Överdomaren: ”En del ryttare har inte koll på reglerna på framridningen”

När dressyrryttaren Birgitta Jacobson från Staffanstorp i Skåne skrev ett blogginlägg om röriga framridningar fick hon åtskilliga kommentarer. Andra tävlingsryttare vittnade snart om kaosartade upplevelser. Birgitta Jacobson, som är flitig tävlingsryttare på medelsvår nivå, är trött på hur TR nonchaleras och hur ryttare och medföljare gör framridningen besvärlig, i vissa fall till och med farlig.

– Jag ser exempel på dåligt beteende på framridningen hela tiden. Folk som leder sina hästar, som låter ovana personer leda deras hästar och som står och dräller inne i en liten manege i stället för att gå upp på läktaren.

De saker som Birgitta tycker är störande är tydligt reglerade i TR. Där står det till exempel att framridningsbanan inte är till för träning, ledning eller väntande hästar. Arrangören ska anvisa annan plats för väntande hästar och hästar som leds. Ändå ser det sällan ut så i verkligheten.

– Jag tror faktiskt att många ryttare inte ens känner till vad som står i TR. De flesta jag har frågat vet inte att du inte får leda hästar på framridningen.

Nivå spelar in

I rollen som överdomare på tävling ingår ansvar för ordningen på framridningen. Louise Tysklind, överdomare i dressyr och konsulent i Dalarnas Ridsportförbund, säger att hon inte har upplevt kaosartade framridningar men bekräftar att det finns ryttare som inte följer tävlingsreglementet.

– Jag har noterat att en hel del ryttare inte har koll på vilka regler som gäller på framridning. Det har delvis att göra med vilken nivå ekipaget befinner sig på. I dag är det också vanligt att ryttare inte har ridit mycket i grupp och därför inte vet hur man ska bete sig när det är flera inne samtidigt på samma bana, till exempel att man skrittar innanför spåret. Jag har även varit med om folk som har haft med sig en lina och börjat longera hästen, säger Louise Tysklind.

Vad säger du om att hästar leds inne på framridningsbanan?
– Det är inte okej, vilket också understryks i TR. Problemet brukar tillta när vädret är dåligt och framridningen är inomhus.

– De som redan har genomfört sin ritt på tävlingsbanan har inte på framridningen att göra. Då får överdomaren gå in och styra upp situationen. Det kan förstöra för de andra, så jag brukar be dem att gå ut.

Vad gäller om en ryttare behöver hjälp av en tränare eller av en medhjälpare för att ta av ett skrittäcke?
– Undervisa får man göra hemma, men jag har märkt att det har blivit vanligare att ryttare har kontakt med tränare på läktaren via hörsnäcka eller telefon, vilket ju är positivt och sällan störande.  Beroende på ytan och antalet ryttare brukar man kunna avspärra en yta för att exempelvis ta av skritttäcken.

Vad ska en tävlingsryttare göra som störs av att andra inte följer de regler som gäller?
– Då ska man ta kontakt med överdomaren, som oftast befinner sig nära framridningen. Ibland kan det finnas flera banor och då får man be någon att hämta överdomaren. Framridningen är viktig.

Hur ska man komma till rätta med problemet att ryttare saknar kunskap om vad som gäller?
– Jag tror att vi måste hjälpas åt från flera håll. Överdomare, funktionärer och föreningar kan sprida kunskap. Klubbarna och tränarna behöver utbilda ryttare i vad som gäller. Inför tävling skulle man kunna testa att bifoga regler för hur man rider på framridning i ryttarmeddelandena. Ridklubbarna har ett gyllene tillfälle att utbilda ungdomar som tar grönt kort i vad som gäller på framridningen, säger Louise Tysklind.

Ryttarna kan påverka

Birgitta Jacobson är inne på en liknande linje. Hon tycker att ryttarna kan påverka arrangörerna så att de bättre informerar om var de kan göra de saker som inte hör hemma på framridningsbanan.

– Arrangörerna kan vara noga med att se till att framridningen bara är för ryttare. Medföljande personer till fots kan hänvisas till läktare eller vara bakom en avgränsning.