Jan Brink: ”Briar har betytt mest”

Den som betytt mest

Briar (f 1991 e Magini-Krocket, uppf/ äg  Hans-Yngve Göransson) gav mig ett världsnamn, alla visste vem jag var. Han har betytt allt för min karriär och verksamhet — varit helt avgörande.

Jag hade honom hos mig i 18 år. Det var som ett långt äktenskap. Han kom som 3-åring inför bruksprovet. En helt ny modern typ, före sin tid med höga knälyft. Benen for upp automatiskt. Inte alls som rakbent Schwedengang. Först visste inte nämnden hur de skulle bedöma det, men andra dagen hade de tänkt till. Han är modern än i dag.

Briar var het och snäll på en gång. En konstig kombination. Energisk och känslig för hjälperna och samtidigt så cool med en total avspändhet. Han kunde komma till en tävlingsplats när de fortfarande byggde stallarna och lägga sig ner och sova och samla på sig den goda energin till tävling. Det var, eller är, världens snällaste häst, så gosig i stallet.

Jag är glad att jag fick honom så pass sent i livet. Hade jag varit yngre hade jag nog inte kunnat förvalta honom lika bra. Hans-Yngve fick många bud men sålde aldrig.

Briar debuterade GP som 8-åring och OS som 9-åring. Han var unik. Elva år i rad gjorde vi alla mästerskap, alla Aachen och alla WC under vintrarna. Han var topp fyra, fem i flera år, världsetta 2005 och avtackades vid WC-finalen i Las Vegas 2009. Ingen annan häst har haft en lika lång karriär på toppen. Att få se honom i Scandinavium i vintras, 29 år och så fräsch, var fantastiskt (missa inte filmen med Briar i Scandinavium, den ser du här).

Här kan du se Briar vid sin sista tävling:

Två som gav blodad tand

Martini tog mig in i landslaget och Kyrasekten, gav mig blodad tand. Han var stor, flott och snygg. Snäll, lite tysk och måste vägledas hela tiden. Vi fick många år tillsammans, från att han var tre år och gick bruksprovet tills han dog nästan 30 år gammal. Han begravdes på Tullstorp.

Hans son Fontana var lite hetare, lite känsligare, lite kvickare, ett snäpp vassare. Efter bruksprovet såldes han men jag lånade pengar och köpte honom tillsammans med Åke Björsell, som jag samarbetar med än i dag. Med Fontana kom jag en nivå till och in i VM-laget 1999. Han var en stor personlighet, men kunde bitas i boxen. Han såldes till USA och jag tappade kontakten.

Den som hade kunnat bli bäst

Chirlon (f -89 e Ceylon-Kaliber, uppf Kenneth Säfström) kom till mig för bruksprovet som 3-åring. Han hade supertalang för piaff och passage. Han var galet bra, nästan värre än Briar som ung. Det var på Martini-tiden, jag hade inga sponsorer och uppfödaren behövde sälja. När Chirlon var sex år såldes han till Holland där han gick GP. När han var 14–15 år ringde ägaren och frågade om vi ville köpa honom som avelshingst. Han kom hem och jag red hingstvisningar på honom. Han var helt fantastisk. Kanske hade han kunnat bli bättre än Briar. Chirlon blev 27 år och ligger under samma ek på Tullstorp som Martini.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 15/2020.