Ny vindriktningMed 25 års ledarskap i ryggen och en passion för hästar kliver Marianne Lilja Wittbom in som strategisk rådgivare för dressyrlandslaget. I en exklusiv intervju berättar hon varför framgång inte bara mäts i procent, hur hon ska sätta stopp för blåtungeskandaler – och varför hon vill ha med Bianca Ingrosso på tåget.
Marianne Lilja Wittbom: ”Det krävs en mental förflyttning”

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Marianne Lilja Wittbom var tidigare VD för Flyinge och har över 25 års erfarenhet från ledande positioner. Den 1 januari klev hon in i en ny roll som strategisk rådgivare för det svenska dressyrlandslaget tillsammans med nytillträdde förbundskapten Stefan Jansson.
I den här intervjun får vi veta varför det numera inte bara är procenten som räknas, hur blåtungeskandaler ska upphöra och varför ett samarbete med Bianca Ingrosso står högt på önskelistan.
Fakta
Marianne Lilja Wittbom
Namn: Marianne Lilja Wittbom
Ålder: 64
Bor: Söder om Göteborg
Vad gör du helst en ledig dag? Vandrar i skogen med min hund.
Vilken häst har betytt mest för dig och varför? Lady Velvet som jag red i juniorernas hopplandslag och har underbara minnen från. Hon lärde mig rida på riktigt. Och så Fleurie förstås som Stefan Jansson tävlade mycket framgångsrikt. Hennes helsyster avlade jag på i många år.
Vilket är ditt mest minnesvärda ögonblick inom ridsporten? När Fleurie vann 5- och 7-års Scandinavian Open i Falsterbo med Stefan på ryggen och jag satt med hörlurar och lyssnade på kommentatorerna som var lyriska. Då rann tårarna.
Om du kunde förändra en sak inom dressyrsporten över en natt, vad skulle det vara? Att Sverige slåss om medaljerna i världstoppen både individuellt och i lag!
Vilka är de mest konkreta förändringar du vill genomföra som strategisk rådgivare för det svenska dressyrlandslaget?
– Först och främst vill jag börja med att säga att det är ett roligt och utmanande uppdrag. Därför är det bra att vi är två personer. Jag är strategisk och taktisk rådgivare, Stefan står för uttagningar och det sportsliga. Strategier har man för att vinna krig, taktik för att vinna ett slag brukar jag säga. Mitt jobb handlar om just detta, att finna strategier och taktik på både kort och lång sikt, det handlar inte bara om årets trupper utan mer långsiktigt. Det handlar om att kunna stötta varandra och bolla frågor som dyker upp. Men också om att tillsammans peka ut en ny riktning. Jag är i dag inte aktiv hästägare eller uppfödare och det gör att jag både kan och vågar se frågor mer oberoende utifrån och därmed också kan komma med nya tankar och förslag.
Det vi nu rivstartar med är att ta tag i en väldigt stor och viktig lucka. Nämligen att det inte har funnits någon uppdaterad plan för svensk dressyr på flera år.
– Det vi nu rivstartar med är att ta tag i en väldigt stor och viktig lucka. Nämligen att det inte har funnits någon uppdaterad plan för svensk dressyr på flera år. Det har varit bristfälliga uppföljningar av de planer som fanns långt tillbaka. Här tar vi nu ett rejält omtag, både brett och ner på individnivå. För Stefan Jansson och mig står hästvälfärden i främsta rummet, vilket är absolut nödvändigt för att ridsporten ska kunna behålla sin social licens to operate. Sverige går redan i bräschen internationellt för detta och i artikeln från Eurodressage, som ni på Ridsport lyfte härom dagen, finns många goda idéer och förslag som både jag och Stefan står bakom. Vi förväntar oss att landslagsryttare och alla truppryttare också ställer sig bakom vår hästvälfärdsambition.
– Vi har haft ett första enskilt samtal med alla ryttare från spets till D-trupp. Vi har också genomfört en enkät där vi inhämtar alla ryttares synpunkter, de får berätta om det hästmaterial de har, och detaljerat beskriva sina mål de kommande åren. En total genomlysning där de också har fått ange procentuell målbild i respektive klasser. Och med respektive häst. Samtalen vi har haft har lett fram till flera konkreta frågeställningar som vi nu genast tar tag i. Flera ryttare har önskat att få lära sig mer om blå tungor, dess orsaker och hur de kan undvikas. Det är fortfarande för lite forskning gjord på området och kunskapen är bristfällig, det kan finnas flera orsaker till att det uppstår. Förbundets nya landslagsveterinär kommer därför inom kort att dra i gång utbildningar med ryttarna, någonting som är ett stort och välbehövligt steg i rätt riktning.
Flera ryttare har önskat att få lära sig mer om blå tungor, dess orsaker och hur de kan undvikas.
– Många ryttare vill lära sig mer och förstå, där behöver vi utbilda tillsammans med veterinären och trupperna. Veterinären kommer också besöka så många ryttare som möjligt på hemmaplan och ge verktyg. Det hjälper inte att skälla, vi behöver hjälpa och tillsammans se och förstå, och jag vill verkligen understryka att samtliga ryttare i alla trupper vill lära sig mer om detta.
– Vi måste brett anamma ett nytt förhållningssätt till häst och ridning. För att lyckas med det krävs en mental förflyttning, där man som ryttare, tränare och hästägare förstärker ett positivt inlärningssystem. Jag tävlar själv i nosework med hund, där jag och många med mig redan har gjort den här förflyttningen tränings- och tävlingsmässigt, så jag vet att det går. Det handlar inom ridsporten om en intellektuell resa.
Synen på hästen och hur vi tränar den måste förflyttas generellt.
– Synen på hästen och hur vi tränar den måste förflyttas generellt. Med det understryker jag att jag på alla sätt står bakom ridning, träning och tävling av hästen, men det får aldrig ske på bekostnad av dess välmående. Det finns väldigt fina exempel i toppsporten i dag, med hästar som presterar och samtidigt är glada och lyckliga. Så vill vi att alla våra svenska ekipage också ska visa upp sig. Det är ingenting som går över en natt, men vi kommer att arbeta för denna högst nödvändiga riktningsförflyttning, genom tydlighet från oss i ledningen och genom personliga samtal med ryttarna.

Du betonar vikten av strategisk planering – vad innebär det i praktiken för svensk dressyr, och vilka områden ser du som mest brådskande att åtgärda?
– Det viktigaste är att vi får gehör för en riktningsförflyttning. Vi kommer tydliggöra det i kriterierna som nu tas fram. För seniorer har det till exempel fram tills nu handlat om procentsatser, nu vägs även andra kriterier in, som bland annat handlar om hästvälfärd. Landslagskriterierna blir till exempel mer synkade mellan ungdomsryttarna och seniorer, allt för att det ska vara en röd tråd. Sverige ska vara ett föregångsland och det ska även återspeglas i våra landslagstrupper.
Hur planerar du att stärka samarbetet mellan landslagstrupperna och tränarna, särskilt med fokus på ungdomar från ponny till U25?
– Vi har redan nu hunnit ha flera möten med ledarna för ponny, juniorer och U25, vilket varit väldigt uppskattat från allas håll. Vi har ingen överdådig budget, så därför är det bra att göra många saker gemensamt, som exempelvis avsuttna träffar, där även pararyttarna bjuds in. Vi vill ha en öppen dialog och där är ponnyryttarna superviktiga. Det är de ungdomarna som ska stå för den nya moderna ridningen, de ska ha det i sitt dna. Vi lär oss också mycket genom att titta på succén inom hoppningen. Dressyren har också mycket att hämta från fälttävlan, som gjort en stor förflyttning till betydligt mer hästvälfärdstänk de senaste åren.
De frågorna tar man som uppdragsgivare, förbundet i det här fallet, internt, inte i media.
Blåtungeskandalen blev en stor fråga för dressyrsporten i fjol. Hur ser du på den hanteringen, och vilka lärdomar anser du att svensk dressyr behöver dra från den händelsen?
– Framför allt att förbundet ställer upp bakom sina ryttare oavsett resultat. Ska man som ryttare våga tävla i dag, är det viktigt att förbund och landslagsledning ställer upp bakom. Det betyder inte att man som ryttare inte behöver ändra sig. Men de frågorna tar man som uppdragsgivare, förbundet i det här fallet, internt, inte i media. För mig, med bakgrund från såväl Flyingeåren som 25 år i olika styrelser, är det helt galet att diskutera individer i pressen.
Hur vill du i din roll arbeta för att förebygga liknande situationer som kan skada sportens trovärdighet?
– Det finns i dag ryttare på hög nivå, särskilt unga ryttare, som är rädda för att rida in på en tävlingsbana. De tycker inte det är roligt längre, på grund av attacker i sociala medier. Vi som ledning måste jobba med frågorna som är skäl till reaktionerna, men inte på sätt där ryttarna blir slaktade offentligt. Jag och Stefan kommer personligen att arbeta med A-laget och spetsgruppen i dessa frågor, det handlar om att lära och stötta för att undvika detta framöver. Inte om att mörka, snarare att belysa vad som faktiskt framkommit, ta tag i det, utbilda och göra rätt. Vi måste börja så, med att hjälpa till att göra någonting åt det som inte varit bra. Det arbetet kommer att ske i nära samarbete med ryttarna, deras tränare, oss i landslagsledningen och vår nya landslagsveterinär.
Hästmänniskor generellt behöver göra en förflyttning i hur vi tränar våra djur.
Det finns stora motsättningar inom ridsporten i dag – hur ser du på detta, och vad kan du göra för att skapa en mer enad dressyrnation?
– Vår grundförutsättning är att vi tycker och tror att man kan tävla på hästar, vi kommer inte att gå över till käpphästar. Jag är historiker i grunden, människan har ridit på hästar i över 6 000 år. Det handlar om att rida på hästens villkor och när det handlar om träning och tävling, modern ridsport, efter dess kapacitet. Man ska aldrig tvinga en häst som saknar mentala och fysiska förutsättningar. Genom att lyfta fina föredömen hoppas vi kunna visa vilket fantastiskt samspel mellan häst och ryttare dressyr faktiskt handlar om. Det i sig är att visa konkret vad vi faktiskt står för. Det är ett stort jobb, som inte bara handlar om toppsport, utan även ner på ridskolenivå. Hästmänniskor generellt behöver göra en förflyttning i hur vi tränar våra djur. För oss som landslagsledning handlar mycket om att informera, nå ut med och även efterleva våra visioner, vad vi vill. Och Stefan och jag vill göra rejäla förändringar där vi samtidigt är transparenta och öppnar upp.
Jag hade tyckt det vore kul få in lite nya namn, jag läste till exempel i DI Weekend att Bianca Ingrosso vill komma in i hästsporten.
Du nämner vikten av att bygga broar till hästägare och sponsorer – vad ser du som viktigaste åtgärd i dagsläget för att få dessa grupper mer engagerade i svensk dressyr?

– Till exempel att de alls blir kontaktade. Vi har i dag stora sponsorer i Svenska Ridsportförbundet, men vi kan göra betydligt mer. Vi själva behöver kunna erbjuda intressenter att vara med på träningar, förstå det roliga i att vara en del av svensk dressyrsport. Jag har bra erfarenheter av vad ett bra arbete med sponsorer kan göra från min tid på Flyinge. Som sponsor vill man ha någonting tillbaka för pengarna som läggs in. Man vill få vara en del av det som sker bakom kulisserna. Vi behöver erbjuda spännande upplevelser för att få företag och personer engagerande. Jag hade tyckt det vore kul få in lite nya namn, jag läste till exempel i DI Weekend att Bianca Ingrosso vill komma in i hästsporten. Hon hade passat med allt det vackra inom dressyren och jag skulle mer än gärna bjuda in henne till ett möte framöver. Jag tror det kan leda till intressanta korsbefruktningar där nya typer av företag inser vilken värdefull målgrupp hästvärlden är att vända sig till för deras del.
Hur vill du i din roll arbeta med media för att lyfta dressyrsportens positiva sidor och samtidigt hantera den kritik som ofta riktas mot granskningar, inklusive från Ridsport? Är det acceptabelt att landslagsryttare, till och med mästerskapsryttare, vägrar att prata med media?
– Det är, trots alla skandaler, tydligt att det finns ett stort intresse för dressyr. Och då talar jag om en mer harmonisk sådan. Vi måste i landslagsledningen i samtliga trupper ha en större öppenhet. Det måste också kunna få bli fel, bara man rättar till. Öppenheten är central för att undvika spekulationer och irritation.
– När det handlar om att prata med pressen är det väldigt individuellt hur bekväm man känner sig. Här finns mycket vi kan stötta kring för att få ryttare bekväma och även ha förståelse för pressens roll. Att ryttare är tillgängliga för pressen, förklarar vad som gick bra, vad som inte gick bra, hur man tänker kring förbättringar och så vidare, gör ju hela sporten både intressantare och roligare att följa. Men att tvinga ryttare är fel väg. Då handlar det om att stötta, återigen att skapa förståelse för varandras roller och för oss i ledningen att finnas tillgängliga för att vara med och stötta när det behövs.
Hur ser du på nu avgående sportchef Andrea Barths målsättning att Sverige ska ta över ledarflaggan från Tyskland, Holland och Danmark i en ny era för dressyren, med mer fokus på harmoni? Är det en realistisk ambition, och vad krävs för att nå dit?
– Absolut är det en realistisk ambition! Det krävs väldigt hårt arbete för detta dock och kanske vet man inte som junior och YR hur enormt mycket arbete, tid, engagemang och pengar som faktiskt krävs. De länder du nämner har ryttare med andra resurser, jag skulle säga att vi i Sverige har mer ”vanliga” föräldrar och för dessa är en internationell satsning på sin ungdom en oerhört stor sak.
Resorna utomlands slukar stora summor och vi kommer därför försöka ta hit fler internationella domare till Sverige.
Hur vill du säkerställa att landslag och trupper inom svensk dressyr får rätt stöd för att utvecklas och nå internationell nivå?
– Jag kommer att arbeta på samma sätt som med de företag jag jobbar med utanför den här 25-procentiga tjänsten som strategisk rådgivare. Nämligen med fokus på HUR ska man kunna nå målen genom att bryta ner dem till delmål och hela tiden kunna svara på frågan HUR. Vi behöver söka mer ekonomiskt stöd och stöttning från olika håll, det är en stor utmaning för oss. Svenska ryttare är för lite ute och tävlar internationellt. Resorna utomlands slukar stora summor och vi kommer därför försöka ta hit fler internationella domare till Sverige. En annan insats vi gör är att involvera de utlandsbaserade ryttarna i de avsuttna träffarna. Therese Nilshagen har verkligen backat upp i denna satsning, vilket vi är väldigt glada för, vi vill på alla sätt sprida hennes mjuka fina ridning även till yngre ekipage i trupperna.
Om du ser framåt mot 2030 – vad vill du att svensk dressyr ska ha uppnått, och hur ser du din roll i att nå dit?
– Stefans uppdrag följer de olympiska cyklerna, det vill säga över OS 2028. Till dess vill vi ha ett fräscht lag, där vi på resan dit kommer att släppa fram fler nya unga ryttare och hästar. Oprövade kort, unga ekipage måste få komma ut, det är precis så hoppningen har jobbat och materialet för att jobba så finns även i dressyren. Vi ska till nästa OS ha sju-åtta ekipage att välja mellan, det kräver en större bredd och framför allt att den mjuka ridningen har etablerat sig. Jag skulle vilja säga att just den punkten är avgörande för att vi ska få vara kvar i OS. Det beror med andra ord helt och hållet på hur vi och ryttarna med team sköter oss.
Läs också: Nya dressyrkaptenen vill se harmoni
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på