Svensk ridsport behöver styras närmare sporten

Svensk ridsport har haft stora internationella framgångar. Men om vi vill fortsätta stå lika starka räcker det inte att utveckla ryttare och hästar. Vi behöver också utveckla hur svensk ridsport styrs.

I svensk ridsport pågår många viktiga diskussioner. Men bakom dem finns en större fråga.

Hur ska svensk ridsport styras för att fatta bättre beslut – både på kort och lång sikt?

De internationella framgångar vi gläds åt i dag är resultatet av beslut som fattades för många år sedan. De beslut vi fattar nu avgör hur svensk ridsport utvecklas. Därför måste vi både stärka oss inför nästa OS och bygga en organisation som gör sporten starkare på lång sikt.

Dressyren tillhör världseliten. Hoppningen arbetar för att ta sig tillbaka till den högsta nationsserien och kvalificera laget till OS 2028. Fälttävlan bygger för att åter ta plats i världstoppen.

Samtidigt minskar antalet tävlingsstarter. Arrangörerna får allt svårare att få ekonomin att gå ihop, hästägarna tar ett allt större ekonomiskt ansvar och vi har fortfarande inte lyckats skapa det genomslag hos partners och näringsliv som sporten borde kunna attrahera.

Jag tror att de har en gemensam orsak.

Svensk ridsport är fortfarande organiserad för att förvalta. Nu behöver vi organisera den för att utveckla.

Jag vill se ett starkare Ridsportförbund med en tydlig roll.

Vi ska inte bygga svensk ridsport runt organisationen. Vi ska bygga organisationen runt svensk ridsport.

Jag vill se ett starkare Ridsportförbund med en tydlig roll. Förbundet ska sätta mål, samla sporten, skapa förutsättningar för utveckling samt företräda svensk ridsport gentemot politiken, myndigheter och internationellt.

Men beslut ska fattas så nära den verksamhet de berör som möjligt. Den som har ansvar för att utveckla sporten måste också ha mandat och resurser att göra det.

Ett starkt förbund kännetecknas inte av hur många beslut det fattar. Ett starkt förbund kännetecknas av hur många bra beslut det gör möjligt för andra att fatta.

De olympiska grenarna – hoppning, dressyr och fälttävlan – behöver få ett större eget mandat att utveckla sina respektive verksamheter, skapa partnerskap och ta större ansvar för sin utveckling. Grenarna har olika förutsättningar och utmaningar. Därför behöver de också få större frihet att utveckla sina egna lösningar inom ramen för svensk ridsports gemensamma mål.

Samtidigt måste ponnysporten och ridskolorna fortsatt vara en av svensk ridsports högsta prioriteringar. En stark elit bygger på en stark bredd.

Distriktens roll behöver tydliggöras. Deras främsta uppgift bör vara att utveckla ridsporten regionalt och stödja klubbarna. Ett starkt distrikt ska inte främst kännetecknas av vad det administrerar, utan av vad det utvecklar.

Varje tävling som försvinner gör svensk ridsport mindre. Varje ny tävling som tillkommer gör den starkare.

Arrangörerna måste ses som strategiska utvecklingspartners. Innan nya regler eller avgifter införs borde vi alltid ställa en enkel fråga: Gör detta det enklare eller svårare att arrangera en tävling?

Utan hästägare och uppfödare finns ingen framtida elit. De behöver därför få större inflytande över sportens utveckling.

När den samlade erfarenheten av toppsport, hästavel, tävlingsarrangemang och barn- och ungdomsidrott är för svag i de beslutande organen ökar risken att besluten blir organisatoriskt riktiga, men sportsligt fel.

Vi behöver också ändra vårt sätt att tala om ekonomi. Debatten handlar för mycket om hur vi ska fördela resurser och för lite om hur vi skapar fler.

Fler partners. Fler hästägare. Fler arrangörer. Fler tävlingar. Fler ryttare.

En sport som växer får fler möjligheter. En sport som bara diskuterar hur resurser ska fördelas riskerar förr eller senare att börja förvalta sin egen tillbakagång.

Ridsporten är en motor i svensk hästnäring som omsätter miljarder, skapar arbetstillfällen och håller landsbygden levande.

Framtidens medaljer, arrangörer och en stark hästnäring avgörs av om vi vågar bygga en organisation som utvecklar svensk ridsport – inte bara förvaltar den.

Tomas Rosenberg, styrelseledamot Flyinge Hästsportsklubb