”De svåra hästarna är alltid värre att lämna ifrån sig”

Den som betytt mest – Titanic, Fendi och Sparven

Det är tre som betytt mycket. Först Titanic (KWPN f -00 e Neckar-Lord) som jag fick när jag var 13 år och han fyra. Vi lärde varandra allt under nio år. Han tog mig till YRSM och JEM och formade min ridning. Tack vare honom fick jag jobb på Grevlunda.

Sedan är det Fendi (SWB f -05 e For Feeling-Corland, uppf Tina Petersson-Lind). Honom red jag bara i åtta, nio månader innan han såldes till Tyskland men han satte sig verkligen i hjärtat. Vi hade en så fantastisk känsla och kemi ihop. Han hade så lätt för allt, korta, länga, taxera. Han bara svävade över hindren. Från början var han extremt svår och de tidigare ryttarna hade lagt ner otroligt mycket jobb. När jag tog vid var han redo. Han var väldigt känslig på alla sätt, i huden, för sadeln, hade nerverna på utsidan. Jag är en ganska liten, välbalanserad ryttare. Jag tror att han gillade att jag var så stilla på honom.

Till sist Flip’s Little Sparrow (SWB f -06 e Butterfly Flip-Robin Z, uppf Kristina Larsson) så klart. En känslig dam som haft ett större hjärta än förmåga, men som har kommit ikapp sig själv nu. Peder gav henne ett grundförtroende för ryttaren. Men jag tror ändå att hon uppskattar att jag är kortare och väger mindre. Sparven har inte så lätt med sin kropp, är lite sned i korset och kommer lätt i otakt i galoppen.

Donique – Den som jag grubblat över

Ett svart sto, Donique (KWPN f -08 e Douglas-Trition) som kom från Jens Fredricson och var väldigt speciell, svår på alla plan. Hon hade en enorm motor och kraft i sin kropp, ville väldigt mycket framåt samtidigt som hon var extremt känslig. I stallet ville hon varken bli klippt eller spolad. Men hon utvecklades enormt. Vi startade 1,45 innan hon såldes. Tårarna bara rann när hon åkte. De svåra hästarna är alltid värre att lämna ifrån sig. Jag kommer alltid att minnas henne. Jag var nöjd med arbetet jag gjorde med henne och hon utvecklade mig som ryttare. Nu tävlas hon av Leon Thijssen, Holland.

Canvas Plus – Den som lovade mycket

Den godkände hingsten Canvas Plus (SWB e Cardento-Cortez, uppf Erik Möyland Andersen) som köptes av Grevlunda på våren när han var fem. När jag hoppade honom kände jag bara wow, vilken superstar han var. Han hade en sådan helt elektrisk kraft. Jag minns inte exakt hur länge jag red honom, ett halvår ungefär, och att vi var med på Breeders.

Senare på hösten drabbades han sorgligt nog av pungbråck och fick buköppnas tre gånger på kort tid. Då tänkte vi att nej, det här är inte rätt, och han fick somna in. Det var i januari 2014, bara nio månader efter att han köpts  in.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 2/2020.