Blogg
11 september 2015 06:15

Tack för mig och Totilas

Dagmar "Daggi" Kallenberg gör sitt sista inlägg. EM-äventyret med Totilas är över sen några veckor, nu tar en ny tid vid. Det tog tid att smälta. Lyssna på Daggis berättelse här.

Ett sista inlägg, ett tack för mig…

Det har nu gått 4 veckor sen Aachen och EM. Det som skulle bli något helt fantastiskt och som jag lagt hela min själ på…
Tyvärr blev det inte riktigt så…

Först vill jag be om ursäkt till er som väntat på ett sista inlägg, men jag behövde helt enkelt tid. Det har varit väldigt tufft, känslomässigt, fysiskt och mentalt.
Men nu fattar jag pennan igen, och kommer med mitt sista inlägg..

Hur ska jag börja?
När man arbetar med en häst som Toto så är medial uppmärksamhet en självklarhet. Man får helt enkelt vänja sig. Men det är även uppmärksamhet från alla andra håll.
Så pressen är alltid där…
Blickar från olika håll, och man undrar alltid vad de tänker osv..
Har vant mig i och för sig, Toto är den mest underbara att ta hand om. En hundvalp som följer en vart man än går, betar tillsammans med Alan och Valegro, samt hänger med Isabell Werths häst Johnny och hans groom Steffie. Helt enkelt den bästa…

Först måste jag säga, EM:et i Aachen var inte bara jobbigt. Innan den där dagen…  Så var det helt perfekt. Träffade alla kompisar igen, vi var på G och Aachen är helt enkelt bara den bästa tävlingsplatsen som finns.
Och den viktigaste händelsen för mig, var faktiskt när Totos gamla groom Vanessa kom fram och sa hej till mig….
Vi har inte pratat med varandra, en enda gång. Jag har alltid känt att jag velat, Gud, tänk vad mycket jag velat fråga om och hon är ju en av de gamla rävarna. Kan så mycket och så vidare.
Men eftersom team Holland helt enkelt undvikit mig, så har jag respekterat det. Hon måste få komma till mig, vill inte tränga mig på…
Men har under alla år undrat om de, ja, hatat mig….
Fast i Aachen kom hon fram, det var tidigt på morgonen och jag skrittade fram Toto till Matthias.
Och hon tog min hand och sa ” I would like to say hi… And you should know, it’s not against you…”
Gud vad de orden betydde mycket.
Vi pratade en stund… Och ja, jag blev alldeles varm av det där. Som att jag blivit accepterad…

Team Tyskland var fantastiskt!
Så härliga atleter, både ryttare och hästar.
Och groomarna var underbara. Vi hade så roligt tillsammans och Toto fick en ny BFF i Don Jonhson. Så gulligt, som sagt jag har världens snällaste hingst.

Även teamtränaren, Monica, chef d’equipe Klaus Röser.
Vi hade helt enkelt ett bra team i Schwarz-, rot-, gold-stallet.


Johhny Hilberath hjälper till med putsen i tyska stallet.

Och utan de fantastiska groomarna så hade det varit mycket tuffare för mig.
För sen kom Torsdagen och Grand prix-klassen…

Alltid lika fokuserad som vanligt. Ni ska se mig när jag knoppar, då måste jag vara ifred. Min egen Grand prix så att säga.
Jag vill egentligen inte gå in i detalj på vad exakt som hände. Vet det knappt själv.
Chock är ett bra ord.

Minuterna efter ritten

Men en sak vet jag.
Jag är så fruktansvärt stolt över Matthias, vad han kan göra och hur sjukt bra han rider. Tyvärr så glöms det bort emellanåt, men jag är så stolt.
Och sen Toto. Min fighter, ett Lejonhjärta.
Vid prisutdelningen, så var jag stolt och glad trots allt som pågick. Och Hollands guld – grymt!!!!!!
Sen kom verkligheten ikapp en
Och det beslutades på fredagen att tävlingen tig slut för oss där.

Självklart var det fruktansvärt jobbigt. Men det handlar om en enda individ – Toto.
Så ja. Ett jobbigt beslut. Men svårt. Nej.
Jag kände väl på mig att beslutet om avslutad karriär skulle komma, men man tar en sak i taget. Och för mig handlade det om att ta hand om Toto och orka själv.

Som ni alla vet så tog vi beslutet att Totos karriär tog slut här. Han har varit för oss den bästa, starkaste och mest fantastiska häst någonsin.
Lejonhjärtat..

Den mediala uppmärksamheten och dess olika åsikter och yttranden.
Ja man får helt enkelt låta bli att läsa.
Och för mig. Jag bryr mig om mitt team och om Toto… Resten får man se förbi.
Men jag tackar ödmjukast för de som stöttat och är äkta och fantastiska vänner.

För resan tar även slut för mig här. Toto skulle bli den sista häst jag groomade. Kanske inte det slut man tänkt sig, men man kan inte alltid styra över saker och ting.
Man lär sig
Nu är vi hemma och jag har fått lite semester i Göteborg. Sen är det Totos återhämtning som det är fokus på. Han och jag kommer regera på gräsfälten och han får gå upp i sin roll som pappa.

Och jag ser samtidigt hans avkommor växa upp och ser hans arv träda fram.

Så tack Toto.

Det har varit en resa minst sagt, och jag skulle göra allt igen….

Och tack Matthias.

Tack även för mig…

Här avslutar jag min blogg, kanske vi ses någonting längre fram. Vem vet?

Dagmar ”Daggi” Kallenberg hade ordet

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 123 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 84 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar
Tipsa Ridsport Besök vår tipssida - du kan vara helt anonym

Ridsport digital

99:- i månaden