Guide till rätt bete

Betesvall på åker är bra, men naturbete är bättre. Det anser Inger Pehrson, husdjursagronom som är seniorkonsult i betesfrågor.
– Naturbetesmarkerna är ofta kuperade och har träd och buskar där hästarna kan söka skydd, säger Inger Pehrson.
– En hage som är kuperad och med stubbar, stenar och rötter lär hästen att se sig för och tränar muskler och leder på ett naturligt sätt.

Att naturbeten är bra för hästen fysiskt och psykiskt är ingen nyhet för de flesta hästägare men hur är naturbetet avkastningssmässigt? Det kan variera stort, säger Inger Pehrson.
– Det kan vara näringsrika strandängar som gödslas av sjö eller å, eller torra backar där det växer förhållandevis lite. Men det är oftast magrare bete än på gödslad åkermark. Alla naturbeten är ogödslade.

Går inte att se med blotta ögat

För att få veta mer om betesproduktionen är det bäst att fråga den som haft djur på betet förr.
– Det går också att se med blotta ögat hur mycket som är gräsmark och hur mycket som är annan vegetation.

På naturbete får hästarna även med örter i dieten, som ängsvädd, gulmåra och jungfrulin.

Den som ändå måste ha sin häst på åkerbete bör fundera på hur det bäst tas om hand.
– På engelska kallas de ytor där hästarna gödslar och inte vill beta för ”horse sick areas”. Det blir ogräshärdar om vi inte gör något av det. Hingstar lägger gödslet på ett enda ställe, men andra hästar lägger gödseln på ett större och större område eftersom de instinktivt skyr lukten av gödslet. Då blir betesmarken mindre och mindre.

Det gäller att mocka, helst varje eller varannan dag.
– Och om det har blivit rator är det bra att putsa bort dem.

Sambete med andra djurslag är bra

Ett annat knep för att få en mer jämn avbetning är att låta hästar beta tillsammans med får. Detta eftersom fåren tar även taggiga buskar, till exempel nypon och björnbär, som hästarna ratar.
– Men det är olika hur bra det går, en del hästar gillar att jaga fåren, så det gäller att prova försiktigt, säger Inger Pehrson.

Om det inte fungerar att ha olika djurslag tillsammans är det bra att variera djurslagen under säsongen.
– Hästar som får beta där fåren gått är som dammsugare för fårparasiter och eftersom de har helt andra parasiter blir det parasitsanering.

I de fall ogräs smyger sig in gäller det att putsa bort så snart som möjligt.
– Det är bäst att mota Olle i grind, det blir jobbigare och jobbigare att ta hand om det om du väntar.

Ogräs kan till exempel vara brännässlor, hundkäx och lupin som hästarna inte vill äta, men även smörblommor som är giftiga.
– Hästarna undviker ofta det som är giftigt, men se upp för stånds, en gul blomma, som hästarna äter. På naturbete gäller det att hålla koll på till exempel idegran.

En vall som odlats för att slås till grovfoder består ofta av timotej och ängssvingel.
– Det finns andra mer högavkastande gräs men det kan bli grovt och är inte lika smakligt. Den som blandar in baljväxter, som klöver räknas som, får svårt att balansera proteinhalten, säger Svante Andersson, växtodlingsrådgivare på Hushållningssällskapet väst.

Timotej är känslig för tramp

Men ett åkerbete bör bestå av en annan blandning.
– Timotej är känslig för tramp. I stråbasen ser det ut som en liten lök där den samlar reservnäring, och timotejen trivs inte om den lilla löken trampas på, säger Svante Andersson.

Det finns många färdiga vallfröblandningar för hästbete. De brukar bestå av timotej, ängssvingel, vitklöver, rajgräs och ängsgröe.
– Det är viktigt att en vallfröblandning ger en bra etablering. Efter ett tag ändras sammansättningen så att de arter som gynnas, som ängsgröen, breder ut sig medan timotej backar, säger Inger Pehrson.

Betesvall bör sås om ofta

Svante Andersson rekommenderar att mark som används till skörd av grovfoder sås om vart fjärde till femte år. Men en betesmark kan ligga länge utan att behöva sås om.
– Det beror på hur marken sköts, och hur vädret är. Efter ett år som 2018, när det var väldigt torrt, kan gräset ha dött medan maskrosorna klarat sig bra. Hästar äter maskrosor men de tar plats och det blir inte samma avkastning på betet. Maskrosor innehåller mycket kalium så på en del hästar kan det verka lite lösande, säger Inger Pehrson.

Men åter till naturbetet. Inger Pehrson menar att det inte bara är för hästarnas skull det är viktigt att vi behåller sådana beten.
– Det är Sveriges svar på regnskogarna med en otrolig artrikedom som ger underlag för många viktiga ekosystemtjänster. Det finns möjlighet för pollinerande insekter att leva där, artrikedomen är stor och ger föda och boende åt insekter som blir mat åt många fåglar. Dessutom har de vackra betesmarkerna stor betydelse av kultur av olika slag – den svenska hagen i våra hjärtan.

Fakta

Vad gillar hästar?

SLU och Hushållningssällskapet gjorde en studie på fölston och föl som betade under två säsonger. Resultatet blev att engelskt rajgräs, ängsgröe, rödsvingel, foderlosta och rörsvingel betades mest medan hundäxing, ängssvingel, timotej och örter var mindre smakliga. Foderlosta, örter, lusern och käringtand var svåra att odla och tålde tramp sämre än gräsen. Resultaten blev desamma, både inom och mellan år. Beståndshöjden påverkade också smakligheten, ju högre bestånd desto sämre smaklighet.

Betets näringsinnehåll

• Ju kortare gräs och klöver, desto näringsrikare. Det gäller både protein och socker.
• Förvuxet bete får lägre smältbarhet och ofta sämre smaklighet. Så länge betet räcker till för att hålla hästens hull får den i sig tillräckligt med mineraler.
• Salt behövs till hästar på bete – innehållet av natrium är lågt.

Källa: Hästens näringsbehov och utfodring av Christina Planck och Margareta Rundgren

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 7/2021.