Avelsanalys: Tävlingsmeriterade fäder till VM:s finalhästar

Den trend med mjuk ridning och avspända hästar, som tog fart när Charlotte Dujardin och Valegro började sitt segertåg 2012, slog igenom i Herning. Det var slående hur mjuk ridning de tre kürmedaljörerna bjöd på. Den danska silvermedaljören Cathrine Laudrup-Dufour framhöll avelns betydelse för detta:

”De hästarna som vi tre medaljörer rider är framavlade för dressyr och har alla kvaliteter en dressyrhäst behöver. Vi behöver bara mjukt lotsa dem vidare i utbildningen”, sa hon på presskonferensen efter kürfinalen.

Många av fäderna till finalhästarna i dressyr har tävlat i högre klasser själva. Bland kürfinalisternas fäder är det enbart ett fåtal som inte har gått minst Prix S:t Georges.

VM blev en framgång för van Olst Horses i Nederländerna som ägare till den dubbla individuella guldmedaljören och godkända hingsten Glamourdale (KWPN f-11 e Lord Leatherdale-Negro, uppf Rodenburg).

Meriterade

Världsmästarens fader har tävlats upp till Grand Prix och ägs också av van Olst Horses. Han finns i stamtavlan hos kürtian Imhotep (KWPN f-13 e Everdale-Vivaldi, uppf T Huizing, äg Carl Hester och Coral Ingham) genom att vara fader till Everdale. Everdale ägs också av van Olst Horses.

När det gäller världsmästarens stam finns också Valegros fader Negro med som morfar, precis som i stammen för VM-hästen Hexagon’s Ich Weiss. Och ja – även Negro ägs av van Olst Horses.

En SWB-häst fanns i finalfältet. Det var Touchdown (val f-12 e Quaterback–Sack, uppf Verbena AB, äg Sommarkvarn AB) som med Patrik Kittel blev sjua. Quaterback tävlade själv upp till Grand Prix och har lämnat otaliga tävlingshästar och godkända hingstar. Touchdowns moder La’Mour är dubbeldiplomerad av SWB och är efter Sack som har representerat Sverige på mästerskap.

Quaterback är också den enda hingsten som är fader till två kürfinalister. Förutom Touchdown är det Isabelle Werths DSP Quantaz. Värt att nämna är att Astoria i det svenska VM-laget har Quaterback som morfar och att hingsten är fader till ytterligare två VM-hästar.

Sandro Hit (OLD f-93 e Sandro Song-Ramino), som i skrivande stund toppar WBFSH:s rankning, fortsätter att göra avtryck som fadershingst i dressyr. På OS i Tokyo hade han fem avkommor, på VM sex. En av dem, Salvino, gick till kürfinalen. Sando Hit själv gjorde få men framgångsrika starter på tävlingsbanorna som 6-åring, innan det blev avel fullt ut.

Den danska världsmästaren i lag, Blue Hors Zack, är värd att nämna då han också hade tre avkommor med i VM, ingen gick dock till küren. Han själv gick vidare till Specialen, men där red Nanna Merrald Rasmussen fel och de slutade på plats 22 och missade küren.

Danska stuteriet Blue Hors var huvudsponsor i dressyren. Förutom Blue Hors Zack fanns stuterinamnet med i stammarna hos ytterligare sju VM-hästar genom bland annat BH Hotline och BH Don Schufro.

Även på hoppsidan är det påfallande många fäder till de tolv slutliga finalhästarna som själva har tävlat på hög nivå. Alla utom två fadershingstar har tävlat 1,60-hoppning. En enda fadershingst saknar internationella resultat i hoppning, men har däremot ett lagsilver från YREM i dressyr – och det gäller Edward som är fader till VM-guldmedaljören King Edward.

Även när det gäller ålder på modern när avkomman föddes sticker King Edward ut. Enligt Hippomundos analys av världens 50 bästa hopphästar 2021 var majoriteten mödrar till dessa under tio år när den framtida topphästen föddes. King Edwards moder var 23 (!) år när hon födde mästarhästen.

Ingen hingst hade mer än en avkomma bland de tolv slutgiltiga hoppfinalisterna, där det fanns en en SWB-registrerad häst med genom Markan Cosmopolit (val f-11 e Cohiba-Calido, uppf  Sören Savgren, äg Strömsholms Marketenteri).

VM-medaljörerna i hoppning såg alla ut att utföra uppgifterna med lätthet och hade väldigt atletiska kroppar.

Sett till hela VM-hoppningens startfält går det att se att den prestationsinriktade hoppaveln både är större och tog fart på riktigt lite tidigare än dressyrens motsvarighet, då det fanns mängder med starka förävare bland fäderna. Diamant de Semilly, Chacco-Blue, Nabab de Rêve, Quidam de Revel, Stakkato Gold, Cornet Obolensky, Comme Il Faut, Hickstead och så vidare.

Detta gäller inte minst Cardento, mästerskapsmedaljör för Sverige, som hade två hästar i startfältet varav Katanga vh Dingeshof blev åtta tillsammans med Nicola Phillippaerts. Hon var för övrigt det enda stoet bland de tolv slutfinalisterna.

Det är ingen ny kunskap att prestationsavel gynnas av att använda individer som själva har presterat – vilket detta VM visade. Det är inte heller något nytt att det är en värdefull egenskap hos uppfödare som vill ligga i framkant att kunna förutse vilka hingstar som blir framtidens världsstjärnor. Det gäng SWB-uppfödare som använde Glamourdale så tidigt som 2014 och 2015 kan därför sträcka på sig lite extra dessa dagar.

Fakta

De dominerade

KWPN dominerade, förbundet hade flest registrerade hästar i både dressyr och hoppning med sex finalhästar i dressyr och tre i hoppningens andra finalrunda. För övrigt var det ganska stor spridning på stamböckerna bland finalhästarna.

Legendariske Totilas var fader till fem av VM-hästarna i det totala startfältet, bland annat Sverigekändisen Total Hope som reds av norska Isabel Freese. Ingen av Totilas-avkommorna tog sig dock till kürfinalen.