Cornelia Rylén
Blogg
Elitryttare i hoppning. Drivs av att hitta rätt väg till varje hästs framgång. Bor på Vikbolandet, strax utanför Norrköping.
Cornelia Rylén
1 oktober 2018 17:00

”Jag tycker man ska rida på ett bett man är bekväm med”

”Jag tycker man ska rida på ett bett man är bekväm med”
Foto: Malin Vestergren

Det har varit väldigt många via min Instagramsida som efterfrågat ett inlägg om bett. Jag har skrivit om bett flera gånger tidigare, både via min gamla blogg samt på Instagram, men det skadar väl inte med lite uppdatering!

Generellt så är jag trött på uppfattningen om att det skulle vara snällare med vanligt tränsbett än ett skarpare. Som att du kan dra och slita bäst du vill i hästens mun men det är OK för att du har ju bara ett vanligt tränsbett. Rimligt?

Jag tycker att man ska rida på ett bett som man är bekväm med och där man kan påverka hästen med mjuka händer. På vissa hästar är det ett mjukt gummibett och på vissa är det ett skarpt kombinationsbett eller liknande. Jag tycker många borde gå ur sin comfort zone vad gäller bett, stöter ofta på elever som rider på ett snällt bett och får kämpa och dra och bråka, men vågar inte betsla upp då hästen blir för känslig. I de flesta fall så har det då att göra med att ryttaren är van att behöva dra och vara hård i handen och kan helt enkelt inte anpassa sig efter hästen på ett skarpare bett då den helt plötsligt lyssnar bättre. Där blir det ju helt plötsligt nyttigt för ryttaren att betsla upp för att öva upp sin hand och reaktionsförmåga.

Det kan vara lika svårt för en ryttare att reda ut en häst på ”snällt” bett, som att kunna bemöta en häst mjukt på ett skarpt bett. I slutändan kan du inte göra din starka häst lydig på ett snällt bett om du inte kan vara snabb att mjukna när hästen väl gör det, vilket ofta blir problemet när du ”vant” dig vid en stark och hård mun.

Cornelia2

Jag menar inte att man ska stoppa in ett starkt bett och låta problemet fortgå bara något mer drägligt, utan jag menar att man ska använda sig av ett mer passande bett för att förbättra kommunikationen mellan häst och ryttare, för att befästa signaler som stopp och sväng och för att sedan som slutresultat eventuellt kunna gå tillbaka till ett ”snällare” bett, om man trivs på det.

Jag använder mig ofta av lite skarpare bett under markarbete, där vill jag alltid ha hästen bärig, den ska ej hänga sig i min hand och den ska inte välta när vi svänger, den ska hålla sig själv i balans och jag vill verkligen befästa små små hjälper, vilket blir lättare med ett skarpare bett. Jag betslar nästan alltid ner när jag rider ut i skogen, där vill jag låta hästen springa på mer och få känna att kraven minskar.

Det är egentligen mest i markarbetet jag experimenterar och varierar mest med bett, det är där jag vill hitta hästen och lära känna den på olika sätt och via olika signaler. I hoppningen försöker jag komma fram till vilket bett hästen trivs bäst på och alltid hoppa på ett bett där hästen är bekväm och det fungerar, i hoppningen vill jag att hästen ska känna sig trygg och glad och tycka om sitt bett. Jag rider aldrig ut på de bett jag använder på tävling/hoppning.

Däremot rider jag i princip alltid på vanligt tredelat första gången jag sitter på en ny häst. Där tycker jag att jag får en bra uppfattning om läget och vilket bett jag skulle kunna tänka mig att byta till om det behövs.

Jag tycker helt enkelt att man måste våga tänka på hur sin egen situation ser ut, hur man vill förbättra den och vilken som är den smartaste och mest skonsamma vägen att gå. Är det verkligen 500 hårda halter på tränsbett eller är det två, tre stycken skarpa men lugna halter på ett skarpare bett för att säga ifrån om din häst till exempel drar iväg. Vilket bett skapar en situation där du kan BERÖMMA din häst för en bra reaktion? och på det sättet befästa bättre och mindre hjälper och snabbare komma till bra jobb.

Lite tankar från mig! Känner ni er flexibla och öppna för andra bett än de som är ”standard”?


Cornelia Rylén
17 april 10:21

”Jag hoppas såklart hon kan komma helt tillbaka till sporten”

”Jag hoppas såklart hon kan komma helt tillbaka till sporten”

Hello!
Jag har fullt upp nu, mycket lektioner, 8 hästar att rida varje dag, häst till salu som ska hinna visas och sen ska det hinnas lagas mat på kvällen innan vi sover kl 21, fulla dagar!

Men det är också FULLA DAGAR, vilket innebär att alla hästar ligger inte uppochner och är skadade! Dom är friska och glada och tar all min energi, fantastiskt!

Gladast är nog Kakan, som är den enda hästen som kanske inte är helt frisk än. Men hon läker riktigt bra, lite för bra kanske…

Img-20190416-wa0008
Mika på ”promenad” med Kakan.

Kakan mår ändå toppen. Benet ser tiptop ut med tanke på vad det varit med om (senan skars helt av i december).

Img-20190416-wa0005
Kakans ben idag!

Det är ett par månader kvar tills nästa check på benet, tills dess står hon kvar på boxvila. Men hon får gå i skrittmaskinen 5 minuter om dagen nu.

Vi promenerar (så gott det går), betar med henne, masserar henne och myser. Så hon tycker nog inte livet är helt förskräckligt ändå. Tråkigt säkert, men ändå helt okej.
Img-20190416-wa0011Img-20190416-wa0012Img-20190416-wa0014

Jag hoppas såklart hon kan komma helt tillbaka till sporten men det kommer ta tid.

Annars är faktiskt Bazinga, Rasputin, Ullis, Greta och Carro helt fräscha, Carro har såklart en del uppbyggnad kvar innan hon är tillbaka men hon känns pigg och glad och fräsch. Får passa på att vara glad för det medans det varar!

Woho, allt för idag. Rid lugnt!


Cornelia Rylén
13 april 09:49

”Jag upplever att många ryttare hjälper hästarna på tok för mycket”

”Jag upplever att många ryttare hjälper hästarna på tok för mycket”
Greta på bild! Foto: Stefan Keturi

Hejhopp! Idag vill jag egentligen mest komma med lite tips. Tips angående själva tänket när ni löser problem på hästryggen.

Det är så himla välkänt att en häst ska gå fram, den ska lyssna framåt och den ska bjuda, ta för sig framåt och framåt framåt framåt. Det är vad tränarna säger och det är så man löser problem. Framförallt beror många problem i grunden på att hästen inte går fram. Och det löser man ju framåt… Men har ni verkligen tänkt efter?

När du ger en framåtdrivande hjälp, dvs skänklar på, så lägger du på ett tryck. En lyhörd häst reagerar snabbt och trycket släpper. Men lägger du på detta tryck och inget händer så kvarstår trycket du lagt på, bara i en lika dålig situation (dvs en situation där hästen behöver reagera framåt).

Här krävs det träning, hästen ska inte sparkas fram och sen hålla den farten utan problemet ligger i att hästen inte reagerar. Då är det lättare att först be hästen vänta, för att sedan kunna BELÖNA den med att få gå fram, dvs eftergift i handen och ev en förstärkande liten skänkel som ”belöning”, och beröm. Här bygger man lättare upp ett system att det är en BRA sak att gå fram för små hjälper, och du har mer kontroll på situationen.

För har du verkligen löst ditt problem när du fått fram hästen i en högre fart? Den springer framåt… men sen då? Kommer inte problemet tillbaka? Går hästen verkligen FRAM aktivt självmant eller springer den bara framåt?

Jag upplever också att många ryttare hjälper hästarna på tok för mycket. Vilket gör det svårt för hästen att någonsin klara det själv. Vanligast är detta i galoppjobbet, galoppfattningar, variation av galoppen osv. Ryttare fattar galopp, och när hästen väl galopperar så släpper man aldrig på trycket för man är rädd att den ska sakta av. Hästen lär sig att för att behöva galoppera behöver ryttaren jobba. 

Här bör man också vända på steken lite, när hästen fattar galopp, släpp direkt trycket (galoppskänkeln, drivande hjälpen) och beröm (för att den så duktigt fattade galopp), be här också hästen att vänta. Efter galoppfattning ska hästen finna sin balans, vänta, och sedan få en belöning för det i form av ”varsågod tack så mycket nu får du slappna av framåt nedåt”. 

Låter krångligt kanske. Men kortfattat: Efter en reaktion på din signal, sluta ge den signalen. Beröm. 

När det uppstår ett problem, stressa inte igenom det. Lägg inte på mer tryck.
Tänk logiskt, ett problem = hästen förstår inte/ har förstått fel, behövs verkligen mer tryck/press i en sådan situation? Det man lägger på om man rider framåt då, är mer tryck och press.

Om du istället backar, alltså ber hästen vänta, så har du längre tid och väg på dig, en lugnare situation, mindre press och stress och du kan när problemet känns delvis eller helt löst, belöna hästen med eftergift vilket betyder ”Tack, här varsågod gå framåt som belöning” vilket gör det till en positivare upplevelse för hästen än om du hade direkt bett den ÖKA genom ett problem. 

För mig går ridning ut på att hästen ska förstå vad jag vill och vad den förväntas göra, den ska få guidning i sitt arbete men inte HJÄLP med det. Den ska få hjälp att lära sig förstå det.

Nu glider jag kanske från ämnet… Men en häst som VILL gå framåt på ett kontrollerat sätt är väldigt lättriden, och det är dit vi ska sträva. Hur vi lär hästen att VILJA gå framåt. För all sorts tvång och kraft gör den mer svårriden, gör att vi behöver ta i munnen MER och därför dämpa den framåtbjudning vi får. Förutsatt att vi inte baaara vill gasa o styra men det vill inte jag i alla fall.

Jag vill väl helt enkelt slå ett slag för att man ska tänka steget längre när man rider, vad ber jag egentligen hästen om och på vilket sätt presenterar jag uppgiften? Framförallt, hur förklarar jag för hästen när den inte förstår och vilken situation skapar jag för att lösa problemet?

Haha. Hoppas någonting är relativt enkelt att förstå. Jag förstår att jag är rörig men jag går igång lite på sånt här! Ni skulle höra mig live… Fick nyligen höra att jag lät som en sektledare, det tyckte jag var kul! 

Rid lugnt!


Cornelia Rylén
9 april 18:55

Bildbomb från lösdriften

Bildbomb från lösdriften
Cornelia Rylén har varit och hälsat på sina hästar på lösdriften. Därifrån bjuder hon på en riktig bildbomb. Foto: Cornelia Rylén

Halloj!

I veckan var vi iväg och hälsade på mina ston som går på lösdrift en bit härifrån, samt min fina 2-åring.

Corvara är dräktig med Ike, och Ilona har tyvärr kastat sitt föl. Tvååringen heter Hidden Heliodor och har samma mamma som min fina Bazinga, hans pappa är Hemerald.

Här kommer en bildbomb!

190409_bildbomb_corneliarylen_2
Corvara mumsar hö. Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_3
Corvara och Ilona. Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_4img-20190404-wa0024
Ilona. Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_5img-20190404-wa0036
Lilla Helge! Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_6
Han är lite större än stallets andra hästar som mest består av ridtravare i trevlig storlek! Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_7
Han är väldigt försiktig, men ändå nyfiken! Här framme och gosar med Mika, på lagom avstånd. Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_8
Det kommer bli en sååå stor och snygg häst! Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_9
Fina Ilona, här kliad av Mika. Hon mår bra och verkar nöjd trots att hon tyvärr kastat sitt föl. Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_10
Korven börjar bli tjock, hon beräknas föla i början av juni! Sååå spännande. Samma pappa som Zaga. Foto: Cornelia Rylén
190409_bildbomb_corneliarylen_1
Helge har ett så speciellt ansikte. Är väldigt taggad på framtiden med honom. Om jag har möjlighet vill jag ta hem honom en sväng i höst, kanske inte för att rida in men i alla fall påbörja. Hanterad blir han där han är men det är en väldigt känslig häst som kommer behöva tid, olika upplevelser. Jag tror det blir en riktigt bra häst i alla fall! Foto: Cornelia Rylén

Vi hörs snart igen, rid lugnt!


Cornelia Rylén
4 april 10:46

”Känner mig som en hypokondrisk ägare som hela tiden hittar fel”

”Känner mig som en hypokondrisk ägare som hela tiden hittar fel”
Cornelia Rylén berättar att hon känner sig som en hypokondrisk hästägare som alltid hittar fel på hästarna fast de är friska. Till höger syns Ullis fotograferad av Praktikant-Jennifer. Foto: Natalie Lindholm/Privat

Halli hallå!

Det är väldigt skönt att vara hemma när vädret börjat bli så himla trevligt. Jag har nu åtta hästar i träning och faktiskt alla är relativt friska nu. Rasputin fick några konstiga utslag för fyra/fem dagar sen och Bazinga blev svullen i två ben (dock varken öm, ojämn eller på något sätt påverkad av det). Annars är dom friska, vilket är helt otroligt ju. Känner mig som en hypokondrisk ägare som hela tiden hittar saker som är fel, men egentligen är jag faktiskt tvärtom. Jag är ganska lugn sådär och stressar inte upp mig i onödan, utan vi har verkligen haft mycket otur. Hoppas det lättar snart.

Ullis skrämde mig till döds när vi kom hem från Borås. Jag red ut i skogen och tyckte hon kändes ojämn, ALLT är kört hann jag tänka. Allt. Men lugnade ner mig, väntade till dagen efter och longerade lite och såg iiingenting. Har ridit på som vanligt efter dess och hon känns superfräsch. På söndag ska hon hoppa en 125cm klass!

Jag tyckte hon hoppade lite väl bra i sista 140cm klassen i Borås och hon blev nästan lite skrämd kändes det som, så jag vill att hon går in och gör någonting väldigt enkelt och bara har roligt nu.

190404_corneliasblogg3

Jag har en ny tillridnings/försäljningshäst som är häftig. Han känns och ser ut som en stort kallblod emellanåt men besitter stor kapacitet och är egentligen väldigt väldigt känslig. Märklig blandning men blir väldigt coolt i slutändan!

190404_corneliasblogg2

Häftigt, han kan kännas lite markbunden och obalanserad innan och mellan hinder än sålänge och sen slår han dessa lyror ibland, fränt! Han heter HerbsmanS och är en 9-årig calack e Click and Cash.

190404_corneliasblogg5
På bilden är Greta! Foto: Stefan Keturi

För några veckor sen så kände jag mig rätt uppgiven vad gällde hästarna och tävlingar, ingenting gick vår väg här riktigt och jag hade inte orken att kolla på tävlingar som skulle komma längre fram, det kändes hopplöst att ens titta och försöka. I och med detta så har jag såklart missat flera av de tävlingar vi vanligtvis åker till varje år. Favorittävlingar som Sundbyholm och Wermland Equestrian Games. Det är väldigt tråkigt men sånt är livet! Vi får åka på lite mindre tävlingar över dagen tills det drar igång lite mer.

190404_corneliasblogg4
Greta på bild igen. Foto: Stefan Keturi

Jag kommer i alla fall tävla i helgen, lite 110-125cm klasser. Ska test-flyga tillridningshäst-Loppans vingar på tävling då och se hur hon beter sig! Alltid spännande.

Vi börjar där, helt enkelt. Och hoppas komma igång ordentligt med meeting v18.

Det var allt. Rid lugnt!


Cornelia Rylén
29 mars 17:03

”Roligt att känna att det finns lite hopp”

”Roligt att känna att det finns lite hopp”
Cornelia Rylén, bloggare på Ridsport. Foto: Natalie Lindholm

Hello!

Jag har lite tekniska problem med att lyckas få in filmerna från Borås-helgen till datorn, så jag lyckas inte riktigt få med alla de filmer jag tänkt.

Men jag kan bjuda på ett par!

Först har vi Greta som jag är så glad över.

Sista hopp-passet innan denna start åkte jag ju av. Så jag var väl lite skeptisk inför hur det skulle gå. Men som jag skrivit så överraskade hon ju verkligen, hon var SÅ fin och jag är så glad. Man kan känna på henne att jobbet jag ändå lagt ner faktiskt lyser igenom. Jag har jobbat mycket förvänd galopp för att stärka henne, jobbat myyycket på hennes rytm, på jämn kontakt och på att hon varken ska gå upp i spänning eller falla ner och bli tom. Det kändes bra!

Det är en vacker häst med hög ridbarhet men som behöver LÄRA sig allting kanske lite mer än andra hästar. Hon är begåvad men det känns som att hon måste få in rätt rytm, rätt rörlighet och rätt lydnad och verkligen befästa det mer än många andra som kan gå lite mer på känsla. För mig är det roligt att jobba med, utvecklande!

Här nedan är hennes första runda från 120cm klassen:

Sen har jag Rasputins första klass. Han var väldigt spänd, det ser man tydligt i början av banan. Med inslag såklart genom hela banan men främst i början. Men jag har lärt mig en del under helgen, hur jag ska komma till ridning. Jag går lätt in i att jag vill ha kontroll och jag vill skolrida lite när hästarna spänner sig. Men med just Rasputin så är det lite halvkört när han väl blivit så spänd, och jag har lärt mig att hitta rytmen på ett bättre sätt inne på banan när han blir spänd. Så det gör mig i alla fall glad, att jag utvecklats något! Vi kom tvåa i denna klass.

Här är i alla fall Rasputins 145cm klass:

Det var väldigt roligt att komma ut och tävla igen, att känna att det finns lite hopp, haha. Jag har inte tränat för tränare på över ett år och det känns ändå bra att jag inte förfaller, att jag kan hålla igång min ridning relativt bra själv. Sen vore det såklart ännu bättre att få lite hjälp, men jag är väldigt engagerad i varje hästs utveckling och det tar ju även mig som ryttare framåt. Det är roligt. Mitt jobb ÄR roligt, trots allt!

Rid lugnt!


Cornelia Rylén
24 mars 21:12

Blandade känslor efter Borås-meeting

Blandade känslor efter Borås-meeting
Bazinga nöjd efter sin felfria 125 cm start! Foto: Privat

Hej!

Nu sitter jag i skrivande stund i lastbilen på väg hem från Borås.

Det har faktiskt varit en jättebra helg för mig. Jag har ju inte tävlat på ca fyra månader och blir såklart ringrostig. Men det har inte direkt märkts av, faktiskt. Jag har skött mig bra!

Vi jobbade verkligen på under de första två dagarna när alla fyra hästar hoppade en klass var. Då var det lite körigt men vi redde ut det fint! Var lite svårt att hinna äta ordentligt mellan hästarna bara. Men vi sov gott!

Vi går igenom en häst i taget.

Greta, min fina Geniek som är 8 år i år e Lord Sandro. Henne har jag bara tävlat ett par gånger tidigare och under vintern har vi haft problem med mugg på bakbenen så vi har inte kunnat träna riktigt som vi tänkt oss. Så helt förberedd kände jag mig inte men hon har verkligen levererat och jag har känt att jag ändå fått lite jobb gjort. I inledande 120 cm klassen gjorde hon en fantastiska fin felfri runda, Jag red lugnt och fint och det var mycket trevligt.

Outlook-qcw15g4f
Mårten var med hela helgen, han är alltid med oss på meetings!

Efter det gick hon en 125 cm klass, där provade vi att rida lite mot klockan för första gången någonsin vilket hon redde ut förvånansvärt bra, hoppade felfritt och kom sjua tror jag!

I och med det kvalade vi in till final som gick i 130 cm. Hon kändes trött och lite ofokuserad men hoppade snällt hela banan fram tills sista hindret där jag inte riktigt fick igenom henne som jag ville på en båge och fick komma lite nära så hon rev. Inget konstigt alls, hon var trött. Vilket inte heller är konstigt då vi som sagt inte kunnat träna helt som planerat.

Men är väldigt imponerad och glad över hur hon skött sig på banan och generellt på denna tävling, jättekul!

Sen har vi Bazinga, 6 år e Baltimore. Jag tror det var hennes andra inomhustävling och hennes fjärde meeting någonsin. Går snällt in och hoppar felfritt men ett tidsfel i 120 cm och sen felfri i 125 cm. Tyvärr fanns inte fler klasser tillgängliga för henne så vi fick nöja oss där. Hon blir lite spänd inne på banan och jag vill inte forcera fram henne vilket gör att det blir lite sämre språng ibland. Men hon är försiktig och inte i en enda bom, faktiskt. Så det känns toppen verkligen, hon ger en så bra känsla i sitt språng. fantastisk inställning och hög ridbarhet. Lite rutin som ska till bara!

Outlook-tuldzot3
Greta efter sin 125 cm klass!

Sen har vi min underbara fantastiska lilla ULLIS! (Donna Bella 8 år e Connor). Hon har ju inte tävlat sen Falsterbo förra året, det är nio månader sen. Inte bara har hon inte tävlat, hon har inte hoppat, tränat, varit iväg eller någonting alls sen dess. Lite hoppning har vi ju kunnat göra hemma men vi pratar fyra, fem pass med riktiga hinder varav två eller tre pass var hinder högre än 110 cm.

Men hon var i full kondition, starkare än någonsin och sitt gamla vanliga fantastiska själv! Hon var jättejättejättepigg men SÅ GLAD i sin första 135 cm klass på torsdagen, hon hoppade fint och felfritt och blev placerad. SÅ GLAD vad jag också. Sen gick hon in i en 140 cm klass, vilket hon ALDRIG hoppat inomhus förut, och är såååå himla fin, nästan FÖR fin, felfri fram tills en kombination i slutet av banan som kom ur en tight sväng, jag kom bra in och hade bra tryck men hon tog i lite väl mycket på insprånget och hoppade för högt, och vågade helt enkelt inte ta av till b-hindret, så hon försökte ta in ett extra men hann såklart inte utan rev i stället.

190322-154224-9233
Ullis och jag i 140 cm. Foto: Stefan Keturi

Det var liksom inget tokigt som hände egentligen, jag kom bra in med bra galopp. Jag tror det var en blandning av stora hinder, på mindre yta än hon är van vid på den höjden, och att banbyggaren byggde så att många hinder dök upp väldigt fort som en överraskning. Hon hoppade fint de två hindrena efter kombinationen iaf och slutade på sina 4 fel. Är så himla himla nöjd och glad över henne. Bäst är hon!

Och sen har vi ju Rasputin. 13 år e Pomme Royal. Han var fin och felfri och andraplacerad i inledande 145 cm klassen. I 150 cm klassen på fredagen så var han jättefin och snabb men vi fick ett nedslag. Hindret kom snabbt ur sväng och jag fick inte alls kontroll över hans balans och vi var inte helt förberedda på hindret helt enkelt, språnget fick inte rätt kraft. Men himla glad över hur han kändes ändå!

190322-181328-9860
Rasputin och jag i 1,50-klassen. Foto: Stefan Keturi

Sen fick han gå den stora 150 cm Grand Prixen som avslut. Det var stort och väldigt svårt, elva stycken av 27 var uteslutna, och många fler med mycket fel. Rasputin hoppar SÅ fint, jag rider vettigt, vi är felfria och duktiga fram tills hinder nr 9 som är den förbannade Borås-muren. En stor mur, med tryck på, utan hinderstöd eller infångare av något slag, bara en stor fyrkantig vägg. Det tog tvätstopp, haha.

Rasputin är ju en knepig häst. Han är väldigt känslig och lite osäker. Inte direkt tittig i vanliga fall men ställer inte upp på precis vad som helst, vattengravar är ett bekymmer och likaså denna dumma mur. Han hoppade på försök nummer 2 men stillastående och väldigt snett, i ren förvåning försökte jag styra på fram till nästa hinder vilket naturligtvis inte gick då det var på tok för långt bort och helt fel distans så där tog det stopp igen. Vilket var rimligt, verkligen. Men hade inte jättemycket att välja på.

Så det var ett väldigt tråkigt avslut. Men jag är samtidigt mycket glad över hur han hoppade fram tills dess och att han visar på att stora svåra banor inte är något problem egentligen.

Så blandade känslor så klart efter denna helg, där egentligen allt gått väldigt väldigt bra. Men ett tråkigt avslut. Men det är bara att ladda om, försöka träna på detta (vilket är svårt då vi inte har en egen Borås-mur) och tänka framåt!

Jag återkommer med videos, har inte hunnit få till allt det än!

Tack så länge, rid lugnt!

/Cornelia


Cornelia Rylén
22 mars 12:29

”Bra dag helt enkelt”

”Bra dag helt enkelt”
Bra dag!

Hallihallå!
Vi har verkligen haft att göra senaste dagarna. Det vankades ju tävling i Borås för oss. När man inte varit iväg sen slutet av november och dessutom ska ha med fyra hästar på en gång, då blir det lite rörigt och körigt!

Outlook-qhivn15a CopyMen vi kom iväg, i onsdags åkte vi. Hästarna var galna, livsfarliga skulle jag säga, både vid lastning och sen väl framme på plats.

Jag trimmade Bazinga och Ullis här på plats. Bazinga var jättesnäll och Ullis var knäpp, men vi alla överlevde.

Img_20190321_071912_086En hel tävlingsdag har vi hunnit med också. Alla hästar har varit felfria faktiskt, eller ja Bazinga fick ett tidsfel.

Greta gick en 120, kändes otroligt fin vilket var roligt då jag inte fått någon toppenkänsla på henne i hoppningen hittills egentligen, men nu var hon rytmisk, stabil, trygg och hoppade fint!

Även Bazinga gick en 120cm klass. Väldigt spänd inne på banan vilket är helt rimligt då hon är orutinerad på tävling framförallt inomhus. Men hon skuttade snällt runt ändå även om det gick lite långsamt då jag inte ville stressa henne.

Outlook-oaqgaygj CopyOutlook-0awzqu3q CopyOutlook-yllpqmfe CopySen gick min fina bästa Ullis in i sin första klass sen Falsterbo i somras, in i en 135cm klass direkt och hoppade SÅ bra. Det kändes verkligen kanon och även hon var felfri och placerad. Är så otroligt glad över att ha henne tillbaka på banan och jag hoppas hon kan stanna där!

Till sist gick Rasputin en 145cm klass. Han ville inte gå in på banan så när det var jag som skulle in så fick jag hoppa av honom, leda fram honom, bli uppkastad av Mika och sen kom vi in, det var lite dramatiskt men det gick bra. Han var spänd inne på banan och knappt styrtam de första hindren men sen fick jag ordning på det litegrann och han hoppade bra och felfritt och kom tvåa!

Bra dag helt enkelt. 

Under fredagen är det samma visa igen fast 5cm högre för alla hästar. Så Greta och Bazinga går 125cm, Ullis går 140cm och Rasputin går 150cm.
Återkommer senare i helgen med uppdatering och filmer! Rid lugnt!

Outlook-rjgdoovx Copy


Cornelia Rylén
17 mars 20:53

”Hon vek blixtsnabbt åt sidan”

”Hon vek blixtsnabbt åt sidan”
Det blev en ofrivillig avtrillning för Ridsports bloggare Cornelia Rylén. Foto: Privat

Hejhopp!

Får ta o bjuda lite på mig själv!

I fredags åkte vi iväg för att hoppa med bland annat Greta. När jag ska hoppa första varvet på lite högre höjd så tar det bara totalt tvärstopp på b-hindret i en kombination, haha. Får skjutsa på henne lite in då vi fick en lite längre distans, vilket gjorde att jag var kanske mer än vanligt inställd på att vi skulle fortsätta framåt, haha.

Men icke. Greta har en jäkla räv bakom örat och vek blixtsnabbt åt sidan. Får åtminstone stilpoäng för landningen kan jag tycka.

Vrickade foten lite men det är ingen fara. Jag hoppade upp igen och hoppade ett par varv till utan problem, haha. Det ska bli VÄLDIGT intressant att se hur hon beter sig i Borås. Vi har ju tävlat upp till 130 cm än så länge och hon har aldrig stannat på tävling så vi får se om det är något nytt eller om det bara var något som skrämde henne just då!

Jag har ändå några hästar hemma nu, jag har inte ramlat av någon av dom trots att jag haft flera väldigt länge, men GRETA har jag hunnit ramla av TVÅ gånger om bara några månader. Jäkla häst. Men jag tycker om henne ändå, hon är så speciell!

Här har ni filmen från i fredags med den finfina avramlingen:


Cornelia Rylén
15 mars 11:52

Rapport från sjukstugan: ”Det finns hopp”

Rapport från sjukstugan: ”Det finns hopp”
Det har varit rena sjukstugan hos Ridsports bloggare Cornelia Rylén den senaste tiden.

Halloj!

Här kommer jag med lite hälsostatus-uppdateringar!

I veckan så åkte Kakan tillbaka till Strömsholm. Kakan har skurit av hela sin sena på höger bakben och genomgått operation samt stått på box med gips ett par månader, och nu ytterligare 6 veckor med bandage. När dom tittade på ultraljudet nu senast så såg det BRA ut! Det läker fint, det håller sig flexibelt, det vill säga att det är inte ett stumt hårt ärr i senan utan det rör på sig vilket minskar belastningen. Hon får fortsätta stå på box nu men nu kan vi linda henne med vanligt stallbandage. Så skönt!

Rydenblogg1
Ett steg framåt – Kakan kan ligga på sin vänstra sida igen. Foto: Privat

Denna bilden ovan är så fin för oss eftersom att hon här kan ligga på sin vänstra sida igen, med sitt stora gips och jättetjocka bandage så låg hon bara på andra sidan, tror inte hon kom upp annars eller så var det bara väldigt obehagligt, men nu kan hon ligga hur hon vill igen, så skönt!

Vi kan ännu inte säga hur framtiden ser ut men det finns i alla fall hopp!

Rylenblogg2
Ullis har varit på en kontroll hos veterinären. Foto: Privat

Sen var vi iväg med Ullis för ytterligare en vetcheck. Sist vi var där för 14 dagar sen så hade hon ju lyckats skada sig i hagen eller boxen SAMMA DAG som vi skulle iväg för att friskförklara henne.

Hon fick äta antiinflammatorisk medicin i några dagar efter det och vila, sen har hon inte sett halt ut och jag har ridit henne ungefär som vanligt, och tog några språng med henne dagen innan den andra vetchecken, allt för att få en rimlig bild av hur hon såg ut i benen när veterinären väl skulle titta på henne.

Sagt och gjort, hon har en liten liten liten rörelsestörning vid longering på mjukt underlag. Ingenting på hårt underlag, ingenting på böjprov. Så nu kör vi på helt enkelt. Hon får följa med till Borås för tävling nästa vecka. Hoppas med allt jag har att hon kan hålla sig frisk nu!

Sen har jag ett par andra hästar som bara nu SENASTE VECKAN lyckats skada sig. Jag tror och hoppas att de går över, det handlar om ömma svullnader på olika ställen på båda, som att dom sträckt sig eller fastnat någonstans. Jag blir bara så trött.

Hoppas alla hästar kan hålla sig i skinnet och slutar skada sig nu.

Rid lugnt!

/Cornelia

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 85 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 117 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

Nu från endast 39:-