Ponnykrönikan: ”Mycket kan gå fel på ett ögonblick”

Fälttävlan kan vara den roligaste grenen, det är den disciplin som har allt – du rider dressyr, du hoppar banhoppning och du ger sig ut i terrängen, galopperar över stora fält och hoppar. Kort sagt, du upplever väldigt mycket tillsammans med din häst, du får en fantastisk känsla av samhörighet med den.

Samtidigt vet vi ju hur farligt det kan vara. Ryttare dör, hästar dör. Så hur ska man förhålla sig till fälttävlan, särskilt då fälttävlan för barn och ponnyer? Vid en hästkonferens för några år sedan sa en mamma till mig: ”Ge mig ett enda skäl till att jag skulle utsätta mitt barn för något så farligt som fälttävlan”.

Jag har frågat Lena Bredberg, som är ponnyryttarnas landslagsledare i fälttävlan, hur hon upplever föräldrarnas inställning till sporten. Lena menade att de som är nya inom fälttävlan ofta är väldigt ängsliga, medan de föräldrar som är inne i sporten, kanske har tävlat själva, har en lugnare attityd.
– Alla föräldrar är nervösa, när barnen rider, säger Lena, men det är mest att de är oroliga för barnens besvikelse, om de skulle få ett stopp i terrängen eller bli uteslutna.

Fälttävlan är en stor satsning, och så mycket kan gå fel på ett ögonblick. Det finns väl ingen gren, där så mycket kan hända. En laddad ponny kan takta genom hela skrittprogrammet i dressyrmomentet, och då är det mesta kört, redan där. En ponny som klarat alla de svåraste hindren i terrängen kan glida förbi ett enkelt smalhinder i slutet av banan, kanske för att ryttaren blivit trött och ouppmärksam ett enda ögonblick, och det kan betyda skillnaden mellan medalj och en tjugondeplacering.

Banhoppningen kan gå illa, om man som nu i Sopot i Polen skulle EM-kvala i storhästklass, på storhästavstånd, vilket inte är lätt. Därtill kommer ett fjärde moment, veterinärbesiktningen. Kort sagt, det är mycket som måste klaffa.

Själv hade jag under en tid ett connemarasto, (stor häst, 154 cm) som jag red lätta klasser i fälttävlan på. Känslan när man väntar i startfållan på en häst som småstegrar sig av iver att komma iväg, känslan när hästen bjuder på vedtravar, timmerlass, campingmöbler – som det var på den tiden – och utan tvekan hoppar ner i vattenhinder, känslan när man kommer i mål felfri och inom tiden, allt detta är svårslaget. Det var dessutom en väldigt klok och trygg häst, som hade ordning på alla fyra benen.

Nu har vi ett gäng ryttare som gör allt de kan för att vara väl förberedda för ponny-EM i Bishop Burton i Storbritannien i augusti. Närmast väntar en viktig tävling för dem i Randers i Danmark. Sedan blir det ett väldigt spännande SM på Strömsholm. Jag håller tummarna för att alla ska klara sig riktigt bra.

Det här är en krönika, en personligt skriven text. Skribenten själv står för åsikterna som framförs i krönikan.