Svensk laganda kan ge VM-medalj

Det är i dressyrens lagtävling det kan bli svensk VM-medalj, i alla fall så som formen ser ut hos de VM-aktuella ekipagen när denna artikel skrivs. Lagankaret Patrik Kittel har vid flera tillfällen sagt att det är lagtävlingen han prioriterar, det är den som är viktigast för honom – och där har han säkert med sig sina lagkamrater.

Den svenska VM-truppen är densamma som bronsgänget från EM, så när som på Rose Mathisen/Zuidenwind som har ersatts av Juliette Ramel/Buriel. Det kan också hända att Patrik Kittel och Tinne Vilhelmson Silfvén inte rider sina bronshästar.

Kittel och Vilhelmson Silfvén är grundbultarna i laget. De har massor av mästerskapsrutin och ingick båda bland annat i det fjärdeplacerade laget på OS i Hongkong 2008 och i det sjätteplacerade laget på VM i Caen 2014.

Denna rutin betyder massor – inte bara under själva mästerskapet utan även innan. Att formtoppa en häst och sig själv är inte enkelt. Inte heller att förbereda en häst inför en lång resa över Atlanten.

Therese Nilshagen och Juliette Ramel är färskingarna i truppen. Men båda var med på OS i Rio som debutanter på internationellt mästerskap på seniornivå. Där fick de i allra högsta grad lära sig spelets regler och hur mycket oförutsett som kan hända.

Therese Nilshagen grät tills hon inte hade några tårar kvar efter att hennes Dante Weltino inte var fräsch i den inledande besiktningen. Medresande reserven Mads Hendeliowitz kastades in i hetluften, levererade i lagtävlingens Grand Prix men strök sig efter Grand Prix Special, då hennes guldklimp Buriel inte kändes helt okej.

De här upplevelserna har sannolikt stärkt de båda tjejerna, gett dem erfarenhet av att hantera oväntade och oönskade situationer inför hela ridsportvärlden. De vet att de klarar att stå framför ett pressuppbåd och berätta vad som har hänt och vad de känner. De vet hur det känns när förutsättningarna plötsligt ändras och inget blir som det var tänkt.

Det svenska lagets samlade erfarenheter av framgångar och motgångar, och att de i många fall har upplevt dessa tillsammans och har lite koll på hur lagkamraterna fungerar i olika situationer, kommer att bli en stor tillgång under VM. Likaså förbundskapten Bo Jenås långa erfarenhet – han har varit på sin post sedan 2008.

Om hela svenska truppen kan leverera optimalt i lagtävlingens Grand Prix samtidigt som övriga resultat går Sveriges väg kan det bli en VM-medalj för Sverige. Det är 20 år sedan sist. 1998 blev det ett brons i italienska Rom genom Louise Nathhorst, Ulla Håkanson, Annette Solmell och Jan Brink. Det står även ett OS-kval på spel då de sex bästa lagen utöver Japan får en biljett till Tokyo.

Det som kan ändra på medaljchanserna är om inte den bästa svenska truppen kan åka eller starta när det väl är dags. Rose Mathisen och Antonia Ramel är båda högst kompetenta reserver – men det är inte troligt att någon av dem når upp till samma klass som de fyra ordinarie när det väl gäller.

En annan risk är ryttarna och/eller hästarna kan bli övertaggade när det väl är dags om de känner att medaljen är inom räckhåll. Juliette Ramels Buriel har till exempel gett henne händerna fulla inne på banan mer än en gång.

Förutsättningar och regler har ändrats men det som består är suget efter medaljer hos ryttarna, viljan att skriva in sig i historieböckerna. Det här världsmästerskapet kan bli det där alla bitar faller på plats för första gången på 20 år.

Detta är en analys, en personligt skriven text där skribenten själv står för sina åsikter. Texten var publicerad första gången i Ridsport nummer 16/2018. Sedan texten skrevs har saker hänt med både det danska och det franska laget.