Rättssäkerhet, yttrandefrihet, pressetik och straffskalor.
Detta är kanske inte frågor som vanligen behandlas i en ridsportblogg, men den senaste tidens många uppmärksammade fall inom ridsporten har satt dem under lupp.
Själv ser jag samband som jag inte tycker är smickrande för förbundet.
Fyra ungdomar i YR-landslaget bestraffades efter anklagelser om att de druckit alkohol i samband med EM tidigare i år. Några av ungdomarna erkände och några av dessa hävdade i efterhand att erkännandet endast kom efter en kombination av löften och hot från Svenska Ridsportförbundets sida. Löften i form av att ett skriftligt erkännande skulle få saken att “försvinna” och hot om att annars bli hemskickad.
Det kollektiva straffet för de ungdomsryttare som Svenska Ridsportförbundet ansåg var inblandade i händelsen blev sex månaders avstängning från landslagsuppdrag, vilket ryttarna meddelades efter hemkomst från mästerskapet.
Fallet togs varken upp av disciplinnämnden eller det juridiska utskottet.
Möjligen är mediauppmärksamheten det hårdaste straffet, speciellt för de som anser sig oskyldiga.
Kristina Warg
Det kan argumenteras att avstängningen är ett ”ickestraff” i många avseenden då de enskilt mest eftertraktade landslagsuppdragen (deltagande i internationella mästerskap) redan var avklarade vid tiden för avstängning. Ryttarna kan tävla på som vanligt individuellt, men då straffet blev officiellt, och det är fullt möjligt att räkna ut vilka de straffade ryttarna är, så är möjligen mediauppmärksamheten det hårdaste straffet, speciellt för de som anser sig oskyldiga.
En annan ungdomsryttare (en av de få deltagarna i YREM som inte blev avstängd för alkoholincidenten) blev flera månader innan EM anklagad för sexuella trakasserier av flertalet kvinnor, vilket inkluderade minderåriga. Svenska Ridsportförbundets juridiska utskott fann ryttaren skyldig, sex månader efter att anmälan inkommit, men valde att skicka straffansvaret vidare till sportavdelningen och landslagsledningen.
De väljer i sin tur att likställa sexuella trakasserier av minderåriga med personlig alkoholkonsumtion under landslagsuppdrag och dömde därav personen i fråga till samma så kallade ”ickestraff”.
En manlig landslagsryttare inom fälttävlan anklagas för sexuella trakasserier. Enligt det internationella ridsportförbundet FEI motiverar beteendet att ryttaren stängs av från allt tävlande i två år. Ridsportförbundet har flera månader efter att anmälan inkommit ”ännu inte hunnit utrett frågan färdigt” och ryttaren har inte mottagit något straff från Svenska Ridsportförbundet.
En kvinnlig domare namnger och anklagar vagt ett flertal ridsportprofiler för otillbörliga sexuella relationer på ett internetforum. Strax därefter döms domaren i fråga av Ridsportförbundets juridiska utskott till 18 månaders avstängning från domaruppdrag, ett straff som har en direkt ekonomisk effekt för domaren då hon inte kan utöva yrket hon har utbildat sig till inom i Svenska Ridsportförbundets regi.
Två av varandra orelaterade manliga ridsportprofiler blir anklagade för ett antal olämpliga sexuella relationer, bland annat med minderåriga. Det första fallet gäller en man som inledningsvis blir anklagad via en blogg. Tränaren i fråga namngavs aldrig men det var så pass lätt att räkna ut vem denna var att tränaren till slut själv valde att gå ut i press med namn och bild för att få möjlighet att bemöta anklagelserna. Gällande den andra mannen så bedrevs det fallet rättsligt.
I de båda fallen har männen nekat till att relationerna innefattat minderåriga men erkänt delar av anklagelserna i övrigt. Den andra mannen blev friad i svensk domstol, vilket som de flesta förstår inte behöver betyda att anklagelserna är falska, men däremot betyder att det i domstolens ögon inte är möjligt att bevisa alternativt att handlingarna är preskriberade.
Det är rättsosäkerhet i sin renaste form.
Kristina Warg
I det första fallet har Svenska Ridsportförbundets juridiska utskott bestämt att bestraffa tränaren med ett fråntagande av tränardiplomeringen. Gällande den andra ridsportprofilen har inga åtgärder vidtagits då Svenska Ridsportförbundet i detta fall kom fram till att det inte var möjligt med de bestämmelser som då gällde.
Att dricka alkohol i samband med landslagsuppdrag är inte det mest allvarliga brottet som någonsin begåtts. Att som privatperson anklaga personer för allvarliga brott på vaga grunder i ett internetforum är inte heller okej, men kanske inte det värsta brottet jag kan tänka mig.
Att sexuellt trakassera minderåriga tror jag vi alla är överens om är en värre handling.
Att sexuellt utnyttja ungdomar i beroendeställning eller till och med minderåriga är i sin tur totalt förkastligt. Men att personer blir falskt anklagade, kollektivt bestraffade eller nekas möjlighet att bestrida anklagelserna och/eller överklaga skulle jag ändå säga nästan är samma kaliber av idioti.
Det är rättsosäkerhet i sin renaste form.
Ridsportförbundet har av den ena manliga tränaren blivit dragen inför rätta gällande tillvägagångssättet för indragningen av tränarens diplomering. Såväl tingsrätten som hovrätten har nu kommit fram till att förbundet agerade i strid med sina egna stadgar.
Ulf Brömster, ordförande i Svenska Ridsportförbundet, vill dock driva fallet vidare, alltså försöka få Högsta Domstolen att ta upp fallet. ”Det är en principfråga” då det enligt Ulf gäller förbundets rätt att utse sina egna representanter. Det gäller alltså inte frågan om sexuellt utnyttjande av minderåriga. Det gäller inte frågan om det är okej att fråntas en förtroendepost efter anklagelser om felaktig behandling. Det det nu gäller är om Svenska Ridsportförbundet ska ha rätten att bryta mot sitt eget regelverk, att ändra spelregler i efterhand.
Det är en fråga värd att ta strid för enligt Ulf Brömster.
Det är skillnad på vad som är moraliskt förkastligt och vad som är olagligt. Det är också skillnad på vad som är brottsligt och om den brottsliga handlingen går att bevisa i en domstol.
Likväl är att vara anklagad inte likställt med att vara skyldig. Det är helt rätt att Svenska Ridsportförbundet bör ha rätten att ställa högre krav på sina representanter än att de ”inte ska vara dömda för sexualbrott”.
Det är uppenbart att kampen gärna tas där hjältemanteln är lätt att dra på i mediasammanhang.
Kristina Warg
De ska föregå med exempel, vara förebilder. Bryter de mot ridsportens värderingar så ska förbundet kunna agera, kraftfullt om så krävs. Men något som värderas högt i ett demokratiskt samhälle och som bör värderas högt i en demokratisk organisation som Svenska Ridsportförbundet är rättssäkerhet. Vi som medlemmar ska veta att vi behandlas rättvist, utefter förutsättningar som är klargjorda i förväg
Fokus bör ligga på att göra om och göra rätt, att förhindra att de här situationerna uppstår i framtiden – inte att sätta rättssäkerheten ur spel för att förbundets ledning vill rädda sitt anseende medialt.
Själv anser jag att en principfråga värd att ta strid för hade varit den att handlingar som i stort inte skadar någon annan person (till exempel att dricka alkohol i samband med en tävlingsfri dag på ett mästerskap) bör ligga avsevärt lägre på straffskalan än att sexuellt trakassera ett antal minderåriga.
Där hade det varit värt att ta strid, men den striden hade varit intern.
Det är uppenbart att kampen gärna tas där hjältemanteln är lätt att dra på i mediasammanhang, men när det gäller kritik kring det egna agerandet så avbryts presskonferenser och högst relevanta pressfrågor besvaras nonchalant med ickesvaren ”vad tycker du ?”.
Det är många av Svenska Ridsportförbundets representanter som gör ett enormt jobb, såväl förtroendevalda som anställda. Människor som jobbar hårt, brinner för sporten och kämpar för oss medlemmar.
Men ledningen måste likväl ta ansvar för den katastrofala hanteringen av alla dessa fall och ta tag i kulturen som idag säger att förbundet står över sina medlemmar samt ger dem rätt att behandla medlemmarna orättvist och nyckfullt.
Det är dags att hålla en omröstning om Ulf Brömster ska få fortsatt förtroende. Men om så sker så kanske Ulf anser att det är berättigat att retroaktivt förändra stadgarna och ogiltigförklara omröstningen?
Det blir nog en principfråga.
Kristina Warg
Följ Ridsport på