”Inte bara ridsporten måste tåla granskning – det måste även vetenskapen”

Jag har så klart inga problem med att William Nilson Fryer tycker att min krönika var både korkad och destruktiv. Även inom ridsporten råder den demokratiska rättigheten åsiktsfrihet. 

Jag behöver ändå bemöta några av hans synpunkter.

Han skriver: 

”Om inte sporten tål granskning utifrån eller inifrån och blir så oerhört stött av en enskild etolog för att hon myntar en fullständig sanning på tv i prime-time så har resterande allmänhet helt rätt.”

Och:

”Att slå oss för bröstet i krönikor i vår egen branschmedia och slå ifrån sig vetenskapliga input är inte bara korkat utan rent destruktivt sett ur sportens överlevnad.” 

För det första representerar jag inte ”sporten”. Jag är en fristående journalist som råkar ägna mig åt ridsport som ren hobby. För det andra regerade jag på TV-etologens (Renate Larsen, red:s anm) inlägg för att jag tyckte, rätt eller fel, att det lät ovetenskapligt, inte minst eftersom det inte fanns tid för vidare förklaring eller föjldfrågor. (Man kan inte förvänta sig att TV-tittarna är lika kunniga som Fryer Nilson i ämnet etologi).

Att sporten inte skulle tåla granskning är ett märkligt påstående i skenet av medias alla avslöjanden. Själv har jag ägnat flera krönikor åt sportens problem. Min förra krönika, till exempel, hade rubriken ”Omvärldens tryck hjälper sporten framåt” och för ett år sedan ”Jag skäms för min sport”. Läs gärna dem. Dessutom tycker jag nog att sporten tagit till sig en hel del av kritiken, även om det finns mycket kvar att göra. 

Att jag på något sätt skulle vara vetenskapsfientlig är helt befängt. Därför undrar jag om Nilson Fryer verkligen läst hela krönikan där bara inledningen handlade om TV-etologen. Jag skrev längre ner:

”Ridsporten mår bra av mer vetenskap. Okunskap är hästarnas värsta fiende, näst ren elakhet och girighet. Men det är de mjuka frågorna som gör sporten unik, som gör hästlivet värt att leva. Det är också en fråga om krass överlevnad.”

Men inte bara ridsporten som måste tåla granskning, det måste även vetenskap som är en lära i ständig förändring. Det är rent farligt att svälja allt som kallas forskning med hull och hår, vad det än gäller. Och ”fullständiga sanningar” ska man nog vara lite försiktig med.

Jag lyssnade idag på SR:s Konflikt om hur FN:s klimatrapport grundad på hundratals klimatforskare blåst upp viss statistik på ett felaktigt sätt vilket skadar klimatforskningens trovärdighet. I skenet av det blir det ju rätt löjligt att ett enskilt inlägg från en enskild etolog inte får ifrågasättas.