Bort från skador och smärta – var rädd om hästens mun

Hästen har ett förhållandevis långt huvud och en djup munhåla, som består av mycket mer än de framtänder vi vanligen förknippar med hästens mun.

Hästen har en känslig munhåla, konstruerad för att sortera och mala sönder foder. Den rörliga, främre delen av tungan väljer tillsammans med tänder och läppar vad hästen ska stoppa i munnen; foder och olika grässorter sorteras noga. 

Tungan är stark och elastisk tack vare flera olika muskler. Trots en tjock slemhinna är tungan mycket känslig och kan uppfatta smärta, värme, tryck och olika smaker. I upphöjningarna på ytan finns smaklökar som vidarebefordrar information till hjärnans luktcentrum. 

Blöder lätt

Sidorna och tungspetsen är känsligare än mittdelen av tungan. Den är rik på blodkärl, så det blöder ymnigt om den blir skadad, framför allt om större artärer drabbas. Om mindre kärl går av hinner hästen oftast svälja undan blodet och därmed är det lätt att missa att det har hänt något inne i munnen. 

Ett fullblod har smala laner med tunn hudbeläggning, medan kallblod är bredare.

Mellan fram- och kindtänderna finns ett tandfritt område, lanerna. När fodret har bitits sönder av framtänderna kommer det till lanerna och där sorteras det som inte ska in i kroppen bort. Resten lagras tills området är utfyllt. Sedan flyttas fodret till sidotänderna som delar sönder det och blandar med saliv.

Lanerna kan ha olika utformning på olika raser. Ett fullblod har smala laner med tunn hudbeläggning, medan kallblod är bredare i huvudet och har en mer köttig beläggning. 

Mjukt och känsligt

Den mjuka och känsliga gommen är munhålans tak. Gommen har en inbyggd reflex, som innebär att när det blir ett tryck av foder upp i gommen ska fodret forslas bakåt för att ge plats för en ny omgång. 

Kinderna sitter på båda sidor om tandraderna och består av muskler samt slemhinnor. 

Hästens läppar är rörliga och sorterar skickligt bort det den inte vill äta – det kan intygas av alla som har försökt att blanda medicin i hästens foder. Överläppen, mulen, är särskilt rörlig och kan användas både vid sortering och för att undersöka olika dofter; då flemar hästen och stänger in doften tills den är analyserad.

Mungiporna är ömtåliga och kan reagera för tryck. Vid störd blodförsörjning kan syrebrist uppstå, då blir det vitt i det området. Om mungiporna utsätts för långvarigt tryck över tid förtjockas huden, den blir mindre elastisk och spricker lättare. 

40-44 tänder

Kindtändernas uppgift är att mala sönder fodret. Den fullständiga uppsättningen permanenta tänder är 40 till 44, med sex framtänder i vardera käken, tolv främre kindtänder (premolarer) samt tolv bakre kindtänder (molarer).

Cirka en tredjedel av alla hästar har så kallade vargtänder, en liten tand framför den första stora kindtanden på båda sidorna i överkäken. Vargtänder kan i sällsynta fall finnas i underkäken också. Hingstar har fyra extra tänder i lanerna, vilka kallas hingsttänder, betar eller canintänder. En del ston kan också få två eller flera sådana extra tänder.

Ska tugga jämnt

Att tänderna fungerar som de ska bör kontrolleras varje år. I och med att vi utsätter hästar för ”onormalt” foder – allt som inte är gräs som ska bitas av – sätter bett i munnen, klämmer samman nosen med nosgrimmor samt avlar på principer som inte direkt väger in munhålan, skapas olika problem. Det finns rasspecifika tandproblem, framför allt hos raser där man vill ha så små huvuden som möjligt. Antalet tänder är ändå detsamma och det finns exempel där alla tänder inte fått plats, utan de permanenta tänderna har vridit sig ut och kommit upp genom gommen ut under ögat. 

En häst med normalt bett tuggar cirka 50 gånger på en sida i taget och växlar sedan varv. Normalt tuggar den jämnt, medan en häst som har problem med tänderna antingen tuggar mer på ena sidan eller liksom stannar upp i tuggandet och fastnar i ett läge innan den ”byter varv”. Det är bra att ha koll på hur den egna hästen ser ut när den äter; den ska flytta käkarna tydligt i sidled och mala fodret ordentligt. 

Godkänd för jobbet

Det är viktigt att den som behandlar hästars tänder ska vara godkänd djurhälsopersonal; veterinär med vidareutbildning på hästars tänder eller humantandläkare med tilläggsutbildning för att arbeta med djur.

Svenska Ridsportförbundet och veterinär Ylva Rubin har gjort en film som visar hur man enkelt gör en egen kontroll av hästens mun. Se den här.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 21/2024.