Nu har tävlingarna öppnat upp för anmälan för oss som är yrkesverksamma! Vi är nog många som är glada för möjligheten att få starta upp tävlingssäsongen men precis som alla andra hoppas jag att läget i världen förbättras och att alla får möjlighet att visa upp sig på tävlingsbanorna snart igen.
I ”min” del av landet startar säsongen med tävlingar på Strömsholm denna helg. Jag valde dock bort den tävlingen till förmån för en träningstävling på min hemmaklubb och jag kommer istället starta upp tävlingssäsongen först vecka 7.
Jag har den stora förmånen att bo nära Södertälje Ridklubb som regelbundet anordnar väldigt trevliga träningstävlingar. Jag har varit där med alltifrån ex-galoppören som omskolats och gjorde sina första hoppstarter i livet till äldre hästar som kanske börjat krångla på olika sätt med sina ryttare. Majoriteten av mina hästar gör dessutom sina första starter i livet just på SRK och det är även ett optimalt sätt för de rutinerade tävlingshästarna att starta säsongen i så tävlingslik atmosfär som möjligt utan den adderade pressen som tävlingsaspekten ger.
Anläggningen i sig erbjuder, som inomhusarrangemang, bra förutsättningar då det finns två stora ridhus som ger goda framridningsmöjligheter. Det är även bra banor, byggda med tävlingshinder vars karaktär anpassas för höjden – men framför allt så är det välorganiserat med bra personer på rätt plats!
Träningstävlingarna på SRK är ett arrangemang där det kommer alltifrån mästerskapsryttare till de som gör sin första start i livet och det händer att vissa hoppar hinder på framhoppningen från fel hål eller inte kan högerregeln, men jag upplever aldrig att det är allt för rörigt eller okontrollerat just för att det finns utbildade personer närvarande.
På framhoppningen står oftast Katarina som lugnt och tryggt styr upp och sköter in- och utsläpp till framhoppningen samt håller koll på alla möjliga ändringar som sker under dagen. Annelie i domartornet är helt fenomenal på att vara organisatör och tillgodose alla önskemål om ändringar och omstarter, agera speaker och samtidigt sköta betalning och skriva kvitton – och så finns hon alltid där för att ge hjälpande förslag när det kör ihop sig för något ekipage.
Det är även inspirerande att se att många ridskoleekipage ges möjligheten att delta och jag ser ofta bra ridning på fina ponnyer/hästar när gäller ridskolans elever. Många av ridskoleeleverna hugger också i under dagen och sköter alltifrån insläppet till banan på ett proffsigt sätt till att bära bort hinder vid dagens slut. Jag har som sagt varit där med alla möjliga hästar med olika problem och alltid bemöts med lugn, förståelse och hjälpsamhet från alla som jobbar med arrangemanget.
De gör alla ett jättejobb med att hålla flytet under dagen och samtidigt hålla god stämning. Det är en atmosfär där det är okej att göra fel men möjligheten ges alltid till att göra om och göra rätt. Det är otroligt utbildande för såväl unga ryttare som för unghästarna och jag önskar att tävlingar upp till regional nivå, och generellt de flesta unghästklasser, kunde ha samma tänk. För unghästarna vill jag ha ordentlig marklinje, lite karaktär på hindren med riktiga infångare och inbjudande anridningar – men framför allt vill jag ha möjligheten att ge min gröna häst tid att slappna av inne på banan.
Jag förstår att det är svårt att individanpassa i tävlingssituation där vi har ett tävlingsreglemente att följa och då anpassning för ett ekipage kan ändra förutsättningarna för nästa ekipage. Generellt hade jag dock önskat att det är den inställningen man ska sträva efter, att i lätta klasser (upp till 1,20) vara mer flexibel för att ge ekipagen så bra förutsättningar som möjligt att lyckas.
Det värsta jag vet är när man åker på mindre tävlingar med unghästar och inte får vara inne på banan samtidigt som ryttaren innan rider och sen så ger domaren startsignal direkt vid insläpp. Ibland förväntas man starta samtidigt som föregående ekipage ska gå ut ur ridhuset och dörrarna står öppna.
Jag upplever att det framför allt är hos lokala och regionala arrangörer (1-2* enligt nya reglementet) det slarvas med detta och det leder till ökad spänning och hets hos såväl de orutinerade hästarna som hos de orutinerade ryttarna. Självklart ska varken träningstävlingar eller tävling bli någon skyddad verkstad där man tar bort allt som möjligtvis kan skrämma en häst, men det är inte samma sak att ha lite tittiga utfyllnader i hindren som att skapa en stressande miljö.
Jag jobbade under några år i Tyskland och där har de alltid uppsutten bangång på A-nivå (klasser upp till 1,05). De yngsta hästarna som var ute på sina första starter i livet gavs alltså möjlighet att i god tid få komma in på banan under ordnade former och ta sig en titt på alla hinder. Det är något som många av de större tävlingsarrangörerna tagit efter här i Sverige, till exempel hos Norrköping Horse Show, Sundbyholm, och så vidare.
Själv tycker jag att det borde uppmuntras även i klasser på låg nivå för yngre ryttare, just för att de ska ges tid till att slappna av inne på banan tillsammans med sin häst eller ponny.
Några generella tips till de som ger sig ut på sina första träningstävlingar är att först och främst välja ett arrangemang som man har hört gott om. Prata med er tränare eller andra runt om kring er och hör er för vad som skulle vara passande för er som ekipage. Det behöver inte på något sätt vara det flashigaste eller största men det bör vara välorganiserat av kunniga människor.
Nästa tips är att andas och ta god tid på er! Man ska självklart inte rida fram sin häst för länge men det är aldrig fel att skritta fram riktigt ordentligt för hand för att såväl häst som ryttare ska få tid att slappna av.
Skapa förutsättningar för att lyckas genom att vara på plats i tid och vara ordentligt förberedd. Ta god tid på er till såväl framskrittning och framhoppning som inne på banan innan ni går över startlinjen – och kom håg att ha kul!
Här är en start från förra året.
Visa det här inlägget på Instagram
/Kristina
Följ Ridsport på