Susanne Högdahl om drömsegern: ”Allt handlar om skrapade knän”

”Om du inte stiger ut i det okända, kommer du aldrig att växa. Om du inte ramlar och skrapar knäna, kommer du aldrig att lära dig cykla. Om du inte tar risker i livet, kommer du aldrig att lära dig något. Men om du utmanar dig själv och kliver ur din bekvämlighetszon, då har du goda chanser att lyckas. Och att vinna. Det är vad livet handlar om för mig.”

Citatet är från en intervju med världsettan Henrik von Eckermann för sex år sedan. ”Den som vågar vinner” var rubriken. ”Jag är inte Marcus Ehning. Jag föddes inte med talang och jag är fortfarande ingen talang. Men jag är en hard worker och jag tror att hårt arbete kan ta dig lika långt”, sa den i dag nyblivna världscupfinalsegraren i samma intervju.

Vi kan nog alla enas om att vi både är oeniga och eniga med Henrik von Eckermann.

Kunglig resa

Med Toveks Mary Lou (WESTF sto f-06 e Montendro-Portland L, uppf Hubert Nienhaus, äg Toveks) fick han sitt stora genombrott och etablerade sig på världsscenen. Tillsammans tog de bland annat lagsilver vid EM 2017 och VM 2018, och två individuella bronsplatser i världscupfinalerna samma år.

Med King Edward (BWP val f-10 e Edward 28-Feo, uppf Wim Impens, äg Dufour Stables AG/Henrik von Eckermann) blev Henrik von Eckermann kung.

För den stora publiken började det med lagguldet vid OS i Tokyo 2021. Där blev King Edward historisk som den tredje hästen någonsin som varit felfri rakt igenom ett OS. Bedriften upprepades under VM i Herning, men med lite mer drag under barfotahovarna.

Efter den individuella fjärdeplatsen i Tokyo hade Henrik von Eckermann tränat på att rida snabbare – aldrig i livet att han tänkte missa en pallplats på det viset igen. Till Herning kom han som nybliven världsetta och tog dubbla VM-guld, i lag och individuellt. Historiska ögonblick som vi alla sent ska glömma – kryddade med en seger i prestigefyllda Rolex Top 10 i vintras.

Experimenterar sig framåt

Målet att vinna årets världscupfinal i Omaha har tydligt uttalats från start. Det började lite skralt med en ynka världscuppoäng vid världscuppremiären i Oslo i oktober. Men när den västeuropeiska ligan summerades efter 14 deltävlingar var Henrik von Eckermann den första ryttaren någonsin att komma upp i 100 (102) insamlade poäng. Trots några resultatdippar längs vägen.

För hur förbannad Henrik von Eckermann än blir på sig själv (aldrig på hästen), kan han snabbt lägga det bakom sig och jobba vidare på det som behöver förbättras. Gång på gång stiger han ur bekvämlighetszonen och experimenterar, om så bara för att utesluta idéer. Likt en schackspelare testar han hela tiden olika drag i sadeln.

Med tiden har han också fått det självförtroende som krävs för att vinna stort.

”Jag har möjligheten, jag har hästen och jag rider tillräckligt bra för att vinna. Det är en väldigt lång väg, men jag har alltid det målet oavsett vart jag åker”, har han sagt i en kvällstidningsintervju. Den inställningen, och det bästa gänget hästar han någonsin har haft i stallet, har gjort honom till världsetta för nionde månaden i rad.

Aldrig självklart

Men även om Henrik von Eckermann och King Edward är bäst i världen tillsammans, är det förstås aldrig självklart att vinna guld. Speciellt inte när alla förväntar sig att du ska göra det.

”Alla vet hur fantastisk han är. Jag kom hit och ville verkligen vinna, men även med en häst som honom är det lätt hänt att det inte blir så”, sa Henrik von Eckermann till Ridsport efter segern i Omaha.

Analysföretaget Equiratings har tagit fram ett statistisk mått på hästens form inför stora tävlingar. Störst segerchans i Omaha hade Henrik von Eckermann och King Edward, därefter följde Tysklands Daniel Deusser med Tobago Z och Monaco N.O.P. med holländaren Harrie Smolders i sadeln. Segerchansen för vår blågula duo var 12 procent. För Tyskland och Nederländerna var den 11 respektive 9 procent. Det säger något om hur svårt det är att göra det Henrik von Eckermann just har gjort.

Världstolvan Daniel Deusser och Tobago Z, som är en av världens bästa hästar, rev bort sig andra dagen. Henrik von Eckermann tog ledningen första dagen, men kunde inte hålla kvar avgörandet i sin hand efter ett nedslag andra dagen. Men världsettan bestämde sig för att lita på hästens form och fortsätta zooma in på segerbucklan.

”Jag tittar aldrig bakåt. När chansen fortfarande finns så måste man försöka ta den”, sa han till Ridsport när bucklan var säkrad.

Tvåorna ser sig som segrare

På påskdagen blev Henrik von Eckermann den första svenska hoppryttare någonsin som vunnit en världscupfinal, vilket innebär ännu en historisk seger för Sverige efter VM i Herning.

Superlativen har nästan tagit slut efter helgens prestation. Henrik von Eckermann är helt enkelt ”jättehistorisk”, som ett barn kanske skulle förklara hans upprepade guldbragder. Nörderiet och pannbenet han har uppvisat förtjänar en enorm respekt.

Silvervinnarna i Herning och i Omaha uttrycker det fint:

”Min häst gjorde ett fantastiskt jobb. Att komma tvåa efter Henrik von Eckermann är som att vinna guld.” Det sa belgaren Jérôme Guery efter att ha bärgat det individuella VM-silvret med Quel Homme de Hus i Herning.

”Jag kunde inte vara nöjdare med att vara tvåa igen, det känns som en seger när du ställs mot Henrik och King Edward”, skriver ”den eviga tvåan” Harrie Smolders på Instagram efter andraplaceringen i Omaha.

Hur historisk Henrik von Eckermann kan bli återstår att se. Sett till de största mästerskapen är den enda meriten som saknas ett individuellt OS-guld.

”Friskt vågat, hälften vunnet” må låta lättvindigt i sammanhanget, men ordspråket handlar om att du måste våga för att ens ha chans att vinna. ”Om du inte stiger ut i det okända, kommer du aldrig att växa. Om du inte ramlar och skrapar knäna, kommer du aldrig att lära dig cykla.”

Gissningsvis har Henrik von Eckermann redan zoomat in på OS-guldet i Paris.

”Den som vågar vinner.”

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna.