GästkrönikaPer-Ola Forsberg funderar i sin krönika om skillnaden på att vara uppfödare och att äga ett sto som används i avel. "Det behövs en speciell sorts energi för att hålla i gång riktig uppfödning", menar han.
Per-Ola Forsberg: ”Vem är uppfödare i trenden med embryon?”
Stoägaren ansvarar för genetiken medan uppfödaren ansvarar för biologi, fysiologi, nutrition, metabolism. Så vem är den rättmätige uppfödaren av en häst när ”uppfödare” kanske aldrig ser fölet annat än på bild?.
Att köpa frysta eller inplanterade embryon innebär inte att man omedelbart blir ”uppfödare”. Den rättmätiga uppfödaren tar hand om förlossningen och arbetar hela tiden nära sto och föl samt ser deras behov. Fölens välfärd är uppfödarens levebröd.
Man kan prata avel genom prismat av teknologier som frysta eller inplanterade embryon samt ICSI. Men uppfödning är omsorg för sto, föl och unghäst.
Övergången från det traditionella till det som nu drivs kommersiellt innan fölet än fött har internationellt har skapat en ny industri. Det finns en efterfrågan och då nödvändighet för detta, till en viss punkt. Förändring måste accepteras, men den behöver inte omfamnas.
Det behövs en speciell sorts energi för att hålla i gång riktig uppfödning. Det är en stafett med sig själv. För att vara duktig uppfödare måste man dras till duktiga, välinformerade personer och själv måste man vara en bra lyssnare, hålla huvudet nere och fokusera på vad som behöver göras.
En stoägare kan besöka uppfödaren och älska att bara se sitt föl med dess magi. Uppfödare kan aldrig ta saker för givet, de gör själva det mesta av utfodringen av avvanda föl och åringar bara för att dagligen se utvecklingen. Ena dagen ger det stor tillfredsställelse och nästa dag oro. Tillfredsställelsen är när man släpper friska och sunda unghästar utan något bekymmer på bete.
Bra uppfödare lägger ner mycket tid och uppmärksamhet. De gör det inte på distans, dräktiga ston och föl behöver noggrann uppmärksamhet 24/7. Mark och betesmark behöver vara en passion för uppfödare. Om man får till marken rätt syns det: Välbenade unghästar, fina pälsar och bra hovar. Det ena utan det andra och det kommer inte fungera.
Viktigaste rollen som uppfödare är observation. Det är inte teknik. Du ser hur hästarna rör sig mot dig när de fodras, oavsett om de är ute eller inne. Sedan tittar du på hur hästarna äter och hur de interagerar med övriga. Och när du är klar med allt går du baklänges mot grinden och observerar fortfarande dina hästar.
På lång sikt är det bästa tillvägagångssättet det enklaste. Och det bästa tillvägagångssättet är helt beroende på vilka möjligheter din gård ger.
Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 7/2024.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på