Jakten på den perfekta övergången

Förr hade hästar och ryttare naturliga perioder av återhämtning, inte minst under vintern. Nu för tiden måste vi planera in rätt tidpunkt för olika sorters träning och vila.

När träningen blir mer intensiv behövs det perioder av återhämtning, så när ryttaren lägger upp tävlingsplanen är återhämtningsperioden lika viktig som tävlingarna.

– Lågintensiva perioder är tid för reflektion och förbättring. Här vinner ryttaren på att fundera kring vad som fungerar bra och mindre bra, och vad som behöver förändras och förbättras, säger Kerstin André.

Guide och partner

Dagens avel är riktad mot elitsport och ger känsliga hästar som reagerar på mindre stimuli och kräver skickliga ryttare.

– För att kunna ta till vara på hästens förmåga måste ryttaren vara lyhörd men ändå våga guida sin häst och ta beslut. En grön häst behöver mer guidning och hjälp av sin ryttare, medan en utbildad häst är mer som en partner.

– Nutidens hästar är så begåvade och rörliga att vi inte behöver träna fram rörlighet och smidighet i samma utsträckning. I stället måste vi ge hästen lagom träningsdoser för att få hållbarhet i rörelseapparaten och inte minst i själen. Vi vill hålla hästen positiv till träningen, säger Kerstin André.

Använd övergångarna

Kerstin Andrés första träningstips handlar om övningar som gör en pigg och spänd häst uppmärksam och lösgjord.

Övergångarna är vårt viktigaste redskap för att utveckla gångarterna. De är byggstenar för att träna hästen till nästa nivå, med samling, varierande steglängd, reglering och balansförändring. De gör också hästen uppmärksam och självbärande.

Övergångar kan innebära byte av gångart eller växlingar av tempo och steglängd inom gångarten. Du kan rida övergångar när som helst under ridpasset. Lättare övergångar passar bäst i början av passet medan de som kräver mer balans och samling kommer senare.

På yngre hästar krävs inte så mycket samling, utan mer förlängning av steglängden. Här är reaktionen framåt viktigast. Fokus ligger på bjudning och att hästen svarar direkt på drivning.

På den utbildade hästen tränar du även det kortare stegregistret med ökande grad av samling.

– I Grand Prix sker de flesta rörelserna i hög grad av samling och förmågan till korta steg är viktig. Där är det bara de ökade gångarterna som är längning av stegen.

Syftet med att träna övergångar är att få hästen uppmärksam på hjälperna, framför skänkeln, engagerad och balanserad.

Tips. Två övningar

Övning 1
Rid övergångar mellan skritt och trav. Börja i den gångart och i det varv som är lättast för hästen. På böjda spår är det lättare att behålla eftergiften.

När du får flyt i dessa övergångar kan du fortsätta med att göra upprepade halter till och från trav.

Ryttaren ska se följsam och oberörd ut i sadeln i alla övergångar.

Övning 2
Med den utbildade hästen kan du göra lösgörande övergångar mellan trav och galopp, för att sedan avancera till mer samling med övergångar mellan skritt och galopp.

Använd spegeln för att se hur hästen spårar och beter sig i övergångarna. Kontrollera hur du själv sitter i sadeln.

Tips. Lösning på vanliga problem

Vanligt problem:
Hästen förstår inte bromsen och tar inte förhållningen.
Lösning:
Bli kvar på böjda spår, vilka i sig bromsar hästen och ger dig mer tid att förbereda övergångarna. Gör täta övergångar, exempelvis mellan trav och skritt, tills hästen väntar.

Vanligt problem:
Ryttaren faller fram i övergången, håller balansen i tygeln och klämmer med skänkeln.
Lösning:
Räta upp dig i sadeln och sitt balanserat i samma position hela vägen. Våga lätta på skänkeltrycket och mjukna upprepade gånger i handen.

Vanligt problem:
Hästen tjurar och går inte framåt efter upprepade övergångar.
Lösning:
Kontrollera att hästen har respekt för skänkeln och att ryttaren inte håller sig fast i handen. Rid tempoväxlingar uppåt och rid på friskt framåt med lätt kontakt.

Vanligt problem:
Hästen blir stark i handen.
Lösning:
Mjukna i handen i övergångar uppåt, så att hästen har utrymme att röra sig framåt. Mjukna även i handen när hästen reagerar på hjälperna i övergångar neråt. Eftergiften är ett kvitto på att hästen gjort rätt. Du får inte hålla fast när du får rätt reaktion.

Vanligt problem:
Hästen blir seg för skänkeln och svarar inte framåt. Här blir det problem i övergångarna både uppåt och neråt; även neråt måste hästen ta skänkeln för att få tillräcklig bär- och drivkraft från bakdelen.
Lösning:
För att förbättra reaktionen för skänkeln kan du öva halt-igångsättning. Lägg till underskänkeln med en kort kontakt, en eller flera gånger, så att hästen reagerar och accelererar. Även om hästen överreagerar och ger sig iväg i trav eller galopp, är den på rätt väg och ska inte korrigeras. Hästen ska direkt reagera framåt för skänkeln.

Denna text publicerades första gången i Ridsport 2016.