Fälttävlansryttaren: ”Min grej att rida hästar med dressyrstam”

Therese Viklund radar upp segrar i nationella Prix St Georg i sitt nya hemland England och fick siffror som räckte över den magiska 80 procentsgränsen i dressyren av en domare i klassiska Burnham Markets fyrstjärniga fälttävlan tidigare i år.

Är det dags att byta gren?
– Haha, nej. Nu ska man aldrig säga aldrig, men hittills får jag inte samma adrenalinkick av att rida upp på medellinjen som att rida terräng.

Du har gått från riktigt bra till ännu bättre i dressyren i år. Vad har hänt?
– Det var när jag kom hit till England och började träna för Gareth Hughes som jag höjde mig ett snäpp till. Jag har fått hjälp med att finslipa en hel del detaljer.

Kan du ge något exempel?
– Mina hästar är känsliga och innan har jag hållit andan lite inne på tävlingsbanan, blivit passiv. Nu har jag vant dem vid att de i stället ska känna trygghet när jag lägger om benen. Det påverkar mycket, jag kan förbereda allt bättre och i terrängen har det gjort att de har blivit snabbare på att reagera när jag ber dem om saker.

Berätta om ditt bästa dressyrresultat.
– Det var med Diaboliuqe (Rhein, sto f -08 e Hoftanz-Dream of Heidelberg, uppf Wolfgang Schmitz, äg Lena Nyström) i Burnham Markets fyrstjärniga klass i början på sommaren. Vi fick 22,2 straff. En domare gav oss över 80 procent. Det var häftigt. Hon har jättefin trav och galopp och vi får ofta bra betyg på skolorna. Hennes nackdel är att hon kan bli spänd i skritten. I höst har vi vunnit två nationella Prix St Georg i rad här i England.
– Men det jag själv är mest nöjd med är att Viscera (Hann, sto f -08 e Fidertanz 2-Ravallo, uppf/äg Lena Nyström) har höjt sig så. Hon har inte lika uttrycksfulla gångarter som ”Debbie” men ligger nu stadigt på 72-74 procent, innan var det 67- 68 procent. Tidigare, när jag inte vågade hålla om med skänkeln, bockade hon ofta i bytena men det har hon slutat med.

Vad säger de brittiska dressyrryttarna när du vinner över dem?
– Jag tror inte de har så stor koll på vem jag är. Däremot brukar det väcka intresse att jag rider ”Debbie” på vanligt tränsbett i stället för på kandar.

Vilka är dina starka sidor i dressyrmomentet?
– Jag är väldigt exakt. Saker och ting händer där de ska. Och mina hästar är lösgjorda och elastiska.

Du har debuterat ett sto efter dressyrlegendaren Totilas i år. Vad är historien bakom den hästen?
– Det är en riktigt spännande häst som en syster till Viscera är mamma till. Hon vann Kungakannan som gångartshäst som 3-åring och hade föl som 4-åring. Jag började tävla henne i augusti och hon har vunnit debutantklass och debuterat 100-klass. Hon är nätt i typen med riktigt bra galopp. Jag tror det kan bli en bra fälttävlanshäst och jag hoppas på start i unghäst-VM nästa år.
– Det har lite blivit min grej att rida hästar med dressyrstam och det är ju en fördel i dressyren. Varken Viscera eller ”Debbie” funkade som dressyrhästar och så blev det att jag provade fälttävlan med dem i stället.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 19/2020.