Det har varit väldigt många via min Instagramsida som efterfrågat ett inlägg om bett. Jag har skrivit om bett flera gånger tidigare, både via min gamla blogg samt på Instagram, men det skadar väl inte med lite uppdatering!
Generellt så är jag trött på uppfattningen om att det skulle vara snällare med vanligt tränsbett än ett skarpare. Som att du kan dra och slita bäst du vill i hästens mun men det är OK för att du har ju bara ett vanligt tränsbett. Rimligt?
Jag tycker att man ska rida på ett bett som man är bekväm med och där man kan påverka hästen med mjuka händer. På vissa hästar är det ett mjukt gummibett och på vissa är det ett skarpt kombinationsbett eller liknande. Jag tycker många borde gå ur sin comfort zone vad gäller bett, stöter ofta på elever som rider på ett snällt bett och får kämpa och dra och bråka, men vågar inte betsla upp då hästen blir för känslig. I de flesta fall så har det då att göra med att ryttaren är van att behöva dra och vara hård i handen och kan helt enkelt inte anpassa sig efter hästen på ett skarpare bett då den helt plötsligt lyssnar bättre. Där blir det ju helt plötsligt nyttigt för ryttaren att betsla upp för att öva upp sin hand och reaktionsförmåga.
Det kan vara lika svårt för en ryttare att reda ut en häst på ”snällt” bett, som att kunna bemöta en häst mjukt på ett skarpt bett. I slutändan kan du inte göra din starka häst lydig på ett snällt bett om du inte kan vara snabb att mjukna när hästen väl gör det, vilket ofta blir problemet när du ”vant” dig vid en stark och hård mun.
Jag menar inte att man ska stoppa in ett starkt bett och låta problemet fortgå bara något mer drägligt, utan jag menar att man ska använda sig av ett mer passande bett för att förbättra kommunikationen mellan häst och ryttare, för att befästa signaler som stopp och sväng och för att sedan som slutresultat eventuellt kunna gå tillbaka till ett ”snällare” bett, om man trivs på det.
Jag använder mig ofta av lite skarpare bett under markarbete, där vill jag alltid ha hästen bärig, den ska ej hänga sig i min hand och den ska inte välta när vi svänger, den ska hålla sig själv i balans och jag vill verkligen befästa små små hjälper, vilket blir lättare med ett skarpare bett. Jag betslar nästan alltid ner när jag rider ut i skogen, där vill jag låta hästen springa på mer och få känna att kraven minskar.
Det är egentligen mest i markarbetet jag experimenterar och varierar mest med bett, det är där jag vill hitta hästen och lära känna den på olika sätt och via olika signaler. I hoppningen försöker jag komma fram till vilket bett hästen trivs bäst på och alltid hoppa på ett bett där hästen är bekväm och det fungerar, i hoppningen vill jag att hästen ska känna sig trygg och glad och tycka om sitt bett. Jag rider aldrig ut på de bett jag använder på tävling/hoppning.
Däremot rider jag i princip alltid på vanligt tredelat första gången jag sitter på en ny häst. Där tycker jag att jag får en bra uppfattning om läget och vilket bett jag skulle kunna tänka mig att byta till om det behövs.
Jag tycker helt enkelt att man måste våga tänka på hur sin egen situation ser ut, hur man vill förbättra den och vilken som är den smartaste och mest skonsamma vägen att gå. Är det verkligen 500 hårda halter på tränsbett eller är det två, tre stycken skarpa men lugna halter på ett skarpare bett för att säga ifrån om din häst till exempel drar iväg. Vilket bett skapar en situation där du kan BERÖMMA din häst för en bra reaktion? och på det sättet befästa bättre och mindre hjälper och snabbare komma till bra jobb.
Lite tankar från mig! Känner ni er flexibla och öppna för andra bett än de som är ”standard”?
Följ Ridsport på