Janelle siktar mot toppen

Hösten 2013 debuterade Janelle Larsson med sin Sabrina Fair i medelsvår A. Det gick så bra att hon tog en fjärdeplacering.
– Jag tyckte att hindren var höga men jag litade på Sabrina, berättar Janelle.
Janelle var lycklig och glad och såg fram emot fler tävlingar på ponnytoppnivå.
Då skedde olyckan. Veckan efter Msv A-debuten kastade D-ponnyn Don’t Tell Davy av Janelle, rakt in i staketet runt ridbanan. Janelle bröt benet och var borta till februari.
När hon äntligen fick rida igen var allt okej, när hon red Tullahea Minnie, som skötte sig jättebra.
Det gjorde däremot inte Sabrina Fair.
– Hon var dum och bockade av mig. Jag tappade självförtroendet helt, berättar Janelle.

Det fanns två alternativ: att sluta med Sabrina Fair eller bestämma sig för att ta tag i det hela. Janelle valde väg nummer två.
– Jag beslöt mig för att jag skulle ta kommandot över både hästen och situationen, säger hon.
Tillsammans med Pether Markne och den ordinarie tränaren Sofie Thurdin byggde Janelle upp samarbetet och ridningen på Sabrina Fair. Belöningen kom i Åstorp där det blev seger i Msv B.
– Sedan dess är vi nästan alltid felfria.
Sabrina och Janelle tog brons på utomhus-SM, var tvåa i Swedish Masters, vann inomhus-SM – och Prins Carl Philips Pris på Friends Arena.
– Det var hur roligt som helst. Jag har aldrig tidigare ridit inför en så stor publik.

Janelle är dotter till en av Sveriges bästa fotbollsspelare någonsin, numera tränare i Helsingborgs IF, Henrik Larsson. Fram till starterna i Friends har Janelle lyckats hålla sig ganska anonym.
– Kanske tack vare att Larsson är ett så vanligt namn, säger mamma Magdalena.
Men på Friends fanns de stora (kvälls)tidningarna och ”nyheten” läckte ut. Janelle var dock ganska oberörd, tror att hon nog kommer att få vara i fred i framtiden och hon tänker fortsätta sin karriär som tänkt. Hästintresset har hon fått genom mamma Magdalena.
– I början, när jag var jätteliten, tyckte jag inte att det var så kul, minns hon.

Men efter ett år som sexåring på ridskola hos Helsingborgs Fäkltrittklubb vaknade lusten att rida och så småningom fick hon den perfekta förstaponnyn, Oliver, en B-ponny som gick Lätt B, lite i sin egen fart.
– Jag var inte så modig från början men Oliver gav mig självförtroende.
Det blev många rosetter, men nästan alltid vita.
– Jag var lite sur på det och ville ha en ponny som var snabbare.
Jumping Jazz, 17 år, kom till stallet, en ponny som tidigare gått med bland andra bröderna Ingvarsson. Jumping Jazz kompletterades med Low Voltage, en 7-åring som växte till Msv B- och SM-nivå, trots sin unga ålder.

För två år sedan kom den första C-ponnyn, Musse.
– Men han och Janelle växte ifrån varandra när Janelle började kräva lite mer och när Janelle började använda sitt öga på hinder. Så Musse är utlånad, berättar Magdalena.
Ungefär samtidigt gjorde Sabrina Fair och Tullohea Minnie entré i stallet.
– När vi var på Irland och tittade på hästar sade vi direkt när vi såg Minnie att henne skulle vi ha, minns Magdalena.
Nu kom genombrottet för Janelle. Hon etablerade sig i Msv B, vann utomhus-SM och Ridsport Ponny Cup samt debuterade, som sagt, i Msv A på hösten.

En D-ponny, det 11-åriga stoet Wizard, finns redan i stallet och trots att Janelle bara är tolv år har hon redan testat stor häst.
– Jag har vunnit 1,10 och 1,15 på mammas Simona Cable (e Mansfield) och startat upp till 1,25, berättar Janelle.
Men även om mamma har åtta-nio hästar, inklusive den Malin Baryard Jonsson-ridna hingsten Baltimore 1178, och en egen stor häst ska köpas till våren, är det ponny som gäller för Janelle de närmsta åren.
– Jag vill satsa och nå toppen. Jag gillar att tävla, säger hon.
– EM är mitt drömmål och på vägen dit skulle jag vilja rida NM.

Fakta. Janelle Larsson
Ålder: 12 år.
Bor: Helsingborg.
Familj: Mamma Magdalena, pappa Henrik, storebror Jordan.
Ponnyer: Sabrina Fair, Wizard, Don’t Tell Davy.
Aktuell: Vann Prins Carl Philips Pris på Friends Arena.
Idol: Rolf-Göran Bengtsson.
Skulle vilja: Träna för Malin Baryard-Johnsson.
Mål 2015: EM.

Denna artikel publicerades ursprungligen i Ridsport nr 2, 2015.