Traudi Björling: ”Djurplågeri på hög nivå”

– Jag hade väntat mig något liknande, men inte så centrerat att man ser fem ekipage samtidigt i ridhuset med samma attityd. Det tyder på ett arbetssätt och etablerad filosofi. Det jag ser är djurplågeri på hög nivå, säger Traudi Björling.

– Jag känner mig oerhört ledsen över hästarna som far så illa, men även för de som jobbar där. De får med sig men för livet. 

Skadar hela ridsporten

Traudi Björling har genom sin tyska mästarexamen titeln International Expert, enligt IGEQ (International Group for Equestrian Qualification) och har idag själv elever på OS-nivå i fälttävlan. Hon är starkt engagerad i hästvälfärdsfrågor internationellt och menar att det nu är dags att sätta ner foten en gång för alla.

– Det är viktigt att poängtera att om det inte funnits ryttare som Ingrid Klimke, Therese Nilshagen, Carl Hester och Charlotte Dujardin, som håller sig till hästvälfärd och ändå kan rida de absolut högsta klasserna på ett mjukt sätt, ja då skulle jag inte längre kalla mig för tränare. Den här quick-fixen förekommer inte i deras värld. Det vi nu får se från Helgstrand i Danmark, förstör framförallt de utsatta hästarnas liv, men det förstör också för vår sport och alla oss som lägger ner vår själ i hästvälfärd och schysst träning.

”Toppen av ett isberg”

Vad reagerar du mer på i avsnitten?
– Vilket lidande de utsätts för. Gramantygelridning på det sättet är rent tvång som resulterar i inlärd hjälplöshet. Det gör ont i mig när jag ser hur de provocerar fram saker för att sen bestraffa dem. Hästarna försöker fly men har ingen chans, det är ett vedervärdigt beteende.

Traudi Björling tror att dokumentären kommer att få mycket stor påverkan på ridsporten.

– Det här är spetsen av ett isberg och är inte en engångsföreteelse. Det finns en klick ryttare som ägnar sig åt detta, även i Sverige och i Tyskland, säger Traudi Björling som ändå hyser hopp om att det nu sker en förändring på allvar.

Tystnadskultur måste brytas

– Många i ridsporten lever i förnekelse och jag hoppas detta blir ett uppvaknande. På det sättet är det väldigt bra att det kommer fram. Det finns en enorm tystnadskultur runt detta, där folk skräms till tystnad och kanske leder detta både till en förändring för hästarna i de här verksamheterna, men också, vilket jag hoppas, att fler våga träda fram och berätta som inte vågat innan.

Det danska ridsportförbundet har ett stort jobb framför sig, menar Traudi Björling.

– Det vi nu fått se kommer få ridsportens motståndare att triggas igång och när det drevet går har folk svårt att skilja på ryttare och ryttare. Det är därför det är så allvarligt och det krävs nu ett enormt krafttag från det danska ridsportförbundet.