Krönika
13 april 11:05

Ponnykrönikan: ”Att rida i lag är det roligaste som finns”

LagandaOvänskap och upprörda känslor kan förekomma när man rider i lag, men framförallt är det en trevlig gemenskap och laganda. Ridsports ponnykrönikör Lisbeth Pahnke-Airosto skriver om lagandan när den är som bäst.

Ponnykrönikan: ”Att rida i lag är det roligaste som finns”
Elvira Almtun - här på Bart Boy - är en god representant för en ryttare som kämpar för sitt lag. Foto: Jenny Schwieler Staaf/Christina Almtun

För många ponnyryttare är det just nu laghoppning i Ponnyallsvenskan som är det viktigaste. Att få vara med i klubblaget, känna gemenskap och göra någonting tillsammans. Ganska många ponnyryttare har också tävlat nyligen i Belgien, i Opglabbeek, där Anna Hästbacka haft framgångar i 1.30-klasser med Veni Vidi Vici. I Belgien hade många nationers ryttare samlats, som en förberedelse för kommande Ponny-EM. Där var också en nationshoppning, där det svenska laget kom femma av sex lag. De hoppade strålande i omgång två med nollresultat, men det räckte inte, då det blivit många fel i omgång ett. Det här visar tydligt hur svårt det kan vara att rida i lag, särskilt med hård konkurrens från övriga Europa. Men viktigt att komma ut och lära sig. Några av de svenska ryttare som nu åker ut och tävlar internationellt kommer vi nog att återfinna i det svenska EM-laget så småningom.

Men laghoppningar börjar på hemmaplan och just nu, efter en eller två omgångar i elitserien, ligger följande klubbar i topp: Gävle PK, Jump Club, Runsten Equestrian, Lammhult, Kållered, med Perstorp och Helsingborg på delad första plats.

Ingen kan göra mer än sitt bästa. Vissa ryttare rider bättre i lag, andra blir extra nervösa. Det är så mycket runt ett lag. Uttagningen till exempel. Vissa klubbar tar ut sitt lag hemma, andra direkt efter förklassen och den visade dagsformen. Det där har diskuterats mycket. Det viktigaste är nog ändå, att ryttarna vet vad som gäller, att de inte plötsligt ställs åt sidan, när de varit beredda att ingå i laget.

Lagledaren har en viktig uppgift att få lagmedlemmar och eventuella reserver att alla känna sig delaktiga. Jag har varit med när någon i laget har sagt om en annan lagdeltagare, att ”ska hon rida i laget, då rider inte jag”, och då har man genast en situation med ovänskap och upprörda känslor, långt ifrån den där trevliga gemenskapen och lagandan.

Lagkänsla, när det är som bäst – så var det för en av elitklubbarna förra helgen. De fyra som ridit omgång ett var tvungna att lämna återbud av olika anledningar, halt ponny, utlandsresa osv, och man stod med noll ponnyer till omgång två, men fick ändå ihop ett lag. Elvira fick debutera i LA+ med sin nya ponny, lånade ut sin andra ponny till Hanna, Emma hade ridit bra i Ljungby och övertalades att vara med, lilla Ida 11 år, fick åka utan sin mamma, där tog lagledaren Christina hand om både henne och hennes ponny. Så från inga ekipage alls fick man ihop fyra ryttare och fyra ponnyer, som samtliga genomförde sina ritter, kämpade och stöttade varann. På så vis är klubben redo för omgång tre i medelsvår klass, i stället för att inte vara med alls.
– Vi gör det här för klubben och för laget! sa flickorna. Att rida i lag är det roligaste som finns!

Ja, det finns många berättelser ute i landet, ryttare som står för kämpainsatser i det tysta.

Hingstar Online

Just nu 130 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar