Sargat förbund efter 13-årsbeslut

”Processen är ett tecken på ett ängsligt förbund”. ”Varför kan styrelsen inte göra ett omtag och börja med dialogen?” Det är två av alla reaktioner på beslutet om 13-årsgräns för att tävla på hög nivå. 

Kraftiga reaktioner efter beslutet om 13-årsgräns

Den 8 december meddelade Svenska Ridsportförbundet att förbundsstyrelsen beslutat införa en 13-årsgräns för deltagande i internationella tävlingar, nationella mästerskap och rikstäckande serier. 

Beslutet ledde till protester från sporten som inte varit lika kraftiga sedan barns tävlande var uppe till debatt senast, 2013 och 2014. Upprop har kommit från bland annat några av Sveriges främsta hoppryttare liksom från samtliga A-tränare i hoppning.
Dessutom har processen bakom beslutets ifrågasatts.

Forskaren: Förbundet hade kunnat bygga dialog på forskning

– I sakfrågan om barns tävlande har vi mycket forskning som visar att elitsatsningar inte är bra för unga människor, så där hade Ridsportförbundet alla möjligheter att bygga upp en kunskapsplattform att utgå från för att starta en dialog.

Det säger Lovisa Broms, forskare inom idrottsvetenskap vid Malmö universitet. Hon är också hästmänniska och har följt debatten kring 13-årsgräns med stort intresse.

– Just den här sakfrågan berör ridsporten både känslomässigt och ekonomiskt, så som jag ser det var det givet att det skulle explodera.

”Med den sakfrågan var det givet att det skulle explodera”

Vid en undersökning gjord av Centrum för idrottsforskning 2023 fick Ridsportförbundet högsta poäng för sin öppenhet och transparens. Bara ett fåtal förbund nådde lika högt. Det gör hanteringen av den här situationen ännu svårare att förstå, enligt Lovisa Broms.

– Men den forskning vi gjort om hur Ridsportförbundet ser på sina medlemmar och hur man kommunicerar med dem i sociala medier, visar att medlemmarna mer ses som följare, och att det finns en distans mellan medlemmarna och förbundet.

Kritiken mot processen – inte bara sakfrågan

– Min uppfattning är också att det finns en ängslighet hos tjänstemän och förtroendevalda när det gäller kommunikationen via sociala medier – vilket jag har förståelse för, för det är ett svårt område.

– Men i ett samhälle där demokratin hotas från olika håll är det extra viktigt att idrotten värnar om de demokratiska processerna, säger Lovisa Broms.

– Har man dessutom ett avstånd till medlemmarna blir det svårt att ta beslut i känsliga frågor om det inte finns ett långsiktigt arbete bakom, fortsätter hon.

Hoppkommittén: ”Vår lojalitet är gentemot medlemmarna”

Hoppkommittén var tidigt ute med att tala om att 13-årsbeslutet inte hade förankrats hos kommittén.
– Det som hände var att kolleger till mig började höra av sig och fråga vad vi höll på med, säger Niklas Jonsson, ordförande i hoppkommittén.

Anklagelser om tystnad och illojalitet

När hoppkommittén gick ut och förklarade att kritiken inte skulle riktas mot kommittén, blev de ombedda att vara tysta, och när de sedan gjorde ännu ett uttalande fick de höra att vi var illojala.
– Men vår lojalitet är gentemot medlemmarna, säger Niklas Jonsson.

Han betonar att han och hoppkommittén inte har några invändningar mot att sakfrågan om barns tävlande tas upp till diskussion.
– Men processen både före och efter beslutet ser vi som jätteproblematisk. Det leder till söndring och att förtroendet för förbundet förstörs. Tänk om all den tid vi har lagt på att hantera att hantera den här djupt olyckliga konflikten, hade lagts på att i stället arbeta framåt för sportens bästa, säger Niklas.

Distrikten fick besked först efter beslutet

De olika ridsportdistrikten hade ingen förhandsinformation om att beslutet var på gång. En vecka efter att beslutet publicerats kallades de till ett möte.

– Vi kan ju konstatera att det här är en fråga som väcker starka känslor, säger Elin Johansson som är ordförande i Upplands Ridsportförbund.

”En fråga med stor sprängkraft”

– Vi har framfört till förbundsstyrelsen att de kunde ha förberett beslutet genom att informera innan, och det har de tagit till sig. Samtidigt undrar jag om en fråga med den här sprängkraften skulle ha landat bättre även om den kommunicerats på ett annat sätt, säger Elin.

Oro för tonläget i debatten

– Men jag måste säga att jag är förvånad över tonläget i debatten. Det är väldigt hätskt och ovärdigt att bedriva jakt på enskilda personer. Vi kan bättre än så. Jag tycker att vi borde hålla diskussionen på en högre nivå än att sprida konspirationsteorier om vem som sagt vad, säger Elin Johansson.
– Risken är att de som faktiskt tycker att beslutet är bra inte vågar uttrycka det.

Krav på remiss, insyn och bredare dialog

Flera distrikt har hållit möten med sina föreningar efter 13-årsbeslutet. Smålands Ridsportförbund hade ett möte 7 januari.
– Medskicket från våra föreningar var att man tycker att processen skulle ha präglats av mer insyn och transparens. Man önskar att det hade funnits remissförfarande i frågan, tydligare kommunikation och möjlighet till bred dialog och delaktighet från distrikt, föreningar och andra berörda parter, säger Smålandsdistriktets ordförande Pontus Schoede till Ridsport.

Föreningsmöten på flera håll

I mitten av februari hölls ett tävlingskonvent och efter det gav arrangörer och deltagare helt olika bilder av hur helgen avlöpte och hur stämningen varit.

Under konventet meddelade dock Lars Englund i förbundets tävlingssektion att förbudet för 13-åringar att delta i rikstäckande serier hade modifierats, och att man kommer göra en skillnad på rikstäckande läroserier och för rikstäckande tävlingsserier.

Barns tävlande – en gammal fråga i ny konflikt

I botten på konflikten ligger frågan om barns tävlande, en fråga som funnits på idrottens agenda sedan 1995, då dokumentet Idrotten vill antogs på Riksidrottsmötet i Umeå. Där slås det fast att idrott för barn under 13 år i första hand ska bedrivas i enkla former i närområdet, att tävlingsverksamhet huvudsakligen ska ske lokalt och resultat ska ges liten uppmärksamhet.

Sedan dess har ridsporten gjort en del förändringar för att anpassa barns tävlande till dessa riktlinjer, samtidigt som barn under 13 år har kunnat fortsätta tävla på exempelvis SM, och den ena förbundsstyrelsen efter den andra har skjutit frågan framför sig. Tills nu.

RF:s riktlinjer och tolkningen av elitbegreppet

Vad som så abrupt fått upp frågan på agendan nu kan man bara spekulera kring. En teori är att Riksidrottsförbundet har dragit åt tumskruvarna och begärt att ridsporten ska gå framåt med barns tävlande för att inte förlora bidrag, men det är som sagt bara en teori som framförts.

Svenska Ridsportförbundet har dementerat att frågan är hastigt väckt, och skapade en tidslinje för att visa att frågan varit aktuell de senaste åren. Om det stämmer har den bara diskuterats i en väldigt snäv krets, inte i exempelvis grenkommittéerna, inte på förbundsstämmor eller konvent, och inte på träffar med distriktsordförandena.

Hoppkommittén förde inte en respektfull dialog

Så sent som en vecka före tävlingskonventet i mitten av januari fanns signaler om att förbundsstyrelsen skulle ta till sig av kritiken, göra ett omtag och ta dialogen först och beslutet sedan. I stället valde förbundsstyrelsen att sparka hela hoppkommittén.

– Det handlar om att vi inte haft en respektfull dialog med hela gruppen. När det inte fungerar på ett respektfullt sätt har vi ansvar för att sätta en gräns, säger Ridsportförbundets ordförande Sandra Ruuda till Ridsport efter beslutet.

På vilket sätt hoppkommittén gått över gränsen vill hon inte gå in på.

– Vi har varit tydliga och ställt frågor, och om de vill kalla det respektlöst får det stå för dem, kontrar Niklas Jonsson, hoppkommitténs ordförande som blev entledigad med omedelbar verkan.

När dialog uteblir skapas osäkerhet

– Detta är ytterligare ett tecken på att förbundet behöver arbeta med sin kommunikation i förhållande till medlemmarna, säger idrottsforskaren Lovisa Broms efter beskedet att hoppkommittén entledigats.

Vad händer i en organisation där medlemmarna upplever att inte alla fakta läggs på bordet?
– Det skapar en osäkerhet. Transparens är jätteviktigt i allt gott ledarskap. Sedan kanske man inte kan vara alltigenom transparent i alla lägen, men bristen på bra kommunikation är ett genomgående tema i detta, säger Lovisa Broms.