My Jeppsson Lindkvist får överklaga: ”Handlar om att kunna leva med mig själv”

Det har varit en turbulent vecka sedan dressyrdomaren My Jeppsson Lindkvist skrev på sin blogg att hon blivit avstängd i 18 månader på grund av att hon ägnat sig åt ”skvaller och hat på nätet”. Detta efter att hon gjort Flashbackinlägg där hon pekat ut ridsportprofiler som sägs ha haft olämpliga relationer med unga flickor och kvinnor.

Kritiken har varit massiv mot Svenska Ridsportförbundet efter att avstängningen blivit offentlig. Många anser att förbundet ”sätter munkavle” på kvinnor som tar bladet från munnen medan män som begår övergrepp går fria.

En namninsamling till stöd för My Jeppsson Lindkvist har också startats, med krav på att straffet ska sänkas. Man har också vänt sig emot att juridiska utskottets beslut inte gått att överklaga. Både förbundets ordförande Ulf Brömster och juridiska utskottets ordförande Carl-G Leissner har fått utstå hård kritik efter att ha sagt att många inte förstår varför My Jeppsson Lindkvist stängdes av – och att man inte vill tysta någon.
– Det är väldigt förminskande för oss över 3 000 som har skrivit på protestlistan när förbundet uttalar sig på det här sättet, har namninsamlingens initiativtagare Pernilla Sandström tidigare sagt till Ridsport.

– Vi hoppas nog alla på att förbundet pudlar i sitt straff, att ge My 18 månaders yrkesförbud är orimligt hårt. Särskilt sett till alla ickestraff som delats ut till män med bristande etik och moral, har Pernilla Sandström sagt vidare.

Nyväckt möjlighet att överklaga

Efter uppropet och stormen i sociala medier tycks det ha hänt något. Under måndagskvällen fick My Jeppsson Lindkvist ett mejl direkt från Carl-G Leissner där han för hand hade strukit över ”juridiska utskottets beslut kan inte överklagas” och för hand lagt till att beslutet kan överklagas till Riksidrottsförbundet. Därtill fanns även en bilaga med tillämpliga paragrafer från RF:s stadgar.

My Jeppsson Lindkvist är glad men lite omtumlad efter det nya beskedet.
– Det känns väldigt bra. Uppenbarligen har de tagit allt det här till sig, och sett att man inte kan göra så här i ett rättssamhälle. Däremot undrar jag om de hade räknat med att jag skulle skämmas och vara tyst, och om detta har hänt förut. Det är ju tydligt att folk är rädda för att stå upp för sådant här, säger hon.

Under veckan som har gått sedan hon ”outade” vad som hänt på sin blogg har hon överväldigats av positiv respons från alla håll och kanter – både via sociala medier och live.
– Jag har varit på apoteket, hos Hööks och på läkarbesök och alla nämnde det som har hänt och att de stöttar mig, berättar My Jeppsson Lindkvist.

I helgen var hon dessutom och tävlade dressyr med en av sina två ”spanska gubbar”, och även här möttes hon av peppande tillrop.

Kvinnor stöttar varandra

Särskilt rörd är hon över namninsamlingen som i skrivande stund har samlat ihop drygt 3 300 namnunderskrifter.
– Jag tycker det är så otroligt fint. När jag först skrev om detta förstod jag att folk skulle reagera, men jag kunde aldrig föreställa mig den reaktionen som har blivit.
– Jag har lärt känna Pernilla lite grann via sociala medier, vi har interagerat över nätet i 15 år, men vi har aldrig träffats. Det är så häftigt att många av de personer som är mitt stora stöd i det här är människor som jag har lärt känna över nätet. Det visar vilken kraft internet är – och att det lite är den nya verkligheten.
– För första gången i mitt liv har jag blivit glad över att läsa kommentarsfälten, det är så himla tydligt att kvinnor har fått nog. Man vill ha ett slut på gubbväldet och att män kommer undan med diverse saker. Kvinnor stöttar också varandra på ett annat sätt, det har varit lite svårare förr kan jag uppleva. Det känns som att det har skett ett verkligt skifte, säger My Jeppsson Lindkvist.

Samtidigt betonar hon återigen att hon inte svär sig fri från ansvar.
– Jag köper absolut att förbundet gav mig en bestraffning, men det står inte i proportion till hur de hanterar de här männen.

Kvarstående frågor

Varför hennes ärende hamnade hos juridiska utskottet och inte hos disciplinnämnden, där andra liknande ”värdegrundsbrott” återfinns är en fråga som kvarstår, menar My Jeppsson Lindkvist.
– Alla disciplinärenden är offentliga, men det är inte juridiska utskottets beslut. Det får mig att undra om juridiska utskottet fick ärendet för att det inte skulle bli ett offentligt protokoll.

Att hon nu får möjlighet att överklaga är nästan svårt att ta in efter all turbulens.
– Överklagan måste ju göras enligt vissa formalia och just nu har jag svårt att hitta energi för att göra det. Men jag känner att jag har ett makalöst stöd av alla andra kvinnor som har tröttnat och jag vet att jag har hjälp av många.

Vad tänker du om framtiden?
– Jag vet inte riktigt vad jag vågar tänka. Jag har varit så otroligt obekväm för förbundet och jag är nervös över om de vill få bort mig på riktigt. Kanske genom att ta min licens helt och hållet.

– Jag vet inte heller om jag kommer att få gå de domarfortbildningar som krävs under tiden som jag är avstängd, och gör jag inte det kan jag inte bara börja döma när avstängningen hävs, säger My Jeppsson Lindkvist.

My Jeppsson Lindkvist har blivit kontaktad av tävlingsarrangörer som gärna vill se henne i domarbåset igen.
– De har sagt att de absolut kommer att boka mig och att det jag har gjort är väldigt bra. Jag hoppas att jag blir bokad, men det är nog bara att vänta och se, säger hon.

Otroligt tuff tid

Oavsett vad som sker hoppas My Jeppsson Lindkvist att hennes fall har lett till något.
– Jag hoppas att det här skapar förändring kring hur förbundet hanterar sådana här ärenden – och hur de hanterar män som är olämpliga. Att de inte direkt säger att kvinnor ljuger när de talar ut och att män som förnekar det de har gjort kommer undan.

Om den senaste veckans respons har varit upplyftande, har tiden innan hon berättade om det som hänt offentligt varit otroligt tuff. Oron över att bli kontaktad av förbundet och utredd med hot om att bli avstängd och fråntagen både förbundslicens och ryttarlicens har varit tung att bära. Inte minst med tanke på att My Jeppsson Lindkvist för mindre än ett år sedan var med om en svår ridolycka där hon drabbades av tre nackfrakturer. Något hon också delat med sig av på sin blogg.

– Nacken var ju det lilla i det här. Jag åkte av hästen i juni och fick en hjärnskakning, och sedan åkte jag av igen i oktober. När man är 40 år ska man inte ha två täta hjärnskakningar, man hämtar sig inte från det. Jag gick med nackkrage i tre månader och är glad att jag slapp operation. Allt fokus låg på att nacken skulle läkas och jag trodde att allt skulle bli bra igen när jag blev av med kragen, berättar My Jeppsson Lindkvist som drabbades av svår hjärntrötthet efter traumat.
– Från att ha jobbat heltid, ridit två hästar, haft domaruppdrag och gjort hur mycket som helst har jag gått till att knappt klara av att reda ut vardagen.

Köper inte signalbudskapet

Lika öppen som hon har varit med sitt mående kände hon att hon behövde vara med avstängningen och Flasbackinläggen. Även om hon hade sina tvivel längs vägen.
– Under den här tiden som jag har varit under utredning har jag många gånger frågat mig själv om det är värt det och varför jag gör det här mot mig själv. Men jag kände bara att jag inte hade något val. Det handlar om att kunna leva med mig själv och att kvinnor ska kunna berätta om saker de har varit med om.
– Nu har jag berättat på Flashback om saker som har hänt andra, men tänk om jag hade varit ett offer och blivit behandlad så här? Om jag direkt hade blivit utmålad som lögnare och de väljer att gå på mannens linje. Han säger att det inte har hänt och då har det inte hänt.

– Jag köper att jag har fått ett straff, det jag inte kan acceptera är signalbudskapet från förbundet – ”vi tror inte på kvinnors ord”.