Tillsammans hela vägen: Från tonårstjej och föl till världsstjärnor

När Laura Graves för första gången kom till Sverige var målet att ta världscuptiteln och vinna över Isabell Werth, något hon inte har lyckats med tidigare. Efter andraplatsen i Grand Prix i Göteborg hade hon fortfarande inte gett upp.

– I morgon sitter jag där i stället, sa Graves revanschlystet och pekade på stolen uppe på podiet där vinnaren Isabell Werth nyss hade suttit under presskonferensen.

Efter den avgörande küren kunde amerikanskan lite uppgivet konstatera att hon åter blivit tvåa. Men publiken hade fått en karamell att suga länge på. Späda Laura Graves på den maffiga, kraftfulla Verdades, som inte liknar någon annan i dressyrtoppen, bjöd på två uppvisningar av dansant samspel som fascinerar.

– Han vet vad jag tänker, säger Laura Graves när Ridsport får en stund med henne vid världscupfinalen i Göteborg.
– Det kan få mig att skratta. Ibland gör han ett litet misstag bara för att jag har råkat tänka så. Det är verkligen vi två tillsammans. Vi gör detta helt tillsammans. Vi har ju vuxit upp tillsammans, jag var bara en liten flicka när vi började och han en bebis.

Avkastad många gånger

Det de gör inne på banan kan se ouppnåeligt ut för en vanlig dödlig. Samtidigt kan deras historia ge hopp till alla som kämpar med svåra hästar, och kanske med sina egna rädslor.

Jag var bara tonåring och han kunde verkligen skrämma mig.

– Jag blev avkastad många gånger. Jag var bara tonåring och han kunde verkligen skrämma mig. Men det var inte för att skada mig, han var bara så otroligt känslig och kunde få panik för vad som helst, berättar Laura Graves.
– Jag har fortfarande respekt för honom och han kan fortfarande bocka, fast nu är det på skoj. Känner jag att det är på gång hoppar jag av. Jag vet hur kraftfull han är.

Bytte tvättmaskin mot häst

Laura har alltid älskat hästar. När hon var liten bytte hennes föräldrar en tvättmaskin och en torktumlare mot två ponnyer som hon och hennes syster fick ha på tomten hemma i Vermont. När Laura var 14 år var det dags för stor häst. Familjen hade inte råd att köpa en färdig häst så det fick bli ett sexmånaders KWPN-föl vid namn Victor C från Holland, som de hade sett på video.

Det visade sig att de hade köpt ett föl med extremt stark flyktinstinkt och som knappt gick att lasta. Fölet växte upp till en känslig, explosiv unghäst, kraftfull på ytan, men under en tillgiven och vänlig själ som törstade efter trygghet.

Han döptes om till Verdades, det spanska ordet för sanning.
– Jag valde namnet själv. När vi hade lärt känna honom tyckte vi att det passade honom, det lät vackert och inte maskulint. Och han är verkligen ärlig.

Spekulanterna tilläts inte testa

Namnet till trots. Verdades, eller Diddy som han kallats från början, var en utmaning. Han blev inriden, men fortsatte att vara helt oförutsägbar från dag till dag. Vissa dagar gick det inte att komma i närheten med en sadel, ännu mindre rida. Allt var livsfarligt – flugsprej, att bli tvättad, en ny sadelpadd, vad som helst. Det skulle dröja tills han var sju år innan Laura Graves kunde ställa en uppsittningspall bredvid honom.

Jag blev tvungen att lära mig hur jag skulle klara honom.

Laura Graves drömde om att tävla. Men när Verdades var fyra år gav hon upp. Hon ville bli bäst i allt hon gjorde, satsade på en karriär som hårstylist i stället, flyttade till Boston och lämnade Diddy till försäljning. Men han hade andra planer.

Spekulanterna fick inte ens in foten i stigbygeln, ännu mindre kunde de provrida. Diddy släppte inte ens upp tränaren som han stod hos på ryggen.

Det kan Laura Graves tacka sin lyckliga stjärna, eller rättare sagt Diddy, för.
– Jag blev tvungen att lära mig hur jag skulle klara honom. Att vi kan göra det vi gör nu är fantastiskt, som här i Göteborg med den atmosfären. Han var helt fokuserad och avspänd därinne, ville göra allt 110 procent rätt.

Satsade på Diddy

Innerst inne visste Laura Graves hela tiden att hennes hjärta tillhörde hästarna och ridningen. Att hon ett tag valde en annan – enklare – väg tillskriver hon sin tonårstid. Och känslan som Diddy gav henne i ridningen höll drömmen levande. Hon brukar skämta om att det är som att flyga fram på en enhörning, så lätt och mjukt.

Laura Graves insåg att om hon ville ha den magiska, talangfulla, sidan av honom, måste hon acceptera hans svåra sidor. Något som bland annat kom att kosta henne frakturer i två ryggkotor 2009.

Tillbaka i Vermont satsade hon allt på ett kort, på Diddy. Hon packade väskan och flyttade till Florida för att jobba i ett stall mot att få träning.

Efter några år öppnade hon eget och pumpade in varje öre som blev över i Diddy. Det tog dubbelt så lång tid att nå varje ny nivå som med normalhästen. Första gången hon red med sporrar blev hon avkastad; om han sprätte upp en lerkocka i magen kunde han få panik. Det tog evigheter att lära honom ett enda galoppombyte.

Men när polletten väl trillade ner gick allt som en dans hela vägen ner till ettorna. Diddy är en känslig perfektionist som blir olycklig om det blir fel. En konstnärssjäl.

Rädd på tävling

På tävling var han länge livrädd för att lämna de andra hästarna på framridningen och gå in ensam på banan. Han gnäggade och skrek hela programmet, vilket frestade hårt på Laura Graves nerver. Men när rädslan väl släppte kom en viktig vändpunkt i tävlandet.

Laura Graves jobbade på för sig själv. En dag, när hon tyckte att hon var mogen, tog hon mod till sig och skrev ett brev till det amerikanska förbundet och frågade om någon kunde komma och titta på henne på en tävling. När hon red ut från banan trodde hon inte att någon var där.

Hon kände sig ensam och besviken, åkte hem och undrade hur hon skulle gå vidare, när Debbie McDonald dök upp i stallet: ”Kom när du vill så tränar jag dig”.

Detta var i januari 2014. I september samma år var ekipaget femma i VM i Caen.

Blev världsetta

Legendariska Debbie McDonald och Brentina är det enda amerikanska dressyrekipage som har vunnit världscup-finalen (Göteborg 2009). Under McDonalds vingar gick Graves på tolv månader från att inte ens vara med på världsrankningslistan med dess 700 platser, till en topp-tio-plats. Efter VM i Tryon i höstas var hon ett tag världsetta, som första amerikanska dressyrryttare.

Ser fram emot OS

Nu är Diddy 17 år och i Göteborg fick hans ryttare flera frågor om framtiden och OS i Tokyo nästa år.

– Han är i sitt livs form och jag ser fram emot OS. Men form och hälsa är en sak från dag till dag. Vi hade en lång resa hit och har en lång resa hem. Nu ska han få vila, som efter VM i höstas. Varje höst frågar jag mig hur jag ska göra efter vilan – då blir han alltid busig och jag sätter i gång honom igen. Men den dagen han säger ”mamma, nu räcker det”, då stannar vi hemma.

Laura Graves har lagt ner oceaner av tid och tålamod. I slutändan blev svårigheterna som de har gått igenom ett kitt som har gjort dem till vad de är i dag, häst och ryttare i en och samma kropp, andetag och tanke. Laura Graves och Verdades har inte bara vuxit upp tillsammans. De har vuxit ihop.

https://www.youtube.com/watch?v=tH-AOzPyReg

Artikeln publicerade första gången i Ridsport nr 8/2019.