Tobbe Larsson: ”Jag kan lukta mig till när någon är på väg att fara illa”

Tobbe Larsson tillbringar halva året på prästgården i skånska Sjörup och halva året i Dubai och Förenade Arabemiraten. Så har det sett ut i snart nio år.
– Gården är min bas, det är den jag vill hålla levande. Samtidigt får jag massor av inspiration när jag är i Dubai, säger han.

Efter en mycket intensiv vinter i Abu Dhabi, följt av Open Home Training med flertalet föreställningar hemma på gården och nyöppnad restaurang under sommaren, blev dock tempot lite för högt. Tobbe som gjort en hjärtoperation och haft problem med förmaksflimmer kände hur pulsen rusade och till slut tvingades han ”logga ut” i början av september.

Inte bara från sociala medier, utan från det hektiska livet i rampljuset.
– Då höll jag ändå skenet uppe i säkert en månad innan dess, man blir lätt fartblind när man håller på med hästar. Men till slut kom det till en punkt då det inte gick mer, berättar Tobbe som sedan länge äter medicin för att hålla sin höga puls i schack.

– Tänk att man kan driva sig själv så långt, men vi lever i en stressad värld. Bara det att inte titta på mobilen på en hel dag är väldigt svårt. Men det har varit så skönt att bara stänga av allt.

Har inte full kontroll

Läkarnas restriktioner om att undvika stress för att slippa göra en hjärtoperation till, gjorde att Tobbes medverkan under Sweden International Horse Show hängde löst in i det sista. Men nu är han på plats och repeterar för fullt – med de två hästar som har följt honom ända från starten. Passande nog eftersom han firar hela 20 år som hästartist.

Han ser snäll och söt ut, men han är den enda av mina hästar som har kickat mot två hästskötare.

Med sig på Friends har han quarterhästen Nicke, 21 år, som både är ”tillverkad” och född på prästgården i Sjörup. Hans mamma ägdes av den danska rockstjärnan Sanne Salomonsen. Tobbe hade stoet i träning och fick ta ett föl. Nicke såldes dock som liten, men Tobbe fick köpa tillbaka honom för att han var ”så jävla jobbig”.

– ”Vad ska jag göra med den här” tänkte jag, men eftersom jag brann för att jobba med hästarna från marken så var det så det blev. Nicke har verkligen varit med från scratch.

Nicke har en meritlista ”som heter duga”. Han har gjort två Europaturnéer och han har varit med överallt där Tobbe har uppträtt. Det är dock en ganska egensinnig herre med mycket egen vilja, vilket få tror när de ser den vackra isabellfärgade hästen.

– Han ser snäll och söt ut, men han är den enda av mina hästar som har kickat mot två hästskötare. Folk tror att jag har full kontroll över honom, men jag kanske styr över 75 procent, resten är han.

Alltid bättre att le

Tobbe är skeptisk till pratet om att människan ska vara flockledare, om inte Nicke också får vara med och sätta upp villkoren så fungerar det inte.
– Det är så stort fokus på att man ska bestämma över hästen, men jag ser det som att jag jobbar ihop med mina hästar. Och försöker hitta en kompromiss där bägge är nöjda.

– Man kan inte tro att man ska få hela sin vilja igenom och så har jag försökt tänka med Nicke hela tiden. Han har mycket egna idéer och antingen skrattar man åt det, eller så gör man problem av det. Jag försöker alltid göra personligheter av mina hästar när jag tränar och det är alltid bättre att le än att bli irriterad.

Frieserhästen Freddy, 19 år, är den andra hästen som Tobbe har med sig till Friends för att fira sitt 20-årsjubileum, även han en grånande stjärna i stallet som också varit med på två Europaturnéer.

– Att jag har med mig både Nicke och ”Freddan” känns på ett sätt som ett kvitto på att jag inte har varit ute och cyklat genom åren. Jag tror att hästhållningen är väldigt viktig och att man frågar sig själv vad hästarna tycker i stället för att bara gå på det man själv tänker.

Leva riktigt hästliv

Alla Tobbes hästar går ute i stora hagar, de går i grupp och på lösdrift, ”förutom hingstarna då”. Att hästarna verkligen får vara hästar mellan resor och uppträdanden är det viktigaste av allt.
– Många är rädda för att hästarna ska skada sig, men du kan inte ha skydd på dem överallt. Jag tror på en naturlig hästhållning och att hästarna får leva ett riktigt hästliv.

Något som är svårare att leva upp till i Dubai och Förenade Arabemiraten. Stora hagar finns, men det är varmt, hästarna behöver solskydd och det är bara sand och inget gräs. Därför lever Tobbes hästar mestadels i Sverige, även när Tobbe inte är hemma.

Det är så stort fokus på att man ska bestämma över hästen, men jag ser det som att jag jobbar ihop med mina hästar.

– Jag vill ha dem hemma i ”Skåneland”, där de kan gå ute tillsammans.

Att Dubai och Förenade Arabemiraten har blivit en så stor del av Tobbes liv började egentligen med att han tränade kronprinsen i Dubai.

– Jag känner mig väldigt hemma där. Det är en annan kultur, med andra färger och dofter, allt är annorlunda och det är en väldig inspirationskälla för mig. Jag har också många goda vänner som jag umgås mycket med.

Debatten om distanshästarna

Debatten kring Förenade Arabemiraten och distanshästarna har dock inte undgått Tobbe. Han upplever att vissa människor gärna vill vara ”lite fyndiga” kring det faktum att han lever i ett land som fått så mycket kritik för den hänsynslösa drivningen av distanshästar. Själv har han aldrig sett ett distanslopp med egna ögon.

– Självklart är det ingen med en sund inställning till hästar som tycker att det är okej. Jag har träffat grabbarna som håller på med distans och det jag kan göra är att visa på en annan typ av hästhållning. Det tror jag är enda sättet.

– Jag gillar kultur och människor, inte politik. De flesta jag träffar är extremt måna om sina hästar, de är väldigt omhuldade. För mig handlar det om att hålla min linje kring hästarna och visa hur jag gör, utan att döma.

Både skratt och gråt

För många är Tobbe Larsson synonym med Ponnyakuten som gick på Sveriges Television under fem år och var omåttligt populärt både bland barn och vuxna, och även bland folk som inte visste så mycket om hästar. Tobbe minns hur han fick kämpa för att göra programmet på sitt sätt – han ville inte göra ett ”vanligt” barnprogram, utan han ville verkligen ta barnen på största allvar. Han minns också hur han ringde runt och försökte övertala ridsportprofiler som Lisen Bratt Fredricson och Jan Brink till programmet. Något som han lyckades med.

– Ponnyakuten är faktiskt något jag är väldigt stolt över. Det har bidragit till mycket skratt och gråt i tv-sofforna i många svenska hem, och inte bara hos den lilla klicken som håller på med hästar. Det var något som folk verkligen kunde ta till sig och som födde nya intressen.

Dock är han fortfarande förundrad över det bristande intresset från Svenska Ridsportförbundet, ”när de hade världens chans att locka barn till ridskolan”, men som inte ville skriva om programmet för att ”det inte handlade om ridsport”.

– Sådant har jag varit med om otroligt mycket. För mig har det aldrig varit ett kall att alla ska hålla på med frihetsdressyr och jag har lika mycket respekt för Patrik Kittel som för någon som rider islandshäst, för mig är det kärleken till hästen som är det viktiga. Jag tror det är farligt när man börjar dela in hästintresset i olika kategorier.

I dag tror Tobbe kanske ändå att förändringens vindar blåser även hos Svenska Ridsportförbundet. Men att det är en lång väg att gå. Bland annat när det gäller att ”få in mer killar i ridsporten”. Där missar man ofta målet helt, tycker han, främst för att man använder fel attribut. Man försöker göra det till en ”mer killig” sport, i stället för att fokusera på hästen och vad den kan ge. Både till tjejer och killar.

I Spanien och Italien är det massor av grabbar som håller på med hästar. Där är det en ickefråga.

– Kan det inte bara handla om kärleken till hästen och att hästen tycker om dig och alltid finns där? Man behöver inte konstra till det.
– I Spanien och Italien är det massor av grabbar som håller på med hästar. Där är det en ickefråga. Jag tror återigen att man glömmer hästen när man vill ha in fler killar.

Van att bli mobbad

Även om Ponnyakuten försvunnit från tv-rutan så lever idén kvar med Tobbes ungdomsläger ”Tobbe Camp”, som han arrangerar varje sommar på den över 150 år gamla prästgården i Sjörup utanför Ystad. Tobbe köpte gården 2001 och den har sedan dess renoverats till en modern hästgård.

– Tobbe Camp är egentligen precis som Ponnyakuten fast det inte spelas in.

Att jobba med ungdomar är något Tobbe brinner speciellt för.
– De lever här och nu. Gör de fel så gör de fel, vi vuxna gör aldrig fel och har alltid något att skylla på. Ungdomar är mer öppensinniga.

För mig var det bara ångestladdat och ett rent helvete. Till slut övertygar man sig själv om att man är dum i huvudet.

Skulle någon visa upp en tråkig attityd, då går Tobbe in och bryter direkt. Det har han varit stenhård med både i Ponnyakuten och nu på Tobbe Camp.

– Har man som jag vuxit upp med svår dyslexi och är van att bli mobbad, då vet du hur det känns och jag kan lukta mig till det innan det ens händer. Många är alldeles för mesiga och låter det gå för långt. Som vuxen måste man våga ingripa och ha nolltolerans – varje gång det händer har vi vuxna förlorat.

– Dessutom har vi ett fantastiskt verktyg i hästen som kan visa kärlek och respekt, och vi kan visa det tillbaka. Hästen lyssnar på dig och det tror jag har varit min start. Jag hade min dyslexi och lade all min tid på hästarna, för jag var öppen i sinnet på andra sätt.

Att växa upp med dyslexi i en tid då det inte alls fanns samma kunskap och acceptans som det gör i dag, har satt sina spår. Nu finns det datorer och andra hjälpmedel, då var lösningen att ”gå ännu mer i skolan”. Något som inte över huvud taget hjälper en dyslektiker, snarare tvärtom.
– För mig var det bara ångestladdat och ett rent helvete. Till slut övertygar man sig själv om att man är dum i huvudet.

Hjärtat har satt stopp

Efter tre månaders nödvändig bortavaro blir föreställningen i Friends sannolikt en av de sista stora showerna som Tobbe gör i Sverige. Förutom inspelningen av en reklamfilm som kommer att synas på svensk tv och ett framträdande i samband med Longines Global Champions Tour i Dubai senare i vinter, har han tackat nej till alla förfrågningar med hänsyn till sitt hjärta.

Jag har med mig mina två gamlingar, men känslan under repetitionerna är att de är mer vilda än tama.

I Friends blir det en show ”med extra allt” och specialskriven musik av dels Alexander Muratore, som även har komponerat kürer till det brittiska dressyrlandslaget och driver restaurangen ”15 minuter en kvart” ihop med Tobbes Open Home Training i Sjörup, dels ”allas vår” schlagerstjärna John Lundvik.

– Ingen av dem håller på med hästar egentligen och jag gillar att jobba med olika konstformer och folk som har ett annat tänk. När jag tänkte pampig gladiatormusik till Freddy som är stor och svart, tänkte Alex ett naket piano och det är så häftigt.

Det blir show fredag, lördag och söndag under Stockholm Horse Show och både hästarna och Tobbe är laddade.
– Jag har med mig mina två gamlingar, men känslan under repetitionerna är att de är mer vilda än tama. De flyger och far, men återigen är det kvittot på att de är glada och tycker det är kul.

– Grejen med frihetsdressyr är ju att antingen följer de med dig, eller så springer de iväg och då står du där själv som en idiot i mitten, skrattar Tobbe.