Prinsessan tar strid ett år efter skandalerna ”Det som hänt de här åren måste ta slut!”

I många år red prinsessan Nathalie zu Sayn-Wittgenstein i det danska dressyrlandslaget och var bland annat med och tog lagbrons i Peking-OS 2008. I fem års tid, 2017 till 2021 var hon dansk landslagstränare i dressyr. Rykten menar att hon avsattes av den grupp som omgav Andreas Helgstrand. Hon fortsatte dock som tränare för Cathrine Laudrup-Dufour och Daniel Bachmann Andersen och har blivit en stridbar röst inom dansk dressyr, inte minst det senaste året. 

Lördag kan bli vändpunkt

När vi möter henne på Sweden International Horse Show berättar hon om hur skandalerna påverkat dansk ridsport och om hur hon hoppas byta ut ledningen i danska ridsportförbundet nu på lördag.

Hur ser debatten om hästvälfärd ut i Danmark nu, ett år efter avslöjandena kring Andreas Helgstrands verksamhet?

– Jag är lite orolig. Det är ju inte särskilt snyggt att vi har kommit så här långt. Jag tror att vi alla måste titta oss i spegeln och se – var har vi gjort något fel?

– Men man kan inte bara peka finger mot dressyrryttarna. Jag tror att man måste se hela bilden och gå hela vägen tillbaka till aveln. De hästar som avlas nu är mycket högre i ”tändningen” och de har blivit mycket kortare i ryggen. Det är vissa hingstar som har givit mindre bra ridbarhet och, vill jag påstå, munproblem. 

– Det är inte bara en sak som har hänt. Det är aveln, det är ridningen. Det ska gå så snabbt och det är också på grund av att det är så mycket pengar involverade. En utbildad häst eller en unghäst som har jättefina gångarter och kanske har en lovande framtid, den kostar ju jättemycket pengar. Det är ju många, många, många stenar som har byggt upp mot det här. 

Behöver utbilda långsammare

Nathalie zu Sayn-Wittgenstein menar att man egentligen skulle vilja bryta av genom att helt enkelt stoppa i ett år och ta det lugnt och sedan börja om från början. 

– Men det kan vi inte. Men jag tror att man måste verkligen gå tillbaka och se; Vad kan vi ändra? Vi kan ändra sättet vi utbildar hästar på så att det går långsammare. Jag tycker ju att man ska tillåta hästar att gå ett championat först när de är tio år. Det kommer att göra att ryttarna tar det mycket lugnare. 

– Vi måste titta på aveln. Vi måste titta på att det inte bara är gångarterna, utan att det är interiören (det mentala) och ridbarheten. Vi måste få hästen lite längre igen. De här kortare hästarna, man tror att det är lättare men det är det absolut inte. Man får nya problem med det. Man måste titta på helheten. 

– Och sen tror jag också att de människor som pekar finger … det måste finnas utrymme för att göra fel. Vi gör alla fel och det är bara genom misstagen man lär sig. Men om ett barn ska börja rida och allt ska vara perfekt från början? Det kommer inte att hända. Självklart ska hästen inte lida. 

– Det är ett jättesvårt ämne det här. Jag tror att vi alla måste samlas och se – vad vill vi? Men också; vad är acceptabelt? Det måste finnas en gräns. 

Allt det här som har hänt de gångna åren måste ta slut, allt det här att man försöker täcka över vissa grejer, att du hjälper mig och jag hjälper dig och ingen får veta någonting.

Vad kommer att hända framöver?

– Just nu måste vi reda ut vissa grejer i styrelsen (till danska ridsportförbundet, reds anm). Det är representantskapsmöte på lördag. Då hoppas jag att vi kan börja på nytt, få in en ny ordförande, få in nya i styrelsen. Allt det här som har hänt de gångna åren måste ta slut, allt det här att man försöker täcka över vissa grejer, att du hjälper mig och jag hjälper dig och ingen får veta någonting. Det måste ta slut!

– Vi måste jobba för klubbarna. De som lider under det här, det är ju klubbarna. Men vi måste först reda ut allt. Sedan kan vi gå ut och säga att visionen är att klubbarna måste ha mycket bättre villkor och eliten ska kunna finansiera sig själv. 

Efterlyser tydlighet

När det gäller hästvälfärd vill Nathalie zu Sayn-Wittgenstein se tydligare riktlinjer. 

– Får du ett gult kort, får du två gula kort inom en viss tid, får du ett rött kort? Sådant måste bli tydligt. Som den videon som kommit ut, det måste göra lite ont! Det ska inte bara ge böter på 5 000 kronor.

Finns det samlad kraft att driva igenom det här?

– Vi har hittat en ordförande som vill komma in och reda ut det här de första åren. Och sedan måste man hitta en ordentligt ordförande efter det.

Efter skandalerna kring Andreas Helgstrand avgick hans far Ulf Helgstrand i januari som ordförande för det danska ridsportförbundet. Nathalie zu Sayn-Wittgensrtein meddelade då att hon kandiderade till ordförandeposten, men istället valde man affärsmannen Dan Boyter till ordförande. 

Vem är den ordföranden som ni hittat nu?

– Det är Kimi Nielsen. Hon har varit chef d’equipe och elitsportchef och hon känner förbundet från alla håll och kanter. Jag hoppas att klubbarna väljer in henne. Oavsett om jag då är en del av styrelsen eller inte hoppas jag att styrelsen ihop med Kimi kan vända ridsporten på ett bra sätt.

Kimi Nielsen var chef d’equipe från 2008, sedan elitsportchef och avgick på egen begäran 2021. Då hade hon varit verksam inom dansk ridsport i 46 år och ville ägna sig åt sin make, barnbarn och golf. För ett drygt år sedan, medan Andreas Helgstrand fortfarande försökte stoppa sändningen av dokumentären från hans anläggning, uppmanade Kimi Nielsen dansk ridsport att leva upp till sina egna etiska riktlinjer.

– Hon har många visioner som hon skrivit ner, förklarar Nathalie zu Sayn Wittgenstein. 

Hur länge har den här processen pågått?

– I ett halvår. Det har varit hårt, jävligt hårt.

Ryttarna måste hjälpas igång, att det inte bara är fyra ryttare som man håller högt.

Nathalie zu Sayn-Wittgenstein ger råd till Sverige

Vad kan Sverige lära av Danmark? 

– Men trots det kan man inte säga annat än att Danmark nu har enorma framgångar i mästerskapen och på tävlingsbanorna.

Vad kan Sverige lära av er när det gäller dressyren?

– Danmark kunde utvecklas för att man tittade på vad Tyskland gjorde. Man måste alltid titta på de som verkligen är bra, som har ett system. 

– Ja man kan hjälpa ungdomarna lite bättre igång, lite mer hålla handen under dem, hjälpa dem mer från ett steg till ett annat. Sverige har ju fina hästar, men de måste utbildas på ett bra sätt och ryttarna måste hjälpas igång, att det inte bara är fyra ryttare som man håller så här (visar med händerna uppåt) och att alla andra är utlämnade till sig själva. De måste känna att om vi har talang och man har en talangfull häst, då tittar man på oss och då tar man hand om oss och hjälper oss vidare. 

Ni i Danmark ligger långt före Sverige i hur ni jobbar med de unga ryttarna. Vad är det ni gör? 

– Det är ju tack vare att Ecco gick in (som sponsor, reds anm) för, tror jag, nästan tjugo år sedan och gjorde den här utvecklingen för unga ryttare. Det började med att küren kom in även i ungdomsdressyren, ponny, junior och young rider. 

– Det var på det sättet det började. Ungdomarna möts nu två gånger om året, har workshop, träffar varandra, tränar tillsammans. Både Cathrine, Nanna och Daniel* har gått igenom den här skolan.

– Tar man svensk hoppning så har den ju varit väldigt, väldigt bra och det kan man ju kopiera till dressyren. Ha en vision, var lite mer optimistisk, försök hitta de bra historierna. Man måste bygga på det som är bra.

Kritiken mot dressyren är hård i sociala medier i Sverige, är det likadant i Danmark?

– Ja, o, ja. Men man måste stå enad, säga vad är det vi vill och vad är tolerabelt. Bara för att ett barn inte kan rida lätt i takt – är det djurplågeri? Likadant när man ska lära en häst att byta, det är inte harmoniskt från en dag till en annan. Man måste tillåta att allt inte är perfekt. Ingen är född som mästare.

Det är spännande tider!

– Ja, men det är bra för man måste tänka. Man måste titta i spegeln och man måste verkligen fundera över vart man vill gå, vad som är bra och inte bra och hitta den rätta vägen igen.  

*Cathrine Laudrup-Dufour, Nanna Skodborg Merrald och Daniel Bachmann Andersen.