Kristina Warg
Blogg
Kristina Warg är hoppryttare och unghästutbildare. Häng med i en fartfylld vardag med utbildningshästar och framtidsplaner hemma på familjegården Edeby Säteri i Sörmland.
Kristina Warg
3 februari 19:05

Kristinas blogg: ”När hindret blir till en fördel”

Kristinas blogg: ”När hindret blir till en fördel”
Det är något speciellt med de lite knepiga hästarna. Foto: Lina Nydahl

Min knepigaste inridningshäst någonsin hade jag förra året. Han var den typen som helst flög hundra meter bort om man nu fick för sig att lyfta handen över midjehöjd. Väldigt rädd för all rörelse och kunde stå som fastfrusen i total skräck för att sedan plötsligt explodera åt olika håll.

Allt vi gjorde fick ganska extrema reaktioner och det var definitivt den häst vi lagt mest energi, tid och tankeverksamhet på. Nu är han turligt nog samtidigt den häst som har imponerat mest i löshoppningen så det motiverade oss så klart lite extra att ta oss igenom en knepig inridning.

Det tog väldigt lång tid att ens få lägga en arm över sadeln. När jag väl hade kommit upp och vant honom vid det momentet så var det väldigt obehagligt att skritta med ryttare. Sedan var det väldigt obehagligt att trava med ryttare. Galoppfattningar var så klart extremt läskiga och rörelsen med ryttare i galopp ska vi ens inte tala om.

Jag vänjer vanligtvis hästarna vid de inledande momenten så som longering och att ha träns och sadel själv men sedan brukar jag ta hjälp vid de första uppsittningarna och fram tills hästarna rids i alla gångarter. Oftast får jag hjälp av Fredrik, som jag har känt sedan jag var i 10-årsåldern då han började sko våra hästar. Fredrik är hovslagare med väldigt mycket hästkunskap och bor sedan många år tillbaka även här på gården.

Han har alltid ställt upp när jag behöver hjälp och idag har vi även ett samarbete där vi äger hästar ihop.  Utan Fredriks hjälp och framför allt hans lugn så tror jag inte att jag hade löst det med denna häst! Det tog tid men tillsammans så redde vi ut det utan att det blev något bakslag längs vägen.

Hux flux nio månader senare så var den här hästen, som kallas för Bello, i helgen iväg på sin första träningstävling och skötte sig helt exemplariskt! Jag ville ge mig ut med honom tidigt för att han ska få chansen att vänja sig vid de situationer som uppstår vid tävling utan att prestationen i sig var viktig, men det visade sig att han hanterade det riktigt bra.

Han hoppade runt felfritt men den stora vinsten var att han var så cool i all hantering och på sin första framhoppning. Vid uppsittning är han nuförtiden min mest väluppfostrade häst som alltid står blickstilla i och med att vi lagt så mycket träning på den biten. Han är fortfarande en väldigt känslig individ men han har numera ett stort förtroende för ryttaren och gör allt vi ber honom om.

Något annat jag tycker är häftigt är hur mycket glädje jag får från en sådan här utveckling! När jag var yngre så fastnade jag nog i att det framför allt var vinster, rosetter och pokaler som gav lycka i den här sporten men jag har märkt att jag känner väldigt mycket glädje och stolthet även från sådana här små framsteg med de yngre hästarna. Speciellt med en knepig häst som man behövt lägga extra energi på och fått ett lite extra starkt band till.

Nu är det extra spännande att få se att den där känsligheten som var Bellos stora hinder förra året kan få komma fram och bli en fördel. Jag har stora förhoppningar på honom och det ska bli väldigt spännande att få komma ut på tävlingsbanorna för första gången till våren!

/Kristina


Kristina Warg
13 oktober 13:40

Kristinas blogg: ”Frågan jag hade velat ställa till Jeroen Dubbeldam”

Kristinas blogg: ”Frågan jag hade velat ställa till Jeroen Dubbeldam”
Vår bloggare Kristina Warg har stallet fullt med utbildningshästar denna höst. Foto: Lina Nydahl

Jag är nyss hemkommen efter en lång vecka i Flyinge, där jag bara hade med mig en sexåring, Fortino SB (Favorit Ask – Orlando, äg/upf Monica Lindstedt). Sexåringarnas kval var fördelade på onsdag/fredag med finalen på söndagen. Jag behövde åka redan på tisdag vid lunch, så det har varit en utdragen vecka.

Den obetalda arbetskraft som jag tidigare nyttjat på likartade tillställningar har numera inte tid…

Jag åkte ner själv då det inte riktigt kändes motiverat att ha med någon för en häst. Det är dyrt nog att hålla med personal som sköter ruljansen hemma. Den obetalda arbetskraft som jag tidigare nyttjat på likartade tillställningar har numera inte tid då tävlingar krockar med tentor och föreläsningar. Min mamma har nämligen gått i pension och börjat plugga filosofi…

Det lyxiga denna helgen var att jag fick hjälp av riktiga proffs. Linn Hörnvall ställde upp och hjälpte mig på framhoppningen till de båda kvalen och Stephanie Holmèn i finalen. Det är häftigt med den här sporten att i princip alla hjälper varandra. Mindre lyxigt var det att vara själv fredagen då det visade sig att jag blivit matförgiftad. Det var en pers i sig att mocka, fodra, fylla på vatten och ta promenaderna med Fortino men jag överlevde och efter en lång natt på hotellet så blev det ändå en lugn, trevlig lördag.

Jag såg testridningen med Jeroen Dubbeldam på lördagskvällen och var väl den enda som faktiskt ville ställa en fråga men inte fick möjlighet. Jag hade tyckt det var intressant att höra vad han tycker om upplägget med bedömningen för fyra- och femåringarna. Inte med bedömning vs omhoppning generellt, utan det faktum att ridbarhet är 50% procent av betyget på Breeders. Vi vet ju alla att väldigt många hästar i den absoluta toppen inte har extremt hög ridbarhet.

Jag tyckte det var flera hästar som såg ut att ha lägre ridbarhet men som vilket fall, helt uppenbart, hoppade sämre.

När Jeroen och Jessica Kürten fick förfrågan att lista de egenskaper de värderar högst hos en häst så var heller inte ridbarhet i topp för någon av dem. Vi använder andra bedömningssystem i Sverige där ridbarhet är 25% av betyget (fyraårsklasserna i Falsterbo och Jönköping) och det hade varit intressant att höra om Jeroens åsikt.

Bortsett från den obesvarade frågan så var det en intressant och lärorik kväll.  Den enda jag inte höll med om var bedömningen av KannonQulan e.Kannan. Jag tyckte det var flera hästar som såg ut att ha lägre ridbarhet men som vilket fall, helt uppenbart, hoppade sämre. Jeroen gav dessutom muntligen bättre feedback för KannonQulan än för flera av de andra hästarna, så jag och fler med mig undrar nästan om det blev fel när siffrorna levererades.

Här ser ni Kristina och hennes Fortino SB.

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av Kristina Warg (@kristinawarg)

Fortino hoppade fantastiskt hela veckan och gick in i finalen med endast ett tidsfel men tyvärr höll jag inte ihop det. Trots proffshjälp från Steffi med väldigt klara direktiv om att inte göra just det jag gjorde! Ibland blir man väldigt trött på sig själv och jag hade lång tid på mig under resan hem att gräma mig över det misstaget.

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av Kristina Warg (@kristinawarg)

Väl hemma har vardagen dragit igång ordentligt. Det tajmades in det bra med några hästar som åkte hem innan Breedersveckan men nu fylls det på snabbt. Jag har växlat upp och har numera en tjej som jobbar 8-17.00 måndag-fredag och då tar jag också emot fler hästar. Från och med i helgen är det fullt med 15 hästar i träning, varav jag äger en del i en fyraåring själv och min mamma äger en treåring. Det är mycket inridning och inhoppningshästar och fler står på tur så det kommer vara full fart hela hösten!

/Kristina


Kristina Warg
8 september 14:52

Kristinas blogg: ”Därför var det det extra kul att se Chakaria”

Kristinas blogg: ”Därför var det det extra kul att se Chakaria”
Ridsports bloggare Kristina Warg på Chap III på hingstvisning i Tyskland. Foto: Privat

Så kul att Andre Thieme vann EM-guld! Jag var lite opatriotisk och hejade faktiskt på Thieme denna gång. Heiko Schmidt, som jag jobbade för i Tyskland, är nära vän och samarbetar med Thieme mycket så vi umgicks och tränade en del ihop.

Det visar hur tuff konkurrens det är i Tyskland när någon som är så duktig och erfaren som Thieme rider sitt första internationella mästerskap först som 46-åring. Att det blev guld på det känns riktigt välförtjänt!

Guldet hade även starka kopplingar till Hengststation Schmidts även genom DSP Chakaria. Schmidts mest använda hingst genom tiderna är Cellestial (som i stallet kallas Opa, alltså farfar/morfar). Han har inte många avkommor i Sverige, men är flitigt använd i Tyskland. Cellestial i sin tur är pappa till Chap I, som är uppfödd hos Schmidt och som reds av Heiko upp till 5* 1.60 under tiden jag jobbade där.

Chakaria, alltså Thiemes guldhäst, är e. Chap I. Jag har faktiskt ridit (i olika grad) Chap I, Chap II, Chap III (tre godkända hingstar, helsyskon) och ett till helsyskon. Många av de hästar jag red under min tid där hade någon slags koppling till Cellestial så det gjorde det extra kul att se Chakaria.

Jag såg framför mig att man alltid hade någon att heja eller titta på i varje klass.

Chap III var tre år när jag började där och hamnade på min lista och sedan har jag för mig att han såldes till USA som fyraåring. Chap I såldes till en sydafrikan under min tid, men Chap II är fortfarande kvar och rids av svenska Denise Svensson som är otroligt duktig,  så det är någon för oss andra svenskar att hålla koll på för både avel och sport. Chap II är en vacker kille med väldigt trevligt temperament och mycket hopp.

När jag var liten tänkte jag att det måste vara otroligt roligt att äga en godkänd hingst eftersom att det då skulle vara så intressant att se alla avkommor. Jag såg framför mig att man alltid hade någon att heja eller titta på i varje klass och att det skulle ge den där lilla extra spänningen.

Nu hade jag inte helt tänkt igenom att det inte räcker att ha en godkänd hingst för att det ska ske utan den måste även vara väl använd i aveln, men i övrigt var jag nog rätt ute. Själv tycker jag alltid att det är kul att se avkommor eller släktingar till hästar man ridit själv eller sett mycket på nära håll, oavsett om det är en hingst med tusen avkommor eller ett stos enda föl.

Vi har en väldigt småskalig uppfödning då min mamma har ett avelsto och hon är efter just Chippendale.

En till rolig sak för vår del var att Chippendale Z hade hela tre avkommor representerade i EM-finalen. Vi har en väldigt småskalig uppfödning då min mamma har ett avelsto och hon är efter just Chippendale. Han är inte heller så vanlig i Sverige men när jag jobbade i Belgien så såg jag flera fina avkommor.

Chippendale är e. Cento men har samma mamma som Winningmood som de flesta har sett på banorna med Luciana Diniz. Charlotte har än så länge fått tre avkommor, Ebba EE (e.Karmel van de Watering), Emma EE (e. Balou du Rouet) samt Elsa EE (e.Emerald) och just nu är hon dräktig med El Barone, så nu känns de extra spännande inför framtiden!

/Kristina


Kristina Warg
11 augusti 18:25

Kristinas blogg: ”Sporten gynnas av det nya formatet”

Kristinas blogg: ”Sporten gynnas av det nya formatet”
Ridsports bloggare Kristina Warg lyfter på hatten inför det nya formatet i OS. Även om det finns lite att skruva på. Foto: Lina Nydahl

Wow, wow, wow. Kan man säga något annat?

Vi är nog många som är mållösa över svenskarnas enorma bedrifter i Tokyo. Jag följde mästerskapet slaviskt från första till sista start vilket innebar en hel del kvälls- och helgjobb under veckans gång för att försöka täcka upp för de förlorade arbetstimmarna under dagtid.

Det gjorde så ont när det såg ut som att vi skulle förlora guldet på målsnöret.

Men som det var värt det!

Jag har aldrig varit med om en så spännande upplösning och kommer troligtvis aldrig få vara det heller. Det gjorde så ont när det såg ut som att vi skulle förlora guldet på målsnöret när svenskarna varit så överlägsna från start. Man ville bärga guldet för det svenska folket, för sporten men framförallt för att de svenska ekipagen förtjänade det.

Om man tittar på varje klass under OS separat så var det svenska laget bäst i varje klass. Det är helt enormt och som Henrik Ankarcrona sa, hade det funnits världsrekord i denna sport så hade de slagit det.

Om bragdguldet detta år går till någon annan än dessa OS-hjältar så vet jag inte vad jag tar för mig. Enligt mig är även de alla tre ekipagens individuella prestationer på bragdguld-nivå. Henrik och King Edward bragd är given som det enda felfria ekipaget genom sex (!!!!!!!!!) OS-rundor. Malin och Indiana för sina enorma prestationer genom hela mästerskapet, men kanske framförallt i lagomhoppningen när allt talade emot oss och de som ekipage var tvingade att leverera en snabbare omhoppning än de någonsin gjort. Som de gjorde det, med helt fläckfri ridning och hoppning från start till mål!

Jag var starkt emot det innan mästerskapets start.

Slutligen så finns det inga ord för att beskriva prestationen i att gå in som sista ryttare med all press på sig och leverera den omhoppning som Peder och All In gjorde. Ofattbart, makalöst och historiskt.

Sedan har vi det debatterade formatet för detta OS. Jag var starkt emot det innan mästerskapets start och är personligen en stark förespråkare att de individuella medaljerna ska baseras på den totala prestationen genom hela mästerskapet.

Men samtidigt så har vi inte haft ett OS likt det jag beskriver på väldigt länge. Nick Skelton och Big Star var guldmedaljörer i Rio 2016 när Peder Fredricson och All In egentligen hade det bästa totalresultatet. Nick och Big Star var däremot bäst totalt i London-OS 2012 men slutade då på femte plats individuellt.

Det gynnar sporten då det ger mer spänning för den oinitierade tittaren.

Under den här tiden har också sporten förändrats. En mästerskapsmedaljör är inte en storhoppande Cumano utan en snabb Hickstead/Nino des Buisonnets. Toppsporten handlar allt mer om fart och mindre om extremt storhoppande, felfria men långsamma hästar. Jag själv tycker att det gynnar sporten då det ger mer spänning för den oinitierade tittaren. Jag upplever även att det fåtal ryttare som glider med mer på hästens talang än på sin egen förmåga får svårare att hänga med i den absoluta toppen när det avgörs genom en snabb omhoppning.  

Att det fanns stora problem med årets formatet var uppenbart, framförallt då de svenska guldmedaljörerna sammanlagt hoppade sex fler rundor än de amerikanska silvermedaljörerna. Lagkvalet och finalen bör gå innan den individuella finalen och även agera individuell kvalifikation likt tidigare mästerskap.

Fördelen med detta format var däremot hur lätt det är att förstå, i såväl lagfinalen som den individuella. Tidigare års prat om 0.81 felpäng som omvandlades från tid till fel från dag 1 och så vidare tror jag gjorde att man förlorade en del publik.

Jag köper inte riktigt argumentet att det skulle göra det tuffare för hästarna.

Om till exempel Duplantis guld hade baserats på en sammanslagning av den höjd han hoppade på finaldagen och tre tidigare kvaldagar så hade enormt mycket av spänningen, och med den publiken, gått förlorad. Vi som är insatta i sporten kommer lusläsa reglerna och hänga med i alla detaljer, men OS är sportens skyltfönster till resten av världen.

Då är det bra om det skyltfönstret är lätt att hitta till.

Att resultaten för alla ekipage i laget räknas med förenklade sporten ytterligare. Själv tycker jag det är en fördel och jag köper inte riktigt argumentet att det skulle göra det tuffare för hästarna. Jag tror att  pressen var stor även i tidigare mästerskap med strykresultat  och det är upp till de individuella ryttaren att ta ansvaret att sätta hästens bästa först i en sådan situation.

Vissa ryttare klarar inte av det och hade troligtvis inte heller gjort det i en situation med fyra lagryttare. Själv tycker jag därför att vissa nya regler borde införas, förslagsvis att man, som i Sverige, bör bli automatiskt utesluten vid mer än 16 hinderfel per omgång och heller inte få fortsätta mästerskapet (även i laget) om ekipaget blivit utesluten. Alla rundor på 16+ fel är inte dåliga men i majoriteten tror jag att hästen mått bättre av att avbryta.

Det skulle ge ännu mer press på ryttarna då en eventuell uteslutning har en enorm effekt på lagresultatet men delvis ta bort pressen från hästarna.

Oavsett format så ser jag fram emot nästa mästerskap och nästa OS!

/Kristina


Kristina Warg
22 juli 16:54

Kristinas blogg: ”Jag blev förvånad över dopningsboxens skick”

Kristinas blogg: ”Jag blev förvånad över dopningsboxens skick”
Det blev ingen prisutdelning för Kristina Warg i år, men hon drog en annan vinstlott. Igen. Foto: Anna Nyberg

Årets roligaste tävling är över och för min del blev det platt fall. Jag tyckte själv att jag hade tajmat in det väldigt bra i år inför Falsterbo då några av de yngre förmågorna redan var ute på sommarbete, någon blev såld och några var här på korttids-kollo och åkte hem precis innan.

Jag hade bara med mig en häst till Falsterbo och vi kändes väl förberedda. Tyvärr fick vi en extremt dålig start och jag är väldigt besviken på mig själv men vi fick i alla fall med oss en felfri runda och en bra känsla hem. Bara att jobba vidare och ta revansch senare.

Vi hade inte tur på banan detta året men vi har tydligen tur i lotteriet. Förra året så blev jag och Fortino uttagna till dopningskontroll i Falsterbo efter finalomgången och i år var det dags för oss igen efter det andra kvalet.

Detta år blev jag dock ganska förvånad över boxens skick. Jag har varit med om en del dopningskontroller och även om boxen kanske inte alltid har varit skinande blank så har jag upplevt den som ordentligt rengjord vilket fall. I det här fallet var den inte plomberad vilket jag ifrågasatte men fick svaret att de precis hade öppnat den.

Väl inne i boxen så var den uppenbart inte desinficerad då det låg både urin och avföring från tidigare häst/hästar. Dels har vi smittorisken men rent teoretiskt så sägs det att hästar kan ta upp substanser genom att lukta på andra hästars urin. Skulle då någon av de hästar som provtagits tidigare under dagen ge ett positivt utslag så kan man ifrågasätta alla de efterföljande resultaten.

Nu har jag svårt att tro att det skulle ske, chanserna är nog små att någon ens har några otillåtna substanser i sig och i så fall är det nog minimal risk att de små mängderna som kan upptas i en sådan situation dels skulle hinna upptas i blodet eller för den delen ge utslag. Oavsett så blev jag förvånad över boxen även om allt annat så klart sköttes exemplariskt.

Det var annorlunda i Falsterbo i år och i ett mindre format än vanligt, men det var ändå väldigt kul att få komma iväg på en tävling med lite mer atmosfär än de publikfria varianterna som pågått det senaste året. Jag hade som sagt bara en häst med mig så det blev lite av en semester för egen del. Väl hemma från Falsterbo så fick jag hit fem hästar från USA av alla ställen och ett gäng sätts igång igen efter sommarvilan, så nu är det fullt upp igen!


Kristina Warg
9 juni 19:51

Kristinas blogg:”Vill man inte betala mest får man vara attraktiv på andra plan”

Kristinas blogg:”Vill man inte betala mest får man vara attraktiv på andra plan”
Vår bloggare Kristina Warg har stallet fullt med utbildningshästar denna höst. Foto: Lina Nydahl

När jag började få en relativt stabil kundkrets och ekonomi och på allvar började fundera på att leta efter extra hjälp så hade jag den stora turen att få mail från en tjej som letade jobb. Jag hade haft en person som arbetade på timme i perioder men inte regelbundet. Alwa som mailade hade tränat för mig tidigare men var ung och skulle ta ett sabbatsår från gymnasiet.

För min del innebar det lägre sociala avgifter så jag tänkte att det var värt att prova även om jag var lite skeptisk i början. Mycket av det jag uppskattade med mitt jobb då var friheten att lägga upp dagen som det passade mig. Jag var rädd att förlora för stor del av den frihetskänslan om jag skulle jobba tillsammans med någon.

Utöver det är arbetssituationen i stall sådan att man jobba ganska nära varandra så viss personlig kemi är ändå viktig. När jag jobbade som ryttare utomlands så fungerade jag inte alls med de typer som föredrog att jobba i sakta mak och inte tog några egna initiativ, så det fanns så klart en oro från min sida att det inte skulle funka.

Det visade sig dock vara hur bra som helst och jag kan inte vara nöjdare med Alwa som har jobbat med mig den senaste tiden! Jag tycker själv att jag hade väldigt tur att hitta någon som är både pålitlig, väldigt arbetsam och duktig direkt. Men nu ska Alwa börja plugga igen till hösten vilket jag tycker är helt rätt även om det tar emot för egen del och jag måste börja leta efter någon ny.

Jag tror att många inom hästbranschen glömmer bort att reflektera över sin chefsroll. Det är svårt att vara en bra chef och det är nog något man ständigt måste jobba på.  Att ta hästskötare för givet eller förlita sig på “elever” som jobbar 24 timmar och dygnet för fickpengar, ja det tror jag blir allt mer förlegat. Snarare kommer det bli allt högre konkurrens om kompetent personal och vill man inte betala allra mest så måste kan vara attraktiv på andra plan.

Själv lärde jag mig mycket under tiden jag jobbade i andra stall, såväl om hur man bör och inte bör vara som chef. Jag funderade en del på hur jag själv var och ville vara i den rollen och vad jag ville ta med mig. I mitt fall handlade det på den tiden inte så mycket om lönen eller arbetstider utan det som avgjorde om jag trivdes var framförallt känslan av att utvecklas, lära mig nytt och få viss uppskattning för hårt arbete.

Men som arbetsgivare vill jag ha vettiga villkor avseende såväl lön som arbetstid. Sedan är det så klart en sak att veta hur man vill vara som chef och en annan att genomföra det men det känns som en bra start att i alla fall ta och fundera på hur man beter sig och hur man kan utvecklas i det avseendet.

Just arbetskostnaden är väldigt hög och att anställa är ett stort steg. Säg att man har tolv hästar i träning och då behöver vara en ryttare och en hästskötare på heltid (i verkligheten jobbar i alla fall en av dessa mer än heltid). Om de ska ha kollektivavtalsenlig lön så är det runt 60 000 kr i månaden, vilket ger en kostnad på 5000 kr/ månad per häst.

Utöver det tillkommer kostnader för foder, strö, boxplats, utrustning, slitage, tillgång till transportmedel och så vidare och vi är snabbt uppe i höga summor. Sedan läggs moms på det och så är det få privatpersoner som har råd att lämna iväg en häst för utbildning. Jag upplever ändå att allt fler har förståelsen för de prisnivåerna och att förväntningarna är mer rimliga från hästägare som frågar om just pris.

Som det ser ut nu så letar jag efter någon som kan jobba halvtid, generellt förmiddagar 8-12.00 men det kan vara viss flexibilitet. Det handlar framförallt om att sköta stallsysslor på morgonen och sedan förbereda hästarna för ridning. Start i augusti.

Vid intresse får ni gärna maila kristina.warg@edeby.se med information om er själva.

/Kristina


Kristina Warg
2 juni 10:53

Kristinas blogg: ”Fullt ös medvetslös”

Kristinas blogg: ”Fullt ös medvetslös”
Det har varit fullt upp med unghästtester, tävlingar och annat den senaste tiden.

Här har det känts som fullt ös medvetslös de senaste veckorna så jag har inte riktigt hunnit med bloggandet. Tävlingarna och unghästttesten går på högvarv samtidigt som min kvällssysselsättning som gräsmatteansvarig har dragit igång på allvar.

Två av treåringarna har avklarat sina unghästtest där Maggio Moon MZ (Cristallo II-Corleograf) hoppade hem ett diplom och Cream on Top SH (Crusader Ice-Irco Mena) klass 1.

De har nu åkt hem till sina ägare på sommarbete men jag har kvar en salig blandning 3-åringar i träning. Det är några eftersläntrare som kom igång sent och några känsliga individer som behöver mer tid.

194012375_873287990068414_2998626018608385775_n
Det har varit många nya erfarenheter för de yngre förmågorna.
193628471_506702157194155_1722264530679419493_n
Alltid kul med en rosett!

Två av fyraåringarna har tävlingsdebuterat med bravur och några andra står på tur för att snart ge sig ut. Just nu har jag faktiskt inga femåringar i träning men sexåringarna har hållit fanan högt. Calix (Cavall Ask-Diarado) satte nollan i första omgången av Global Youngster Truck – serien och Fortino SB (Favorit Ask-Orlando) har radat upp felfria rundor i 130.

Lite off topic så la jag ut på instagram att jag tänkte testa att ha torv under halmen och fick enormt mycket respons. Val av strömedel verkar vara ett engagerande ämne! Det var alltifrån de som provat och älskat till de som tyckte det var den mest idiotiska idèen någonsin.

193597822_488315002282397_224631335540143658_n
Torv och halm – den perfekta strökombinationen?

Just nu har jag halm där vi mockar varje dag men tar ut det blöta och kör in en halmbal som vi halmar upp alla boxar med två gånger i veckan. Själv tycker jag att spån är enklast att mocka men anser att det är svårt att få riktigt fräscht, utom möjligen precis när man lagt in en ny bal. Jag lägger ungefär samma summor på halm som jag tidigare la på spån men då använder jag större mängder och har riktigt rejält med strö så det ger en härlig känsla för både människor och hästar.

Jag tycker att halm är det bästa strömedlet (förutsatt att det är bra kvalite) och för min del är det värt att ha det även om det är lite mer jobb. Jag har tidigare haft spån och då både med och utan bädd. Spån är som sagt mer lättmockat och tar mindre plats (även om halmgödsel brinner snabbare) men hur noggrann man än är så ser det aldrig lika fräscht ut som en riktig halmbox. Nackdelen med halm är dock att det blir ganska stora mängder som går åt då uppsugningsförmågan inte är bäst.

Innan jag bytte till halm så funderade jag på att provat spånpellets men avstod då jag tycker det känns onödigt jobbigt att få ett extra arbetsmoment när det ska blötas. Nu har jag istället funderat ett tag på att prova att ha torv under halmen och så blev jag extra inspirerad av artikeln i senaste Ridsport om just torv.

Jag ogillar egentligen torv då det är så mörkt och lägger sig som ett topplager på alla hästar men jag hoppas kunna få fördelarna (uppsugningsförmågan) utan allt för många nackdelar om man har det under ett tjockt lager halm. Jag har valt att inte ha bädd då vi inte har en lösning för att mocka ut maskinellt och jag anser att en bädd på bara halm blir helt brutalt tungt att mocka ut, i alla fall om man har många boxar. Jag fick som sagt mycket respons på instagram och de flesta som var nöjda med torv- och halmkombinationen verkar ha haft bädd så det kanske är något för mig att prova… Jag ska utvärdera detta i alla fall och återkomma i frågan. Fortsättning följer!


Kristina Warg
12 maj 19:47

”Hur kan man slippa det tidsödande momentet mockning?”

”Hur kan man slippa det tidsödande momentet mockning?”
Kristina Warg är bloggare på Ridsport. Foto: Privat

Varje dag när vi mockar så tänker jag på hur man skulle kunna slippa det tidsödande momentet. Hade jag byggt ett helt nytt stall idag så hade jag helt klart velat ha längor med utdragbara mellanvägggar som man kör ut med traktor i kombination med skraputgödsling & gödsellucka i varje box för den dagliga renhållningen. Rent krasst så innebär det stora investeringar som, för att det ska löna sig, troligtvis kräver en typ av stordrift som jag inte eftersträvar.

Fördelar med lösdriftssystem tycker jag är valfriheten för hästarna.

I dagsläget finns det på gården ett traditionellt stall där vi tar in/ut hästarna och mockar varje dag, samt en lösdrift för avelssto och unghästar (hästar som inte tränas) med fri tillgång på grovfoder. Fördelar med lösdriftssystem tycker jag är valfriheten för hästarna och att valfriheten i de allra flesta fall även sammanfaller med att de rör sig mer självmant. Det är en del jobb för att sköta en lösdrift då det även där krävs regelbunden mockning av belastade ytor, men generellt så anser jag att det finns fler arbetsområden där man kan använda maskiner (traktor) än det är i ett traditonellt boxsystem.

Fördelarna med box är att det är mer flexibelt sett till sammansättningen av hästar samt lättare att individanpassa, med avseende på foderstater men även flocksammansättning i och med att alla inte måste umgås med alla. I ett stall likt mitt där hästägare lämnar hästar på utbildning så blir det en del omsättning på hästarna vilket gör det svårt om man har stora flockar. Det finns så klart möjligheter till individanpassade fodergivor även i lösdriftsformat men min uppfattning är att det systemet kräver en ganska stor investering och då framförallt görs i grupphållning med ett större antal hästar.

Jag har funderat på att ha en lösning med ett lösdriftshall i mitten.

Någon gång i framtiden hoppas jag att vi skulle kunna göra en lösning som ger möjlighet till mer valfrihet än det traditionella systemet med boxar gör idag men som även kan erbjudas till de hästar som är här en kortare period. Jag har funderat på att ha en lösning med ett lösdriftshall i mitten där varje hörn av hallen blir en egen avdelning med en tillhörande större hage.

I mitten av hallen är idéen att ha ätfronter och då kan någon “avdelning” kan ha fri tillgång på grovfoder och någon ha till exempel höautomater. Tanken är att hästarna företrädesvis skulle kunna gå två-tre stycken i dessa “avdelningar” och att man kan sätta ihop grupperna med avseende på hur de funkar ihop, tiden de ska spendera på plats och mängden grovfoder de kräver.

Själv skulle jag gärna ha mina egna tävlingshästar i ett liknande system.

Då de ändå skulle ha hästar runt omkring i de andra avdelningarna så kan man i speciella fall ha någon själv men det möjliggör även att den vanliga kompisen kan åka iväg på träning/tävling.

Någon typ av lösning likt ovanstående system tror jag skulle vara ett perfekt komplement till de alternativ vi har nu (traditionellt stall samt lösdrift i större flock med fri tillgång på grovfoder). Frågan är om det finns en efterfrågan för dessa nya typer av lösningar hos hästägarna som lämnar iväg sina hästar i utbildning? Själv skulle jag gärna ha mina egna tävlingshästar i ett liknande system så länge de har väl anpassade förutsättningar (väl dränerad hagmark med hårdgjorda ytor och noggrann skötsel av dessa).

/Kristina


Kristina Warg
28 april 19:33

Kristinas blogg: ”Hästen hoppade som en miljon”

Kristinas blogg: ”Hästen hoppade som en miljon”
Kristina Warg är bloggare på Ridsport. Foto: Privat

Nu har äntligen tävlingarna dragit igång igen för min del.

Det började förra helgen med fint väder och fina tävlingar i Enköping på Schultz Arena för att sedan följas upp med snålblåst, snö och förfrusna händer i Sundbyholm. Några av hästarna gjorde fina debuter på nya höjder och lilla favoriten Fortino SB (6 år Favorit Ask – Orlando, äg/uppf Monica Lindstedt) kvalade snabbt in till Falsterbo. Nu har jag några veckors tävlingsvila innan tävlingarna drar igång i Norrköping.

Där är tanken att de äldre hästarna ska starta men även att några av fyraåringarna ska göra tävlingsdebut. Jag gillar att göra de första starterna med fyraåringarna på just Åby/Norrköping Horse Show. Det är alltid trevliga och inbjudande banor för unghästarna med en inramande atmosfär som hjälper dem med koncentrationen.

Men herrejösses vad den galopperade när vi kom ut!

Även unghästtesterna drar igång nu och här hemma har de första två deltagarna anlänt för att påbörja sina avslutande förberedelser. Det är lite finlir med löshoppningen men i övrigt är det mest uteritter som gäller för att få naturlig hjälp med framåtbjudningen.

Här om dagen red jag för första gången ut på en nyligen inriden treåring och blev så otroligt imponerad av galoppkvalitèn när vi kom ut och fick gasa på med en trygg ledarhäst. Hon har sett väldigt fin och balanserad ut från marken men uppsuttet på liten yta är det så klart svårt att visa hela registret. Men herrejösses vad den galopperade när vi kom ut. Hoppas verkligen att vi kan få fram den galoppen på testet sedan!

178457720_496322615046516_556463688687818428_n
Tävling i snön i Sundbyholm. Foto: Privat

Jag fick samma wow-känsla i hoppningen med en fyraåring som har varit här i en kortare tid. Den har genomgående varit väldigt trevlig men här om dagen var det som att poletten trillade ner. Den har hela tiden varit försiktig men nu började den hoppa som en miljon, med fantastisk bjudning, power och scope.

Det togs ett kollektivt beslut om att grimma, grimskaft och spruta skulle hållas på 100 meters avstånd.

Det är de där tillfällena som gör det så kul att jobba med unghästar, utvecklingen kan verkligen gå så fort. Det ger mycket motivation in det vardagliga arbetet med alla hästarna!

Utöver tävlingsstarter så börjar det närma sig betessläpp för den yngre generationen. Jag hoppas kunna släppa dom nu början på maj så jag har “fångat in” och avmaskat hästar på lösdriften. De är luriga där, vanligen när jag kommer finns det inget roligare än att hänga med mig och helst stå så nära som möjligt för att undersöka alla roliga saker som jag har på mig och framförallt få koll på hur många morötter jag har i fickorna.

177292674_1868459716642246_4346782836771781612_n
Uteritt med 3-åring i mer snöstorm. Foto: Privat

Men när den första hästen var missnöjd med smaken så togs det ett kollektivt beslut om att grimma, grimskaft och spruta skulle hållas på 100 meters avstånd från flocken och jag fick snällt återkomma vid ett senare tillfälle när den ursprungliga missnöjet lagt sig.

Inte så där överdrivet uppskattat från min sida men då var det allt tur att fyraåringen hoppade så bra istället, som kompensation.

/Kristina


Kristina Warg
14 april 20:05

Kristinas blogg: ”Vad är ett bra hästliv?”

Kristinas blogg: ”Vad är ett bra hästliv?”
Kristina Warg konditionstränar Calix de Merignat (e. Cavall Ask - Diarado) på markerna kring familjens gård Edeby säteri. Foto: Privat

Vi kan nog alla hålla med om att den stora majoriteten hästar, alltifrån shetlandsruss till halvblod, skulle ha ett bra liv utan att ridas eller tränas. Det viktiga är tillgång till mat, vatten, stora ytor med social samvaro tillsammans med andra hästar och veterinärvård vid sjukdom.

Nu är det inte särskilt många hästägare som är intresserade av att hålla hästar under dessa premisser. Att ha häst innebär enorma kostnader och den ekonomiska aspekten spelar en stor del i att vi ofta  “förväntar” oss någon slags motprestation från hästens sida utöver att existera.

Det kan vara alltifrån att hästen förväntas delta i skogspromenader till att tävla på elitnivå.

Det som blir fel är när hästens egenskaper inte stämmer överens med ägarens förväntningar/förhoppningar, vilket kan ske genom ett misslyckat köp eller genom att en skaderelaterad problematik förändrar hästens förväntade användningsområde.

Är det etiskt försvarbart att ta bort en häst för att den inte längre passar för ägarens användningsområde?

Jag skulle gissa att de flesta hästar som tas bort i förtid görs så på grund av akuta skador (till exempel benbrott), sjukdomar som gör dem farliga för sin omgivning (neurologiska) eller kroniska skador som hindrar dem från att leva ett normalt hästliv.

Alla dessa är självklart sorgliga fall men när det blir riktigt tragiskt är när hästar döms ut på grund av skaderelaterad problematik som skulle ha kunnat lösas med en ny miljö/ryttare eller genom att anpassa förväntningarna på hästens motprestation.

Är det etiskt försvarbart att ta bort en häst för att den inte längre passar för ägarens användningsområde? Man kan hoppas att det endast är ett fåtal hästar tas bort för att ägaren ska få ut livvärdet från försäkringen. Jag skulle tro att det största problemet oftast ligger i att omkostnaderna för att hålla en häst, oavsett användningsområde, är väldigt höga.

Det gör att det för många hästägare är en omöjlighet att behålla hästen vars användningsområde drastiskt förändrats, samtidigt som de införskaffar en ny häst som ska uppfylla de ursprungliga förhoppningarna. Att “bli av med” en häst med någon typ av skada på annat sätt än avlivning är ofta en komplicerad process och ställer oss dessutom inför ett nytt etiskt dilemma – risken att hästen hamnar i fel händer och får det sämre.

Här finns det dessutom hundratals infallsvinklar och synsätt med risk för konflikt. En person som köper en skadad häst kan anse sig ha lyckats rehabilitera hästen och återför den i dess ursprungliga arbete, medan säljaren anser att hästen har en kronisk skada och därav att hästen har en helt förändrad användbarhet. Hästar avlivas med argumentet att ett ägarbyte skulle kunna leda till eventuellt lidande, medan andra hävdar att ägaren inte vill låta hästen gå vidare på grund av risken för “förlorad prestige” i det fall att annan ryttare lyckas.

Det finns alltid flera sidor i varje konflikt och i många fall kan det finnas veterinära expertutlåtanden på båda sidor.

Försäkringsbolagen har genom smart marknadsföring intagit någon slags hjältestatus i den här frågan i och med egna projekt med rehabilitering av utdömda hästar. Jag anser dock att de bär en del i problematiken då flera av bolagen gör allt i deras makt och lite till för att undkomma betalningsansvar vid skador.

Win-win-win till försäkringsbolagen.

Om hästens nuvarande ägare nekas täckning för en skada på grund av att försäkringsbolagets bedömer den som uppkommen innan försäkringen tecknades (tex innan köp) så tvingas de processa mot säljaren för att få ut någon som helst ersättning för den skada/sjukdom som de trodde sig vara försäkrade för. Oftast är det tveksamt hur, när och var en skada uppstår och det öppnar upp många kryphål för försäkringsbolagen.

Hur många gånger har vi inte hört att hästen bör vara försäkrad från föl i samma bolag för att täcka dolda fel? Det i sin tur leder till en inlåsningseffekt som hämmar konkurrens och leder till ytterligare ökade priser för försäkring. Win-win-win till försäkringsbolagen.

Att flytta levande djur från konsumentköplagen till köplagen är inte en universallösning på något sätt, varken gällande ett djurskyddsperspektiv eller gällande rättssäkerhet. Det kommer inte förändra ovanstående problematik kring ägarens ansvar när hästen inte längre kan leva upp till förväntningarna, vare sig det är skade- eller hanteringsrelaterat. Jag tror heller inte att det kommer leda till en större nedgång i antalet hästar som tas bort på “felaktig” grund. Den största skillnaden blir att bevisbördan förflyttas vilket förhoppningsvis leder till färre rättsprocesser totalt sett och en potentiellt mindre utsatt situation för den drabbade hästen.

Förmedlaren kan bli solidariskt återbetalningsskyldig för inte bara 100% av försäljningsbeloppet utan även omkostnaderna.

Risken för säljare vid hästförsäljningar är enorm i och med att vi teoretiskt kan dömas att betala alla omkostnader som köparen haft för “varan”(hästen). Det är få andra varor vars omkostnader potentiellt kan uppgå till tiotusentals kronor i månaden och som dessutom väsentligt överskrida inköpsbeloppet. Oavsett om det är konsumentköplagen eller köplagen som ska tillämpas så anser jag att detta är något som det bör sättas ett tak för.

Det blir extremt skevt i de fall då säljaren driver företag i form av enskild firma då de personligen blir ansvariga för hela beloppet vilket kan leda till en (livslång) personlig ekonomisk katastrof. En annan extrem skevhet i lagen blir då företagare förmedlar hästar i utbyte mot en procentsats. Där kan förmedlaren bli solidariskt återbetalningsskyldig för inte bara 100% av försäljningsbeloppet utan även omkostnaderna. Fastighetsmäklare kan inte ställas till svars för dolda fel vid en fastighetsförsäljning och kanske skulle det vara möjligt att införa någon liknande funktion för hästförmedlare, även om det självklart skulle kräva någon typ av institution som sköter översynen.

Lösningen för att minska risken som säljare i dagsläget blir teoretiskt att lusläsa konkurslagen och försöka ha så lite tillgångar som möjligt i bolaget som säljer hästar samt förflytta dessa på sätt som inte kan återkrävas av ett eventuellt konkursbo. Då blir det (efter den ursprungliga rättsliga processen) konkurslagen som ska tillämpas med tillhörande process för att köparen ska få ut några pengar alls.

En krånglig och ej hundraprocentig lösning som dessutom rent praktiskt leder till en försämrat skydd för privatpersoner och ökade kostnader för samhället i stort.

Summa summarum så anser jag att en förflyttning av levande djur från konsumentköplagen till köplagen inte är en lösning på alla problem som uppstår gällande försäljning av djur, men det är en bit på vägen.

/Kristina

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 99 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 120 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

69:- i månaden