Helena Lundbäck: ”Det är skönt att vara tillbaka med en seger”

Med Mynta och en bubblande personlighet hoppade Helena Lundbäck in i ridsportens finrum på seniornivå, när hon som en av fyra tog sig till VM-final i Jerez 2002 – det var första gången en svensk ryttare lyckades med det. Fem år tidigare hade ekipaget ridit hem ett individuellt guld på young rider-EM.

Efter Mynta följde topphästar som So What och Madick, och Erbblume som Helena red i OS 2008 och VM 2010. Men sedan tog det stopp.
– Kentucky var mitt sista mästerskap, sedan dess har jag inte ridit på den nivån, konstaterar Helena Lundbäck, strax efter att hon har gjort någon form av comeback och oväntat vunnit derbyt i Falsterbo.

– Det är väldigt väldigt skönt att vara tillbaka, jag har varit långt ifrån att ens bli inbjuden hit till Falsterbo de senaste åren, så det är skönt att vara tillbaka med en seger. Det var jättekul att få till det med just den här hästen – det kunde ha gått åt pipan också.

Hon säger att hon har börjat om efter turbulenta år där innan VM 2010.
– Jag var lite trött på att ta in hästar från hästägare efter Madick-grejen, det kanske är dumt för oftast blir det ju faktiskt bra med hästägare. Men istället har jag avlat och även köpt fölungar, så det som kommer upp nu är delvis resultatet av det. Visst, vi har några få hästägare, men vi har ett annat upplägg nu, säger hon.

Att Antina V’T Merelsnest Z (ZANG sto -12, e Arko III-Lord Z, uppf Stoeterij’t Merelsnest, äg R&H Horses AB) var en häst som Helena skulle vinna ett derby med var kanske inte något hon hade gissat, även om hon tycker att stoet tagit träningen bra. Men det är värre med allt runt omkring.

– Jag hade inte kunnat föreställa mig att dagen skulle sluta så här, även om jag kanske hade en känsla av att hon skulle kunna bli en bra derbyhäst – hon är modig på hinder, men hon har stora problem med omgivningen.

Orolig för vattengraven

Det första målet var att få stoet att stanna kvar inne på banan.
– Om hon inte skulle springa ut från banan, om hon faktiskt vågade gå in där, så tänkte jag att hon nog skulle kunna klara hindren – hon är försiktig även om hon tar sig över hindren på ett lite eget sätt. Men jag har aldrig hoppat något liknande med henne, det här var första gången jag hoppade stor vattengrav till exempel.

Det blev därför en något otrevlig överraskning när Helena gick banan och fick se att vattengraven fanns med.
– Min plan var att testa att rida an på den, men om hon hade tvekat så hade jag avbrutit.

Jag är inte någon superbra tidsryttare heller, jag är rätt långsam.

Så i en klass som började med planer på att utgå, blev det till slut seger som ensam dubbelnolla. Men Helena var inte särskilt sugen på att rida omhoppning.
– När det blev omhoppning så kände jag bara ”nääää”. Men min plan var att bara göra en lugn mjuk runda – i dagsläget har jag inte en chans att rida ifrån ryttare som Andreas Schou och Janne Friederike Meyer-Zimmermann med Antina. Jag är inte någon superbra tidsryttare heller, jag är rätt långsam. Det visste jag att det skulle jag inte klara, så jag hade helt enkelt turen på min sida.

Köptes som föl

Antina köptes av Helena och maken Roberto Cristofoletti som föl, och i början var det Roberto som red stoet.
– Men hon är mer en sitta-still-häst, en lite mer nervös typ av häst, så efter ett tag så ville jag byta en av mina hästar, som inte passade mig, mot Antina. Hon är lite speciell i sitt sätt och sin teknik, konstaterar Helena.

Det 9-åriga stoet är fortfarande ganska grön i större klasser, även om hon har tävlat en del under våren. Familjen har varit stationerade på en anläggning utanför Milano i Italien i tre månader och Falsterbo blev ett stopp på vägen tillbaka hem till Östergötland.

– Hästarna är lite trötta nu, efter en lång resa och vårsäsong. Men Antina var inte så trött på banan, det hjälpte nog till med atmosfären här – då fick hon en växel till, faktum är att nu när hon var lite trött så började hon hoppa lite bättre, hon använder sin kropp bättre. Då kan jag rida lite mjukare och hon hoppar istället för att springa in i hindren. Hon får gärna lite för bråttom, men det känns som om hon utvecklas hela tiden.

Sju avelsston säkrar tillväxten

Nu väntar lite vila och återhämtning för hästarna, Antina och 11-årige Sportman som går söndagens Grand Prix. Under tiden pågår full aktivitet hemma på gården i Norrköping, där familjen nu inte bara har tävlingshästar – aveln har blivit ett stort intresse och ser till att det finns nya potentiella stjärnor som väntar.

– Jag har bra märrar, och jag tycker att det är väldigt kul med avel. Jag har Myntas barnbarn som ser väldigt bra ut, och en hingst som är Myntas son som nog kan bli en bra speedhäst – han är intelligent som Mynta. Vi har sju avelsston, det är lite för många men de har ju en förmåga att föröka sig…

Läs mer om hur det gick i Falsterbo Derby