Reportage: Livet efter djurförbudet

Efter ett helt yrkesliv som avelsprofil med uppfödning av hundratals connemaror och visning av 250 hästar om året fick Jörgen Folkesson djurförbud för snart tre år sedan. Han vet fortfarande inte när eller om han kan få äga, sköta eller träna en häst igen.

– Myndigheterna har tagit allt jag har och i princip gett mig näringsförbud. Det finns inget mer de kan göra mig nu.

Jörgen Folkesson slår uppgivet ut med händerna och tittar ut genom fönstret från sitt vardagsrum. Där utanför har sommaren till slut gett upp inför hösten och det blåser snålt över Bjärehalvön i Skåne.

Det här är hans föräldrahem, som han nu arrenderar. Det var här han började föda upp connemaror. Ungefär 350 föl i sju generationer har fötts på gården. Nu finns inga av hästarna kvar här.
När djurförbudet kom i februari 2015 såldes de 50-tal ponnyer Jörgen Folkesson hade kvar till en bekant som har ett handelsstall.
– Det första jag gjorde varje morgon i 38 år var att gå ut och fodra hästarna. Det var en stor omställning att inte få göra det längre.

En bil passerar i låg hastighet på vägen utanför.
– Det där tyckte jag var roligt förut, att någon saktade in för att kanske titta på mina hästar. Nu blir jag paranoid när jag hör en bil köra sakta förbi. Jag undrar vad som är på gång nu. Ett tag var länsstyrelsen här varannan vecka.

Historien bakom djurförbudet är lång och kantad av otaliga anmälningar och inspektioner av hans hästhållning. I rapporterna finns det dock inte ett enda fotografi av någon häst som har varit mager eller farit illa på något annat sätt. Det finns inte heller en enda disciplinanmälan eller liknande gällande de ungefär 250 hästar som Jörgen Folkesson visade årligen innan han fick djurförbud.
– Jag kunde inte föreställa mig att jag skulle få djurförbud. Jag trodde det var sådant som djurplågare fick.

Men nu vet han hur långtgående konsekvenserna kan bli och hur svårt det är att se bortom ett djurförbud. Han vet att det kan innebära att myndigheterna tar egendom för miljoner kronor när hästar omhändertas, att ett livsverk i avelsarbete kan gå om intet, att man kan drabbas av oresonligt hat i sociala medier och något som i princip blir ett näringsförbud.

– Ibland har jag tänkt att det hade varit bättre att ha gjort något brottsligt, något kriminellt. Då hade jag fått en rättvis rätte­gång där mina bevis och vittnen hade räknats. Sedan hade jag kunnat avtjäna mitt straff, kommit tillbaka och fortsatt där jag slutade. Nu vet jag ingenting. Djurförbudet gäller tills vidare och kan bara upphävas om det som låg till grund för det bedöms inte kunna hända igen.

”Väsentliga brister påvisats i din djurhållning”

Det är länsstyrelsen i Skåne som anser att Jörgen Folkesson ska ha djurförbud. Beslutet grundar sig främst i att myndigheten inte tycker att han har följt de förelägganden han fick av länsstyrelsen. I beslutet från den 23 februari 2015 står det:

”Vid kontroller sedan åtminstone 2009 har väsentliga brister påvisats i din djurhållning, däribland bristande tillsyn och omvårdnad, brist på skydd mot väder och vind, oacceptabelt nedsmutsad närmiljö med skaderisker, samt brist på tjänligt ­foder och vatten. Till följd av bristerna har du blivit föremål för upprepade förelägganden. Du har även blivit förelagd att upphöra med tillståndspliktig verksamhet när ditt tidigare tillstånd löpt ut och någon förnyad ansökan inte inkommit till länsstyrelsen.”

Ord står här mot ord. Enligt Folkesson var de enda bristerna när det gällde själva hästarna ett par tunna unghingstar en sommar, två hästar med den ärftliga hovsjukdomen HWSD och några hovar som har varit i behov av verkning.
– Med många hästar på gården som verkas enligt ett rullande schema är det alltid några som det är dags att verka. Jag vet liksom inte vad jag ska göra åt det, säger han.

– Och de brister som länsstyrelsen påstår att vi har haft, har vi svarat på vid upprepade tillfällen. Vi har visat hur tillsynen fungerar, vilken miljö hästarna har gått i. Man kan plocka ut små detaljer som varit felaktiga men inget som har påverkat hästhållningen, vilket vi har visat med friska, skadefria hästar. De har aldrig sett några nersmutsade, skadade eller sjuka hästar. Det har inte funnits några hästar med fång, kolik, mugg, diarré eller sårskador, vilket borde vara fallet om allt det de påstår skulle vara riktigt.

Djurförbudet som utfärdats är inte tidsbegränsat, utan gäller tills vidare.

Att få ett djurförbud upphävt kan vara svårt. När det gäller icke tidsbegränsade förbud som har upphävts, har det generellt gått minst fem år sedan de utdelades. För att få det upphävt ska personen kunna visa att det som ledde till djurförbudet inte händer igen, vilket är så gott som omöjligt för den som inte får hantera djur.

Gick snett i kommunikationen

Ett djurförbud ges bland annat för att förhindra djurs lidande i framtiden. Det är oftast djurskyddsinspektörer som avgör huruvida det finns risk för ett sådant lidande. De som undertecknade beslutet om djurförbud i Jörgen Folkessons fall hade aldrig varit på hans gård.

Att det gick snett i kommunikationen mellan länsstyrelsen och Folkesson när det gällde tillstånd för hästverksamhet och hur många hästar han får hålla på gården är ostridigt. Likaså att han – enligt länsstyrelsen – inte förmådde rätta till de brister som myndigheten tyckte fanns på hans gård.

Allt detta är en sak.
Men ett djurförbud innebär omfattande följd­effekter. Hur Jörgen Folkesson skulle orsaka framtida lidande hos djur och bryta mot djurskyddslagen om han fortsatte att visa andras hästar på 3-årstester, premieringar och liknade går inte att hitta någon förklaring till bland de otaliga handlingar som Ridsport har gått igenom.

Det går inte heller att förstå vilken skada han skulle göra djur om han till exempel hjälpte sina barn att träna deras hästar eller hade en anställning som djurskötare.

Vågar inte vara delaktig i barnens ridning

Det som dokumenten säger är att länsstyrelsen inte tycker att han har kunnat sköta sin egen hästhållning, sin egen gård och administrationen där omkring.

– Jag vågar inte ens vara delaktig i mina barns ridning av rädsla för att de ska komma och ta deras hästar ifrån dem. Och att de skulle ha sina hästar här på gården är otänkbart, den risken tar vi inte. Det är illa nog som det är, säger Jörgen Folkesson och suckar.

Detta är ytterligare en konsekvens av djurförbud – om den som har djurförbud sköter eller tränar någon annans hästar kan dessa hästar också omhändertas av myndigheterna och denne hästägare också få djurförbud.

Trots all tid som har gått sedan djurförbudet verkar Jörgen Folkesson ha svårt att ta in allt som har hänt och vad det har inneburit för honom.
– Min sambo fick behålla sin hund och den får bo med oss. Men om hon är bortrest måste hon lämna bort den till någon annan, jag får inte sköta om den.

Men det måste ju ha funnits något du hade kunnat göra annorlunda? Alla de här anmälningarna och föreläggandena kan ju inte vara helt ogrundade?
– Hästarna har ju mått bra hela tiden. Jag trodde att det var det viktiga och att pappersbiten skulle lösa sig. Och jag har ansträngt mig för att följa förelägganden. Jag vet inte hur många gånger de har mätt mitt stall och krävt att jag ska göra ändringar och jag har gjort dem. Jag har bland annat bytt fönstergaller flera gånger på fyra år för att länsstyrelsen har krävt det när bestämmelserna har ändrats.

– Men med facit i hand skulle jag ha kopplat in en jurist mycket tidigare. När jag gjorde det var det för sent.

Lagen har följts

Rent tekniskt har länsstyrelsen inte gjort något fel när det beslutades om djurförbud, lagen har följts. Men för en utomstående finns frågetecken kring hur det hela sköttes.
I beslutet står det bland annat att Jörgen Folkesson hade en månad på sig göra sig av med alla sina djur.
– Men redan dagen efter att jag hade fått djurförbudet kom det sex poliser, fler hästlastbilar, ett tv-team och reportrar från två tidningar. Men då hade jag sålt hästarna så de fick åka härifrån.

Han ger ett balanserat och sakligt intryck under hela sin berättelse – i alla fall tills han kommer fram till december 2014. Det var då tio av hans hästar dog i botulism efter att ha ätit hösilage som var smittat. Nyheten gick fram som en löpeld i sociala medier där många anklagade honom för att ha gjort sina hästar dödssjuka med flit för att på så sätt minska ner på antalet som länsstyrelsen krävde.

För första gången under samtalet brister Jörgen Folkessons röst och det blänker till i ögonen. Att både förlora hästar på det här plågsamma viset och bli anklagad för att ha gjort det med flit är för mycket.
– Min dotters häst strök med. Det var inte kul… Varför skulle jag ta död på min dotters häst? Varför skulle jag döda mina hästar på det här sättet? Det går inte att förstå, säger han.

Drevet på sociala medier var också starkt under tiden före djurförbudet. Djurskyddsorganisationer och privatpersoner uppmanade regelbundet folk att anmäla Jörgen Folkessons hästhållning både till polisen och länsstyrelsen. Och en gång när han hade visat en uppfödning till seger på en utställning skrevs det att ”det hade varit bättre att han hade stannat hemma och gett sina hästar mat”.

Vad jag kommer ihåg fanns inte sjuka, skadade och magra hästar med i beskrivningen av det här ärendet

Det syns att han har svårt att ta in kommentarerna.
– Alla dessa inspektioner, ibland flera gånger i månaden, och inte en enda gång har de hittat en häst som har varit mager eller mått dåligt på något sätt. Det finns inte någonting, inte ett enda fotografi, ingenting, trots att de var här hela tiden.

Just detta bekräftas av länsveterinären i Skåne län, Juha Toropainen, som deltog i beslutet om djurförbud:
– Vad jag kommer ihåg fanns inte sjuka, skadade och magra hästar med i beskrivningen av det här ärendet. Hade det funnits det så hade det blivit andra och snabbare beslut, säger han till Ridsport.

Formellt fel i en tillståndsansökan

Alltihop började med att Folkesson gjorde ett formellt fel i sin första ansökan 2008 om tillstånd hos länsstyrelsen för att bedriva sin verksamhet, enligt paragraf 16 i djurskyddslagen. Han fick inte med en ligghall som han har på en annan fastighet i sin ansökan. Han fick tillstånd för 66 hästar, men om ligghallen hade varit med skulle tillståndet ha gällt ungefär 80 hästar, enligt Folkesson. Det gick inte att ändra i efter­hand och sedan dess har han haft fler hästar än vad tillståndet säger.

När tillståndet gick ut 2014 skulle det förnyas. Folkesson berättar att han lade ansökan på brevlådan men att den aldrig kom fram till länsstyrelsen. Han reagerade inte på en utebliven respons eftersom handläggningstiderna kan vara långa.

På frågan varför han inte skickade in en ny ansökan när det senare framkom att han inte längre hade tillstånd för sin verksamhet, svarar han att det var för sent.
– Att försöka få ett nytt tillstånd i samma veva som lämpligheten prövades kändes inte lönt.

Ekonomiskt har åren efter djurförbudet varit tuffa. Det har ändå gått tack vare att Jörgen Folkesson har haft stort stöd från sina föräldrar, för att hans sambo har ett arbete och att han kan arbeta med en del jordbrukssysslor som inte har med djur att göra – som att sätta staket och tröska åt lantbrukare. Han säljer också foder som han producerar på sin egen gård och som han inte behöver längre.

– Men nu går det snart inte längre ekonomiskt. Nu har vi vänt och vridit på allt och det börjar behöva göras en del investeringar på gården med maskiner och så.

Byråkatins kvarnar maler långsamt och det pågår flera parallella processer i Jörgen Folkessons fall. Bland annat har han överklagat en faktura på över 350 000 kronor som han har fått av polisen. Denna gäller ett omhändertagande av hans sambos och handelsstallets hästar som gick på en annan gård. De hämtades utan att det fanns något beslut om detta och polisen hänvisar till beslutet om djurförbudet. De återlämnades efter några veckor, men polisen anser ändå att Jörgen Folkesson ska betala för det.

Varför har du inte bara struntat i alltihop, flyttat och börjat med något annat?
– Jag har funderat på det. Men hästarna är en livstil, det är med hästarna jag vill leva. Jag är så intresserad av avelsarbete, se en häst växa och utvecklas. Och att arbeta med hästarna som individer ger så mycket tillbaka.
– Samtidigt har jag haft ett stort stöd från vänner och bekanta i hästbranschen, det har betytt jättemycket.
– Och så har jag alltid levt med hästar nära inpå mig och det vill jag kunna göra igen.

Hur ska du kunna göra det i framtiden?
– Jag vill kunna arbeta med hästar igen i alla  fall. Det måste jag kunna få göra, och det har jag inte gett upp än. Och kanske att min fru kan söka paragraf 16-tillstånd och börja med avel, och då skulle jag kunna arbeta för henne. Men då måste vi vara säkra på att de inte kommer och tar hästarna i från oss igen. Annars går det inte.