Porträtt
20 februari 15:25
Ridsportplus

Pelle Baryard: ”Jag har fått ett liv 
fullt av upplevelser”

Ridsportens pappor, del 1Ryttarpappan är en intervjuserie där du kommer några av landets alla ryttarpappor inpå livet. Här lägger vi de klassiska sportfrågorna åt sidan och går på djupet. Först ut är Pelle Baryard, som började med noll kronor på fickan och inte har någon hästbakgrund. Trots det tvekade han aldrig att satsa när dottern Malin Baryard Johnsson visade stor talang i sadeln. Ingenting tycks vara omöjligt för Pelle Baryard.

Pelle Baryard: ”Jag har fått ett liv 
fullt av upplevelser”
Att mycket tid och engagemang har lagts på Malin har aldrig varit något problem. ”Systrarna har alltid varit så himla bra med allting. De har varit väldigt stolta över Malin och hennes framgångar”, säger Pelle Baryard. Foto: Susanne Högdahl

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

Han håller låg profil, men utan pappa Pelle Baryard skulle Malin Baryard Johnsson stå sig slätt. Ända sedan de första ridlektionerna till guld på ponny-EM i Rom 1990, OS i Atlanta som young rider och därefter otaliga mästerskapsmedaljer, har han stått för markservicen både hemma och på tävling.
– Malin har i stort sett ridit i landslaget i 30 år och jag har varit med väldigt mycket. Jag har kört mycket lastbil nere i Europa, jag körde jämt, säger Pelle Baryard på den breda östgötska han själv inte är så förtjust i.

Med triss i döttrar som alla var hästintresserade hängde han tidigt på ridskolan i Söderköping. Fotboll, bordtennis och badminton hade han själv med sig i bagaget, liksom ett genuint sportnörderi, men ridsport var något helt nytt.

Var fascinerad av de stora djuren

”Ett bra intresse”, tyckte han och anammade hästarna med hull och hår. Att mamma Birgitta passade på ”jobbet” som ponnymamma föll sig naturligt. Hon är nämligen rädd för hästar, medan Pelle var fascinerad av de stora djuren.

Han lärde sig snabbt och kom gärna med lite inspel på banan.
– När flickorna var små trodde man ju att man gjorde lite nytta, det tror jag inte i dag. Egentligen handlade det bara om att man fanns där.

Mellansystern Marie var den som plöjde upp tävlingsspåret – och Malin tog tävlandet till oanade höjder. Tidiga framgångar ihop med att Malin fick komma och rida hos John Whitaker var språngbrädan, menar Pelle som hade fingret med i bägge fallen.

Historien om hur Pelle efter en tävling klev fram till John Whitaker i en hotellbar i Hannover och frågade om inte Malin kunde få bli hans elev, har berättats otaliga gånger. ”Menar du den blonda tjejen på fuxen? Hon är varmt välkommen”, svarade engelsmannen som gjort sig odödlig i sadeln på sagohästen Milton.

Gick till sjöss vid 15 års ålder

Hade Pelle fått bestämma hade Malin åkt direkt. Själv hoppade han av skolan och gick till sjöss när han var 15 år. Föräldrarna var inte överförtjusta men lät honom hållas.
– Jag hade bra föräldrar. Skolan var inget för mig, jag vantrivdes, säger Pelle, som fick en snabbkurs i att klara sig själv under fyra månader på Medelhavet.

Här åks det ingenstans innan gymnasiet är klart”, sa mamma Birgitta när det blev aktuellt med England för Malin – och så blev det också. Efter studenten blev det två och ett halvt år ”på sjön” hos John Whitaker, där Malin drillades både i sadeln och mentalt. Hemlängtan var svår mellan varven, men vistelsen blev en milstolpe i Malins karriär.

Förutom att ”säkra upp” Whitaker har Pelle också varit ”hjärnan” bakom Malins tidiga framgångar. Att hon hade talang stod klart, men för att lyckas krävdes konkurrenskraftiga hästar. Och här har Pelle, trots sin brist på hästbakgrund, haft en märklig förmåga att nosa upp guldkantat hästmaterial. EM-ponnyn Innishannon var det första ”fyndet”, som han fick ögonen på när Malin tävlade på Stockholms stadion.

Kunde inte släppa tanken på Innishannon

”Wow, vilken fin ponny”, tänkte Pelle och pekade ut den för någon som var ”expert”. Vederbörande var dock inte lika övertygad och visade på andra ponnyer.
– Men jag kunde inte släppa den där ponnyn, och det slutade med att jag köpte den utan att rådfråga någon alls. Och det blev ju bra, säger Pelle.

Samma sak var det med Butterfly Flip, ”Flippan”, det nerviga stoet som tillsammans med Malin tog OS-, VM- och EM-silver i lag, kom trea i världscupfinalen i Las Vegas 2003 och samma år utsågs till världens bästa ekipage.

Malin var på väg att kliva av Flippan och tacka nej vid första provridningen i värmländska Sunne, när Pelle bad henne ta kombinationen en gång till. Han hade sett någonting.
– Då kom det två sådana jävla lyror! Vi var alltså två språng från att inte ta hem henne, och hade jag inte sagt de där orden hade hon inte följt med hem, säger Pelle.

Likadant var det med Corrmint som Pelle ramlade över när den var fyra. Affär blev det dock först ett par år senare när den hade haft tre nedslag i en 1,30 i Borås. Malin fick verkligen slita för att få ordning på den storvuxne Cortez-sonen, ”hon var nära att ge upp”, säger Pelle. Men slutligen blev det hennes första OS-häst.
– Den var jag verkligen ”pappa till att köpa”. Sedan var det egentligen fel häst för Malin, den var stor och långsam, men den var ändå inkörsporten till mycket, säger Pelle.

Vi hade det tufft från början, och har själva tagit oss hela den långa vägen hit.

Han vill inte framhäva sig som någon ”hästkännare”, Malin har förstås en stor del i det ack så viktiga flödet av topphästar som är avgörande för att platsa i landslaget år ut och år in. Men att han är något av en självgjord ”hästscout”, vars tyckande är viktigt för Malin, går inte att ta miste på. Exakt vad han går på vet han inte riktigt.
– Jag ser väl någonting samtidigt som jag får någon liten magkänsla. Sedan är ju förstås Malin duktig i sadeln också, och så är det lite tur.

Skapat ett eget hästmecka utanför Norrköping

Icke att förglömma i sammanhanget är också investeringen i Jonstorps gård, Baryards eget hästmecka utanför Norrköping. Lika frejdigt som Pelle köpte första ponnyn och gick in i tävlingsläge tog han 1985 klivet till egen hästgård för att hjälpa sina flickor på traven. Något som kanske inte hade varit självklart för alla. Speciellt inte om ekonomin var begränsad.
– Det är klart att det var kämpigt, vi hade ju inte ekonomi egentligen. Vi är inte födda med pengar på något sätt utan har ”gnott” från början. Att köpa gård var ingen självklarhet. Samtidigt kände jag mig frisk och stark, och var inte rädd att satsa lite, berättar Pelle.

Fakta

Pelle om…

… elddopet:
Nog fick jag bryta mig in lite i ridsporten. På sista uttagningstävlingen inför ponny-EM var det tre pappor som menade att Malin väl kunde lämna plats åt en annan ryttare. ”Nu får du vara stark Pelle”, tänkte jag och sa: ”Vad jag förstår är det poängen som räknas, och blir Malin uttagen så åker hon.”

… skräckhändelsen:
En gång var jag riktigt rädd när en häst reste sig rätt upp och gick över med Malin under sig. Jag hörde bara ett knak och tänkte att ”nu gick ryggen eller nacken”. Där inträdde lite panik.

… målgången:
Jag har aldrig behövt vara någon mental coach. Malin är otroligt stark och det som är gjort är gjort. Jag ska dock helst inte gå fram direkt när det har gått dåligt, men det har varit lite svårt ibland.

Drivet har han haft med sig naturligt. Efter tiden på sjön kom han hem och utbildade sig till rörmokare. Vid 27 års ålder startade han eget och efter ett decennium i rörbranschen växlade han över till försäljning av nyckelfärdiga småhus. Något han var en riktig hejare på. Parallellt satsade han även på fastighetsutveckling. En affärsresa som han sannolikt haft stor glädje av i förädlingen av Jonstorps gård med bygge av både stall och ridhus – och i arbetet med den business som med åren byggts upp kring Malins satsning.
– Vårt liv tillsammans, min fru och jag, började verkligen på noll. Vi hade det tufft från början, och har själva tagit oss hela den långa vägen hit. Malin har inte haft någon guldsits, hon fick inget serverat. Sedan gjorde man väl lite bra affärer, men det var ju senare.

Img_8637
”Jag har nog betytt en del, speciellt när vi drog i gång hela den här cirkusen en gång i tiden”. Foto: Susanne Högdahl

Köpet av Innishannon blev lite av en hävstång.
– Det var nog den första bra affären jag gjorde. Jag hade inte riktigt ekonomi till det, utan jag fick gneta och gneta. Men när vi sedan sålde den var det den dyraste ponnyn som någonsin hade sålts. Det var en väldig hjälp för oss.

Hästförsäljning har aldrig varit det primära

Satsande hästägare och det unika sponsorsamarbetet med H&M, som pågått sedan 1996, är i dag viktiga beståndsdelar för att hålla den kostnadsintensiva verksamheten flytande. När det har krävts har även en och annan häst fått säljas, även om hästförsäljning aldrig varit det primära.

Med utsikt över ridhuset från kafferummet sitter Pelle Baryard med ena ögat på kontorets pappershögar och andra ögat på manegen, där beridarna trimmar de yngre förmågorna medan Malin kör i gång 2021 i spanska Oliva med sju hästar.

Pelle är fortfarande nervös när hon får startsignal.
– Det är väldigt konstigt att det aldrig lägger sig. Det behöver inte vara ett OS eller EM, det kan vara på Sundbyholm. Men det är klart att det är värre när det är mästerskap.

Lite skrockfull är han också.
– Jag vill stå själv vid sidan av banan när hon rider. Och om det har gått bra någonstans vill jag gärna stå på samma ställe nästa gång. Det har hänt att jag har bett någon att flytta lite på sig.

Följer inte med till Tokyo

Coronaåret har varit tråkigt, tycker Pelle. Tävlandet och hästarna är ju det de lever för. Men blir det OS i Japan följer han sannolikt inte med.
– Det känns för stort och rörigt som det ser ut just nu. Även året innan corona kunde man nog skönja en viss mattning i att jag inte var med fullt lika mycket som jag brukar. Lite är det kanske att åldern tar ut sin rätt, även om man inte vill erkänna det för sig själv.

Att följa med till jordens alla hörn har annars varit en guldkant för både Pelle och Birgitta.
– Folk kan fråga vad jag har försakat, men jag har inte försakat någonting. Jag har fått åka till så fruktansvärt många ställen jag aldrig hade kommit till annars, tack vare Malin – och jag har fått ett liv fullt av upplevelser.

Fakta

Pelle Baryard

Img_8671
Pelle Baryard Foto: Susanne Högdahl
  • Per-Olof, ”Pelle”, Baryard är pappa till Malin Baryard Johnsson, 45 år, landslagsryttare i hoppning. Även pappa till Madeleine, 54 år, och Marie, 49 år.
  • Gift med Birgitta Baryard.
  • Bor på Jonstorps gård där Malin och Madeleine med familjer bor i varsin flygel.
  • Fyller 76 år i april.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 2/2021.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 99 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 120 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

69:- i månaden