Debatt: ”Utredningen vill långsiktigt minska antalet hästar”

Efter att ha läst tidigare debattartiklar om den statliga utredning om minskad övergödning (SOU 2020:10) och inlägg på olika hästforum så kände jag mig manad att läsa utredningen, vilket jag nu har gjort. Utredningens uppdrag var att föreslå hur övergödningen av kustvatten, sjöar och vattendrag effektivt kan minska genom stärkt lokalt åtgärdsarbete. Utredningen hade i uppdrag att titta på tre olika områden, så kallade etappmål: enskilda avlopp, effektivare gödselanvändning och våtmarker. Utredaren valde då att inkludera hästhållning och hästen gödsel i det utredningsarbetet.

I min genomlysning av utredningen har jag därför valt att fokusera på de delar i utredning som berör hästhållningen och utifrån det dragit mina slutsatser. Vad den statligt genomförda utredningen långsiktigt vill åstadkomma när det gäller hästhållningen i Sverige, det är mer galet än vad man kan någonsin kan tro.

I debatten har det tidigare lyfts fram att utredningen anser att hästhållningen i Sverige ska styras upp genom framtagning av ett regelverk som går under benämningen Förordning om miljöhänsyn vid hästhållning, där man t ex föreslår att hästar inte ska få beta nära vattendrag eller diken, hagar får inte innehålla lera, max 2-3 hästar per hektar bete och diverse andra regler som får den rutinerade hästhållaren att minst sagt höja på ögonbrynen av förvåning. När jag började läsa utredningen så ville jag få det bekräftat att dessa verklighetsfrånvända idéer verkligen fanns med och att inte bara var en skröna, men det stod snart klart för mig vad det egentliga syftet med regelverket är.

I utredningen fastslås det att hästhållning är miljöfarlig verksamhet eftersom hästen producerar naturlig gödsel. Förutom att vara miljöfarliga hålls hästar bara för nöjes och sportens skull. Utöver det tillför de inget mervärde. Att ägna sig åt miljöfarlig verksamhet för nöjes skull, det beteendet måste ändras vilket görs bäst genom politisk styrning, skatter och avgifter. Därtill anser de, som genomfört utredningen, att du som hästägare inte har kunskap eller förmåga att förstå att din häst är miljöfarlig, vilket är ytterligare en anledning för myndigheterna att gripa in.

Genom att klassa hästhållning som miljöfarlig verksamhet så innebär det även att den blir tillståndspliktig och kontrollerbar av kommunens miljöinspektör. Utredningen lyfter fram två hinder för genomförandet av dessa inspektioner. Det ena problemet är att i nuläget vet inte myndigheterna exakt var alla hästar finns. Det löser sig dock redan nästa år. I april 2021 ska nämligen en ny EU-förordning om djurhälsa börja tillämpas i Sverige. Den innebär att ett register över alla landlevande djur ska implementeras, där även hästar ingår. När det registret finns på plats kommer myndigheterna att veta vilka hästar som finns var.

Det andra problemet är att det inte finns något regelverk som utgör underlaget till inspektionerna. Dagens regelverk gäller bara hästar som hålls i jordbruksföretag, vilken utredning uppger bara är en liten andel av alla hästar i Sverige. Därför vill utredning ge Jordbruksverket och SLU i uppdrag att ta fram ett regelverk som omfattar all hästhållning i Sverige.

Att en verksamhet klassas som miljöfarlig och därmed blir tillståndspliktig innebär flera saker. Dels beläggs den med avgifter, vilka ska finansiera den organisation som krävs för genomförandet av tillsyn och inspektion. Du betalar! Det innebär även att det kommer att vara miljöinspektören, inte du, som bestämmer hur marken på din gård ska användas. Lera och hästbajs i hästhagar förbjuds. Rättar du dig inte efter vad miljöinspektören bestämmer om din mark och din hästhållning så kan du få betala vite, få föreläggande eller få indraget tillstånd för din verksamhet. Alla åtgärder som kommer att krävas av dig för att motverka lera och hästbajs i hagen, det betalar du som är hästhållare.

Därtill är det mycket uppenbart att utredningen långsiktigt vill minska antalet hästar i Sverige. Det ska göras genom att använda ekonomiska styrmedel, dvs skatter och avgifter. I utredningen lyfts det fram att införa avgifter och skatter är ett bra sätt för att minska användning av något och skapa incitament till ändrat beteende. Förutom tillsynsavgifter och individuella krav på dig och hur din mark används för hästhållning, i kombination med att det är du som betalar för de åtgärder som miljöinspektören anses behöver vidtas, vill man skapa ytterligare incitament till ändrat beteende. Detta anser man kan ske genom att till exempel införa avgift på utsläpp (läs hästbajs) eller införa utsläppsrätter för naturlig gödsel.

Eftersom du inte kan påverka hur mycket din häst bajsar så blir ju antalet hästar det enda sättet att påverka den totala mängden hästgödsel som produceras, d v s det ska bli färre hästar i Sverige. Allt börjar dock med framtagningen av det hittills debatterade regelverket miljöhänsyn vid hästhållning. Men det långsiktiga målet är att minska antalet hästar i Sverige genom att göra det orealistiskt dyrt att hålla på med hästar, vare sig du vill äga, föda upp, tävla eller delta i någon aktivitet som inkluderar häst. Att kräva orimliga kostsamma förändringar i ditt sätt att använda din mark för hagar till häst är ett sätt. Ett annat sätt är att införa skatter och avgifter som får dig att ändra ditt beteende att utöva passionen för hästar genom att det blir orimligt dyrt att hålla häst.

Avslutningsvis vill jag säga att jag hoppas att jag har missförstått vad hela utredningen och vad det långsiktiga målet är, men tyvärr brukar inte min analytiska skärpa och slutledningsförmåga svika mig.

Elin Grentzelius

Detta är ett debattinlägg – en personligt skriven text där skribenten själva står för åsikterna.