Så undersöks vingliga hästar

Det kan finnas flera orsaker till att hästen plötsligt börjar uppträda vingligt. Den diagnos som främst tas upp i denna artikel är neurologiska problem till följd av en förträngning i halskotpelaren. Detta påverkar centrala nervsystemet så att hästen inte kan koordinera sina rörelser. Spektrat går från hästar som har allvarliga skador i hjärnan till mer milda symptom. Bakgrunden till problem i halskotpelaren kan vara flera faktorer, liknande hur det är för osteochondros.

Veterinärerna Christian Pedersen och Cajsa Isgren vid Evidensia Specialisthästsjukhuset Helsingborg berättar mer.

– Det har blivit allt vanligare med vinglighet hos våra sporthästar, säger Christian Pedersen. Till 99 procent är det milda koordinationsproblem och de allra flesta kommer ur något problem i halskotpelaren. 

– Symptomen kan vara allt från tydliga beteendestörningar och förändringar i huvudposition till milda, knappt synbara rörelsestörningar, säger han.

Missbildad halskotpelare

Unghästar är oftast vingliga i bakbenen. En orsak kan vara sprickor eller frakturer i kotkroppen, vilket framför allt drabbar livliga hingstar som brottas mycket med andra hästar. Osteochondros i halskotorna är en annan orsak och mer sällan tumörer eller cystor i ryggmärgen.

Rörelsestörningar kallas ataxi, ett grekiskt ord för oordning.

Det vanligaste unghästproblemet är någon form av missbildning i halskotpelaren, ECVM (equine cervical vertebral malformation), även kallad wobblers syndrom. Detta kan uppkomma vid alltför snabb tillväxt och kan ibland ge ganska allvarliga symptom: hästen rör sig okontrollerat som om den vore drogad och kan omotiverat falla omkull. 

– För vissa unghästar kan det räcka att de får ”växa ifatt sig”, att de får ett halvår till ett års extra tid innan de börjar ridas, men detta är helt beroende på vad bilddiagnostiken visar, berättar Cajsa Isgren. Om det är väldigt grava fynd på bilderna är det osannolikt att hästen kommer att självläka. 

– Ibland får vi in unghästar som har gått omkull på betet, där ägaren tror att det är orsaken till att de uppför sig onormalt, säger Cajsa Isgren. Men jag har sett några fall som har haft så svåra förändringar på halskotpelaren att det är det som varit -orsaken till att de gått omkull. 

– Den neurologiska undersökningen tillsammans med vad bilder från röntgen, ultraljud och DT (CT) visar, avgör prognosen, säger Christian Pedersen. Det kan ibland vara en avvägning hur påverkad hästen är av sin vinglighet och om vi vågar skicka hem den med en behandlingsplan eller ej. Det kan vara riskfyllt att hantera 500 kilo häst som inte kan koordinera ordentligt.

Bred utredning

Fakta

Andra orsaker till rörelsestörningar

Utöver inklämningar i kotkroppen kan även ett flertal virus ge rörelsestörningar, liksom förgiftningar.

• Vanligast är den centralnervösa formen av ekvint herpesvirus (virusabort), EHV-1. 

• Botulism och andra förgiftningar av växter eller preparat (atypisk myopati av tysklönn, blyförgiftning, med flera).

• Polyneuropati ger svag muskulatur och hästen kotar över (rullar över kotan framåt) på bakbenen. Orsaken är inte utredd. 

Expandera

Bland de vuxna hästarna handlar det främst om milda rörelsestörningar. Utredningen av en sådan häst är bred och omfattar både traditionell hältutredning inklusive bilddiagnostik och särskilda -koordinationstester (se separat artikel), allt blir inflätat i varandra. 

Hästens allmänna status avgör vilka tester som behöver göras. Plötsligt uppkommen vinglighet kan ha många orsaker som inte faller på hästortopedens lott. Om hästen till exempel även är febrig och snorig kan det handla om en infektionssjukdom. Förgiftningar kan också ge vinglighet.

– Men då brukar hästarna uppträda annorlunda, säger Cajsa Isgren. De pressar ofta huvudet mot väggen och är allmänt ”låga”. De hästarna hamnar på vårdavdelningen.

Vila kan utlösa symptomen

En vuxen häst kan ha haft en mycket låg grad av rörelsestörning under flera år utan att det har märkts, eftersom musklerna har varit vältränade och stabiliserat hästen. Efter en periods vila eller annan förändring i miljö eller träning kan symptomen uppkomma på grund av att musklerna blivit försvagade. Det kan även ha utvecklats artros i området och då blir hästen stel eller halt.

I de flesta fall är symptomen lite vaga, ryttaren kan ha upptäckt att hästen känns annorlunda under ridning, att någonting inte stämmer. 

– Kanske har den börjat snubbla eller snubblar på ett ovanligt sätt, fortsätter Cajsa Isgren. 

En del hästar fungerar på plan mark, men har svårt att gå uppför en kulle eller har mer problem i volter än rakt fram.

Operation eller kortison

Det finns en skala för hur besvären graderas, från 0 till 5. På 0 är hästen normal, på en 4:a är hästen mycket vinglig och på en 5:a ligger den ner.

– Behandlingen kan bland annat bestå av steloperation, då en stålcylinder fästs mellan två halskotor för att öka stabiliteten i området, säger Cajsa Isgren. Men det åstadkommer inga underverk, enbart en viss förbättring. Vi kan inte ändra dem från 4 till 0. Däremot kan man förvänta sig 1, möjligtvis 2, graders förbättring i bästa fall.

Den vanligaste behandlingen består av kortisoninjektioner i facettlederna. Då används ultraljud för att exakt hitta var trycket mot nerverna uppstått. 

– Ofta är det ökade gallor i facettlederna och de kan trycka på de nerver som går ut från ryggmärgen, förklarar Christian Pedersen. Genom att behandla gallorna kan vi lätta på trycket. Vi ger låga doser kortison samt smärtlindring.

Rehab hjälper

För en häst med så mild form av rörelsestörning att den klassas som en 1:a på skalan kan det räcka med en rehab-plan. Den består framför allt av bomträning för att träna upp musklerna, att hästen rör sig på raka linjer, vattenträning och stretching.

– Det är god prognos för de flesta hästar med lite mildare symptom efter behandling av facettlederna och uppträning, säger Christian Pedersen.

Fakta

Moment för moment: Neurologisk undersökning

Den neurologiska undersökningen kan delas in i tre delar.

A. Mental status. Hur hästen rör sig i boxen, kroppshållning, om den trycker huvudet mot väggen.

B. Kraniala nerverna undersöks. Det är nerverna på huvudet, som palperas igenom. Kontroll av symmetrin framifrån sett, så att näsborrarna är jämna. Om hästen har normal syn – den ska reagera när något skymtar förbi. Koll av om hästen tuggar och sväljer normalt samt tonus i tungan. 

C. Visitation av hela hästen samt rörelsekontroller. Vid problem i halskotpelaren är musklerna längs halsen spända och ibland även ömma. Hästen ska kunna skjuta rygg utan besvär.

Rörelsetester

Flera rörelsetester görs, vilka bör ske på mjukt underlag, ifall hästen skulle falla omkull.

• Ena frambenet lyfts och veterinären testar styrkan i musklerna. Detta får normalt hästen att hoppa ett steg framåt.
• Ena framhoven placeras ovanpå den andra, vilket den normala hästen omedelbart rättar till. Samma sak görs med bakbenen.

• Svansdragning görs både stillastående och under skritt. En sjuk häst vinglar av detta och kan inte hålla emot draget. Även tonus i svansroten kontrolleras, det ska vara ett lätt motstånd vid lyft av svansen.

• Veterinären vänder hästen runt sig på en mycket snäv volt och då ska den kunna trampa över med bakbenen. 

• Därefter får hästen rygga några steg samt gå över några bommar. Här ska hästen lyfta lika mycket på alla benen och det ska bli en jämn rörelse.

• Hästen får gå uppför och nedför en backe med huvudet höjt, så att horisonten försvinner. En häst med neurologiska problem blir då extra vinglig, eftersom den förlorar sin rumsuppfattning. 

• Sista testet är en blindgrimma, då hästen leds framåt utan att kunna se. Av säkerhetsskäl sker detta i ett mindre utrymme (se första uppslaget). 

Ytterligare tester

Exempelvis att ryttaren rider och visar vid vilka situationer som hästen beter sig onormalt. Vissa halssmärtor känns enbart i en speciell position och då kan hästen vilja fly från dem. 

Bilddiagnostik

Bilddiagnostik med röntgen, rektalt ultraljud och oftast även DT (datortomografi, kallas även CT) är en viktig del av undersökningen. Vid DT sprutas ofta kontrastvätska längs med ryggmärgen för att se exakt hur eventuella avvikelser ser ut.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 15/2024.