Rätt träning nyckeln vid ryggproblem

Styv och flexibel samtidigt

Hästens ryggkonstruktion innebär att den är stabil och styv samtidigt som det finns nog med flexibilitet för att den ska kunna böja sig i sidled, röra sig upp och ner samt rotera.

Genom höghastighetskamera har man exakt kunnat kartlägga ryggens rörelsemönster: hur den böjer sig mest i bröstryggen, mindre i höft och bäcken. Mest rör sig ryggen i skritt och galopp, medan den är mer stabil i trav.

För att höja ryggen, ”skjuta rygg”, krävs aktivering av hästens bukmuskler.

Ryggraden består av sju halskotor, 18 bröstkotor, fem eller sex ländkotor, fem korskotor samt mellan 15 och 21 svanskotor. Varje kota har flera olika utskott, facettleder och tornutskott.

Den största muskeln är Longissimus dorsi som löper på båda sidor om ryggraden. Nära ryggraden sitter många mindre muskler med uppgift att stabilisera den.

Ryggproblem kan bli en ond cirkel

Akuta skador i ryggen kan förekomma i form av frakturer eller överansträngning av muskler eller ligament. Rena skelettskador som förträngningar i halskotan kan ge ataxi av olika grad, då hästen blir vinglig.

För många är ryggproblem dock synonymt med kissing spines, de urkalkningar eller pålagringar som kan uppstå på ryggkotornas tornutskott, där de trycker mot varandra. Men en röntgenbild som visar kissing spines behöver inte betyda att hästens problem kommer från dessa. Samma sak med artros i facettlederna.
– Det är i stället grundläggande saker som träning, sadel, ryttarens sits, för långa hovar och obalanserade hästar som är roten till de flesta problemen i ryggen, säger veterinären Katja Gustavsen. Det är viktigt att hästägare förstår hur allt hänger ihop.

Om hästen arbetas på ett sätt som innebär sned- eller överbelastning av ryggens leder, kommer det att skapas en inflammation och på sikt artros i leden. Sned- och överbelastning kan ha en rad orsaker: ryttaren sitter snett, sadeln ligger inte bra, hovarna är inte verkade så att de ger snabb överrullning.

En häst som av någon anledning har fått en låsning i någon av ryggens leder, kan inte röra sig i rätt form utan kommer in i en ond cirkel med fortsatta problem, som ibland mynnar ut i hälta.
– Att enbart ge kortisonbehandling räcker inte, det blir bara symtombehandling, menar Katja Gustavsen. Det krävs även kiropraktik eller annan form av manipulation för att lossa låsningarna så att hästen åter kan arbeta i rätt balans och symmetri.

Dessutom krävs en översyn av träningsupplägg och allt annat runt hästen.
– Det positiva är att det går relativt snabbt att få resultat, oftast blir det redan inom några veckor.

Medicinska eller neurologiska orsaker

Symtomen vid ryggproblem kan vara ganska subtila, som att hästen börjar visa ovilja vid sadling, sjunker samman när den trycks lätt på ryggen, får försämrad överlinje eller allmänt börjar prestera sämre.

Ibland kan dock det som påminner om ryggproblem i själva verket vara medicinskt eller neurologiskt betingat. Hästar som börjar stanna och ställa sig i urineringsställning när de blir ridna, bör kontrolleras med blodprov. Det kan bero på kronisk leverinflammation eller njurproblem.

En häst som plötsligt har svårt att rygga, kan lida av lätt ataxi orsakad av shivering, som gör att hästen ofrivilligt rycker upp bakbenet högt och skakar i det.

Diagnosen fokuserad på funktion

Vid diagnostik av hästens problem är en stor del i analysen en noggrann kontroll av hästens biomekanik. Så här säger veterinär Katja Gustavsen.
– Min ingångsvinkel är att titta på hästens exteriör och detaljer kring hur den rör sig. Rent exteriört vet man till exempel att en lång rygg med lång länd lätt kan bli instabil, vilket bäddar för problem. Om hästen är asymmetrisk kan den ha ett skevt bäcken.
– Under rörelse tittar jag på om hästen vill gå utåtställd på volten, om den spårar, är markbunden eller tvådelad. En fungerande häst ska låta motorn i bakdelen fördela rörelsen genom ryggen och framåt, utan något som hindrar. Men om en led blivit låst eller fixerad, stryper det näringstillförseln och det kan uppstå tryck på nerver, vilket ger smärta. Följden blir att musklerna runt lederna inte heller fungerar som de ska, några blir försvagade och andra överbelastade, och det stoppar upp rörligheten.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 14/2021.