Min fru har diabetes. Min son har diabetes. Jag har också diabetes. Medan min egen variant, som kallas MODY, är av den lindrigare sorten är det värre för Angelo och inte minst för Malin, som har en av de mest djävulska former av sjukdomen jag sett.
Hur mycket hon än sköter sig för att hålla blodsockret på en jämn och fin nivå hoppar kurvan upp och ner hela tiden. Svängningarna är extremt plågsamma. Skyhöga siffror på bortåt 25 millimol varvas med låga attacker runt 1-2-strecket.
Båda tillstånden livsfarliga eftersom värdet hos en frisk människa ligger någonstans mellan 4 och 5. Angelo kämpar med samma typ av svängningar. Genom den nya tekniken kan vi följa hans värden under skoldagar, där han enligt upprättad vårdplan ibland får lämna lektionerna och ta en promenad för att få ner blodsockret och ibland tvingas äta en frukt eller en macka för att få upp det.
Att leva med diabetes är att alltid vara sjuk. Alltid, oavsett. Den försvinner aldrig någonsin, tar inte ens paus, och den skördar dagligen nya dödsoffer i världen, ännu mer nu när vi har covid-19 som samhällets fiende nummer ett.
Den som inte lever med eller i närheten av diabetes har ingen möjlighet att förstå hur den fungerar. Att kunskapen därute är låg är ingenting någon ska dömas eller drabbas av dåligt samvete för. Det är helt enkelt så det är med det mesta: innan du själv drabbas kan du inte veta speciellt mycket om det. Det som däremot får en diabetiker att bli riktigt irriterad är när icke-diabetiker ska komma med förvisso välmenande men likväl falska råd. Det är tyvärr ganska vanligt.
Jag minns en gång för rätt många år sedan när jag och Malin var på en fest. När samtalet gled in på diabetes vände sig en av festdeltagarna till Malin och berättade att det finns bot mot diabetes. Myndigt förklarade personen att om Malin bara drack en viss sorts te skulle diabetesen omedelbart försvinna. Blir man glad av att höra sådant trams? Nej, man blir heligt förbannad.
Det finns ingen kur mot diabetes. Kanske kan det finnas någon gång i framtiden men vi är inte där än. Långt ifrån. Tills dess gäller det att dosera rätt insulin trots att du aldrig kan vara säker på att det är rätt, och dessutom sträva efter att hitta ett sätt att leva där du rör dig mycket. Ett hästliv är att rekommendera. Det erbjuder både energifyllda rutiner och en ständig variation. Det finns alltid något att göra för den som hänger i stall och på ridbanor. Hästarna finns där alltid till hands. Ställer inga frågor men accepterar ändå nästan allting för att tjäna människan. Att ett hästliv är en hälsokälla har fler än en diabetiker upplevt, den saken är säker.
En hästmänniska som själv inte är diabetiker men som på nära håll fått se den vidriga sjukdomen är Maria Stigsson på Vissmålens Ridklubb. På sin Facebook har Maria den senaste veckan dragit igång en auktion till förmån för Diabetesforskningen och publicerat ett antal inlägg från personer, alla med anknytning till ridsporten, som drabbats av sjukdomen. Där kan vi läsa om Lina, som berättar den hemska historien om hur diabetesen tog hennes systers liv. En mamma berättar om när dottern Tindra fick sjukdomen vid fyra års ålder och hur ett liv med kanyler, dropp och prover tog sin början. Tolvåriga Tilda som haft diabetes i 1,5 år ger en bild av hur hon tvingas ta ansvar för sin kropp och planera livet timme för timme. Även Malins och Angelos berättelser finns postade, Angelos i form av en film vi lät spela in för ett par år sedan och som uppmärksammades här på Tidningen Ridsport i veckan.
Maria, som både är en engagerad hästmänniska och en enastående konstnär, gör en fantastisk insats för diabetesforskningen. Genom sitt företag Kladd By M har hon på sin Facebook lagt upp tre paket med sin vackra konst som hon auktionerar ut under helgen. Malin och Angelo har fått vara med och designa en av de vackra tavlorna, som föreställer vår egen lilla rallyräka Tindra. Tack Maria för ditt fantastiska engagemang för diabetesen!
I morgon är det Världsdiabetesdagen. Tveka inte att göra en insats. Det är väl investerade pengar och vi tackar dig på förhand för att du stöttar oss!
Tack för att ni tog er tid – och som sagt, glöm inte bort Diabetesdagen! Mig kan du följa på instakontot ponnypappandaniel eller gå med i min Facebookgrupp ”Ponnypappor i Sverige” dit givetvis även kvinnor är lika välkomna.
Följ Ridsport på