LedareGränserna flyttas hela tiden och i dag har vi hästar som presterar vad som inte var möjligt för bara tio eller tjugo år sedan. Något ser vi inom dressyren, där de extrema gångarterna och explosiviteten blir alltmer omdebatterade. Men också inom hoppningen. Finns det någon gräns för aveln, någon gräns för sporten?
Kan banorna bli svårare, kan hästarna bli ännu mer atletiska?

Jag tycker att det blir intressant när Bo Tibblin på Ridsports webb frågar; Har dressyren övergått till att bli ett självändamål och en ”avelns arena”? I stället för, menar han, att ha som uppgift att skapa en hållbar och funktionell häst.
Man tävlar i dressyr för att tävla i dressyr, inte för att man vill göra något annat med hästen.
Och svaret är tveklöst ja, dressyren är i dag absolut till för dressyren – den är på så vis ett självändamål. Man tävlar i dressyr för att tävla i dressyr, inte för att man vill göra något annat med hästen.
På samma sätt tävlar man i hoppning för att tävla i hoppning, inte för att man ska öva på att ta sig över häckar och diken för att kunna jaga räv.
Det enda syfte man därutöver kan ha med att tävla är i den mån sporten då är en ”avelns arena”. Och man kan nog säga att både dressyren och hoppningen i dag är avelns glittrande estrad. På gott och på ont.
Å ena sidan en spektakulär show med blixtsnabba små hästar som kan hoppa hus på tvären och flashiga gångartsfenomen som fötts piafferande.
Som å andra sidan ofta är reaktiva, oerhört känsliga hästar som verkligen kräver sin ryttare.
Samtidigt är nu ridbarhet alltmer i fokus. Det reaktiva har nått en gräns där knappt ens proffsen kan rida, och en marknad med penningstarka amatörer ropar efter ridbara superstjärnor.
Vad skulle hända med aveln om förutsättningarna ändrades?
Banbyggnaden på högsta nivå kräver – nästan vecka för vecka – alltmer reaktionssnabba och smidiga hästar. Kan banorna bli svårare, kan hästarna bli ännu mer atletiska? Kommer man att nå en gräns där man i stället tvingas skapa andra utmaningar som kräver en annan typ av häst?
Ja, vad tror ni?
När vi frågade banbyggaren Fredrik Malm om det i vår podd nyligen var hans svar tydligt: ”Om det blir så, så är inte jag med. Vi har ett enormt ansvar för hästarna, mer än för resultaten.”
Dressyrnestorn tycker att vi kanske måste skapa ett helt nytt tävlingssystem som fortfarande bygger på dressyrens grundprinciper för att komma bort från ”mer eller mindre berättigade anklagelser om misshandel av hästar”.
Vad skulle då hända med aveln om förutsättningarna ändrades?
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på