SVT-veterinären: ”Är hästar det sista djurslaget vi får slå?”

Det nio minuter långa inslaget med veterinär Jeremias Wedin i SVT:s Go’kväll har väckt starka reaktioner. Ämnet är hästvälfärd och han tar bland annat upp att att 63 procent av tävlingshästarna har magsår och att i en studie har 86 procent av alla hästar som rids och körs sår eller blåmärken i munnen. Det finns studier som visar både högre och lägre siffror, men slutsatsen är densamma. Mer om det längre fram i intervjun.

Fick en hjältegloria

Till allra största delen har han fått positiva reaktioner, men några har också varit kritiska. 

– Det är tråkigt att inslaget verkar ha polariserat så mycket. De som tränar bettlöst och belöningsbaserat ger mig något slags hjältegloria. Men jag rider själv med bett, även om jag välkomnar nytänkande som gynnar hästarna, säger Jeremias Wedin.
– Jag tycker jättemycket om hästar och har en liten uppfödning av SWB-hästar. Jag har fått fyra föl hittills och nu har jag två ston som är dräktiga.
Jeremias Wedins treåriga sto Mathilde var en av de högst bedömda i årets unghästtester.
– Hon är jättefin, henne ska jag behålla. 

– Jag är distriktsveterinär och ser många olika djurslag däribland hästar och jag ser många munhålor på häst. Det är viktigt att vi pratar om etiska frågor på alla djurslag. Jag hoppas bara att mer kunskap kan hjälpa till att fler hästar får det bättre.

Förstår inte hur snokrem inverkar

Hur ser du på den kritik som inslaget har fått?
– De som är negativa är bara en liten andel, men det känns rakt in i själen, särskilt när man också går på mig som person. 
– Det enda jag ville med inslaget var att man ska fundera över varför man har en viss betsling eller träns. Exempelvis är det många som rider med en snokrem bara för att de tycker det är snyggt – och inte förstår hur det inverkar.

Hur gör du själv?
– Mathilde som är tre år har en remontgrimma i utbildningssyfte nu, som inte ger något tryck där det finns tänder. Det är så jag är upplärd, men jag ändrar mig gärna om bättre metoder finns. Den har hon för att hon ska vänja sig vid bettet utan att öppna munnen och lägga tungan över bettet. Där börjar man först med att ha bett och träns under en grimma vid promenad, utan tryck från tyglar, så att hästen får vänja sig. 
– När hästen accepterar bettet går jag över till en engelsk nosgrimma som tillåter att hästen gapar. Då får jag direkt ett kvitto på om hästen inte är nöjd med bettet, för då gapar hon. Då är det mitt ansvar att se över varför hon gapar, är det inte skönt med tränset? Bettet? Tar jag för hårt?
– Men jag är ingen absolutist. När min unghäst visades hade hon aachengrimma enligt en rekommendation jag fick. Hon visades dock inte riden, bara vid hand och lös. Jag hade inte velat att hon reds med snokrem så tidigt i utbildningen

Ju mer bett – desto mer sår

Den här uppgiften att 86 procent av hästarna i en studie hade munskador har engagerat många. Vad säger du när man påpekar att vid munkoll på tävlingar är det bara en liten andel som har munskador?
– Men det är olika saker, förklarar Jeremias Wedin. 
– Vid munkoll på tävling tittar man framförallt i hästens mungipor och i bästa fall lanerna och främre delen av kinderna – men många skador är svåra att se på vaken häst.
– I den aktuella studien med 86 procent skador har man undersökt hästar som hade avlivats av andra orsaker än munrelaterat eller mage/tarmsjukdom. Men det här är bara en av många studier. I andra studier har man undersökt hela munnen på sederade hästar med munstege, lampa och spegel. Man har studerat ridna hästar, avelsston, kapplöpningshästar, många olika.
– Alla studier som finns tyder på att ju mer hästar rids med bett och träns, desto mer får de sår. Och då ska man komma ihåg att sår i munnen läker snabbt, så det som syns i studierna är nya eller kroniska sår, många akuta sår upptäcks aldrig vid exempelvis en årlig munhåleundersökning då de redan har hunnit läka..

Trodde att aktiva var mer insatta

Jeremias Wedin är överraskad av reaktionerna.
– Jag blev varnad för att det kunde bli reaktioner, men jag hade inte räknat med så starka reaktioner. Jag trodde i min naivitet att alla aktiva, domare och andra kände till den här statistiken.
– Som du skrev i förrgår – varför får ingen från sporten prata om det här. Men jag tänker, varför har ingen från sporten själv valt att lyfta det här? Studien jag talar om publicerades 2004. Jag tycker det är konstigt att ingen elitryttare har tagit upp det här ämnet under 20 år. 

Varför tror du att det är så?
– Det är väldigt obehagligt att lyfta det här, det har jag märkt nu. Att göra som man alltid gjort enligt tradition är tryggt. Jag skyller vare sig på ryttare, domare, tävlingsreglemente eller förbund. Förändring är svårt, men jag tror även nödvändigt i flera fall.

– Jag hoppas att folk ändå kan reflektera. Rider jag Grand Prix som ska vara spetsen av utbildning, varför har hästen ett sporrsår eller går och gapar? Man brukar säga att man ska hålla tyglarna som om man hade fågelungar i händerna. Vi måste verkligen ta hand om dem vid varje ridpass. Frågan får inte förkastas utan borde istället leda till eftertanke.

Önskar att hästfolk äger frågan

– Jag vill inte svartmåla hästsporten men jag vill inte att hästsporten ska fortsätta som den gör. Jag tänker att det ändå borde vara hästfolk som äger frågan. Kommer det från en djurrättsorganisation tappar vi ju frågan helt. Kommer det från ett hästanknutet förbund eller aktiv så tror jag att förtroendet för hästhantering generellt kommer öka. Programmet i Go’kväll handlade egentligen inte bara om ridsport utan om hästhållning i stort
– Jag ser positivt på det arbete som redan har påbörjats av Ridsportförbundet, kanske kan det bygga en liten bro.

Hur såg beställningen från Go’kväll ut, var det de som ville att du skulle prata om hästvälfärd?
– Jag har inga beställningar. Jag gör nu min sjätte säsong i Go’kväll och har mest pratat om hundar, katter och smådjur. Men jag har tänkt mycket på hästvälfärd, långt innan den här debatten  om hästmisshandel började.
– Jag är ju tidsoptimist och hade planerat att även tala om välfärdssjukdomar, övervikt, EMS och fång och när jag hade pratat om tänder så hade nästan hela tiden gått! Så avsnittet om framförallt hältor och delvis magsår blev rumphugget. Långt ifrån alla rider sönder sina hästar. Däremot så är hälta den vanligaste orsaken till att man uppsöker veterinär och bara det i sig måste man fundera över.
– Det här är ju frågor som man verkligen skulle behöva utveckla och förklara mer. Man skulle kunna göra en dokumentär på två timmar bara om hur en nosgrimma fungerar.

Vill inte utmåla ryttare som djurplågare

Jag blev ledsen av ditt inslag. Det kändes som att alla som tävlar med hästar är djurplågare, var det meningen?
– Jag vill poängtera att jag i inslaget inte la någon värdering i de siffrorna jag presenterade, bara konstaterade att de är höga. Ett litet uppvaknande- ”hey hörrni, jag tror att vi har ett problem här”. Jag hoppas att ingen medvetet skadar sin häst. Sår i munhåla och mage syns inte utifrån så hur ska gemene hästägare veta att det finns ett problem om ingen lyfter det. Själv vet jag knappt hur man använder ett bettlöst huvudlag – ännu.

– Här blir det dubbla missuppfattningar. De elitryttare som tar åt sig tror att jag har sagt att de är djurplågare. De som ser det här som en renässans för hästvälfärden tror att jag har sagt att elitryttarna är djurplågare. Men det är de själva som lägger de här värderingarna i det som sas i inslaget.

– Att hästen har ett blåmärke i kinden är inte lika med att man är djurplågare, men man ska göra absolut allt man kan för att det inte ska hända. Går det att åstadkomma med bett i munnen är det fantastiskt, går det inte så behövs forskning på hur vi gör det här på allra bästa sätt. Går hästen och gapar är det något den inte är nöjd med. Inför ett hinder gapar även de allra skickligaste ryttarnas hästar, därmed inte sagt att de lider, men något beror det på.

Det har ett symbolvärde – de flesta slår inte, men det är gulligt att ha ett rosa spö.

Du började inslaget med att visa ett rosa spö med glitter, gjort för barn. Vad ville du säga med det?  
– Är hästar det sista djurslaget vi får slå? Det har ett symbolvärde – de flesta slår inte, men det är gulligt att ha ett rosa spö. Det kan vara prestige för ridskoleryttaren att få rida med sporrar. Utan sporrar hade inte en häst fått sporrmärken, utan spö hade inte elitryttare piskat hästar så att skandaler med djurplågeri hade behövt förekomma. Jag är inte den som ska komma och säga att det är rätt eller fel med ridspön. Jag tror på gråskala, att inte allt ska vara svart eller vitt. Med det sagt är jag förste försvarare av att man ska kunna uttala sig om viktiga problem utan att bli kallad idiot eller inkompetent.

– Det borde inte vara kontroversiellt att lyfta frågan att barn får ridspön i sin hand, bara det är ett tecken på att frågan faktiskt behöver lyftas.

Jeremias Wedin är ändå hoppfull.
– I slutändan vill nog alla samma sak, att hästarna ska ha det bra. Jag väljer att tro det. Framtiden får utvisa om jag har rätt eller fel. Jag tror och hoppas att man kan rida hästar även om 20 år. Annars hade jag inte själv fött upp hästar. Troligen får vi använda oss av delvis andra metodet än de vi använder idag.