Hellre en tummetott än ingenting

Första delen, dressyren, av Swedish Equestrian Weeks är redan i gång och Ridsport har så klart stenkoll på hur det går för de unga svenskfödda hästarna som tagit sig dit.

Det blir ett championat som inget annat nu när coronaviruset stoppar all publik på läktarna. Arrangerande avelsföreningen SWB och Flyinge AB har gjort vad de kan för att det ändå ska bli publikvänligt. Equisport TV sänder klasserna och för att krydda tillställningen blir det studioprat och intervjuer.

Det har muttrats och klagats i sociala medier över de regler som SWB beslutade sig för att införa, enligt tävlingsledaren Tomas Torgersen helt i enlighet med de krav som myndigheterna ställt på dem som arrangör.

Det faktum att det ändå går att arrangera unghästchampionatet är under rådande omständigheter berömvärt.

Personligen tycker jag att javisst, reglerna gör det enklare för hästar baserade i den södra delen av landet att delta än för dem som har lång resväg – och det är otroligt synd. Men. Livet är inte alltid rättvist. Det faktum att det ändå går att arrangera unghästchampionatet är under rådande omständigheter berömvärt. Hellre en tummetott än ingenting. Se bara på hur den ena stortävlingen efter den andra världen över ställs in i en strid ström.

2016 beslöt SWB att stänga championatet för utlandsfödda hästar och bara tillåta hästar grundregistrerade i SWB. Fullt förståeligt. Genom åren hade det inte sällan varit utlandsfödda hästar i det Öppna championatet som presterat bäst och slagit de svenskfödda som tävlade i Breeders Trophy-klassen. Pinsamt för svensk avel, tyckte vissa, nödvändigt för att utvecklas och hålla internationell klass, tyckte andra. Vi har intervjuat några personer som var kritiska till förändringen då 2016. Nu kan du läsa om vad de tycker i dag, fyra år senare.

Och du, du har väl inte glömt att lyfta någon som förtjänar det? #vilyftervarandra, eller hur?

Jag vill hylla SWB:s vd Helén Uddefors, för att hon är en stark ledare med integritet som har fört SWB i rätt riktning.

#vilyftervarandra, Lena Sellman

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 16/2020.