Margareta Bertilsson & Jeanette Ullsten: ”Det var strängt”

Margareta Bertilssons kärlek till fälttävlan föddes på Malmö Ridklubb och utvecklades hos Malmö Civila Ryttarförening på 1950-talet.
– På lördagarna packade vi matsäck i sadelväskorna och red ut i bokskogen, och där släpptes vi loss i terrängen. Det fanns en del hinder och så kunde vi fälla en gran och lägga i en sluttning. Vi tävlade inte så mycket, men att rida fälttävlan var det roligaste som fanns, berättar Margareta.

Hon tävlade så högt hon fick, upp till Lätt A.
– Flickor fick inte rida medelsvår klass och det tyckte jag var förfärligt.

Barnbarnet för arvet vidare

När reglerna ändrades hade Margareta börjat läsa vidare och hon blev sedan verksam i sporten, bland annat som uppfödare av hästar som dottern Agneta tävlat både på hemmaplan och internationellt. I dag är det barnbarnet Wilma som för arvet vidare.

Förutom diskrimineringen vid tävling innebar det inga problem att vara tjej inom en mansdominerad gren.
– Det gjordes ingen skillnad mellan pojkar och flickor. Vi var alla ryttare, punkt slut. Det var strängt och raka besked och det gällde för alla.

För att få tävla skulle ryttarna kunna rida ett dressyrprogram och hoppa en bana på en nivå över den de ville tävla på.
– På MCR skulle vi dessutom gå en utbildning för en fäktmästare och träna på fallteknik.
– Falltekniksträningen har jag glädje av än i dag när jag ramlar. Jag slår mig aldrig särskilt mycket, säger Margareta, som är 83 år i år.

Red hem ett EM-guld

En generation framåt i tiden återfinns Jeanette Ullsten, senare gift Ridderbjelke, som var med om att rida hem ett EM-guld i lag 1983.
– Min mamma var sambo med Petrus Kastenman (som vann OS-guld i fälttävlan 1956) och det var mycket värt att ha honom som tränare och coach. Utan honom hade det nog varit tuffare som tjej i en gren där det var mest killar – eller gubbar.

Jeanette tävlade som junior på Sofie, 156 cm över manken (e Pegasus).
– Hon var tänkt som dressyrhäst till min mamma, men så upptäckte vi hennes kvaliteter inom fälttävlan.  Hon hade arabblod på mödernet, så hon var vacker och uthållig.

Det blev guld både i SM och NM för ekipaget, men Sofie räckte inte riktigt till i seniorklasserna. I stället blev Noir Jeanettes följeslagare genom karriären.
– De år jag hade förmånen att få tävla internationellt var de bästa i mitt liv, säger Jeanette.

Säkerheten då var inte vad den är i dag.
– Att det var farligt var inget jag tänkte på. Tvärtom tänkte jag att det var farligt tidigare, när fälttävlan var mest för militärer. Jag klarade mig undan större olyckor, och i dag är det sundare hinder men mer tekniskt, så det är lika svårt.

Roligt med kvinnodominans

Att kvinnorna nu dominerar svensk fälttävlan tycker Jeanette Ridderbielke är roligt.
– Det är också lite märkligt, eftersom männen dominerar i hoppning medan fälttävlan, som är en tuffare gren, domineras av tjejer.

Även Margareta Bertilsson applåderar de kvinnliga fälttävlansryttarna.
– Tjejerna är på frammarsch, så nu får herrarna skärpa sig.

Fakta

De första kvinnliga SM-medaljörerna i fälttävlan

1957 Skövde

9 startande

1. Ewert Olausson/Iron
2. Jonas Lindgren/Eldorado
3. Bi Asker/Fairita

1962 Malmö MCR

12 startande

1. Stig Lindbäck/Joker IV xx
2. Caroline Asker/Fairita
3. Caroline Asker/Sir Herold

1974 Beddinge

6 startande

1. Marianne Hermann/Pascal I
2. Göran Bengtsson/Iller
3. Per Hansson/Pacemaker

1977 Mantorp

17 startande

1. Jan Jönsson/The Noble Man
2. Sven-Åke Lindberg/Rick xx
3. Jeanette Ullsten/Sofie

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 19/2022.