Peder: ”Kärleken till hästar har hela tiden varit mitt driv”

Vi talar med Peder Fredricson om att ta steget upp till mästarnivå.

Många pratar om att du har en speciell känsla för hästarna. Kan du beskriva den?
– Jag tycker väldigt mycket om hästar och det är den kärleken som hela tiden varit mitt driv. Viljan att lyssna på varje individs unika personlighet. Det är den som gjort att jag orkat ta hela den långa vägen som nu lett till medaljerna och Jerringprisen.
– Ju bättre det har gått, desto mer har jag verkligen vågat lita på min känsla. Det har inneburit att jag kunnat hålla mitt system och att hästarna vet vad som förväntas av dem. Om man blir osäker och ändrar på något är risken alltid att hästen också blir osäker och det påverkar den naturligtvis.

Du talar om ditt system vid tävling. Hur ser det ut?
– Under förutsättning att jag inte har alltför tidigt startnummer rider jag fram min häst och går sedan banan. Jag memorerar allt men jag skriver också ner vägar och antal galoppsprång på en liten lapp. Sedan tittar jag gärna på de första startande för att se om min analys av banan stämmer. Därefter sitter jag upp och hoppar fram. Efter det sitter jag gärna av igen, korrigerar utrustningen, går till sidan och koncentrerar mig och tänker igenom hur jag ska rida. Sedan sitter jag åter upp och är redo för att rida in på banan.

Hur påverkar din känsla för hästarna vardagsarbetet med dem?
– Jag känner hela tiden av hur hästen rör sig och beter sig under den dagliga träningen.
– Jag skulle aldrig rida med musik i öronen eller prata i telefon. Det är hästen jag rider som jag lyssnar på, man måste vara hundra procent närvarande.

Vad gör det möjligt för dig att vara så fokuserad?
– Jag har ett helt team, med min hustru Lisen i spetsen, som sköter allt på gård och i stall. Jag behöver inte längre klippa gräsmattor eller köra traktor, det har vi and­ra som gör. Jag kan jobba med de grejor som jag behöver.
– På så sätt får jag också tid att vara riktigt noggrann med mina hästar och använda den kunskap jag skaffat mig under alla år. Jag har lärt mig en hel del om skoning, foder, natural horsemanship, hästhälsa, sadlar. Allt eftersom olika problem har uppstått med hästarna har jag läst på, använt mig av experters kunskap och testat.

Du rider nu nästan enbart på de största tävlingarna. Vad betyder det för din framgång?
– Jag har kunnat jämföra mig med de bästa varje vecka. Det vet alla i branschen, att man blir aldrig bäst i gruppen. Så det utbyte jag har med andra ryttare är värt mycket. Under frukosten på hotellen och i kaffepauser vid tävlingsarenan diskuterar jag gärna med ryttare som Marcus Ehning, Lorenzo de Luca, Kent Farrington och Phillippaerts-gänget. Vi snackar detaljer och ger varandra råd. Det utbytet är värt jättemycket. Man måste kunna ta till sig andras kunskap.

Du själv som idrottsman, hur sköter du din kropp?
– Jag utövar yoga varje morgon och efter ridpassen stretchar jag. Mina ryggproblem är borta, också tack vare att Peter Eriksson kommer hit varje fredag och markarbetar fyra av de hästar som inte är med på tävling den veckan. Hans jobb är ovärderligt och det sparar min rygg. Slippa saker ger rätt fokus …

Jag behöver inte längre klippa gräsmattor eller köra traktor, det har vi andra som gör. Jag kan jobba med de grejor som jag behöverPeder Fredricson

Denna text publicerades första gången den 25 januari, i Ridsports pappersutgåva nummer 2-2018.