Som på OS 2012 – Storbritannien tar lagguld

–  Vi har sett stor sport i dag. Det var en stor bara, och du kan bara rida så bra som möjligt. Och Jefferson är väldigt bra i en sådan här atmosfär, han håller sig cool och gör sitt jobb.

Det sade Scott Brash, som var sist ut i det brittiska laget med Jefferson (BWP val f-09 e Cooper van de Heffink-Irco Mena, uppf Bernard Mols, äg Lady Pauline Harris, Lady Pauline Kirkham).

Han hade avgörandet i sin hand, och klarade det, när han red i mål med ett tidsfel.

– Det är sportens kärna när det avgörs först på det sista hindret vem som ska vinna, säger han efteråt.

Dessförinnan hade Ben Maher, Storbritannien, också fått ett tidsfel med Dallas Vegas Batilly (SF sto f-13 e Cap Kennedy-L’Arc de Triomphe, uppf Jean-Claude Viollet, äg Ben Maher, Charlotte Rosseter, Pamela Wright).

25-årige Harry Charles var den enda av de tre som satte nollan inom tiden, med Romeo 88 (ZANG val f-09 e Contact vad de Heffink-Orlando, uppf Picobello Horses, äg Ann Thompson, Harry Charles).

Naturligtvis blev det ett antal hänvisningar till Harrys låga ålder, och det verkade han inte ha något emot.

Mitt yngre jag skulle ha tappat det alldeles om han hade vetat vad som skulle hända.

Harry Charles

– Jag var 13 år på OS i London och de här ryttarna klappade mig på huvudet. Det är ganska häftigt att jag rider med dem nu. Mitt yngre jag skulle ha tappat det alldeles om han hade vetat vad som skulle hända.
– Vi klappar honom fortfarande på huvudet, skämtar Scott Brash.

– När jag såg dem rida i London 2012 blev jag inspirerad, och det var då jag gick från ponny till häst, säger Harry, som berättar att det jobbiga i dag var att gå banan väldigt tidigt och sen behöva vänta i två timmar.
– Jag kände mig mycket mer bekväm när jag kom upp på hästen, än under väntetiden.

– Det här är en lagprestation, konstaterade Ben Maher.
– Vi har kommit hit tillsammans och har en fantastiskt fin lagkänsla.

Silvret gick till USA. Laget bestod av McLain Ward med Ilex, Laura Kraut med Baloutinue och reserven Karl Cook med Caracole de la Roque.

Av de tre var Laura Kraut lite mer återhållet glad efter sin rivning.

– Det var ett intressant misstag. Jag har tittat på videon säkert tio gånger och kan inte säga hur det kom sig att det blev en rivning. Men hästen var fantastisk och jag är tacksam över mina två lagkamrater.

– Men hade jag inte rivit så skulle medaljen ha haft en annan färg, konstaterar Laura Kraut.

Frankrikes bronslag ville precis som britterna tala mycket om sin goda lagkänsla.

– Vi gjorde det bra i dag. Atmosfären var super, det var mycket press, men positiv press, sade Julien Epaillard som red Dubai du Cedre.

– Vi är ett väldigt bra team som kämpar tillsammans, vi tävlar mycket tillsammans och är vänner även privat, fortsatte han.

– I dag ger vi allt vi kan och att ta medalj på hemmaplan i ett OS kommer aldrig att hända igen, sade Epaillard.

– Det är något alldeles fantastiskt att ta medalj med så många goda ryttare och så många lag, tillade Simon Delestre, som red Amelusina R 51. Tredjeryttare var reserven Olivier Perreau med Dorai D’Aigully.