själv. Det vill jag ju verkligen inte göra!

Ostkalender
Självklart blir det en del choklad också, men alltid efter middagen i så fall. Startar dessutom varje dag med en bit ost Foto: Sofie Relander

/Sofie

Sofie Relander
10 december 2020 19:02

Sofies blogg: ”Vlogg med mina bästa grundövningar”

Sofies blogg: ”Vlogg med mina bästa grundövningar”
Sofie Relander vloggar om Barcelonas igångsättning. Foto: Sofie Relander

I dag tog jag mig friheten att göra en vlogg om skrittjobb som jag just nu gör med Barcelona, samt lite trav.

Jag visar hur jag gör, hur jag tänker, vad jag tänker på och så vidare. Denna övning gillar jag främst att göra med hästar som börjar välta och tränga in i hörnpasseringarna.

Kanske på grund av att vi ryttare blivit lite slarviga kanske, eller bara av någon annan anledning. Men när hästen välter i hörnet och gärna genar så klämmer vi om med benen och då får vi kanske dessutom hästar som blir tröga för skänkeln. Vi får kämpa oss igenom dressyrprogrammet, klämma med innerskänkeln för att pressa ut hästen, så vi åtminstone kan få en 6:a på vägarna.

Hur som helst – här kommer i alla fall några av mina favoriter när det gäller grundjobbsövningar!

/Sofie

Sofie Relander
3 december 2020 12:34

Sofies blogg:”Mamma har gett mig grus i adventskalendern”

Sofies blogg:”Mamma har gett mig grus i adventskalendern”
Det lackar mot jul hemma hos Ridsports bloggare Sofie Relander, som just nu börjat jobba med de egna unghästarna. Foto: Sofie Relander

Sådär ja! Då är även jobbet med mina egna hästar igång här på riktigt. Det krävs mycket planering för att få ihop allt, precis som för vem som helst. När jag bokar in hästar på utbildning gör jag det med hänsyn till vilka månader jag vill jobba med mina egna hästar.

De utbildningshästar jag har bokat in i december börjar rulla hemåt och mina egna kommer sakta men säkert igång. Några kommer ridas in nu i december (har fyra egna att rida in). Men jag tror att två av dem kommer få vänta till februari. Helt enkelt för att de två behöver mer tid åt att få växa i lugn och ro. Men de får givetvis gå ute på lösdriften där de har tillgång till att röra sig fritt. När jag sedan sätter igång med dem har de väldigt bra grundkondition. Det märker jag väldigt stor skillnad på när de fått gå kvar ute.

Det gäller att tänka lite olika med olika individer.

3-åringarna som jag sätter igång här nu samt 4-åringarna har fått en lång vila med lite jobb emellan. Det är nu som det riktiga jobbet börjar för dem. Det är alltid väldigt roligt när jag i december får börja jobba dem. Givetvis kan jag börja tidigare, men hösten märker jag att de mår väldigt bra av att bara få växa och kanske göra lätt arbete som repetition.

4-åringarna har gått Breeders samt en av dem gick en vanlig LB start här i oktober. Vilket han blev placerad på. Väldigt roligt! Men ”min” egen 4-åring, som jag äger ihop med Ulrika, var inte redo i kroppen för en vanlig tävling där man rider program. Han är fortfarande väldigt stor i gången och gör sig bättre i gångartsklasserna. Så det gäller att tänka lite olika med olika individer hela tiden.

Jag tror att man som ryttare och utbildare har en väldig fördel av att ha tålamod, is i magen och ett bra team som kan pusha en i rätt riktning.

Men dessa två 3-åringar jag jobbar nu är verkligen så fina! Caramba Springtime fick 7,5 på skritt, 8 på både trav och galopp och Glamour MW fick 8,5 rakt igenom på alla gångarter. Men med unga hästar med stora fina gångarter tänker jag att man får ta det lugnt med jobbet.

Jobbet för dem nu under ryttare och även avsuttet blir att jobba med enklare tempoväxlingar, träna in en lugn balanserad trav. Lägga in lite bomarbete samt hoppa in dem. Dagar när det är strålande solsken tar man bäst tillvara på att jobba dem ute. Jag jobbar två dagar sedan vila och igen två dagar. Då är det en dag med ryttare och en dag avsuttet. När jag känner att de har styrka att bära ryttare mer kommer jag öka på antalet dagar med jobb. Men läser man en del studier så visar det på att en unghäst inte ska bära ryttare på ryggen mer än 2-3 dagar i veckan.

En 4-årig häst kan börja ridas uppsuttet två dagar i rad på. Detta är något Lars Roepstorff sagt och som B-tränarna på Strömsholm fick läsa i ett fördjupningsarbete. Är man mer intresserad av vad han har att säga så finns det massor att söka upp.

Julklappar_sofierelander
Vem blir inte glad över fina och goda julgåvor? Foto: Sofie Relander

Med detta sagt har jag en mycket spännande vinter framför mig med många fina hästar att utbilda. Jag har ATG som en morot med.

  • Barcelona får börja travas i dag.
  • Jag har ett grymt gym i stallet nu som jag kan träna i nästan varje dag (även ryttaren måste vila…)
  • Johan Plate ringde mig i dag (mental tränare genom ATG-talang) Vi hade ett mycket givande och intressant samtal.
  • Jag har fantastiska kunder som tar med fina julgåvor till mig.
  • Mamma har gett mig grus i adventspresent, hon har grusat upp gångarna, TACK!
Grusgangen_sofierelander
Alla klappar ryms inte i en julkalender…men gör sig desto bättre i höstens lervälling. Foto: Sofie Relander

Detta är några av de saker jag är tacksam över, väldigt nyttigt att tänka över varje kväll vad man är tacksam över. Det gör mig oftast glad!

/Sofie

Sofie Relander
26 november 2020 14:37

”Jag tror jag precis har ridit in en GP-häst”

”Jag tror jag precis har ridit in en GP-häst”
Tadaaa!!! Nu behövs det bara putsas lite på planen. Men hingststallet är uppe i alla fall! Foto: Sofie Relander

Vi har verkligen haft ett bra höstväder, milt och fint. En del regn har det dock kommit, men ändå inte så farligt just här. Jag försöker ha mina hästar så gott det får ute i flock, i lösdrift.

Jag tycker verkligen att alla unghästar jag jobbar som går i flock med andra är enklast att jobba. De får utlopp för sina naturliga behov och instinkter. De kan leka och vara med likasinnade och integrera med varandra.

Men det är superviktigt att flocken fungerar ihop. Man kan inte bara tänka att det är att släppa ut alla vind för våg. Skaderisk? Absolut, men skador händer även i små hagar och även i boxen. Däremot kan jag definitivt se att skador sker när man släpper ut en häst som kanske aldrig är van att gå i stor hage eller ens ihop med andra hästar. Därav får man alltid kolla på sin individ vad som fungerar för den. Därför försöker jag numera ha mina unghästar kvar i flock i stora hagar från ung ålder och uppåt så gott det bara går.

När de blir äldre och man åker iväg på fler tävlingar, träningar med mera så tycker jag det blir lite risky att släppa ut dem stort igen. Men jag tror bara man behöver prioritera och planera bättre. Så tror jag även att jag ska få till det. Någon enstaka räknar jag med att jag kommer få behålla på box. Kanske för att den är lite väl brutal mot de andra hästarna. Eller för att det är just den som springer och skadar sig jämt.

Sofierelander_hingststall_1002
Kerstin sopar och fixar det sista innan montering av hingststallet kan påbörjas. Foto: Sofie Relander

Nu har det gamla hingststallet byggts upp igen. Vilket betyder att jag har fler platser för elever och hästar i träning. Väldigt skönt att ha mycket plats i stallen. Karantänstall, tävlingsstall, träningsstall. Det är planen i alla fall.

Det är också viktigt att de klarar av att stå på box, i alla fall för mig. Det är sällan tävlingar erbjuder lösdrift som uppstallningsmöjlighet. Skulle olyckan vara framme och de skadar sig behöver de också kunna stå på box.

Hästarna som kommer hit på utbildning är oftast här såpass kort tid, så de får gå i egna hagar i anslutning till varandra givetvis.

Jag har nyligen fått börja hyra en av mammas ligghallar i en stor sandmarkshage. Den är en dröm! Här har jag fyra av ”mina” unghästar som kommer igång i arbete nu i december. Två av dem äger jag själv och de andra två är jag delägare i.

Det är två 2- åringar som ska ridas in, en 3-åring som gått treårstest. Samt en 4-åring som gick finalen i Breeders.

Sofierelander_losdrift
Mammas lösdrift på 130kvm. Jag fick hyra den lilla, men lika glad för det är jag. Foto: Sofie Relander

Lösdriften ligger nära i anslutning till gården vilket gör det enkelt för oss att hämta dem till arbete. Men vi kan också ha kvar en inne på box. Till exempel om den ska få extrafoder efter passet. Eller att den bara behöver träna på att stå inne lite.

Den rörelsen de får utomhus är så himla bra för dem. Jag märker av att de är starkare över ryggen samt att de har bättre kondition. Dessutom är det relativt fast underlag i hela hagen, så de stärker också senor och ligament för framtiden.

Sofierelander_losdrift-1002
”Min” ligghall till unghästarna. Foto: Sofie Relander

Barcelona, min GP-häst, skadade ju sig i somras. Hon fick en senskidskada bak och hade en sko av, ett svullet framben, någon sko som var sne. Så där hade något hänt, vad vet vi inte. Men det hör inte till vanligheterna att hon skadar sig i alla fall. Därför skulle jag vara trygg med att ge det en chans till att släppa ut henne ändå.

Sofierelander_barcelona
Barcelona under igångsättning. Jag använder mig ganska ofta av ett träns där jag inte spänner hakbandet. På det viset slipper jag att kinden blir i kläm mellan tänderna. De kan dessutom gapa, gäspa fritt. Men jag får ändå lite stabilitet av nosgrimman för bettet. Foto: Sofie Relander

Barcelona är i alla fall helt frisk nu, men vi ropar inte hej än. Hon är under igångsättning nu. Har fått superbra hjälp av min veterinär Anette Graaf. Men jag ska även ringa Lussan på fredag och höra med henne vad hon har för tips och råd. Hon har ju väldigt mycket erfarenhet, så det ska bli spännande och se vad hon säger. Väldigt tacksam över att få ha henne som mentor genom ridsportförbundets satsning i ATG-talang. Jag är dock lite dålig på att använda min mentor. Måste intala mig att det inte finns dumma frågor!

PS. Jag TROR jag ridit in en GP-häst precis, Anna Jarnalds 3-åriga Elliot. Lägg det på minnet.

/Sofie

Sofie Relander
12 november 2020 20:54

Sofies blogg: ”Jag kan alltid påverka det jag själv har”

Sofies blogg: ”Jag kan alltid påverka det jag själv har”
Sofie Relander med sin Dragon Fly. Foto: Privat

Vad har hänt sedan vår första ATG-träff?

Mycket, hela hösten bara spinner på i all världens fart. Unghäst efter unghäst rids in.

3- åringarna börjar sakteligen få komma igång efter en lång vila. Snart är de 4 år och ska lära sig lite nya grejer.

Efter vi var i Stockholm för några veckor sedan åkte jag ner till Skåne. Där red nämligen min elev Agnes sitt första SM på sin egenutbildade ponny, fräckt om ni frågar mig!

Jag är så stolt över hennes bemötande och intryck mot alla. Hon och många andra verkligen hejar varandra, stöttar varandra och pushar även när resultaten inte blev som väntat. Jag är så glad att hon kunde ta med sig många fina bitar ifrån sitt allra första SM.

Lika fräckt som det är att rida sin egen utbildade häst kan jag tycka att det är att någon rider sitt första SM på en färdigutbildad. För man har alla egna vägar att ta sig framåt på. Men alla stöter på hinder, olika hinder. Ett visst hinder för mig kanske inte är ett hinder för en annan.

Sofierelander.1003
Agnes Backström på sitt första SM med ponnyn Saga (som nu är till salu). Foto: Sofie Relander

Viktigast är att man måste lära sig att verkligen fokusera på sig själv.

  • Vad har jag, hur kan jag förvalta det?
  • Vad behöver jag, hur ser jag till att skapa det?

På det viset så tar man sitt fokus från de andra som vi ju faktiskt inte kan påverka. Men absolut, hur många gånger har inte jag tänkt att ”åh, vilken stor hästbuss, eller vilket flott ridhus, häst, gård, hus etc” ?

Väldigt många gånger. Men jag gläds med dem, åtminstone har jag fått lära mig göra det.

Jag kan absolut tänka tillbaka där jag satt och var avundsjuk och tyckte mycket var orättvist. Men nä, någon klok (oftast min mamma) sa till mig att ”Fia, fokusera du på ditt och dem på sitt, så ska du se att det blir bra, för du kan inte påverka vad de har”.

Däremot kan jag påverka vad jag själv har.

Alla har vi olika utgångslägen. Men det gäller att ta tillvara på minsta lilla halmstrå man kan komma över. Det tror jag är likadant för alla nämligen. Men oj vad jag får påminna mig om det när tankarna börjar segla.

Sofierelander.1002
Blivit väldigt inspirerad till min avsuttna träning igen, tjohoo! Foto: Sofie Relander

ATG-träffen var verkligen så rolig. Det var väldigt bra att få träffa alla de andra. Dessutom från olika discipliner (många hoppryttare, men de var helt okej!).

Vi pratade lite om kost, veterinärlära, fick papper från Johan Plate (mental träning). Det var många intressanta bitar och man fick sig lite tankeställare.

Vi gjorde även lite rörlighetstester, nästa träff är i januari. Fram till dess kommer vi gå igenom en hel del grejer. Så det kommer säkert få stå mer om det, när jag kan mer om det.

/Sofie

Sofie Relander
22 oktober 2020 17:45

”Jag har ringt Lussan!”

”Jag har ringt Lussan!”
Här tränar jag "tömkörning". Har longerlina igenom handtaget på sadeln. Avslutade sedan med att gå lite mer bakom. Detta är en otroligt känslig häst och något bakskygg. Så det är super att göra detta innan man börjar sitta upp på henne. Hon rids in just nu. Foto: Sofie Relander

Snart är den här veckan till ända. Den har gått i en rasande fart. Till skillnad från förra så har det verkligen bara varit riktigt höstrusk. Då är man tacksam att vara i ridhuset. Men fyyyyy vad det är tråkigt. Efter att ha varit ute konstant och jobbat hästarna så har jag verkligen blivit bortskämd. Markerna är alldeles för blöta nu för att de ska hålla att rida på. Så jag måste vänta lite innan jag rider ute med dem på gräset.

Men det har varit riktigt härligt att få njuta av det. Många var dock väldigt pigga ha, ha. Det var nära med både en och annan flygtur för mig.

20201021_111515
Liten 2,5 åring e: Harlem D. Foto: Sofie Relander

Unghästarna jobbar på super, longerar, hänger och de jobbar på riktigt bra tycker jag. Någon dag i veckan har de ryttarfri dag, då kan Linda-Marie eller Kerstin jobba dem från marken. Båda två är väldigt lugna och pedagogiska. Linda-Marie har jobbat själv med inridningshästar tidigare och jobbar som hästskötare i tio år. Det är väldigt skoj att ha en så kompetent person med i sitt team. Kerstin har själv ridit mycket och många hästar. Tagit tillvara på sina chanser hela tiden. Bäldigt orädd också, det är precis vad unghästarna behöver . En säker individ på marken som kan stärka deras självförtroende och förtroende för oss.

När även de gjort jobbet från backen bra så är det dessutom enkelt för mig att hänga och trixa med dem.

En unghäst lär sig oerhört fort. Den kan inte avgöra vad som är rätt och fel. Så det är verkligen upp till oss att alltid lära den rätt. För lär vi den fel kan vi ju inte beskylla hästen för att den sedan är ”elak”. Utan det är helt och hållet handhavandefel. Sedan blir det absolut fel, men man lär sig hela tiden. Viktigt är att se att det inte är hästen som gör felet, utan en själv och att man ska hitta nyckeln till att lösa det.

Det svåra är helt klart när man får en häst till sig som redan varit hos flera stycken på inridning…. Mmm…Där har något gått fel. Men det är kul med utmaningen. Man måste verkligen gräva djupt i sin kunskapsbank och prova olika kombinationer för att hitta vad som passar för just den individen.

Viktigt är att det fortfarande inte är hästens fel. Och självklart har det inte varit medvetet från ägaren eller tidigare ägare att det ska bli så fel. Så det tycker jag inte man ska skämmas för eller må dåligt över. Man ska bara vilja lära sig samt förstå att det INTE är hästens fel till det beteendet.

20201021_134943-(1)
Inridningshäst med träns första gången. Superbra med ett betthöjande träns, då kan man leda dem direkt i tränset då det blir en blandning mellan grimma och bett. Riskerar inte att bettet trillar ner på lanerna. Dessutom får hästen lära sig att det ligger där det ligger. Foto: Sofie Relander

Jag får ofta in hästar där ägarna tycker det är lite jobbigt att det blivit som det blivit eller att de inte hunnit med så mycket. Men jag tycker verkligen inte att man ska behöva ha de känslorna. Har det blivit fel så tar det kanske bara längre tid. Men det går att fixa till. Jag tycker inte man ska skämmas för hästen till exempel kommer direkt från lösdriften hit. Man får bara lägga ner lite mer jobb på grunden i början, då kan man vara säker på att grunden blir bra och då blir resten oftast väldigt bra.

Hästen kan vara nästan hur grön som helst. Hellre det än att den är gjord mycket med men har tappat respekten och förtroendet. Men kom ihåg, även det ska man inte skämmas för, bara lämna iväg eller ta bra hjälp.

Jag känner även av att hästarna är matta just nu. Mycket beror på pälssättning. Så nu har jag fixat ett nytt foder som kompletterar upp detta. Har en häst som ska banta, men ändå behöver lite energi….den är svår! Men jag har hittat ett som funkar super!

20201021_203918
God Morgon aMw testar tävlingsträns. Förhoppningsvis gör hon debut på söndag. Foto: Sofie Relander

Det var ju ett tag sedan jag pratade med Lussan nu, men jag ringde. Vi pratade nästan i en timme, ja det var ju så enkelt! Vi kom fram till att jag skulle göra följande:

  • Tömköra hästarna lite mer.
  • Ringa en utlandsbaserad tränare som jag ska åka till. Detta har jag gjort, båda delarna. Kan inte fatta att jag ska åka utomlands och träna mot slutet av december om allt går som det ska. Helt otroligt! Ni kan inte ana hur läskigt det var att ringa till ”hen”. Jag skulle ju prata engelska plötsligt, annars skulle vi inte förstå varandra tänkte ju jag…..oh ja det är en historia det, den kommer.

/Sofie

Sofie Relander
19 oktober 2020 16:03

Sofies blogg: ”Det är ju inte nu vi ska vara som bäst”

Sofies blogg: ”Det är ju inte nu vi ska vara som bäst”
Ridsports bloggare Sofie Relander har varit och tävlat i Falkenberg i helgen. I bloggen berättar hon om rundor som skolar för framtiden och om vad som gör henne till en stolt ryttare. Foto: Sofie Relander

Nu har en tävlingshelg kommit till ända. Snacka om att vi verkligen har kommit igång med tävlandet nu efter ett långt uppehåll. Jag behöver nog inte nämna vad uppehållet beror på va?

Alla är vi väl less på att höra ordet ”märkliga tider” jag kräks nästan av att höra det ordet. Så less på hela skiten….

Men hur som helst, tävlandet har vi kommit igång med nu. I helgen har jag tävlat med tre hästar och fyra starter. Det har varit helt fantastiskt väder hela helgen! Wow, vad vi njutit.

På fredagen startade jag Grappa Q, som ägs av Våxtorps Djurklinik. Han debuterade MSV A, det gjorde han så bra. Ganska kravlöst tog vi oss runt. Jag ville verkligen introducera denna klass för honom så positivt som det bara gick utan för mycket press. Det resulterade i ett kval till nationell MSVA och nästan 63 procent. Så otroligt glad jag var, piruetterna gjorde han så fint, serien var jag lite för långsam i, så det blev en räknemiss där. Men han gör verkligen allt man ber om. Det är så kul!

På lördagen startade jag Lyckhems Dahlia som jag äger ihop med uppfödaren Carina Lindberg. Efter Breeders blev det VÄLDIGT tydligt med vad vi behöver träna på. Vi behöver träna på att bli lämnade ensama. Att det kommer och går hästar och så vidare.

Så under veckan har jag jobbat henne utomhus (alla har jobbat ute) där man kan skymta hästarna ibland. Det har varit tufft för henne att kunna fokusera på mig. Men vi har tagit oss stegvis framåt.

Sofierelander_blogg
Spana in vloggen längst ner där Sofie Relander kommenterar alla helgens ritter och visar vad hon fick för poäng. Foto: Sofie Relander

Jag valde att rida fram utomhus i Falkenberg där man ser hästar som kommer och går hela tiden. Jag såg också att de riggade upp repen för att släppa ut ridskolehästarna till sin lösdrift. Det tänkte jag blir PERFEKT att träna på! För det är ju inte nu vi ska vara som bäst. Det är först om några år och fram till dess måste vi ta oss igenom alla små hinder och utmana oss så vi är redo till fullo så gott det går.

Ungefär så tänker jag.

När vi red fram där ute så kom ju sedan ridskolehästarna som ett skott ut från sitt stall. Oj vad de var glada! Dahlia blev minst lika glad hon! Men vet ni, trots att hon blev spänd så kunde hon ändå jobba med mig. Sedan när vi kom in på banan och var helt själva var hon ändå mottaglig för mig.

Hon var absolut spänd, det kommer ta ett tag och komma till total avslappning. Galoppen blev lite kort och laddad. Men allting satt och jag var verkligen så glad efteråt. Vi red på 66,7 procent i MSV B och blev placerade. Hittills har hon varit placerad i alla sina MSV B starter i år.

På söndagen var det dags för Las Vegas och Grappa Q. Vegas fick debutera MSV C och gjorde det med bravur! Ett kval satte vi till MSV B. Han var otroligt laddad men lyssnade så väl på mig och levererade så bra galoppfattningar. Alla fattningar var bättre än dem vi någonsin gjort hemma. Så jag kände mig överlycklig! Hans galopp är så mäktig. Hör man honom galoppera så måste man gå och se vad det är som händer ha, ha!

Det är sån spänst i sprången. Han är sju år gammal och ägs också av Våxtorps Djurklinik.

Grappa Q startade även en MSV B5. I dag tänkte jag att nu ska vi prova att spänna bågen lite. På honom har man fått vara lite försiktig med det. Det har nästan varit så att han blivit alldeles för spänd och börjar knarra med sina tänder och lite annat om man ber om lite för mycket. För då ger han allt och lite till. Därför har jag verkligen bara velat ge honom lite space på banan och i träningen och väldigt sakta börjat plocka ihop honom men släpper snabbt ut honom igen.

Så han känner att ”aaaah, detta var ju inte så jobbigt, hääärligt”. Jag har ju inte ridit så mycket på honom heller, så då får man ibland också tänka på att inte samla ihop för mycket och kräva för mycket.  Jag kommer ju som en helt ny ryttare och rider kanske inte helt likadant som han är van vid. Vissa hästar behöver lite mer utrymme helt klart.

Men den här starten kunde jag verkligen rida med ännu mera spänst. Wow! Det var verkligen megabra! Vi satte till och med våra seriebyten. Det har tagit lite tid för mig att rida in mig på hur han vill ha sina serier gjorda. Men nu börjar vi verkligen synka på nästan alla plan.Vi red ihop 67 procent och kom på fjärdeplats i klassen.

Kerstin har jobbat i helgen och har hjälpt till så mycket med hästarna för mig. Fixat alla fina knoppar på dem, hjälpt till att ta ur dem, packat, mockat lastbilen. Verkligen bortskämd med en grym groom! Praktikant- Isabella har också hjälpt till en hel del.

Detta är min ”lediga” helg.

Försöker vara ”ledig” varannan helg ungefär eller en helg i månaden. Det är LYX!

Tack alla fina hästägare för ert förtroende, mina sponsorer och Kerstin och alla alla andra !

Kort film från nästan allas starter kommer här:

Hingstar Online

Just nu 120 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

69:- i månaden