”Nu räcker det”

Vi ryttare måste börja stå upp för oss själva. Jag är fullständigt för att alla får både tycka och yttra sig, hissa eller dissa i civiliserade debatter. Men vi ska inte behöva krypa i skam för någonting vi inte gjort, något som inte är vår avsikt, bara för att en del anser sig ha tolkningsföreträde.

Jag syftar på det senaste drevet mot Breeders-ekipagen; de uthängda ryttarna där gjorde inget fel.

Hästvälfärd är helt självklart för alla oss ryttare, det är vårt A och O. Utan glad häst blir det inga resultat. Jag kan visa upp stall, ridning, allt, vilken dag som helst utan att behöva rodna.

Det är klart att all ridning och träning ska vara hästvänlig. Det ska vara hästvänliga människor som sätter reglerna för vad som är acceptabelt, rätt och riktigt, och vad som är fel.

Många personer i trådarna i sociala medier behöver mer kunskap innan de kan uttala sig som de gör. För helt ärligt, en häst kan gå kort i halsen eller bakom lod i två minuter i ett ridhus på Flyinge utan att det är någon katastrof. Det är inte något vi ryttare strävar efter, men det kan hända.

Hästar måste få lov att reagera som hästar, även i ett sådant sammanhang, de behöver lära sig att vara i olika miljöer.

Det kan förstås innebär att idealet inte nås. Hästar behöver få springa iväg, studsa i luften, gnissla tänder, lägga öronen bakåt utan att det ska betraktas som uttryck för hur de tränas och jobbas till vardags. De är hästar, det händer saker.

Jag känner att det saknas kunskap och praktisk erfarenhet bland dem som jagar på. Det är svårt att se att syftet är att hjälpa hästar. Det är däremot ganska enkelt att se en kampanj med mer och mer personfokus. Vad är det som gör något kvalificerad att både svartmåla och öppet förtala oss ryttare?

Vad kan hen som vi ryttare inte förstår? Fem myror är fler än fyra elefanter, hela hästen är viktigare än enskilda vinklar.

Vi ryttare måste få rida och gymnastisera våra hästar. Det är dags att vi står på oss och slutar utsäkta oss för att vi rider. Charlotte Dujardin själv sa ”Jag är inte på sociala medier – jag rider”.

Vi har en riktigt bra hästhållning i Sverige, kanske den bästa i hela världen. Varför inte uppskatta den mer? Lite mindre skitsnack och lite mer mer ridning. Lämna datorn och sätt er i sadeln. Vi älskar alla hästar, låt det förena oss. 

Text: Patrik Kittel

Texten publicerades första gången i Tidningen Ridsport nr 23-2016.