För något halvår sedan fick jag frågan om jag kunde ta emot en häst som tidigare tävlat svår klass. Den reds då av en junior som hade kvalat hästen till JSM men nu skulle sälja. Jag kände mig tvungen att tacka nej då jag vet att hästen i fråga gjorde sig bäst i 140-klasser och högre och dessutom var så pass säker att jag dagen efter hade kunnat gå in i svår klass med just den hästen.
Låter mitt svar då konstigt? Ja det tycker jag med. Det var dessutom en häst som jag själv tidigare tävlat upp till S** i Tyskland under tiden jag var anställd där, lite drygt två år tidigare. När jag flyttade hem fick jag honom med mig och han såldes sedan här i Sverige.
Anledningen till att jag var tvungen att tacka nej är de, vad jag tycker är, helt skeva kvalreglerna som används i Sverige idag.
Har du två felfria 140 får du starta alla hästar i klasser upp till 140, du behöver alltså inte kvala in varje enskild häst (gäller ej unghästar). En fullt rimlig regel tycker jag då man själv kan bedöma om ekipaget är redo för en 130/140-klass. Det som jag motsätter mig är det lilla tillägget som lyder
“Hänsyn tas till resultat som erhållits under de senaste 24 månaderna”.
Min fråga då är: Vad händer efter 24 månader? Är jag en sämre ryttare? Har jag förlorat min förmåga att bedöma om hästen i fråga är redo för klassen? Efter 24 månader måste jag alltså börja om från 120 med alla hästar. Skulle jag få in en rutinerad 150-häst i stallet för försäljning så skulle jag alltså behöva hoppa två felfria 120-klasser och två felfria 130-klasser innan jag ens får starta en 140.
Summa summarum blir att ingen kommer lämna en sådan häst till en ryttare med dessa kvalbegränsningar
Säg då att jag råkar ha ett tidsfel eller ett nedslag i någon av klasserna – ja då tar det ännu längre tid innan hästen kan få komma ut och prestera på den nivå den är kapabel, vilket ofta är en förutsättning för försäljning. Summa summarum blir att ingen kommer lämna en sådan häst till en ryttare med dessa kvalbegränsningar och det gör det alltså ännu svårare för ryttaren i fråga att uppfylla de kvalbestämmelserna i framtiden.
Hoppning är en färskvara men jag vet flera ryttare som framför allt arbetar som unghästutbildare men är fullt kapabla att rida vilken häst som helst i 130/140-klasser och som då drabbats av den här regeln i sitt yrkesutövande.
Det finns många riktigt etablerade ryttare som har haft perioder där de fått träda tillbaka med yngre hästar. Ytterligare en aspekt i det hela är att det är könsdiskriminerande då det i mycket högre utsträckning drabbar kvinnor.
Ytterligare en aspekt i det hela är att det är könsdiskriminerande då det i mycket högre utsträckning drabbar kvinnor.
Att bli borta en längre tid från tävlande vid graviditet är inte ovanligt men det är inte något som påverkar män. Rent teoretiskt så skulle till exempel Malin Baryard-Johnsson enligt de svenska reglerna, om hon blev borta från tävlandet i 24 månader av någon anledning, behöva börja om från 120-nivå med Indiana om hon vill tävla i Sverige.
Nu är jag galaxer ifrån Malin rutinmässigt men det irriterar mig enormt att jag inte anses kunna bedöma om en häst är redo för 130. Jag hade kanske kunnat acceptera det om det inte var så otroligt mycket i TR som är totalt motsägelsefullt. Som senior måste du kvala till 150 genom att prestera två felfria 145-rundor (det skiljer alltså 5 cm). Är du däremot 16–21 år gammal så är du kvalad till 160 om du presterar två felfria 140-rundor. Är du en yngre ryttare som därav troligtvis har mindre rutin, så har du enligt TR bättre förutsättningar att bedöma vad din häst är redo för, det låter ju rimligt?
Idag kvalar du till SM i klasser som är lägre än vad de ska hoppa på själva mästerskapet
När jag red ponny var det ganska strikta kvalregler och att ta sig till ett SM var tufft. Idag kvalar du till SM i klasser som är lägre än vad de ska hoppa på själva mästerskapet.
Det är många unga ryttare som debuterar på en ny höjd först i SM-finalen. Det känns också rimligt och som ett säkert upplägg för både ponnyerna och ungdomarna – eller? Det verkar vara grundfilosofin för TR – ju yngre du är och mindre rutin du har, desto bättre förutsättningar har du att avgöra vad ni som ekipage är redo för.
Under min J/YR-tid hade jag hästen Quidam de Ceasar som tävlade på 150-nivå och därav tillät mig starta andra hästar i de klasser jag ville. När jag jobbade i Tyskland hade jag också hästar på den nivån men sedan jag flyttade hem till Sverige och ovanstående häst såldes har jag mestadels haft hästar som varit yngre än sju år.
Just ålderspannet 2,5–6 år är där jag upplever det som lättast att ta mig in i branschen och få betalt för mitt arbete samtidigt som jag får jobba med riktigt bra hästar. Själv rider jag egentligen hellre en riktigt talangfull 4-åring än en begränsad, färdig 140-häst men oavsett så upplever jag kvalreglerna som totalt motsägelsefulla, könsdiskriminerande och delvis hindrande för mig i min yrkesutövning.
För hästarna skulle jag säga att det är ett mycket större problem att orutinerade ryttare, framförallt på ponny eller children/J/YR, går upp för snabbt i klasserna i jakt på mästerskapskval eller på grund av grupptryck. Där är jag för mycket hårdare kvalregler för ponnymästerskap och jag tycker även att det borde införas krav på minst två felfria 110-hoppningar innan start i 120.
På den lägre nivån är det mer okunskap och det är också mycket mer nervositet inblandat i debuter så där tycker jag att det är en berättigad åtgärd. Däremot anser jag att 24-månadersregeln helt skulle tas bort.
Vad tycker ni?
Följ Ridsport på