Reportage
17 december 2024 17:55
Ridsportplus

Lär känna legendaren Lette

DressyrnestorEric Lette var en av de drivande när kür infördes i OS. Han införde utbildningsskalan i Sverige och har dömt dressyr i tre OS. ”Man har haft en del påverkan”, säger han.

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

    Hör kür hemma i OS? Det tyckte Eric Lette när han var OS-domare och ordförande i FEI:s dressyrkommitté. Han började arbeta för saken runt år 1990. Tidigare hade det ridits kür i världscupen, så det var ingen nyhet på det viset, men att få igenom en förändring i mästerskapens mästerskap skulle visa sig vara svårt. 

    – Jag fick ett brev med 90 autografer från ryttare, tränare och andra. De hade olika skäl som att det skulle bli svårt med ljudet om man red utomhus. Internationella tränarklubben var emot. 

    Till sist gav motståndarna med sig, och menade att OS i Sydney, år 2000, skulle bli en bra premiär för küren. 

    – Men då var det 1994, två år till OS i Atlanta. Om jag hittar på någonting och är fabrikör, inte tusan väntar jag med att producera när hela marknaden vill ha produkten, då är jag en idiot – vi gör det direkt.

    Erik_lette-16
    ”Jag har inte haft en sjukskrivningsdag i hela mitt liv, sedan får man en stroke i alla fall. Det är långtråkigt att vara hemma så mycket, jag har bott borta 200 dagar om året tidigare. Kanske är det därför jag och Elisabeth fortfarande är gifta.” Foto: Ulrika Malm

    Sagt och gjort. Eric tog med sig bland andra Margit Otto-Crépin, som också ville ha med küren, och åkte till FEI i Lausanne. 

    – FEI menade att det gick för fort, men vi hade jobbat i fyra år och på EM hade küren varit med. Vi körde över dem, säger Eric och ser illmarigt nöjd ut.

    Första OS-küren reds i Atlanta 1996 och blev en publiksuccé. 

    Att det var så svårt att förändra tror Eric beror på konservatism. 

    Fakta

    Eric Lette

    Gör: Pensionär. 

    Ålder: 81 år.

    Bor: På landet i Knivsta.

    Familj: Gift med Elisabeth, som arbetat som läkare och varit svensk mästare i dressyr.

    Läser helst: Mest facklitteratur, det jag kommer över, gärna biografier. Elisabeth läser fyra timmar om dagen, gärna deckare, men det är inget för mig för jag har dålig fantasi. Jag är en torris. 

    Äter helst: Allätare, men det är inte så roligt längre, jag har haft covid. 

    Dricker helst: Ett glas vin till middan och ett par whisky på kvällen, om jag är hemma. Men när jag reste drack jag aldrig starksprit. Innan covid hade jag hela hyllan full med viner, men det smakar inte längre, så jag har hittat ett enkelt lådvin.

    Lyssnar på: Äldre musik och klassisk musik lyssnar jag gärna på.

    Expandera

    – Att inte våga tänka framåt. Men i dag har vi küren som finalprogram.

    Mängder av resdagar

    Eric tar emot i sitt hus på landet i Knivsta. Här finns prisskåp och en hylla med foton på bland annat kungligheter, och en rad medaljer. Förr, när det begav sig, kunde han ha 200 resdagar om året, och en världskarta visar alla platser Eric besökt genom att stift tryckts in i kartan. 

    I dag är det dock hemmet som gäller, för det mesta. En stroke för ett år sedan har gjort det svårt att stå stilla, även om det går fint att gå. Men ryggen är rak och ögonen klara – och historierna oändligt många. 

    En sak Eric gärna vill berätta om är hur han införde utbildningsskalan. Precis som vid frågan om küren krävdes en del list. 

    I Tyskland var utbildningsskalan vardagsmat sedan många år tillbaka. 

    – Men i Sverige tyckte man inte att vi skulle lära oss från Tyskland. 

    – På min första utbildning för internationella domare tog jag upp utbildningsskalan och nu finns den över hela världen, även i Sverige. Det är inte många som tänker på att den infördes ganska nyligen, men det är nog en ännu större sak än küren. 

    Eric berättar stolt att en av hans gamla elever, Björn ”Nalle” Waimon som är ridlärare på Solna Ridskola, satte upp en plansch med utbildningsskalan i ridhuset redan innan skalan införts. 

    – Och min bok från 1980, ”Dressyr – utbilda och träna för tävling”, var den första boken som byggde på utbildningsskalan. 

    Ridskolekille

    Men hur kom det sig att en ridskolekille blev OS-domare? 

    Som tioåring började Eric på Rinkeby ridskola i Danderyd. I bekantskapskretsen fanns bland andra Bo Helander, FEI:s generalsekreterare mellan 1996 och 2005. 

    – Vi red runt julgranen i Danderyd och drack glögg, sedan gick vi hem till Ullas (Håkanson) föräldrar och drack mer glögg, berättar Eric. 

    Men när hans pappa fick jobb i Avesta fick familjen flytta dit. 

    – De åren var de tristaste i mitt liv, säger Eric.

    Familjen bodde på en gård, så kanske barnen kunde få ha hästar? Nej, med fyra barn tillät inte ekonomin något sådant. Däremot fanns en häst som varit skadad, som Eric fick provrida som 13-åring.

    – De var så förvånade över att jag kunde göra alla konster fast jag aldrig gjort dem tidigare. Jag hade tittat och tänkt mig hur det skulle kännas. Jag skulle betala 2 000 kronor efter ett halvår för hästen. Den blev min läromästare. 

    Erik_lette-7
    ”Jag började med ingenting, och har det bra i dag. Jag tänker inte så mycket framåt längre, om jag har gjort något bra så har jag gjort det. Jag är jädrigt tacksam över att ha fått vara med”, säger Eric Lette. Foto: Ulrika Malm

    Lärde av Tråvén

    Väl hemma i Stockholm igen började Eric jobba som tränare och med att utbilda hästar. Han delade stall med Rudolf Tråvén, som var remontdressör, som unghästutbildare hette då.

    – Jag vet att Reiner Klimke frågade var jag lärt mig rida, jag svarade att jag var autodidakt. När jag berättade att jag delat stall med Rudolf Tråvén sa Klimke att då var jag ju inte självlärd, men aldrig att Tråvén stod och undervisade. Fast vi red mycket tillsammans så jag upptäckte att det fanns ett system. Tråvén var för mig en av de bästa, bland annat var det han som utbildade Juli.

    Hästen Juli skulle så småningom vinna OS år 1956, med Henri S:t Cyr i sadeln
    eftersom Tråvén var professionell och då fick man inte tävla i OS. 

    Willi Schultheis hade varit min idol – han var som Zlatan. 

    Den första hästen som Eric utbildade, Magnifique, skulle säljas – och det blev något av en fantastisk historia. Hästannonsen sattes in i tyska tidningen -Reiter Revue, och snart kom ett svar – från Erics största idol, Willi Schultheis. I brevet stod att Schultheis ville se hästen först. 

    – Han kom, och han köpte hästen. Han som varit min idol – han var som Zlatan

    Magnifique och Schultheis placerade sig i GP i Berlin, det var Aachen och Berlin som var de stora tävlingarna på den tiden. 

    – Willi Schultheis var väldigt vänlig mot mig. En gång i Berlin lyckades vi inte få biljetter till den största klassen, och då ordnade han så att vi fick sitta på häst-ägarläktaren. Folk frågade hur vi kommit in där, och då pekade vi på Schultheis och sa ”han där” när han var på banan.

    Eric Lette Aintree
    Eric Lette på Aintree under SM på Strömsholm den 7 juni 1976. Foto: Björn Lagerlöf

    Tog över dressyrkommittén

    Men nog om Erics ungdom. När han var i 30-årsåldern arbetade han som tränare – och var mycket nöjd med det. 

    Fakta

    Eric Lettes favoritryttare

    Jessica von Bredow-Werndl. 

    ”Hon rider på ett fantastiskt bra sätt. Jag känner henne och känner även Daleras ägare Beatrice Burchler, jag såg Dalera som 5-åring och sa att ’det där är en jädra bra häst, men den behöver byta pilot’, och så blev det Jessica.

    Isabell Werth. 

    ”Hon är den största genom tiderna. Vi hade ett skämt, där jag sa ’glück’, alltså att hon bara haft tur. Sedan började hon själv säga glück. När jag visste att Magnus Bergmark skulle dela ut pris bad jag honom att säga glück till Isabell, och då sa hon ’Eric!’. 

    Expandera

    – Helt plötsligt fick jag ett samtal från ordföranden i det svenska förbundet som sa att Wolfgang Niggli, den domare som var ordförande i FEI:s dressyrkommitté just då, sagt att han ville att jag skulle ta över. Jag hade inte drömt om FEI eller att bli domare över huvud taget, säger Eric. 

    Hans Wikne frågade om Eric ville bli Grand Prix-domare på direkten, men Eric tyckte att Prix S:t Georges kunde räcka, ”annars kunde det bli ett jädra liv på de som ville stiga i graderna”. Året efter blev han svensk Grand Prix-domare samt trestjärnig internationell domare, två år senare internationell fyrstjärnig. 

    – Vi hade möte, Niggli och Liselott Rheinberger skulle bestämma domare inför OS. ”Herr Lette ska väl döma också”, sa Liselott. Det står i protokollet att om jag skulle bli femstjärnig domare året efter skulle jag få döma i OS. Så jag dömde OS efter att ha varit domare i fem år. Detta är i dag en omöjlighet. I dag tar det sju till tio år, men det var lättare förr. Det var inte så byråkratiskt, Niggli visste att jag tagit fram GP-hästar och var hästkunnig. Jag kan tycka att det är lite för byråkratiskt i dag, hittar vi någon bra, ta tag i den och bli mentor för personen. 

    Eric Lette Dressyrdomare Lyfter På Hatten Kubb Foto: Krister Lindh P: 2003-03
    Att bära kubb var brukligt bland domare. Foto: Krister Lindh

    Snedvriden debatt

    Om vi då ska vända oss mot samtiden – hur ser Eric på debatten kring dressyren?

    – Det är så snedvridet, och så många ickeexperter som är emot att man använder hästar över huvud taget. Av 56 000 bettkontroller var det 220 som inte fick starta. Det är fyra promille, fyra på tusen, det är inte någon utbredd grej. Och titta på betslingen inom hoppningen, de har bett som inte alls är tillåtna inom dressyren. De kanske har mindre besvär, de rider hästarna lite friare, men det är inte bettet som är problemet utan vad som är i andra änden – ryttarens hand. 

    Om kandar och sporrar blir frivilligt tror Eric att det ändå inte kommer att ha så stor inverkan. 

    – Det rör mig inte i ryggen om det blir frivilligt, det blir en eller kanske två som rider på träns. Kandar och sporrar är hjälpmedel för att kunna vara mer exakt, det blir tydligare impulser för hästarna.

    Eric läste häromdagen att nosgrimma nu är frivilligt i Sverige. 

    – Men jag ser ryttare som rider utan nosgrimma där hästen går och gapar som fan. Hästen kan gapa och så flaxar bettet runt så här, säger han och visar med händerna från sida till sida. När det gäller spö ska hästen ska vara så förberedd att spö inte behövs. 

    Men varför får man ha spö i hoppning? 

    – Det kan vara så att ”babapp” (viftar lätt med spöhanden), så får du hästen att skärpa till sig. Det är sällan man ser hårda grejor. Och de flesta har inte spö i dag. 

    Kändistätt

    Att prata med Eric är nästan som att få en historielektion. Eller kanske ännu hellre, som att läsa ”Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann”; kändisarna visslar förbi. Han träffade till exempel president Putin år 2002. Tillsammans med bland andra Anky van Grunsven satt han ner med presidenten i över en timme.

    – Då var han jättetrevlig, på ett strålande humör, och inte det stone face han har i dag. Han berättade att han red varje dag, och jag fick den här, säger Eric och visar upp en liten medalj. 

    Dressyr är en kontrollerad och bekväm transport. Sedan är det olika konster beroende på nivå.

    Han har träffat prinsessan Pilar, som var ordförande i FEI och han har  råkat skaka hand med Thailands prinsessa. 

    – Man får inte skaka hand med henne egentligen.

    Han har varit bekant med chefsberidaren både på Spanska Ridskolan i Wien och på ridskolan i Jerez. Och Klaus Balkenhol har använt sig av ett citat som Eric myntade när han fick frågan vad dressyr egentligen är: ”En kontrollerad och bekväm transport. Sedan är det olika konster beroende på nivå.”

    Fakta

    Vem är vem i dressyren?

    Nybleaus var viktig

    70_sweden_nyblaeus_0_01
    Gustaf Nyblaeus sr.

    Gustaf Nybleaus den äldre var ordförande i FEI:s dressyrkommitté och den som införde domarkurser. På OS 1952 och 1956 hade den svenska domaren svenskar som etta, tvåa och trea, medan den tyska domaren hade tyska ryttare på de placeringarna. 

    Nybleaus skrift ”Den röda tråden” angav grunderna för bedömning i dressyr. Den fanns på tre språk, och skulle göra bedömningen mindre patriotisk.

    – Jag brukade smita in på domarkurser, för redan innan jag blev domare ville jag veta hur de tänkte. Den röda tråden var bra och välgjord, säger Eric Lette.

    Övriga personer som nämns i artikeln 

    Margit Otto-Crépin Tyskfödd, men bytte land till Frankrike, som hon tävlade för. Tog silver vid OS 1988, guld vid EM 1987, silver vid EM 1989. Medlem i FEI:s dressyrkommitté 2009-2011, ordförande för den internationella dressyrtränarklubben 1998-2010. Cadre Noir i Saumur utsåg henne till tidernas bästa franska dressyrryttare, vilket står sig än i dag. 

    Rudolf Tråvén Svensk unghästutbildare. Utbildade bland annat Juli, som vann OS 1956. Dressyrdomare.

    Henri S:t Cyr Svensk dressyrryttare, men före dess fälttävlansryttare och i den grenen vann han flera SM. Guld i dressyr i OS både 1952 och 1956.

    Wolfgang Niggli Schweizare som tävlade i flera grenar som ung. Blev dressyrdomare 1957, och internationell domare 1964. Ordförande för FEI:s dressyrkommitté 1981-1993.

    Hans Wikne Svensk major och ryttmästare, chef för Ridskolan Strömsholm. Hamnade på en individuell 11:e plats vid OS i Tokyo 1964, där han också tände elden.

    Willi Schultheis Professionell ryttare, som därför inte kunde delta vid OS. Han fick dock vara landslagsledare, för det kanadensiska laget blev det en sjätteplats vid OS 1968 och 1972, för det tyska OS-laget guld 1976. Var berömd för sina enhandspiruetter.

    Liselott Rheinberger Tysk ryttare. Hette Linsenhoff som ogift, och tog OS-guld med den svenska hingsten Piaff 1968. Tog individuellt OS-guld 1972, som första kvinnan någonsin. 

    Reiner Klimke Tysk ryttare och jurist som var med i det tyska guldlaget vid OS 1968. Vann totalt sex OS-guld, individuellt 1984 och lag 1964-88 och sex VM-guld (individuellt 1974, 1982 och lag 1966–86). Sade ”hästen är inte vår slav, den är vår partner”.

    Klaus Balkenhol Tysk ryttare, polis och tränare som tog lagguld i dressyr vid OS 1992 och 1996. Utbildade polishästar så att de kunde gå OS. Förbundskapten för Tyskland och senare USA. 

    Bo Helander Svensk galopphästuppfödare och jurist. Har varit generalsekreterare i FEI och Svenska Ridsportförbundet. 

    Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 21/2024.

    Så arbetar Ridsport

    Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

    BESTÄLL NU

    Köp Ridsport Komplett från 123 kr i månaden
    Hingstar Online

    Just nu 101 hingstar i vår databas

    Visa alla hingstar
    Tipsa Ridsport Besök vår tipssida - du kan vara helt anonym